Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Jag har roat mig med att läsa igenom en del av Özz Nujens Twitterkonto. Det består till största delen av retweetade inlägg av andra Sverigehatare. Som Henrik Arnstad, Ali Esbati, Anne Ramberg, skribenter på Etc med flera inom samma kategori. Men även en del uttryck för Nujens eget stora hat mot Sverige och svenskarna.
Fråga tusen svenskar vad Beowulfkvädet är. Någon enstaka bildad person känner till det och vet vad det handlar om. Ändock handlar verket om Sverige och tillhör världslitteraturen. I England och USA vet skolbarnen vad kvädet är. Det läses i skolan. En förklaring är att J. R. Tolkien skrivit om och översatt Beowulfkvädet som också inspirerat och påverkat hans böcker om ”Sagan om ringen”.
I de nedre tonåren tyckte jag mycket om att rida. Jag gillade hästar och läste allt om djuret. Jag kunde svaret på 10 000-kronorsfrågan om hästar som en tjej på teve missade i finalen. (Programledare Baehrendtz frågade efter namnen på de tre hingstar som räknas som anfäder till det engelska fullblodet. De hette Herod, Eclipse och Matchem.)
Trots alla naturvetenskapliga framsteg är den vetenskapliga friheten under 2020-talet under attack. En attack som också hotar det öppna samhället. Idag är det tillräckligt för att bli cancellerad i tal och skrift och på annat sätt (jag har själv personlig erfarenhet därav) genom att träffa ”fel” personer eller att uttala sig i ”felaktiga media”. Som en av mina kollegor krasst sammanfattade: ”Du får skylla Dig själv”.
I nuvarande västvärlden, som seglar mot framtiden med en trasig kompass, håller deviser som Francis Bacons ”kunskap är makt” på att ersättas med postmodernisternas ”känslor är allt”. Och eftersom de senare sätter likhetstecken mellan känslor och friheter så öppnar de dammarna för allehanda excesser. En av dessa överdrifter är trenden med alla onödiga skönhetsoperationer som, utan några konsekvensanalyser, görs i frihetens namn och för att man känner för det. Men vad är skönhet? Visst har var och en av oss sin egen subjektiva definition av det sköna. Tur är det för oss alla. Med det sagt betyder det inte att det inte finns ett gemensamt hum om vad som är vackert. Emellertid, frågan om det verkligen finns något objektivt vackert har filosoferna försökt besvara i årtusenden.
Alma mater betyder ungefär “hulda moder” eller ”själsmoder” på latin. Uttrycket används som beteckning på den skola eller universitet eller annat läroställe som en elev anser har gett honom det största lyftet under hans karriär som student. Mina tio år i den internationella biståndsbranschen var min alma mater, vida överlägsen de övriga framstående skolor som jag har haft förmånen att bevista.
Det allra ädlaste, finaste och högsta tillstånd som går att uppnå på denna jord, det är att vara svensk. Enligt vår politiska och journalistiska maktelit.
Därför anser denna maktelit att varje invandrare, oavsett vem eller vad man är eller vad man gör, är en tillgång för landet. Varje outbildad analfabet från Mellanöstern och Afrika som lyckats flytta hit är exakt lika svensk som Nils Dacke, drottning Kristina, Selma Lagerlöf och Alfred Nobel.
Den artificiella intelligensen – räknas till exempel ett flygplan som färdas femtio gånger så fort som en människa springer? räknas en hund som AI med tanke på att den kan minnas tusen gånger fler dofter än en människa? – har levt i fredlig samvaro med den äkta varan i ett halvt sekel utan annat gruff än när människan vid enstaka tillfällen muckat gräl genom att skriva nedlåtande böcker om robotarna i olika science fiction-böcker.
I dessa tider av fejk njevs, desinformation och ifrågasättanden av politiker och myndigheter, är det viktigt att inte blott stanna vid ytan, utan även gräva djupare för att dränera det träsklandskap som utgörs av den så kallade ’svenska kulturen’. Jag syftar osökt på Astrid Lindgren, som vid flera tillfällen ifrågasatte våra högsta, våra förtroendevalda politiker.
I medierna i Kenya och Tanzania förekommer en svensk pojke som har adopterats av massajstammen. Han heter Oscar.
Massajerna lever på båda sidorna om gränsen mellan de två östafrikanska länderna. De utgör en mycket liten del av befolkningen men får mycket uppmärksamhet på grund av sin traditionella livsstil.
