I en ny opinionsundersökning från Ipsos den andel av de tillfrågade som underkänner regeringens arbete stigit från 43 till 55 procent sedan valet. Den andel som godkänner regeringen har sjunkit från 21 till 17 procent. På mindre än fyra månader. Vad hade väljarna föreställt sig? Hur stjärnögd kan man bli? Väntade sig väljarna ett femtiotal paradigmskiften över en kaffepaus?

Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.

Även jag har varit medlem i Folkpartiet eller om det då möjligen hette Liberalerna. Det var i alla fall just innan jag bytte parti och blev vänsterpartikommunist (vilket till stor del berodde på att jag svärmade för stora traktorer, grävskopor och andra kraftfordon som folkpartifjollorna såg ned på).

Utan att det noterades av en enda jordbo landade ett spaningstefat från Mars i kvällningen utanför Kungshamn strax invid Smögen. Två spaningsforskare klev ut, Darwin och Linné hette de, och öppnade sina förseglade instruktioner.

När man som jag redovisar en uppfattning om dagen och för det mesta skrytsamt tror sig ha rätt är det inte bara klädsamt utan närapå obligatoriskt att skamset – svans mellan benen och blick under lugg – öppet erkänna grova missbedömningar, särskilt när felsluten, som i det aktuella fallet, är resultatet inte av råa tankefel utan av fördomar eller, vilket ofta är samma sak, önsketänkande.

Många av de människor vars omdöme jag sätter allra högst har fel i en fundamental fråga, nämligen vilken som är den härskande klassen i Sverige. Jag tror att en korrekt uppfattning på denna punkt är nödvändig för förståelsen av vad som händer i nationen. Jag har en käpphäst som jag visserligen exercerat tidigare på denna manege men ändå inte tvekar att åter låta visa sina konster till den nytta det eventuellt kan ha.

Kulturen, alltså den påhittade värld av intryck och upplevelser som människor väver omkring sig för att få perspektiv på sina egna liv, står mycket närmare det konkreta jordelivet än vi normalt inser. Till exempel fick jag nyligen tillfälle att fördjupa mig i Sagan om Ringen och insåg att detta minsann inte var någon allegori över människolivet utan en så nära fotografisk avbildning som man kan komma.