Eller; något om vad som krävs för att bli en framgångsrik fotograf i Sverige idag.

Allt nedan har jag hämtat från en artikel om ”fotografen” Ikram Abdulkadir i Dagens Nyheter 30 april, samt från Borlänge Tidning.

Man bör vara en afrikansk kvinna och muslim, bära hijab, heltäckande svart klädsel och leva enligt de starkt kvinnoförtryckande sharialagarna. Man ska ha föräldrar som kommer från Somalia som först flyttade till Kenya, därefter till Sverige när man var två år gammal.

Man får gärna vara uppvuxen i Rosengård i Malmö och tycka att det är ett jättefint område som hela tiden baktalas och beskylls för att ha en massa problem. När Rosengård i själva verket är det nya mångkulturella Sörgården, en fantastisk idyll där barnen kan springa omkring och leka fritt.

Det underlättar om man fortfarande bor kvar hemma hos sina föräldrar vid 27 års ålder och har haft en yngre bror som varit långvarigt allvarligt sjuk och nyligen dog, vid 25 års ålder. Som man jobbat åt som personlig assistent, avlönad av det offentliga. Så att man haft råd att ägna sig åt sitt fotograferande och samtidigt kunnat plugga mänskliga rättigheter vid Malmö universitet.

Det skadar inte heller att man har minnen från semestrar med föräldrarna i deras hemland Somalia, eller i Nairobi i Kenya, varifrån de alltså ”flytt”, men egentligen bara flyttade.

Vilka motiv ska man då fota? Från DN:

”Numera fotograferar Ikram Abdulkadir andra familjemedlemmar också, (förutom systrarna, min anmärkning) men även vänner hon kan identifiera sig med; svarta muslimska kvinnor i Sverige.

– Mina bilder är också ett slags kollektivt motstånd, ett uttryck för självbekräftelse där vi får avbildas på våra egna villkor, säger hon.”

Sedan hjälper det även att ta upp den monumentala och allestädes närvarande svenska rasismen. Samt delta i satsningar som Antirasistiskt monument, som genom offentliga konstverk ska gestalta Malmöbornas erfarenheter av rasism.

Det går bra nu för Ikram. Från DN:

”Nyligen var hon i Paris och fotograferade för Unisport store och Puma. Och listan på svenska musiker som vill anlita henne blir allt längre. Timbuktu, Seinabo Sey, Linda Pira, Molly Sandén är några av dem. Nu öppnar Fotografiska i Stockholm utställningen ‘I see home in you’ med hennes bilder.”

Mohamed Mire, utställningsproducent på Fotografiska, berättar varför han valt ut just Ikrams bilder:

”För hennes undersökning av identitet, gemenskap och tillhörighet. Det är alltid en otrolig värme och närhet i hennes fotografier, eftersom hon ofta porträtterar kvinnor som står henne nära, systrar och vänner.”

Mohamed Mires far valde att flytta från Somalia till Borlänge och 2009 kunde Mohamed som 13-åring också flytta dit med resten av familjen. Mohamed har en universitetsutbildning och har arbetat med konst och kultur i Venedig. Vilket väl får anses som bra jobbat.

Min egen familj flyttade aldrig till Somalia. Därför blev jag tyvärr inte utställningsproducent på Fotografiska museet i Mogadishu. Där jag kunnat få alla tillfällen att favorisera kvinnliga amatörfotografer hemifrån.

Fotografer som uttrycker sin identitet, sitt utanförskap och rasismen i Somalia genom att uteslutande fotografera blonda kullor från den egna Leksandskulturen. På kullornas egna villkor. Som ett kollektivt motstånd mot den omgivande somaliska och muslimska kulturen.

En fotokonst som jag tror att Mogadishuborna hade varit mycket intresserade av och verkligen skulle ha uppskattat. Precis som de svenska kulturkvinnorna och kulturmännen går omkring på Fotografiska i Stockholm och fascineras av Ikrams helt fantastiska och uttrycksfulla fotokonst.

Glöm allt om utbildning inom foto och bild. Ni kan själva avgöra kvaliteten på hennes foton på hennes Instagramkonto, länk nedan.

Kulturlivet i Sverige är idag helt sjukt, förvridet och förljuget. Precis som det mesta i landet. Det är som att leva i en mardröm som det inte går att vakna upp ifrån. Hur mycket man än försöker.