BITTE ASSARMO: De röda fanornas hyckleri

Nu är det dags igen. 1 maj, med vajande röda fanor, stöveltramp i marschtakt och ”Arbetets söner” ekande på gator och torg. Just i år befinner sig Socialdemokraterna i opposition, och tycker säkert att de är verkliga underdogs som har extra stor anledning att demonstrera. Kanske får vi se plakat med slogans som ”Rädda A-lotterierna” eller ”Rör inte vår spelverksamhet”?

Så här skrev jag om Socialdemokraternas 1 maj-demonstrationer på DGS förra året:

Hela charaden med de röda fanorna och ”upp till kamp” är en noggrant arrangerad manifestation för att bevara illusionen av att Socialdemokraterna är en arbetarrörelse som slår underifrån. För folket mot överheten – på de utsattas sida. I själva verket utgör Socialdemokraterna själva det moderna Sveriges överhet, på många sätt betydligt mer maktfullkomlig än de styrande som arbetarrörelsen en gång revolterade mot.

Att de nu är i opposition gör ingen skillnad. Socialdemokraterna har, även då de befinner sig utanför regeringen, en oerhörd makt i det här landet. Det spelar nästan ingen roll vad socialdemokratiska företrädare gör sig skyldiga till, mediernas granskning av dem blir sällan blåsigare än en liten behaglig vårbris. När Anders Ygeman, som var ansvarig för Transportstyrelsens IT-läcka, intervjuades i ett inslag på SVT i juli 2017, strax efter att han avgått, ställdes han inte mot väggen överhuvudtaget utan tilläts fabulera fritt om sin egen förträfflighet:

”Den tidigare inrikesministern menar att han handlat korrekt i sin roll.

– Jag säkerställde att de berörda myndigheterna vidtog rätt åtgärder. Jag säkerställde att informationen gick till de två departement som var berörda.

Borde du inte ha informerat statsministern? 

– Nej, den som var ansvarig att informera statsministern var näringsdepartementet. Därför kan jag inte läggas det till last.

Vad ska du göra nu?

– Nu tänker jag åka till fjällen och vandra. Så imorgon bitti så stänger jag av mobiltelefonen i en vecka och sen ska jag njuta av storslagen fjällnatur.”

Jag vågar påstå att tongångarna hade varit väldigt annorlunda om det hade handlat om en borgerlig minister.

I dag håller den självrättfärdige Anders Ygeman 1 maj-tal i Uppsala. Partiledare Andersson bevärdigar Jönköping med sin upphöjda person. I huvudstaden är det Mikael Damberg som ska tala till folket. Vi vet alla ungefär hur det kommer att låta. Utseende och namn på talarna må variera, men språk och budskap är detsamma. Floskler staplas på floskler och självförhärligandet överträffas endast av hatet mot oliktänkande.

Jag avslutar med att åter citera min egen text från förra året:

Socialdemokraternas 1 maj-demonstrationer är alltså inget annat än en vedervärdig uppvisning i hyckleri, jämförbar endast med de forna Sovjetkommunisternas stöveltrampande på 1 maj. Egentligen borde de naturligtvis skämmas för sitt hyckleri, men de har bitit huvudet av skammen för länge, länge sedan. De har inte längre några band kvar till den arbetarrörelse ur vilken de växte fram, och de saknar all respekt för de hårt arbetande svenskar som byggde välstånd och välfärd.

Bild: Årets 1 maj-tema, skärmdump Socialdemokraternas hemsida

Bitte Assarmo