Från ett inslag i Ekot 2 april:

”Evas son mördades och hon hade rätt till skadestånd. Men när mördarna inte kunde betala skadestånd fick hon ingen ersättning från Brottsoffermyndigheten på grund av sonens kriminalitet.

‘Man kan inte dela upp folk som A- och B-människor’, säger hon.

Anhöriga till kriminella som dödas har inte rätt till brottsskadeersättning. Systemet ska utredas, anhöriga kräver en förändring.”

Redaktionen på Ekot har lyckats hitta Eva Berglund, mor till en kriminell medlem i ett MC-gäng som dödats av andra gängkriminella. Fast de behövde inte leta särskilt länge för att hitta en kvinna med ett i dessa sammanhang så exotiskt förnamn som Eva. Berglund är tillika vice ordförande för Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade, RAV.

När jag läser på RAV:s hemsida tolkar jag verksamheten som att den ska utgöra ett stöd till brottsoffer som fått anhöriga och nära vänner dödade genom våldsdåd. De har ett gott samarbete med Brottsoffermyndigheten och håller föreläsningar och seminarier på Brottsofferdagen.

Gott så, och med all respekt, men RAV förefaller i mina ögon vara en mycket märklig organisation. Där anhöriga till både våldsutövare och våldsutövarnas offer samlas för att stötta varandra. Och det kanske är bra, jag vet inte eftersom jag tack och lov är förskonad från att ha fått någon nära anhörig dödad av till exempel gängkriminella.

Men jag kan garantera att om något av mina barn, eller annan nära anhörig, skulle dödas på detta sätt skulle jag definitivt inte söka stöd i en organisation där föräldrarna till de som dödat mitt barn samtidigt sitter och hävdar sin rätt till skadestånd från staten för att deras egna kriminella söner i sin tur mördats i efterföljande gänguppgörelser. Det vore helt uteslutet.

”Man kan inte dela upp folk som A- och B-människor”, säger Berglund. Vilket naturligtvis är en hållning hela PK-samhället ställer sig bakom. Alla människor är lika mycket värda, även en kriminell medlem i ett MC-gäng som i stor omfattning skadat andra.

Att hennes son blev grovt kriminell är absolut inte hennes ansvar, utan ditt och mitt. Så resonerar Berglund. Därför kräver hon att du och jag går in och betalar hennes skadestånd genom Brottsoffermyndigheten, när sonens mördare, föga överraskande, visar sig sakna egna medel.

MC-gäng är för övrigt en marginell företeelse inom gängkriminaliteten numera. Deras storhetstid var på 90- och 00-talet. De är numera så gott som helt utkonkurrerade av de kulturutövande rappande invandrargängen i de ”utsatta” förortsområdena.

Anledningen till att skadestånd inte betalas ut av staten till anhöriga när det gäller gängkriminella är att staten inte vill riskera att skattepengar ska gå ut till andra kriminella. Åtminstone inte i dessa fall, annars har staten inga större problem med det.

En utredning pågår just nu för att förenkla för brottsoffer att få ut sin ersättning från staten. Det är bra. Om dessa förenklingar även ska omfatta ersättningar till kriminellas anhöriga säger justitieminister Strömmer att de nuvarande reglerna har fog för sig, och han ber att få återkomma.

Vad Berglund alltså kräver är att du och jag inte bara ska betala för allt vad hennes son har kostat oss genom åren genom sin kriminalitet. När han slutligen blir mördad på grund av sin kriminella livsstil så ska vi även betala skadestånd till henne, eftersom de verkliga mördarna saknar egna medel.

Detta ger en mycket tydlig bild av hur sjukt Sverige har blivit. Där all rim och reson och allt sunt förnuft för längesedan har ersatts med allas rättigheter till allt, oavsett vad de själva bidragit med.