Det är inte så att jag gillar trängsel. Hong Kong och Gröna Lund fyller mig med fasa. Och jag är inte den ende som ogillar folksamlingar. Hur Google gör för att formulera synpunkter på allt vet jag inte men till påståendet ”världen är överbefolkad 2023” ger han 54 500 kommentarer medan ”världen är underbefolkad 2023” bara får 790 träffar.
Sverige behöver ett kvalitetssäkrat betygssystem. Det står klart för de flesta. En del reformer upplevs så självklara att det är svårt att förstå varför de inte är genomförda. Patrik Engellau skriver här på Det Goda Samhället om det svenska betygssystemet och behovet av att stöpa om det. Inte minst för att få bukt med betygsinflationen. Jag kan bara hålla med.
Ekot rapporterar att miljösituationen och luften i Bangladeshs huvudstad Dhaka är så dålig att livslängden för invånarna förkortas med åtta år och barnen blir sjuka och dör. Detta är naturligtvis helt förfärligt.
Sverige och Frankrike liknar varandra på många vis. Båda är omkring tusenåriga nationalstater, trots vad vissa historiker tror (se Azar Gat). Båda var tills nyligen kulturellt relativt homogena länder och båda har under sekler haft en stark centralmakt.
Hur mår unga amerikaner? Det ser inte ljust ut när man tittar på siffror från Pentagon som visar att mer än tre fjärdedelar (77 procent) av unga män i USA är odugliga för militär tjänstgöring.
En god vän brukar säga till mig att journalistkåren idag riktar sig till varandra, och andra privilegierade grupper, och inte till vanligt folk. Det påmindes jag om när jag läste denna TT-artikel, där måltidsforskaren Richard Tellström intervjuas. Hans bästa tips för dem som fått en allt tunnare plånbok under senaste månadernas skenande matpriser? Att leta fram löjrom och andra ”bortglömda delikatesser” ur frysen.
Jag har märkt att folk ofta tar mycket illa vid sig om man anklagar dem – om man törs anklaga dem – för vidskepelse. ”Vidskepelse”, står det i Wikipedia, ”är en tankevilla om verklighetens beskaffenhet som inte baserar sig på kunskap eller förnuft”. En värre förolämpning kan man knappast rikta mot någon än att de tror på tomtar och troll. Jo, det skulle i så fall vara tomtar och förklaringar från Davos. Det är till och med värre än det där som en del uppretade afrikaner hotar att göra med din morsa.
Sanna Marin, född 1985, var Finlands socialdemokratiska statsminister mellan 2019 och 2023. Redan vid 34 års ålder blev hon världens näst yngsta tjänstgörande statsledare, den yngsta kvinnliga regeringschefen och Finlands yngsta statsminister någonsin. Hon har en magisterexamen i offentlig förvaltning, är vegetarian och kommer ifrån en regnbågsfamilj (hon uppfostrades av sin mor och hennes kvinnliga partner).
Professorn emerita i spanska tillika Sveriges troligen uthålligaste, envetnaste och bitskaste skoldebattör Inger Enkvist är samtidigt så blid i tonen att den som läser hennes senaste bok Kunskap i kris – Ideologier i svensk skola på 2020-talet, jag till exempel, kan bli förvirrad och drivas till desperata åtgärder såsom att läsa boken två gånger (vilket inträffat i det här fallet och ganska lätt låter sig göras eftersom boken bara innehåller 168 sidor och dessutom gång på gång presenterar sitt huvudbudskap fast så milt att det riskerar att fläkta förbi som en sommarvind).
TV-programmet ”Gift vid första ögonkastet” är för homogent, deltagarna är enbart vita medelklassmänniskor. SVT speglar därmed inte hela Sverige trots sitt uppdrag att göra just det. Enbart vita människor ansöker till programmet, därför bör SVT aktivt arbeta för att få in även andra etniciteter och hudfärger.
I hela mitt liv har jag varit mer förtjust i påsken än i julen. Det säger en hel del eftersom jag älskar julen så mycket att jag börjar längta redan i oktober. Men påsken är mer kravlös, både när det gäller umgänge och mat och hur man förväntas fira den. Det är också den högtid då våren verkligen är i faggorna, om den inte redan kommit, och när kvällarna är ljusa och ibland till och med milda. Det gör gott i själen.
