Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
En gång i tiden fanns en revytradition som både bjöd på eleganta, pricksäkra tidsbilder (inte en kvinna i sikte…) och orädd kritik av makthavare. Här har Karl Gerhard fått illustrera båda genrerna. Det fanns andra. Hasse och Tage förde traditionen vidare, t.ex. i denna berömda monolog.
Henrik Dorsin och medagerande säger sig fortsätta i denna tradition. Det är falsk varubeteckning.
Jag är naturligtvis varken rasist, nazist eller fascist.
Men jag har i mitt arbete inom socialtjänsten sett många av de negativa konsekvenser som massinvandringen från MENA fört med sig. Och jag har även skrivit en hel del om dessa erfarenheter på Facebook och här på Det Goda Samhället.
Sverige har ett särskilt ansvar. Det har du säkert hört förut, men frågan är om du har koll på exakt hur många områden Sverige har detta särskilda ansvar för. En google-sökning på fraserna ”sverige har ett särskilt ansvar” och ”har sverige ett särskilt ansvar” ger vid handen att det inte finns någon hejd på allt som vårt lilla land, det vill säga de svenska skattebetalarna, ska ta ett särskilt ansvar för.
Det är snart ett år sedan Ryssland invaderade Ukraina, och om inget fredsavtal sluts finns risk att konflikten eskalerar till ett öppet krig mellan kärnvapenmakterna. Samtidigt har ordet ”fredsavtal” fått en kontroversiell klang, eftersom det förutsätter att en av avtalsparterna heter Vladimir Putin.
Ett Svt-inslag tog nyligen upp ämnet: ”Varför sätter ingen en kula i pannan på Putin?” Bakom frågan ligger förhoppningen att en likvidering av Putin skulle innebära ett snabbt slut på kriget, och öppna dörrarna för en demokratisk utveckling i Ryssland.
Mänskliga samhällen har alltid utsatts för prövningar och kommer alltid att vara det. En del prövningar, till exempel perioder av missväxt, kommer för det mesta av ödet. Storskaliga ekonomiska motgångar som depressioner bestäms nog också av försynen. Andra åstadkommer människorna av egen kraft som när myndigheterna för att skydda människorna från virussmitta stänger samhällena så att människor inte reser till jobbet och Storstockholms Lokaltrafik förväntas förlora två miljarder kronor i år (tusen kronor per invånare vilket är betydligt sämre än förra året eftersom folk efter coronat tagit för vana att inte åka hemifrån på måndagar och fredagar). Jag undrar om det inte finns ett slags systematik i hur de mänskliga samhällena hanterar sina återkommande, oundvikliga prövningar.
Fatima Mohamed är talesperson för de somaliska mammorna på Järvafältet, vars söner till allt för stor del blir grovt gängkriminella och skjuter ihjäl varandra helt hämningslöst.
Hon blev 2021 utsedd som talesperson av de andra mammorna i Järva, förmodligen eftersom hon kan framföra alla krav de ställer på samhället på hyfsat god svenska.
Svenska medier rapporterar inte gärna om hur Sverigebilden får sig en rejäl törn i övriga Europa. Här är kartan fortfarande viktigare än terrängen, medan europeiska journalister öppet kan förfäras över den accelererande gängkriminaliteten i vårt land. För ett par dagar sedan hade den stora tyska tidningen Bild (tidigare Bild-Zeitung) ett reportage om Sverige som ett land som har spårat ur. Tidningen konstaterade bland annat att ”Sverige kvävs av tung kriminalitet, skjutningar och revirkamp mellan kriminella gäng”. Man talade också om hur ”ett dödligt integrationsmisslyckande” förvandlat idyllen i Pippi Långstrumps och Bullerbyns land till en ”Ballerbü” – ett land av puffror och knölpåkar.
Följande artikel publicerades den åttonde september, för fyra månader sedan, på dessa sidor av de undertecknade personerna. Vi hade då ägnat augusti åt att försöka få artikeln förlagd i tidningar där vi trodde den skulle få större genomslag. Den fick inget genomslag alls eftersom den aldrig trycktes.
