Under 2000-talet har Migrationsverket beviljat mer än två miljoner uppehållstillstånd, de flesta till utomeuropéer. Den stora och rosaskimrande politiska drömmen om Sverige som en humanitär stormakt, ett föredöme för resten av västvärlden, har förvandlats till en veritabel mardröm för svenska skattebetalare.

Jag kan därför förstå att tankar på ökad återvandring väcks, som nu hos SD. De har en idé om att stimulera återvandring, främst bland de med permanent uppehållstillstånd (PUT) som är sämst integrerade i vårt svenska samhälle. Återvandringen ska naturligtvis vara helt frivillig.

Stöd till återvandring finns redan i dag. För att få dessa stöd behöver man inte ha PUT, det räcker med att man är asylsökande. Bidragen för att återvända infördes 2007, och redan 2008 kom larm om fusk med bidragen från Migrationsverket. Från SR i augusti 2008:

”I skrivelsen till regeringen står att i ett antal fall ‘är det relativt tydligt att utlänningarna inte söker asyl för att få stanna i Sverige utan för att erhålla stöd’. Ett par hundra personer från Irak har under året återkallat sin asylansökan och sedan sökt återetableringsstöd. En person hade varit bara åtta dagar i Sverige.”

Reglerna verkar vara oförändrade. I dag kan en asylsökande som fått avslag på sin ansökan, eller själv valt att återta sin ansökan, få kontantstöd till återetablering i hemlandet. Från Migrationsverket:

”Återetableringsstödet motsvarar 30 000 svenska kronor för varje person över 18 år och 15 000 kronor för barn under 18 år. En familj kan få högst 75 000 kronor.

Du kan få stödet om du ska återvända till något av dessa länder:

Afghanistan, Centralafrikanska Republiken, Demokratiska Republiken Kongo, El Salvador, Eritrea, Irak, Jemen, Libyen, Nigeria, Pakistan, Somalia, Palestina, Sudan, Sydsudan, Etiopien.”

Som om detta inte vore nog kan man även få andra stödinsatser från Sverige efter att man väljer att flytta tillbaka hem:

”Om du ska återvända till ditt hemland har du möjlighet att ansöka om stödinsatser för att komma tillbaka in i samhället igen.

Det stöd som erbjuds till dig som ska återvända anpassas efter dina behov och kan omfattas av:

– mottagande vid ankomst på flygplats i hemlandet

– tillfälligt boende

– bidrag för att starta eget företag

– hjälp med att ta dig in på arbetsmarknaden

– utbildning (inklusive yrkesutbildning)

– jobbrådgivning

– stöd vid kontakt med myndigheter

– juridisk rådgivning

– medicinsk vård.”

Vad detta i innebär i praktiken är alltså att i princip allt vad socialtjänsten, Arbetsförmedlingen och sjukvården arbetar med i Sverige idag även omfattar återvändande medborgare på plats i följande länder:

”Du kan få stödet om du ska åter­vända till något av dessa länder:

Armenien, Bangladesh, Irak, Nigeria, Somalia, Egypten, Mongoliet, Etiopien, Marocko och Pakistan.”

Att våra myndigheter på detta sätt, genom betalda ombud, skulle bedriva sin omfattande verksamhet även i dessa fjärran länder låter som en mycket dyr historia för skattebetalarna. Men faktum är att det blir ännu dyrare än man kan tro, eftersom väldigt få väljer att nappa på statens flotta ekonomiska erbjudanden för att flytta hem igen.

Expressen har 12 november 2022 gjort en sammanställning av Migrationsverkets statistik över hur många som ansökt om återetableringsstöd åren 2012-2022. Totalt 10 030 personer ansökte, 7 478 fick sin ansökan beviljad.

Resten av alla asylsökande blir kvar här i Sverige, även efter beslut om avslag. Vilket är fullt förståeligt, eftersom ett avslag på asylansökan kan ses mer som en vänlig rekommendation att lämna landet än ett oåterkalleligt myndighetsbeslut.

Efter avslag följer alla överklaganden i samtliga rättsliga instanser, vilket tar åratal i anspråk med tanke på den enorma mängden ärenden som ständigt växer. Till mycket höga kostnader för advokathjälp till var och en, domstolarnas kostnader etc.

Under tiden blir de vuxna en del av ”skuggsamhället”. Barnen har, bisarrt nog, rätt att gå i svensk skola när detta pågår. De vuxna har även rätt till ”nödvändig” tand- och sjukvård, barnen har obegränsad rätt till bådadera. Vissa kommuner betalar även ut socialbidrag till människor som saknar varje laglig rätt att befinna sig i landet.

Alla dessa återvändarstöd för asylsökande finns alltså redan. Nu pratar SD om frivilligt återvändande för de som har PUT och som är minst etablerade och integrerade i samhället. Alltså den kategori som har allra minst skäl att vilja flytta hem igen.

De har genom sina PUT erhållit rätt till en livslång lagstadgad arbetsfri inkomst på samma nivå som en låginkomsttagare. De är etablerade i stora etniska enklaver i våra utanförskapsområden, där man kan klara sig utan språkkunskaper i svenska, det går lika bra med somaliska och arabiska. De får gratis tolk när de besöker socialtjänsten och Försäkringskassan för att utkräva mera pengar, eller när de uppsöker sjukvården för alla sina många sjukdomar och krämpor.

Jag betraktar de redan nu existerande återvändandebidragen till asylsökande som en mycket generös muta. Som få tackar ja till. Frågan är hur stor muta SD har tänkt sig erbjuda dem med PUT som är minst etablerade i Sverige. Det måste handla om mångmiljonbelopp per hushåll. Och jag ställer mig tveksam till att ens det hjälper.

Har man väl fått in en fot i Sveriges enormt generösa bidragssystem, med livstidsgaranti på försörjningen utan något som helst krav på egen arbetsinsats, har jag väldigt svårt att se en anledning till att någon skulle vilja lämna dessa system frivilligt.