Det finns en imam i Sverige som brukar betraktas som moderat eller måttfull. Salahuddin Barakat i Malmö kan uppföra sig någorlunda i tv-studior och på seminarier. Han förestår något som kallas Islamakademin som säger sig motverka ”radikalisering” bland unga muslimer.
När Dagens Nyheter i våras (26/5) gjorde ett reportage om ex-muslimers situation, så blev Barakat intervjuad. Ex-muslimer drabbas av utfrysning, hot och våld. Barakat menade dock att sådana metoder var förståeliga, då det var viktigt att inte avfall från islam blir vanligare.

Igår den 27 februari skrev Patrik Engellau en krönika under rubriken ”Den svarta legenden”. Han lyfter fram ett perspektiv som åtminstone inte jag har tänkt på, nämligen att demoniseringen av det spanska imperiet delvis hade sin grund i engelsk propaganda.

Det var fientligt mellan England och Spanien på 1500-talet. År 1588 försökte Spanien invadera England med sin ”oövervinnerliga armada”:

Redan på den tiden fanns propaganda. Det ingick i krigföringen att beljuga och baktala fienden. Engelsmännen uppfann en stark berättelse som gick ut på att spanjorerna var ett helt igenom ondskefullt och grymt folk. Spanjorerna var intoleranta, bigotta och brände folk på bål och i sina latinamerikanska kolonier gav de indianbarn till sina hundar att äta. Böcker som noggrant redovisade spanjorernas vidrigheter spreds över Europa med hjälp av den nya boktryckarkonsten.

Det här är intressant, våra populära föreställningar om hur det spanska imperiet for fram i Amerika är inte bara påverkad av vänsterpropaganda, utan alltså också av engelsk propaganda. Spanska historiker, förklarar Engellau, myntade att begrepp för att beskriva detta fenomen: ”la leyenda negra”.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 26/2) pratar jag med nationalekonomen och USA-kännaren John Gustavsson. Han skriver ibland här på Det Goda Samhället. Den 23 januari i år publicerade vi hans artikel om George Bush den yngre: ”Till försvar av George W Bush. Kriget mot terrorismen var rättfärdigat”.

I podden förklarade Gustavsson varför han tycker att Bush gjorde rätt som invaderade Irak och Afghanistan. Han tycker också att kriget mot terrorismen gick bra. Jag tar upp ett antal invändningar som han får bemöta. Till exempel: 1) kriget mot terrorismen har lett till ett kontrollsamhälle, 2) Irak hade inget med 11 september-attackerna att göra, 3) Saddam hade inga massförstörelsevapen, 4) invasionen 1991 borde ha fullföljts, 5) USA sådde fröet till Al-Qaida när man stödde mujahedin i Afghanistan mot Sovjetunionen, och 6) Bush försvårade debatten om islam när han påstod att ”islam är fredens religion”.

I detta avsnitt pratar vi om Irakkriget. Ljög George Bush om att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen? Nej, menar Gustavsson. Bush trodde det. Hussein ville också att världen skulle tro att han hade massförstörelsevapen – för att skrämma ärkefienden Iran. Stämmer det att det verkliga motivet till invasionen var att lägga beslag på Iraks olja? Nej, säger Gustavsson. Varför tog man den då inte?

Nu när är Islamiska Statens kalifat har krossats – för en tid åtminstone – så vill jihadisterna med svenskt medborgarskap åka tillbaka till de otrognas land.

Många tycker inte att de ska välkomnas, utan att deras svenska medborgarskap bör återkallas. Detta har gjort socialdemokraten Veronica Palm orolig. Den 20 februari skrev hon så här på Twitter:

”Att hota med att dra in medborgarskap är inte direkt något som främjar integration.”

Man borde vara van vid att höra mycket dumt från vänsteretablissemanget. Men när jag läste det här, så trodde jag först att det var ett skämt. Så korkad kan inte ens Palm vara, tänkte jag. Men tweeten är alltså äkta.

Först det första är ju själva syftet med att dra in medborgarskapet för IS-jihadister att vi ska slippa ha dem här. De är inte välkomna.