Det mesta som skrivs i tidningarna eller på annat sätt framförs i övriga medier – eller, för all del, i normala vardagssamtal – är ogenomtänkt och meningslöst. Men syftet är inte att den sortens diskurs alltid ska vara så himla djuplodande. Jag tror snarare att den sortens vardagspladder har en helt annorlunda mening, nämligen att göra livet, det vill säga umgänget människor emellan, någorlunda uthärdligt.
Donald Trump ställs inför rätta och har nu hörts om åtalet i en domstol i New York. Samtliga nyhetsredaktioner i svensk statlig radio och TV befinner sig i ett närmast deliriskt tillstånd.
Det har under några veckors tid gjorts långa inslag om saken. Korrespondenter på plats, politiska expertkommentatorer, kännare av det politiska systemet och rättssystemet i USA har fått säga sitt. Innehållet i alla dessa inslag är lika med noll.
Då man pluggade förr i tiden fick man lära sig att demokrati betyder folkstyre. Man fick lära sig att det finns olika åsikter. Folk ska kunna framföra de åsikter de har. Väljaren ska kunna välja mellan olika alternativ. De senaste åren har den svenska demokratin dött. Sverige har blivit en skendemokrati. Som väljare kan du rösta på det röda laget om du får din inkomst från staten för att du jobbar åt Luleå kommun. Om du jobbar åt Handelsbanken röstar du på det blå laget. Både det röda och blå laget är liberala.
Påsken, liksom de flesta svenska fester, är ett exempel på hur det hedniska och det kristna sammansmälter i svensk kultur. Ordet påsk kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”gå förbi” och påminner om hur dödsängeln i Egypten gick förbi det judiska folkets hus utan att röra dem. De hade strukit blod på sina dörrar.
Det här med att maskinerna tar över alla jobb och gör oss alla arbetslösa har man oroat sig över i alla tider, numera med anledning av AI. Hittills har pessimisterna varit ute i ogjort väder. Kom ihåg att nationalekonomin brukar kallas ”den dystra vetenskapen”. Men kanske kan oron inte helt avfärdas. Den här uppsatsen publicerades ursprungligen i min bok Berättelsen om jobben från 1996. Den handlar just om en situation där maskinerna kan göra allt och människans arbete inte behövs. Vad ska politikerna då ta sig för? Texten publicerades på nytt för tre år sedan på den här sidan. Nu är den rykande aktuell med tanke på den senaste månadens internationella skriverier om artificiell intelligens och alla de faror som folk tror att den konstgjorda begåvningen skulle kunna medföra. Jag skrev en text om det häromdagen.
På Morgan Johanssons tid fanns bara en rimlig förklaring till varför brottsligheten är högre i Rinkeby än i Djursholm, och den löd ”socioekonomiska faktorer”. Sambandet tycktes så solklart att ytterligare forskning, enligt Johansson, inte behövdes. Efter några månader med Tidöpartierna kommer BRÅ-rapporten ”Socioekonomisk bakgrund och brott” som pekar i en något annan riktning. Är det ett paradigmskifte på gång, eller bara ännu en utredning?
Från ett inslag i Ekot 2 april:
”Evas son mördades och hon hade rätt till skadestånd. Men när mördarna inte kunde betala skadestånd fick hon ingen ersättning från Brottsoffermyndigheten på grund av sonens kriminalitet.
Tanken att människan skulle kunna förödas av sina egna framgångar, i det här fallet särskilt av sina tekniska innovationer, har nog funnits med oss ganska länge. I början av 1800-talet, när man i England började använda ångmaskiner för att driva tåg, varnade medicinare för att folk skulle bli vansinniga av att resa fortare än ungefär trettio kilometer i timmen. Arbetarrörelsen Ludditerna slängde som sabotage sina träskor i textilmaskinerna för att slippa förlora jobben till de mekaniska vävarna. Oron att människan genom att missbruka sitt förnuft till skadliga uppfinningar och på så vis beröva sig livsuppehället har legat och gnagt åtminstone sedan upplysningstiden.
Jag brukar avhålla mig från att kritisera polisen, helt enkelt för att polisen är den som står mellan oss vanliga människor och de kriminella i samhället. Men efter det som hände under korankravallerna förra året, då polisen i princip övergav våldsmonopolet för en icke-fungerande dialog och lät de kriminella härja fritt, är det svårt att känna förtroende. Inte blir det lättare av att det finns alldeles för många poliser som ständigt yttrar sig som vore de anställda av socialtjänsten.
