Nu är våffeldagen här igen, en dag som jag verkligen älskar. För mig är det just denna dag som symboliserar vårens inträde – även år som dessa då vårvädret faktiskt tar en liten paus just idag. Doften av våfflor är ständigt närvarande i mina barndomsminnen och ger mig alltid samma känsla av samhörighet med de familjemedlemmar som inte längre finns i livet.

Jag var alldeles särskilt förtjust i våfflorna som gräddades i vedspisen hos morfar. Jag har fortfarande kvar det gamla järnet, även om det på grund av avsaknad av vedspis numera är pensionerat. Men jag är inte den som är den, jag äter lika gärna våfflor gräddade i elektriskt järn.

Våffeldagen har förstås egentligen ingenting med våfflor att göra, som de flesta vet. Själva ordet är helt enkelt en förvanskning av Vårfrudagen, det vill säga Jungfru Marias dag. Det som firas är att det var just den dagen hon, enligt kristen tro, fick besök av ärkeängeln Gabriel och blev havande med Jesusbarnet. Ännu mer högtidligt kallas den Marie Bebådelsedag, och den har firats sedan 600-talet. I Sverige var den dessutom en röd dag i almanackan ända fram till 1953.

Samtidigt finns det all anledning att tro att det åts våfflor denna dag även långt tillbaka i tiden. Våren var på väg, hönsen började värpa igen och korna mjölkade mer – man kan lätt tänka sig att matmammor från norr till söder gärna slängde ihop en våffelsmet för att fira att det äntligen var dags att lämna vintern bakom sig och sätta igång med vårbruket. Det var dock först i slutet av 1800-talet man började tillaga våfflor av vitt mjöl. Då fick också de svenska våffeljärnen den klassiska form de har än idag, och de som hade råd började servera dem med sylt och vispad grädde.

I tider som dessa, när det tycks finnas ett närmast outsinligt behov från etablissemanget att förneka svenska traditioner, är det ännu mer angeläget att fortsätta fira just sådant som våffeldagen. Propagandan mot det svenska är massiv och oförsonlig, till och med Nordiska museet (vars uppdrag är att bevara och synliggöra svenskt kulturarv) hävdar gärna att det inte finns några svenska traditioner överhuvudtaget.

Sådant behöver vi inte finna oss i. Så låt doften av nygräddade våfflor sprida sig i hemmet – och varför inte bjuda in grannar och vänner på våffelfest? Det finns knappast något bättre sätt att fira vårens ankomst, och just i år blir det förstås extra festligt – i alla fall för dem av oss som ser fram emot att ställa fram klockan en timme.

Vill du grädda gammaldags äggvåfflor? Här är ett recept från mormors gamla receptbok, daterad 1916, som ger omkring 10 mjuka, goda våfflor.

100 g smör
4 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
5 dl mjölk
3-4 ägg

Gör så här:

Smält smöret och låt svalna. Blanda vetemjöl, salt och hälften av mjölken till en jämn smet. Rör sedan ner resten av mjölken, äggen samt smöret. Hetta upp våffeljärnet. Laggen kan behöva penslas med smält fett till första omgången, men sedan behöver du inte använda mer fett. Grädda våfflorna gyllenbruna och servera med favoritsylten och en klick vispad grädde.

Trevlig våffeldag!