För det andra är Palms inställning till integration typisk: det är vårt fel att invandrare inte blir integrerade i det svenska samhället. Får de dåliga skolresultat, får de inga jobb, begår de brott, ja, då är det gammelsvenskarnas fel. De har inte gjort tillräckligt. Gammelsvensken är det fritt fram att klaga på. Nysvensken däremot ska man vara artig mot, så han inte blir kränkt.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 19/2) pratar jag med Egor Putilov, journalist på alternativmediasajten Samhällsnytt. Vi pratar om den pågående kraftmätningen mellan gammelmedia och alternativmedia. Ett sätt för gammelmedia att bekämpa de nya medierna är att undergräva deras trovärdighet. I detta syfte startade tidningen Metro den 13 mars 2014 något som kallas Viralgranskaren.

I sina iver att bekämpa alternativmedier har Viralgranskaren dock gjort samma fel som man beskyller alternativmedierna för och ansträngningen har på så sätt blivit kontraproduktiv. I podden tar jag och Putilov flera exempel.

När Viralgranskaren skulle granska Putilovs rapportering om FN:s nya migrationsramverk Global Compact for Migration presenterade man som ”experter” en flyktingjurist från Amnesty och en person från ”Centrum för global migration”.

Vid sidan om Viralgranskaren diskuterat jag och Putilov också detta migrationsramverk, som den svenska regeringen skrev på i december förra året, och dess betydelse för Sverige. I Global Compact talas det om vikten att ”eliminera” rasism riktad mot migranter, men ingenting om den rasism och den kriminalitet som drabbar ursprungsbefolkningarna i mottagarländerna. Det talas vidare om ”intolerans”, men ingenting om den intolerans som vunnit spridning i västvärlden genom islamiseringen, ett fenomen som är en direkt följd av massinvandringen.

Det var roligt att att den brittiske islam- och invandringskritikern Douglas Murray återigen talat i Stockholm. Extra roligt var det att Fria Moderata Studentförbundet (FMSF), Högerteknologerna och Ayn Rand Institute som stått för arrangemanget. Tidigare besök har arrangerats av mer traditionellt sverigevänliga aktörer. Murray talade på KTH måndagen den 11 februari under rubriken: ”What is killing Western Civilisation?”

Även om FMSF är fristående från Moderaterna skulle man kunna tolka detta som ytterligare ett tecken på att partiet rör sig i en mer invandringskritisk riktning. Man behöver göra upp med det komprometterande arvet från Reinfeldts ansvarslösa invandringspolitik.

Som jag ser det har Moderaterna egentligen inget val. Vill man bilda en högerregering någon gång så måste man växa ifrån SD-skräcken och börja agera mer moget. Politik får inte reduceras till poserande och image, man måste ta ansvar för landet.

I Amerika är ateismen till stor del ett vänsterfenomen och dess kritik mot kristendomen rör ofta frågor som till exempel abort och samkönade äktenskap. Ateismen har därför kommit att förknippas med så kallad ”progressiv” politik, trots att den i grunden inte har något politiskt innehåll alls, utan bara är en filosofisk hållning.

Visst finns det amerikanska ateister som är höger, men det har varit svårt för dem att engagera sig i Republikanerna på grund av partiets nära samarbete med kristna grupper. Enligt en Pew Forum-undersökning år så beskrev sig 15 procent av ateisterna som republikaner. Å andra sidan har ateister som Christopher Hitchens och Sam Harris kommit att förknippas med högern då de också riktat sin religionskritik mot islam. Detta eftersom delar av vänstern ser islam som sin allierade och inte mäter islamisk fundamentalism med samma måttstock som den kristna.

Jag hörde första gången talas om Robert M Price när jag läste litteraturvetaren Mattias Fyhrs bok Död men drömmande: H P Lovecraft och den magiska modernismen (2006). Boken handlade om den amerikanske skräckförfattaren H. P. Lovecraft, verksam på 20-talet. Price blir omnämnd som en av de främsta Lovecraft-experterna. Det stod också att Price var teolog, vilket väckte mitt intresse.