Tyvärr är den enligt min uppfattning lika aktuell som för fyra månader sedan. Sverige behöver fortfarande ett moratorium för eftertanke på detta område som på så många andra.
På SVT läser jag en berättelse om en av alla de muslimsk-arabiska invandrarfamiljer som ”får problem” med socialtjänsten: ”Sundsvallsfamiljen uppmanades fly efter orosanmälan – valde att stanna”.
SVT:s syfte med berättelsen verkar vara att tillbakavisa den väl spridda muslimska uppfattningen om att den svenska staten rövar bort muslimska barn.
Jag vet att jag alldeles nyss hävdat att Sverige är alldeles vansinnigt, och det tänker jag inte ta tillbaka. Däremot finns det små ting som gläder mig och ett av de tingen är vänsterns vrede. De vänstersinnade skribenterna och politikerna (som numera består av folk med alla möjliga politiska åskådningar, som inte nödvändigtvis är vänster utan bara fixerade vid specifika frågor, såsom strukturell rasism, kriminellas utsatthet och inskränkt yttrandefrihet) är så arga att de snart kommer att explodera. Deras desperation är ett bra tecken på att något håller på att hända. Det går inte snabbt – och förmodligen kommer det att bli värre innan det bli bättre – men det går åt rätt håll.
Med tanke på att jag framför synpunkter på praktiskt taget allt, vara en del är tvivelaktiga och därför kräver noggrann uppmärksamhet från läsaren, så är det förvånansvärt att jag veterligen aldrig skrivit något om konstpolitik. Jag tror förklaringen är att jag inte tycker så mycket om konst, framför allt inte de senaste årtiondenas offentligfinansierade konst, till exempel den moderna form av Hötorgskonst som representeras av ledljusälgarna på Nybroplan, ett kommersiellt jippo som finansierats av Stockholms stad och större fastighetsägare i Stockholms city. Motsvarande förfulning pågår i 28 länder under ledning av ett företag i Slovakien.
Socialdemokraterna har en stark tendens att betrakta fullt fungerande vuxna som dagisbarn. Därför fattade dåvarande regeringen i januari 2022 det ”historiska beslutet” om ett omställningsstudiestöd. Precis som om inte samtliga idiotiska beslut som MP/S-regeringen fattat varit just historiska.
Beslutet går ut på att om de som jobbat i minst åtta av de senaste 14 åren, och därmed är etablerade på arbetsmarknaden, vill vidareutbilda sig med start 1 januari 2023, ska de få göra detta under ett år med generösa bidrag, alltså helt gratis.
Grunden för min ekonomutbildning inhämtade jag i småskolan genom serien Spara och Slösa kom i tidningen Lyckoslanten som Sparbankerna delade ut gratis för att lära barnen att spara. Flickan Spara ville alltid spara och flickan Slösa villa alltid shoppa, konsumera och njuta. Det slutade varje gång med problem för Slösa. Hon fick tandvärk och magont av allt godisätande, förkylning av att klä sig för tunt, blev skallig efter att ha bränt håret med sin locktång, och blev påkörd när hon rusade till gottkiosken. Jultomten vägrade att ge henne några klappar.
Finlands enades i motstånd mot en angripare. Också Sovjet enades i försvaret mot Nazi-Tyskland.
Detsamma sker nu i Ukraina.
Finland lyckades frigöra sig från Ryssland eftersom Lenin ansåg det vara viktigare att först etablera makten i det egentliga Ryssland än att samtidigt tvingas kontrollera en vasallstat. Ändå kunde ett självständigt Finland få en stabil regering först efter ett blodigt inbördeskrig.
