Utan att det noterades av en enda jordbo landade ett spaningstefat från Mars i kvällningen utanför Kungshamn strax invid Smögen. Två spaningsforskare klev ut, Darwin och Linné hette de, och öppnade sina förseglade instruktioner.

Vi ska tydligen kartlägga den här planeten, sa Darwin. Om du kartlägger upp emot Bovallstrand så kartlägger jag nedåt Uddevallatrakten. Bra idé, sa Linné, sedan träffas vi här ikväll och jämför. Glöm förresten inte att gömma spaningshojen bakom några grenar så att ingen snor den.

De två spaningsforskarna var påtagligt skakade när de vid dagsslutet återsågs. Såg du någon? frågade Darwin. Ushiamej, svarade Linné med en rysning, hade jag sett någon så skulle jag ha flytt. Alla jag träffat har varit rädda för dem. Det är minsann inget att undra över! svarade Darwin. Vad skulle du förresten kalla dem i ditt sexualsystem? ”Vita heteronormativa män” ligger nära till hands, förklarade Linné, underavdelning Tyrannosaurus Princeps.

Har du under dagens vandring stött på någon mänsklig olycka som Tyrannosaurus Princeps inte hålls skyldig för? undrade Darwin. Ge mig si, sa Linné fundersamt, de verkar vara experter på att förtrycka sina kvinnor. Jaså, minsann, genmälde Darwin, för min del har jag hört att de är särskilt kompetenta på att plåga sina barn. Nästan alla vita heteronormativa män torterar sina barn, se bara på instrumenten de använder (bilden).

Jag undrar om du inte missförstått det där, sa Linné. Alla mina vittnen rapporterar att de heteronormativa njuter lite extra när de får plåga sina kvinnor, till exempel sänka lönen för dem eller tvinga dem att vara hemma med full ersättning när de just fött barn. Darwin nickade. Det där hade han också hört. Plus att de mer än gärna våldtar och ofredar sina kvinnor.

Spaningsforskarna skakade på huvudet över hur djupt de vita heteronormativa tydligen kan sänka sig och därtill njuta av den misshandel de – så ofta de kommer åt – utsätter andra människor för – hör du, Linné, andra människor, människor som har rättigheter! mänskliga rättigheter! till exempel rätten till semesterersättning enligt tjugofjärde paragrafen i FN:s rättighetsstadga – jag fullkomligt ryser, Linné.

Men det är inte allt, Darwin, sa Linné olycksbådande. Det värsta, Darwin (här sänkte Linné rösten), det värsta är hur Princeps förgriper sig på minoriteter. Vadå för minoriteter? frågade Darwin. Alla, skrek Linné, nu i affekt, svarta, bruna, polynesier, samer, lesbianer, troglodyter, dyslektiker, anorektiker, reguljära psykfall, muslimer, arbetslösa, fängelsekunder, folk på rymmen från fängelset, frånskilda, tornedalingar, romer, kollektivresenärer, ättlingar till slavar, folk som hängts i en grävskopa av en diktator, koloniserade folk, folk som läspar, elskoterskadade…

… fick du med allihop nu, Linné?

Driver du med mig, Darwin? Jag har fyra sidor till.

Darwin funderade en stund. Sedan sa han att vad de två spaningsforskarna lyckats utröna från jordborna var glasklart från början till slut men en sak bekymrade honom. Vadå? frågade Linné. Var är Princeps förtryckaren? undrade Darwin. Han är väl ute och förtrycker, sa Linné. Vem är det som jobbar ihop allt det välstånd som vi ser omkring oss? frågar den ständigt lika nyfikne Darwin.

Då, när det skymmer över Bohuslän, öppnar sig jorden och ett mångmiljonhövdat patrask av slitna, hungriga människor framträder ur markens hålor där de tillbringat dagen i tillvarons Grottekvarn för att hålla alla de förtryckta minoriteterna så nöjda och mätta att de kanske tillfälligt upphör med sina anklagelser mot de vita heteronormativa försörjarna. Dessas jobb är att med sina oavbrutna ansträngningar hålla Grottekvarnen igång och därmed alla de självdeklarerat förtryckta vid bekvämligt liv.

Plötsligt, när spaningsforskarna från Mars hör de manliga heteronormativa påstådda förtryckarna framföra sin mäktiga klagokör, blir de varse att hela Bohuslän ljugit för dem hela dagen och att världen är uppochner mot vad det påstås:

Grottes hållande i gång
dagen lång och natten lång
kräver, i ett överslag,
tio tusen liv per dag.
Var sekund, dess draghjul dansar,
skänker guld åt Frodes tron
och ger tempelguld och plansar
åt hans dyra religion.
Slika massors närande
vore för besvärande,
tid- och guldförtärande.
Utan vederlag förbrukad
arbetskraft är billigast.
För envar av kvarnen slukad
fös en annan fram i hast!
Varför ock en lag förkunnar
statsaritmetikens dom:
ej ett bröd åt dessa munnar,
ej en dryck åt deras gom!

Drevs du inom Grottes stätta,
vräks du ut som lik.
Grymhet är det ej i detta,
blott aritmetik.

Darwin och Linné drar irriterat ut spaningsmoppen ur trädgårdssnåret. De känner sig lurade och misslynta och bestämmer att det inte är värt besväret att forska något mer i trakterna kring Kungshamn, troligen ej heller i det övriga Sverige.

(Dikten ur vilken jag har lånat några strofer är Den nya Grottesången av Viktor Rydberg. Den är väl värd att läsas. Både rim och rytm fungerar.)