Föreställ dig att en gud, allvetande och allsmäktig, har skapat universum. På jorden har han satt mänskligheten. Denne gud har gjort flera försök att vägleda människorna genom att uppenbara sin vilja för olika profeter. Vissa lyssnar på profeterna och börjar leva såsom Gud vill, men många fortsätter att leva som de själva vill. Det händer till och med att profeter blir ihjälslagna.

Så en dag bestämmer sig Gud för att han ska ge människorna en sista chans. Han ska skicka ett sista budskap till dem. Där ska allt de behöver finnas med. Följer de budskapet, kommer Gud att löna dem med paradiset efter döden. Vägrar de, så blir de stekta i helvetet.

Detta skedde på 600-talet e. Kr. och det sista budskapet fick namnet Koranen. Den beskriver sig själv som fullkomlig och utan fel, en vägledning som ska gälla fram till Domens dag. Och så borde det ju vara om författaren faktiskt var en allvetande gud som skapat universum.

Men Koranen innehåller många fel som i stället visar att det är en mänsklig skrift, skriven av ofullkomliga människor med begränsade kunskaper. Jag ska ta upp en sak här: Koranens geocentriska världsbild.

Den geocentriska världsbilden var den vanliga synen på universums uppbyggnad under antiken och medeltiden, från ungefär 500 f. Kr., innan den heliocentriska världsbilden fick genomslag i Europa på 1500-talet och 1600-talet. Aristoteles, som levde på 300-talet f. Kr, menade att jorden låg i universums mitt. Runt jorden kretsar solen och planeterna.

I Göteborg driver salafister en skola som kallas ”Vetenskapsskolan”. Det är bara ett exempel på att det inom den islamiska missionen finns en föreställning om att islam är en ”vetenskaplig” religion och att Koranen är förenlig med modern vetenskap.

På svenska islamiska sajter är föreställningen vanlig. Man kan titta på sajten på islam.se och artikeln ”Religion kontra vetenskap”. Där står det så här:

”Muslimer måste tillgodose sig båda dessa vetanden. Faktum är att islam förespråkade studier av världslig kunskap i en tid då hela världen låg i mörker.”

Koranen ska ha tillkommit på 600-talet. Det är många hundra efter det att greken Eratosthenes (cirka 276–194 f. Kr.) beskrivit jorden som ett klot. Ett faktum som man inte hittar i islams heliga bok, jorden beskrivs istället som platt. Den jämförs till och med med en matta: ”Gud har ock gjort jorden till en matta åt eder…” (Zetterstéen 71:18)

Det grekiska ljuset upplyste världen och lade grunden för den mest lysande civilisation som någonsin existerat: den västerländska. En annan grek, Aristarchos (cirka 310–230 f. Kr.), föreslog att jorden roterade runt solen. Hans idé fick inget genomslag under antiken, men ändå. Han förstod också att solen var större än jorden. I Koranen nämns inte jordens rotation, men det talas om att solen löper i en bana, och följs av månen: ”Han är ock den, som skapat natten och dagen, solen och månen, så att båda vandrar i sin egen bana.” (Zetterstéen 21:34)

Och solen torde ha uppfattats som mindre än jorden eftersom den om kvällen sjunker ner i en dypöl i ett land någonstans vid världens ände: ”Tills han kom fram till det ställe, där solen går ned, och fann, att den gick ned i en grumlig källa, och fann människor bredvid den.” (Zetterstéen 18:84)

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 11/2) pratar jag med författaren Einar Askestad. Han inledde sin skrivarbana i början av 90-talet som litteraturkritiker på BLM och har därefter medverkat i tidskrifter som Ord och Bild, Artes, Lyrikvännen, Hjärnstorm, Res Publica, Vinduet, Ny tid och Axess.

Askestad debuterade 1997 med novellsamlingen Det liknar ingenting och har senast publicerat Så enkla är orden (2018), som är hans elfte bok. Han är även gästskribent här på Det Goda Samhället.

