Folkutbyte är ett kontroversiellt ord idag. Utanför etablissemangsmedierna stöter man på kritiker av dagens invandringspolitik som menar att vi i vår tid upplever ett folkutbyte, det vill säga att ”gammelsvenskarna” blir färre och så småningom kommer att bytas ut mot ”nysvenskarna”. Jag tänker inte diskutera denna uppfattning här, utan tänkte i stället passa på att säga något om ett folkutbyte som skett långt tidigare i vår historia.

De indoeuropeiska språken talas i dag av cirka 3 miljarder modersmålstalare, vilket gör den till den största språkfamiljen.

Konspirationsteorier är ett ämne som väcker känslor, minst sagt. Den 18 juli skrev Richard Sörman om teorin om en grupp mäktiga som ligger bakom krig, massinvandring, klimathysteri med mera i syfte att upprätta en global diktatur, även benämnd New World Order. Sörman avfärdade denna teori, som han benämnde teorin om ”globalistmaffian”, som snömos. Jag kan inte annat än att instämma: detta prat är ofta ett utslag av intellektuell lathet.

I kommentarerna under Sörmans artikel dominerade dock de konspirationstroende.

Igår den 19 juli skrev en krönika här på Det Goda Samhället i vilken jag spekulerade om inte det arabiska ordet ”eid” kunde ha ett latinskt ursprung. I den romerska kalendern kallades månadens mittdag ”idus”.

Ordet ”idus” är mest känt eftersom Julius Caesar år 44 f.Kr. mördades i mitten av månaden mars, den 15:e mars eller ”Idus Martii”.

I Shakespeares pjäs från 1601 varnas Caesar av en spåman med orden ”Beware of the Ides of March!” eller i Hagbergs översättning ”Tag dig i akt för Idus Martii!”

Varför skriva om ett mord som ägde rum i mitten av mars i mitten av juli? Jo, för alldeles nyligen så firade jag en väns födelsedag. Jag skulle säga några ord på kalaset. I detta syfte tog jag reda på vilken dag han var född – en tisdag.

Min vän föddes alltså på en tisdag, på guden Tyrs dag, i månaden juli. I Nordisk familjebok beskrivs Tyr som den asagud ”som är djärfvast och modigast och råder mycket för seger i strider”. Romarna kallade tisdag ”dies Martis”, Mars dag, efter krigsguden Mars.

I den tredje säsongen av Netflix teveserie Stranger Things går mycket av mystiken förlorad. Det känns som om serien går från att vara en pastisch av 80-talsfilmer till att bli en knasig parodi. Men den är fortfarande okej underhållning, särskilt för oss 80-talsnostalgiker.

Den första säsongen, som släpptes 2016 utspelades under julen, den andra säsongen under halloween och den tredje under den amerikanska nationaldagen den 4 juli. Det har hunnit bli 1985 i den lilla staden Hawkins i Indiana och ett nytt köpcentrum har öppnat: Starcourt Mall.

I romanen Maj: en kärlek 1998 skildrar Jan Myrdal den stormande passionen mellan sitt 24-årige alter ego och den sex år yngre Maj. Det är 1950-tal och huvudpersonen blir rådd att läsa Alfred Kämpes bok Svenska allmogens frihetsstrider. Den har jag, svarar han.

Han håller själv på att skriva en bok och ringer Maj för att dela med sig av sina tankar. ”Men hur går det med det viktiga?” frågar Maj. ”Har du skaffat en ordentlig bostad ännu?” Det hade han inte.

I en artikel tidskriften Folket i Bild/Kulturfront nr 21/1974 nämner Myrdal Alfred Kämpes bok igen. Han skriver att ”vi”, det vill säga arbetarrörelsen som han ser sig som en del av, har en annan litterär tradition.

Kulturkriget pågår. I det här inlägget ska jag berätta om ännu ett kulturellt uttryck som kapats av de politiskt korrekta – pk-isterna.

Serien Archie skapades 1941 av Bob Montana och Vic Bloom som en humorserie om livet på high school. Den rödhåriga killen Archie, som på svenska fick namnet Acke, spelar fotboll (amerikansk) och har svårt och bestämma om han ska välja den blonda Betty eller den mörka Veronica. Betty är helylle och pålitlig medan Veronica är mer av den ”farliga” typen. Archie är en hygglig kille, normal på alla sätt och vis, men klantar ofta till det. Han är the all-american teen.

