Nu börjar jag kanske bli tjatig ty följande argumentation har jag anfört säkert två, tre gånger i krönikor under de senast tio åren och eftersom jag är inbilsk nog att tro att läsekretsen minns allt jag sagt så får jag dåligt samvete för upprepningarna. (Men tänk på kyrkan. Hur ofta har den inte repeterat Fader vår utan att för den sakens skull anklagas för att trötta församlingen med repetitioner. Om kyrkan kan så kan väl jag. Så håll ut.)

Det handlar om den moderna föreställningen att ett gäng globalister som i huvudsak består av ledare för multinationella företag, amerikanska miljardärer, betydelsefulla funktionärer inom världsorganisationer som EU, FN och Världsbanken, flera av dem med tillgång till privata Learjets eller Gulfstreams, brukar träffas hos World Economic Forum i Davos och där, till kaffet, bestämma hur världen ska styras.

Problemet för dessa makthavare – jag förnekar inte att de faktiskt finns – är att den globalistiska sfären ännu så länge inte har tillräckligt med maktinstrument för att kunna få sina viljor implementerade i praktisk politik. Är så länge kan FN-chefen António Guterres gråta med Greta på internationell teve – där har globalismen helt slagit igenom – men det blir ingen levande politik av deras lamentationer förrän deras önskemål passerat exempelvis det svenska kanslihuset och där transformerats till förslag till lagtext som sedan genom en knapptryckning av den svenska riksdagen genomgått sin högtidliga skapelseakt.

Med det menar jag att hur mäktiga de globalistiska intressena än må förefalla – och hur kraftfullt det flygvapen av privata Learjets de förmår mobilisera än må synas – så kommer de ingenstans utan medverkan av lokala politiska beslutsfattare i de demokratiska parlament och beslutande församlingar som nationalstaterna har inrättat för sin nationella maktutövning. De nationella parlamentena är de nålsögon globalisterna måste passera för att få inflytande.

Jo, på en del punkter tycks globalisterna kunna styra utan att begära tillstånd av våra riksdagsledamöter (som ändå borde vara bundna av regeringsformens portalparagraf om att all offentlig makt utgår från folket). För några månader sedan skrev jag om hur WHO förbereder sig för att utöva internationellt medicinskt ledarskap över huvudena på de nationella politiska makthavarna. Dessa ska alltså i framtiden inte behöva tillfrågas om WHO kommer lastat med vacciner för den lokala befolkningen. (WHO:s mandat verkar dock inte gälla gentemot USA som på något vis tycks ligga bakom hela projektet. I alla fall verkar State Department, som ju kan det i detta fall särskilt invecklade medicinsklogistiska språket, ha skrivit den engelska texten.)

Min slutsats av detta är att vi aldrig ska skylla globalisterna för någonting ty visserligen existerar de men de har, annat än i undantagsfall, ingen annan makt än den vi av oförsiktighet ger dem. De nationella demokratierna och de personer väljarna skickar till de beslutande politiska församlingarna för att förverkliga den ordning de vill ska gälla inom sina nationella gränser behöver inte bry sig om några globalister. De har bara en herre och han heter inte António Guterres eller George Soros eller Bill Gates eller ens Klaus Schwab (bilden). Han heter Folket och han är enligt Rf 1 kap 1 § den kraft ur vilken all offentlig makt utgår.

Jag går ett steg längre. Vi bör aldrig ens ondgöra oss över globalisternas makt eftersom de ofta fega och kraftlösa figurer vi skickar som ombud till parlamentet endast ska påminnas om sina skyldigheter, aldrig ursäktas för de svårigheter de kan ha att uppfylla dem. Många av dem, kanske de flesta, har en kittlande lust att ge sig för globalisternas locktoner, det vill säga att för någon dusör – en nästan obeskattad sinekur i något FN-organ eller en ordförandepost inom EU – glömma bort vilka som är deras riktiga herrar. Därför ska inga ynkliga ursäkter om att angelägna svenska problem inte kan lösas på grund av att det står EU-föreskrifter i vägen aldrig accepteras. Se då till att EU ändrar sig! Låt pengarna tala. Sverige hör ändå till de största nettobetalarländerna.