I det här avsnittet pratar vi om Askestads farväl till samtiden. Förfallet inom politik och media har gått så långt att han menar att det är dags att sluta bry sig. I ett inlägg publicerat på Katerina Magasin den 6 februari skriver han:

”För mig existerar inte det mediala Sverige mer. De lever på vår uppmärksamhet. Den förtjänar de inte. De vill oss inte väl. Jag uppmanar alla att göra detsamma. Freda dig. Låt samtiden dö. Utan publik förtvinar den.”

I en ny video kommenterar jag religionsprofessorn och vänsteraktivisten Mattias Gardells uttalanden om så kallad ”islamofobi” och ”antimuslimsk […]

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 8/2) pratar jag med Jan-Olof Sandgren. Förutom att vara skribent här på Det Goda Samhället arbetar han som yogalärare. Han är från början utbildad biolog, med en brokig yrkeskarriär som vaktmästare, biståndsarbetare, illustratör, barnboksförfattare med mera.

Är patriarkatet egentligen så dåligt? Vi har aldrig haft så många kvinnliga makthavare som nu, noterar Sandgren, ändå ökar otryggheten för kvinnor varje år. Kvinnor, menar han, är inte särskilt bra på att skydda kvinnor. I en krönika här på Det Goda Samhället skriver han:

”Samtidigt som feminismen utsett västvärldens patriarkat till sin huvudfiende – är det svårt att förneka att samma patriarkat historiskt sett visat sig mest kompetent när det gäller att skydda just kvinnorna och barnen.”

Sandgren tycker också att hjältarna äras för lite för tiden. Vi behöver hjältemyter. Och hjältar är inte folk som bara glassar och är coola, de gör skitjobbet. Och de gör uppoffringar för ett högre syfte. Att vara hjälte är en manlig grej, skriver Sandgren i en annan krönika:

”Egentligen är det obegripligt att hjältebanan är så pass populär. Därför misstänker jag att y-kromosomen innehåller en typ av ’hjältegen’, som gör att män i särskilt hög grad är beredda att offra liv och lem för utsikten att bli hjältar – kanske en specifikt manlig form av ’kärlek’.”

Igår var det alla hjärtans dag. Det är en kul dag, tycker jag. Kommersialiserad som allt annat, men jag hör inte till dem som stör sig på kommersialisering. Vissa ogillar dagen av samma anledning som man ogillar halloween – det är uttryck för så kallad amerikansk kulturimperialism.

Hur som helst så har högtiden, som kallas Valentins dag, ursprung långt tillbaka i tiden i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Jag tycker särskilt om dessa associationer till riddare och hövisk kärlek som frammanar bilder av sagornas Perceval och Galahad.

I Nordisk familjebok (Ugglan) står det så här:

Valentins dag (eng. St. Valentines day), 14 febr., var redan under medeltiden i England och
Skottland en bemärkelsedag genom den sedvänjan bland ungt folk, att den person af motsatt kön, hvars namn man aftonen förut dragit vid lottning eller som man på själfva Valentinsdagen först mötte, den skulle man ge skänker och året ut vara huld såsom sin ”Valentin”, d. v. s. att en uppvaktning på riddarmaner ålåg den manlige ”Valentin”.

Det finns en motsättning mellan iranier och araber som ibland tar sig uttryck i sekteristiska termer eftersom iranier för det mesta är shiiter och araber för det mesta är sunniter, och ibland i etniska termer. I viss iransk nationalism avfärdas islam i sin helhet som en ”arabisk religion” som inte hör hemma i Iran.

Iranier i allmänhet tycker inte om att sammanblandas med araber och är noga med att påpeka att de är indoeuropéer och har ett annat språk och en annan kultur. Det här intresserar mig, dels eftersom min far kom från Iran, och dels för att jag som muslim under många år, med kontakter med både sunniter och shiiter, araber och perser, stötte på dessa attityder och motsättningar i olika sammanhang.

Majoriteten av iranierna som bor i Sverige identifierar sig inte som muslimer, många är till och med fientliga till islam, och känner sig stå nära den svenska kulturen. Man märker detta i att iranier ofta visar intresse för, och deltar i, svenska högtider som jul och midsommar, och är öppna för bilda familj med ”gammelsvenskar”.