Året som gått går till historien som det hittills våldsammaste året i modern tid i vårt land. Men inte ens 63 dödsskjutningar, otaliga sprängningar och skjutningar har fått de större mediehusen – och framför allt inte public service – att uppdatera sin verklighetsbild till det rådande läget. Istället fortsätter de desperat att försöka hitta förklaringar som skuldbelägger alla utom just de kriminella själva. Under hela förra året fortsatte därför public service, bland annat med hjälp av sitt stjärnskott Diamant Salihu, bygga på myten om att kriminaliteten beror på det svenska samhället och, följaktligen, det svenska folket.
Det finns en risk att den som läser mer än två eller tre av mina krönikor håller mig för en oförbätterlig misströstare och dysterkvist den där man för trevnadens skull inte gärna vill ha i sin närhet. Men eftersom jag liksom alla andra människor är ett socialt djur vill jag inte tåla att bli utstött ur de vanliga, välkomnande människornas församling. Så jag får väl anstränga mig lite för att, åtminstone tillfälligt, se ljusare på tillvaron. Hur gör man det?
Jag vill tjata något om förbränningsmotorn, ottomotorn, den som idag sitter i de flesta fordon. I grunden är det en 130 år gammal konstruktion med utgångspunkt i ångmaskinens kolv, cylinder och vevaxel. Tekniken är idag väl beprövad, billig att massproducera och mycket tillförlitlig.
Förbränningsmotorn har ständigt förbättrats och förfinats. Idag är den exempelvis betydligt effektivare, har högre verkningsgrad, än för bara 20 – 30 år sedan. Då och då minns jag min tröga Volvo 245 från runt 1980 som i bästa fall nöjde sig med en liter bensin varje mil. Annat är det med grannens ganska nya Volvo V70 som nöjer sig med hälften och dessutom är betydligt piggare.
Jag var på nyårskonsert i Berwaldhallen. Musikstycken från Straussklanen och Frans Lehar spelades. Ett stycke var från 1862, ett annat från 1905. Balett och operasång ingick också. Det slog mig att en symfoniorkester måste vara ett av de finaste kulturella avtryck som mänskligheten har gjort.
När Gud skapade världens såg Han också till att det uppstod en konflikt mellan politiker som fördelar budgetar och underställda instanser, till exempel skolor och husläkarmottagningar, som tar emot pengarna och använder dem. Användarna anser alltid att de behöver större anslag och politikernas oföränderliga inställning är att användarna kunde nöja sig med mindre.
Igår var jag på labb för att lämna prover inför ett besök på vårdcentralen. Av outgrundliga skäl har min vårdcentral avskaffat det fullt fungerande laboratoriet som funnits i lokalerna sedan vårdcentralen invigdes för 65 år sedan så numera får patienterna på min vårdcentral vackert åka annorstädes för att ta prover. Därför befann jag mig igår morse på en vårdcentral i en annan ort utmed samma tunnelbanelinje. Det blev en minst sagt märklig och på alla sätt oangenäm upplevelse.
Bara ett par månader sedan Tidöavtalet publicerades verkar Dagens Nyheters ledarredaktion med förfäran ha förstått vad avtalet innebär. Det innebär att sverigedemokraterna har minst lika mycket att säga till om som om partiet suttit med i regeringen. Tidningen upprörs över vad sverigedemokraterna har mage att lägga sig i:
Min släkt på faderns sida vet jag knappt någonting om – de kom från Iran. Jag vet mer om moderns sida, men också där är uppgifterna knapphändiga. För de var okända människor.
Den förste som tog namnet Råbock var Hans Jonsson Råbock, född i juli 1664 och död den 22 november 1746 i Bleckåsen i Alsen i Jämtland. Namnet är ett soldatnamn. Före honom hade de sonnamn. Hans Jonsson var son till Jon Hansson som var son till Hans, född på 1620-talet. Den förste Råbocken var dragon, men också skomakare. Dragon betyder beridet infanteri, men dragonerna i Jämtland hade inga hästar.
Rapport har varit ute och frågat Einsteins på gatan hur duktiga de är på att spara el. En del Stockholmare är jätteduktiga!
