BITTE ASSARMO: Om den politiserade universitetsvärlden

Statsvetaren och samhällsdebattören Marie Demker, gift med s-märkte statsvetaren Ulf Bjereld, som under flera år basade för Socialdemokraternas religiösa falang, rasar mot att regeringen vill förändra utnämningarna till universitets- och högskolestyrelser. Med eftertryck skriver hon i GP att regeringens förslag ”politiserar akademin” och är ett ”allvarligt hot mot akademins frihet”. Men Marie Demker är egentligen inte det minsta oroad över att akademin ska politiseras – hon är tvärtom orolig för att den ska bli mer opolitisk nu när vänsterdominansen kommer att minska.

För henne själv, som varit aktiv inom både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, lobbat för att avskaffa nationaldagen och är utövande vänsterkristen, skulle det naturligtvis vara en smärre katastrof. Hur kompetent hon än må vara så är det klart att hennes akademiska karriär har underlättats av att hon har åsikter som ansetts ”rätt” i den akademiska världen.

Om akademin plötsligt förändras så att även de som har sin politiska hemvist i andra läger än det rödgröna kan komma i åtanke för ansvarsfulla positioner, med allt vad det innebär av acceptans från samhället, kommer hon och hennes likasinnade att få konkurrens. Det vill man inte ha, när man är van vid att ständigt få torgföra sina personliga åsikter som vore de en ovedersäglig sanning.

Det kan förstås framstå som höjden av ohederlighet att hon framställer de senaste 50 åren av vänsterdominans inom akademin som ”opolitisk”. Men problemet är faktiskt större än så. Hon tror sannolikt på fullt allvar att det är så det är. För henne är vänsterdominansen så självklar och naturlig att den inte ens framstår som politisk. Den är bara är, precis som luften hon andas.

Under de decennier som gått sedan akademin kapades av vänstern har vi fått ett samhällsklimat där de enda som anses vara intellektuella är just de som bekänner sig till vänster på den politiska skalan. Det fanns en tid då man pratade om ”vänsterintellektuella” men numera gör man inte ens det – den som befinner sig till höger om socialdemokratin (eller om den så kallade ”breda mitten”) anses inte kunna vara intellektuell överhuvudtaget, oavsett bildning och kunskaper.

Med de nya friska vindar som nu blåser ges utrymme för en helt ny universitets- och högskolevärld, där även de som tror på traditioner, konservatism och på nationalstatens värde kan få möjlighet att sätta sin prägel på akademin. Marie Demker och hennes åsiktsfränder kommer inte längre att äga tolkningsföreträdet.

Det är uppenbart att den framtidsutsikten ter sig oerhört skrämmande för henne. Men för akademin, och för hela det demokratiska samhället, är det en välgärning.

Bild: Marie Demker, via wikimedia commons

Bitte Assarmo