I Wikipedia-artikeln om iranska amerikaner kan man läsa att iranierna är en väldigt välintegrerad grupp med högt antal blandäktenskap med icke-iranier. Det förvånar mig inte. Samma sak gäller i Sverige. När man läser om muslimer som konverterat till kristendomen, så är det ofta iranier. Jag tror att detta är ett sätt för dem att markera att man vill vara en del av den västerländska kulturen. En undersökning från juni 2018 visade att Sverigedemokraterna är det största partiet bland svenskiranier.

Karnevalen i Viareggio är en av de mest berömda i Italien och årets höjdpunkt för lokalbefolkningen. Konstnärer tillverkar magnifika skulpturer som dras runt i vagnar under paraderna. Liksom de svenska etablissemangskonstnärerna är de italienska motsvarigheterna vänstervridna och den politiska satiren slår gärna högerut. Annars riskerar det ju att kallas hat.

I år hade man byggt en gigantisk skulptur föreställande Donald Trump i skinande rustning. Det här kommer från den så kallade gudakejsar-memen, det vill säga Internet-skämtet om Trump som enväldig gudakejsare över ett galaktiskt imperium. Det var ett sätt för Trump-fansen att driva med vänsterns anti-Trump-propaganda, som utmålade honom som megalomanisk fascist och blivande diktator.

Det är svårt att veta vad italienarna haft för avsikt med sin skulptur. Är det satir på Trump eller på den hysteriska anti-Trump-vänstern? Det vore kul om det vore det senare, men, med tanke på vad man gjort på tidigare karnevaler, befarar jag att den första tolkningen är mer sann.

I sin hand håller Trump-skulpturen i ett stort svärd med Twitter-symboler vid hjaltet. Twitter har ju förändrat styrkeförhållandena mellan presidenten och media. Richard Nixon hade inget Twitterkonto och förlorade mot media. Trump kan alltid gå runt media och tala direkt till folk. För övrigt är gudakejser-memen coolare än Tricky Dick, eller hur?

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 7 februari) pratar jag med Richard Sörman. Han är docent i romanska språk och arbetade i tjugo år som forskare och universitetslärare i franska. Han ser sig gärna som sprungen ur en konservativt sinnad arbetarklass där man tror på sunt förnuft och tänker själv. Han är född och uppvuxen i Östergötland men bor sedan många år i Uppsala. Det akademiska arbetet har framför allt behandlat det franska 1600-talet.

Richard Sörman skriver även här på Det Goda Samhället. Den 16 november 2018 publicerade vi artikeln ”Den rena godhetens princip är inte alltid det högsta goda”. Sörman påpekar att det finns olika sätt att förstå godhet och att något som kan framstå som gott här och nu på sikt kan ha dåliga konsekvenser. Han menar att godhet bör förenas med förnuft, så att den inte blir ”dumsnällhet”.

Massinvandringspolitiken har förts i godhetens tecken, men hur god är den egentligen? ”En rimlig tanke, en etiskt och moraliskt hållbar position”, skriver Sörman, ”behöver alltså inte bestå i att förringa existensen av det egna utan i att hitta en medelväg mellan omsorg om oss själva och omsorg om andra”.

Den brittiske författaren Percy Francis Westerman (1876-1959) skrev pojkböcker om äventyr och krig. Hans första bok, A Lad of Grit, kom ut 1908, samma år som Robert Baden-Powell grundade scoutrörelsen. På Wikipedia står det att scoutrörelsen påverkades av Westermans böcker, vilket verkar rimligt.

Den svenska översättningen av Westermans pojkbok Den vita araben – som kunskapare i Central-Afrika gavs ut av Fritzes bokförlag 1934 i en serie som kallades Fritzes scoutböcker. Hjälten i boken är just en scout, alltså i betydelsen spejare eller kunskapare. Originalet med titeln The White Arab publicerades året innan. Westerman var en produktiv författare – Wikipedia listar 178 titlar – och mycket populär på 1930-talet, men numera bortglömd.

Historien i Den vita araben påminner om verklighetens Lawrence av Arabien, en engelsk spion som klär ut sig till arab och så säga goes native. På omslaget syns en europeisk yngling i arabisk dräkt på en vit springare. Jag blir omedelbart påmind om Peter O’Toole som Lawrence av Arabien i filmen från 1962.