De låter inte något vara stand-by, tänder få lampor och skruvar ner elementen. Använder inte ens föreningens bastu. En hipstertjej kanske inte direkt duschar snabbare, men hon tänker i alla fall på det.
År 1936 publicerade den amerikanske journalisten Marquis Childs, efter att ha studerat några års socialdemokratisk politik, en internationell bestseller om Sverige som hette Sweden: The Middle Way. Childs menade att Sverige representerade ett slags lagom maktdelning mellan den tidens politiska huvudmotståndare som hade olika benämningar – höger och vänster, kapital och arbete, borgare och socialister – vilket egentligen bara var alternativa beteckningar för samma underliggande sociala konflikt. På så vis lyckades Childs långsiktigt definiera Sverige i världens ögon. Vi var landet som förde en respektabel socialpolitik och tog god hand om de fattiga – sedermera kallade socialgrupp tre och därefter de utsatta – utan att för den skull skada hönan som la guldäggen, det vill säga företagsamheten.
Katarina Gunnarsson har gjort ett bra reportage i P1 Morgon om det våld i hemmet som många invandrarbarn tvingas uppleva under sin uppväxt (29 december 2022).
Barnen ska, enligt föräldrarna, härdas genom en brutal och våldsam uppfostran, med hugg och slag och ren misshandel. Vilket kan ses som en delförklaring till varför så många unga invandrarkillar i våra utanförskapsområden blir extremt våldsamma gängkriminella, redan i väldigt unga år.
Som alla veta låter ödet alltsomoftast ovanliga händelser, som ändå har en inre förbindelse, av tillfällighet inträffa ungefär samtidigt. För två veckor sedan hittade jag Selma Lagerlöfs samlade verk i bokhyllan och började läsa eftersom detta uppenbarligen var en vink från försynen, något som bevisades av att det på Sveriges Television strax efteråt kommo två dokumentärer om författarinnan.
En av skiljelinjerna i svensk politik det senaste kvartsseklet har gått mellan nationalister och internationalister. Nationalisterna vill försvara fosterlandet, medan internationalisterna tycker att fosterlandet inte spelar så stor roll eftersom man lika gärna kan bo i Spanien som i Hyltebruk.
Idag är det nyårsafton, och med den kommer löften om ljusare tider. I alla fall ljusare i bemärkelsen längre dagar. När det gäller det mentala tillståndet i Sverige är jag mer tveksam. Jag försöker se positivt på framtiden, men det är så mycket som är skevt i landet jag lever i att det blir allt svårare. När jag ser tillbaka på 2022 ser jag en rad företeelser som är oerhört provocerande för alla oss som tror på ett demokratiskt samhälle, och mest oroväckande är den allt mer nonchalanta synen på yttrandefriheten. Högt uppsatta politiker såväl som ledarskribenter på de största plattformarna tycks numera nicka bifall till villkorad yttrandefrihet. Och det är riktigt, riktigt illavarslande.
DN har nyligen återigen spekulerat över möjliga slut på kriget mellan Ukraina och Ryssland. Tidningen behandlar tre möjliga alternativ. Som vanligt är DN rädd för verkligheten.
Det enda alternativ med någon sannolikhet är det som innebär en seger för Ryssland. Det skulle – på kort sikt – medföra något slags fred, tills Rysslands imperieambitioner finge det att inleda aggressiva handlingar mot någon annan granne. Tyvärr, sett ur Rysslands perspektiv och många av dess nyttiga idioters i väst är detta inte möjligt. Ukraina har andra avsikter.
Då och då blir jag intervjuad av någon som vill berätta historien om min stora omvändelse för några decennier sedan från starkt troende till skeptiker. Sådana pånyttfödelser är välkända från historien. Berättelsen är ungefär densamma oavsett vilket själstillstånd konvertiten lämnar och vilken ny sinnesbeskaffenhet han intar.
DET GODA SAMHÄLLET 