Gästskribent TORBJÖRN LARSSON: Ungern och Europeiska unionen 

Ungern i historien 

Ungern grundades år 896, tidigare än de flesta andra europeiska länder som finns kvar än i dag. Landet har överlevt kriser och ockupationer av alla slag genom alla tider. Förklaringen tycks vara en seg egenvilja och en stark identitet i det ungerska, som kan undertryckas men aldrig riktigt underkuvas. Turkar, österrikare och sovjetockupanter har kommit och gått, men Ungern har alltid funnits kvar när de har försvunnit. 

Ungern i EU 

Ungern gick med i EU 2004. EU är ingen ockupationsmakt. Men EU:s och Ungerns samarbete har ofta varit fullt av friktion. EU gav medlemskap till Ungern genom att godkänna Ungerns demokratiska och rättsstatliga institutioner, och det medlemskapet var så att säga för evigheten. Det finns inga möjligheter för EU att senare ändra sig och tycka att Ungern inte är en demokrati eller rättsstat, och tvinga ut Ungern ur EU för den skull. Ungern har fria och allmänna val, och ett rättssystem som till sin struktur är utformat av de politiker som fått makten genom de valen.  

Men EU har sedan dess blivit så mycket mer än ett handelssamarbete, och blivit politiserat inte bara ner på medlemsstatsnivå utan ner på individnivå. EU vill så mycket mer än att länder ska samarbeta jämlikt och meningsfullt. Utöver att reglera traktorsäten och gurkor så vill EU också forma alla EU-medborgare till feminister och mångkulturalister, med globalismen som överideologi. Ungern har stått kvar vid att vara det Ungern som trädde in i EU, och därmed har skillnaden och spänningarna växt. Ungern har rentav gått åt andra hållet – och blivit mer värdekonservativt med bland annat premier för nyfödda ungerska barn. Ungern har också bestämt tagit ställning i allmänna frågor som berör flera europeiska länder. Orbán har kallat migration för ”invasion” och migranter för ”gift”, och det är ett språkbruk som är magstarkt även för oss som är kritiker av migrationen.  

Därför har det skurit sig med ett alltmer aktivistiskt, globalistiskt och liberalt EU.  

Ungern är en stor nettobidragstagare bland EU-länder, och EU hotar nu att dra in 70 procent av bidragen på grund av korruption och ”oegentligheter” i användandet av bidragsmedlen, cirka 80 miljarder kronor om året vilket motsvarar nästan fem procent av landets bruttonationalprodukt.  

Men Bulgarien och Rumänien är jämförbara EU-länder, och de står på ungefär samma korruptionsnivå enligt Transparency International, och de hotas inte av EU:s vrede på tillnärmelsevis samma sätt. Den enda förklaringen till aktionen mot Ungern, och EU:s vrede, är att EU har tröttnat på att Ungern inte lyder och inte är tyst i den ideologiska klassen. Man kan till exempel se på ett skolpolitiskt beslut från 2021 att ungrarna inte tänker bry sig om vad EU säger i frågan om undervisning om HBTQ och könsbyte, de reglerar sin skolundervisning som de vill och de vill inte ha HBTQ eller könsbyte där. Ungern är i grunden inte mer intolerant mot HBTQ-människor än att de tillåter registrerat partnerskap mellan personer av samma kön, men här, i skolan med minderåriga, drar de gränsen.  

Ungern och rättsordningen 

Klagomålen mot Ungerns rättsordning, ärvd från Sovjettiden med många brister och reformerad i många steg, synes mest vara en serie av personliga klagomål från rättstjänare. Ungerns metod för att utse domare är till exempel transparent, eller i alla fall inte mer bristfällig än den svenska, där regeringen utser domare efter rekommendation av Domarnämnden, dock utan att behöva följa dess rekommendationer.  

Sedan lång tid väljs också många domare i Sverige till högre domarämbeten på meriten att ha arbetat nära politiker, och på departement. I en undersökning 2007 gällde detta 44 av 56 domare. Denna politisering av domarutnämningar föranledde inga kraftåtgärder från EU. Men Sverige har inte heller någon direkt historia av att komma i klammeri med EU på ideologiska grunder, så Sverige behöver inte befara någon vidräkning från EU. 

EU-parlamentet klagar på ”domstolsväsendets minskade oberoende” vilket dock som sagt alltså är en kritik som också kan riktas även mot andra, till exempel Sverige, utan att EU-kommissionen för den skull kommer till dörren och hotar att ta alla pengar. 

Ungern och media 

Ungern anklagas ofta för att styra media på ett ojämlikt sätt. Den Fidesz-styrda regeringen har utan tvekan underställt framför allt public service mer kontroll än tidigare. Det är upp till kritiker att förklara varför det är sämre än den svenska, statsfinansierade, politiskt korrekta och tjänstemannastyrda public service-sektorn, där det länge var en stående men oskriven instruktion att riksdagspartiet Sverigedemokraterna skulle kallas ”främlingsfientliga Sverigedemokraterna” i all eventuell rapportering. Bland mycket, mycket annat.   

Det vet den som var med, lyssnade och såg: rapporteringen var mycket snedvriden och politiserad. Den som inte var med kan vända sig till Per Garthon och Janne Josefsson, sannerligen inga sverigedemokrater, och ta del av vad de numera tycker om det svek som de var med om att genomföra. Det sitter i väggarna i svensk public service än idag. Det ger inga problem med EU.  

Och ingen i Ungern behöver vara rädd för att säga sin mening om någonting, allra minst om Fidesz-regeringen, eller känna sig hindrad att starta ett medium av något slag. Men EU gillar inte att bli motsagt i ideologiska frågor. Och det är nog frispråkiga ungerska media, och medias utveckling i Ungern, som är en del av det som har föranlett EU:s vrede och grepp om Ungerns EU-bidrag. Ungerska media skrev till exempel precis vad de tyckte och tänkte om migrantkrisen 2015, utan skygglappar. 

Ungern och jämförbara länder 

Rumänien och Bulgarien har stora korruptionsproblem, jämförbara med Ungerns om också inte identiska. Där kommer EU ibland med kritik, men det är artskillnad mot hur EU numera bemöter Ungern, framför allt på senaste tid.  

Polen har genomfört stora politiska och rättsstatliga förändringar liknande Ungerns, men det verkar som om Polen är för stort för EU att ge sig på. Det framgår genom att EU inte har vågat hota Polen på samma sätt som Ungern 

Slutsatser 

Jag är bara en vanlig EU-medborgare, kanske lite överintresserad av vad jag läser i media, men jag menar att Ungern är orättvist behandlat av EU. Det är också ett EU som har sprungit ifrån sina befolkningar med många förändringar som i alla fall inte har uttryckligt stöd av européerna, till exempel Lissabon-fördraget som aldrig blivit föremål för folkomröstning. Men Ungern har överlevt alla problem sedan år 896, och överlever nog det här också. 

Torbjörn Larsson, aktivist och projektledare.

Gästskribent