Bredvid den beridne hjälten står en riktig arab, ödmjukt bugande. Ynglingen, som heter Denis Hornby, är mycket ung, bara nitton år, men har stora språkkunskaper. Det beror på att han är äldste son till en engelsk officer som tjänstgjort i Sudan: ”Han var fullt hemmastadd i arabiska och swahili, och han kände till de flesta av de dialekter, som talas av Sudans befolkning.”

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar jag med nationalekonomen och Amerikakännaren John Gustavsson. Han skriver ibland här på Det Goda Samhället. Den 23 januari i år publicerade vi hans artikel om George Bush den yngre: ”Till försvar av George W Bush. Kriget mot terrorismen var rättfärdigat”.

I podden förklarar Gustavsson varför han tycker att Bush gjorde rätt som invaderade Irak och Afghanistan. Han tycker också att kriget mot terrorismen gick bra. Jag tar upp ett antal invändningar som han får bemöta. Till exempel: 1) kriget mot terrorismen har lett till ett kontrollsamhälle, 2) Irak hade inget med 11 september-attackerna att göra, 3) Saddam hade inga massförstörelsevapen, 4) invasionen 1991 borde ha fullföljts, 5) USA sådde fröet till Al-Qaida när man stödde mujahedin i Afghanistan mot Sovjetunionen, och 6) Bush försvårade debatten om islam när han påstod att ”islam är fredens religion”.

Gustavsson har svar på alla frågor. Men är svaren bra? Lyssna på podden, så får du veta. Jag tycker att det är oerhört intressant att lyssna på honom eftersom hans position är så ovanlig. Det råder i stort sett konsensus om att Irakkriget var en stor katastrof som aldrig borde ha ägt rum.

Skådespelaren Liam Neeson, en av mina favoriter för övrigt, anklagas för att vara rasist. I senaste filmen Cold pursuit spelar han en ensam man som tar till blodigt våld för att hämnas en oförrätt. I en intervju för brittiska Independent undrar journalisten var Neeson hittar rollens vrede. Då börjar Neeson prata om en gammal upplevelse.

Han berättar han att han ville döda en svart man som hämnd för en våldtäkt av en väninna:

Det finns något primitivt, gud förbjude att någon i din familj utsätts för våld av kriminella. Jag ska berätta en historia, den är sann.

Jag skäms för att säga det, men jag gjorde det i kanske en vecka. Jag gick runt på gatorna med en batong och hoppades att en ”svart jävel” skulle komma ut från nån pub och ge sig på mig – så att jag kunde döda honom.

Han var inte stolt över de känslor han en gång haft. Han skäms, säger han, för att han gjorde alla svarta till skyldiga för en svart mans brott. Men ändå lyfts det här fram som ett bevis på Neesons rasism och särskilt inom vänstern höjs röster med krav på olika former av straff. Men vänstern hycklar.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 4 februari), pratar jag med Gunnar Sandelin. Han är socionom, journalist, författare och skribent här på Det Goda Samhället. Den 8 april 2008 publicerade Dagens Nyheter Sandelins debattartikel ”Journalister mörklägger sanningen om invandrarna”. Han ville att det skulle stå ”invandringen” i rubriken, men det tyckte inte DN:s agendasättande rubriksättare. Bortsett från det var artikeln viktig för att upplysa allmänheten om att invandringen inte fungerade och att vi blev vilseledda av etablissemangsmedierna.

År 2013 publicerade Sandelin, tillsammans med forskaren Karl-Olov Arnstberg, boken Invandring och mörkläggning. Boken blev en succé. Det fanns, och finns, ett stort sug efter kunskap och fakta om Sveriges förvandling genom massinvandringen. I boken visar Sandelin och Arnstberg hur den ansvarslösa invandringspolitiken skadar Sverige och knappast är ett effektivt sätt att använda resurser för att hjälpa världens flyktingar.

I detta avsnittet pratar vi om sveket mot de svenska väljarna i valet 2018. En majoritet röstade på partier som ville ha en mer ansvarsfull och restriktiv invandringspolitik. Men den nya vänsterliberala jök-regeringen tänker istället fortsätta massinvandringspolitiken. Detta kommer att innebära negativa effekter på tryggheten, yttrandefriheten och välfärden. Känslan av vanmakt och uppgivenhet, breder ut sig, konstaterar Sandelin i podden.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 2/2) pratar jag med skribenten Nikodemus Ungh. Han skriver på den libertarianska sajten Mises.se. Sajten tillhör Ludwig von Mises-institutet, en tankesmedja grundad 2010 och uppkallad efter den österrikiske ekonomen och tänkaren med samma namn (1881-1973).

Vad betyder identitetspolitik? Wikipedia förklarar det så här:

Identitetspolitik är politiska ställningstaganden som grundar sig på särintressen och perspektiv utifrån tillhörighet till en socio-kulturell grupp i syfte att bevara denna grupps särställning och stärka dess intressen. Därigenom kan människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av grupper. Förenklat kan det sägas att det är politik baserad på gruppidentitet.

I maj 2016 skrev Ungh en artikel om Miljöpartiets förhållande till identitetspolitiken. Nu när vi åter har fått en miljöpartistisk kulturminister i Amanda Lind kan det vara av intresse att titta på detta.

Yttrandefriheten mår inte bra i islamiska länder. Det kan vara väldigt farligt att skoja om Koranen eller Muhammed. I många länder är det förbjudet i lag. Därför finns det inte en kritisk diskussion om Guds existens, himmel och helvete och andra religiösa frågor som vi blivit vana vid att kunna prata fritt om i väst. Vi har haft det bra under en tid.

Massinvandringen från islamvärlden till väst håller dock på att göra det svårare att prata fritt även här. För många invandrare tar med sig synen på islam som något heligt som man måste visa den allra största respekt för. Dels genom att så kallade ”kränkningar” mot islam, det som islamvärlden skulle betecknas hädelse, kan hamna under vår ”hets mot folkgrupp”-lag och bli ett brott. Och dels genom att fanatiska muslimer i väst kan hota, och till och med döda, dem som de uppfattar hädar mot islam.

Konstnären Lars Vilks lever till exempel gömd och har utsatts för mordförsök, trots att han bor i ett sekulärt land med kristen tradition, ett land med en kultur som har noll med islam att göra, som har en befolkning som inte tycker särskilt mycket om islam och som ligger i norra Europa långt ifrån den islamiska världen. Den islamiska fundamentalismen är global och dess långa arm når över allt. Något vi borde ha förstått redan 1989 då Khomeini utfärdade sin fatwa mot författaren Salman Rushdie.

Idag har Disa namnsdag. Vem är det? Jag håller på med en bok om svenska högtider. Jag är ingen expert, långt därifrån. Jag är elev och lär mig, men jag vill dela med mig av det jag lär mig och min lust att lära.

Något jag förstått är att de svenska högtiderna bygger på två element, det hedniska och det kristna och det hedniska förstås är äldre. Men det hedniska är av en annorlunda karaktär än det kristna eftersom det handlar om naturen, inte om en lära från himlen. Den hedniska delen är inte på samma sätt ”religiös” eftersom den handlar om sommar och vinter, sol och måne.

När kristendomen kom till Europa, så fyllde den nytt vin i gamla läglar. De gamla årstidsfesterna fanns redan, men nu fick de nya kristna innebörder.

Att Disa har fått namnsdag i början av februari tror jag har att göra med disablotet som ska ha hållits då. Det var en offerhögtid till disernas ära. Diserna var i nordisk mytologi kvinnliga andeväsen, de dödas andar enligt vissa, eller gudinnor som kunde vara både elaka och vänliga.

Kung Adils den mäktige ska ha fallit av sin häst vid ett disablot i Uppsala, det vill säga det som nu heter Gamla Uppsala. Han red runt Disarsalen, vilket verkar ha varit ett tempel rest åt diserna, när hästen snubblade. Adils var son till Ottar Vendelkråka och blev enligt sagan höglagd i Gamla Uppsala. Det ska vara den norra av de tre stora högarna, den som kallas Torshögen.