Nu är det sommarlov. För vissa betyder det sol och bad och annat kul. För andra betyder det knark och gäng och annat dåligt. Skolorna är stängda, barnen är ute och hänger hela dagarna – och nätterna – och riskerar att dras in i den gängkriminalitet som frodas i våra mångkulturella utanförskapsområden.

För dem som bor i ett område som Gottsunda i Uppsala handlar inte semester bara om att koppla av och ha trevligt. Det handlar om att komma bort från ”orten” och rädda sina barn från den destruktiva miljön i hemmakvarteret. Men alla har inte råd.

I Första Samuelsboken, kapitel 17, skildras striden mellan den unge hjälten David och filistéernas kämpe, jätten Goliat – ”han var sex alnar och ett kvarter lång”. David dödar Goliat genom att slunga en sten mot hans panna.

Så övervann David filistéen med slunga och sten och slog filistéen till döds,utan att David därvid hade något svärd i sin hand. Sedan sprang David fram och ställde sig invid filistéen och fattade i hans svärd; och när han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom dödsstöten och högg av hans huvud därmed. När filistéerna nu sågo att deras kämpe var död, flydde de.

Efter ett antal våldsamma händelser i den värmländska staden Kil reste journalisten Joakim Lamotte dit för att rapportera. Dagen innan han kom dit hade en 69-årig kvinna mördats av ett så kallat ”ensamkommande flyktingbarn” vid namn Ahmad Nazari. Han hade fått avslag på sin asylansökan redan 2017, men befann sig trots det i Sverige.

I Lamottes videoreportage får man en bild av hur vanligt folk tänker om situationen. Han pratar med både unga och gamla.

Óscar Alberto Martinez Ramirez från El Salvador drunknade tillsammans med sin tvååriga dotter Valéria när de försökte ta sig över floden Rio Grande, och över gränsen till USA. Bilden av de två drunknade har spridits av mainstreammedia – sannolikt i hopp om att påverka attityderna till invandring.

En oerhört tragisk händelse:

”Han korsade först floden med flickan och lämnade henne på den amerikanska sidan. Därefter vände han tillbaka för att hämta sin fru, men då klev flickan ner i vattnet efter honom. När han simmade tillbaka för att rädda henne fångades båda två av strömmen”, säger den mexikanska journalisten Julie Le Duc som tog bilden till The Guardian.

Idag den 28 juni 1709 led vi ett våra största nederlag någonsin. Vid Poltava gick det svenska storväldet under. Den fruktade hären som hade ansetts oövervinnlig, som gått fram med sitt stridsrop ”Friskt, bussar, gån på uti Herrans namn!”, hade slagits i spillror.

Jag skriver vårt nederlag. För vi utgör ett vi med de döda, de som lever och de som ska födas. Det sägs ibland att nationalkänslan är något nytt, något som uppfunnits på 1800-talet. Men det stämmer inte. När man läser karolinernas egna ord i brev och dagböcker ser man att de uppfattade sig som svenskar. De uppfattade sig som en särskild nation skild från andra nationer. Det fanns ett vi.

I en tidigare krönika skrev jag om min förfader karolinen Jon Hansson Råbock, en jämtländsk dragon som deltog i Karl XII:s andra fälttåg mot Norge hösten 1718. Dessa karoliner är kända under namnet ”Armfeldts karoliner” efter generallöjtnant Carl Gustaf Armfeldt som ledde invasionsarmén. Den mest kända händelsen under detta olyckliga fälttåg är den så kallade ”dödsmarschen” då den svenska armén, efter kungens död vid Fredrikstens fästning den 30 november, ska tåga tillbaka till Sverige. På nyåret går man över Tydalsfjällen i Trøndelag. Det blir storm och mer än fyra tusen karoliner fryser ihjäl på fjället.

Det var vid midsommartiden som är som Nils Dackes uppror i Småland började. I sin historia skriver Vilhelm Moberg:

”Och i maj månad 1542 omtalas Nils Dacke återigen i källorna: han har omkring sig samlat en friskara, som kommer fram ur skogen till bygden och börjar ett nytt gerillakrig. Någon dag omkring den 20 juni – ’strax före Sankt Johannes tid’ – har den utsett Voxtorps fogdegård som sitt mål: Dacke överfaller gården i spetsen för sina män. Aktionen kan betraktas som en motsvarighet till Engelbrekts angrepp på Borganäs fogdenäste vid samma årstid 108 år tidigare: den andra stora fejden i Sveriges historia var därmed inledd.”

Rollspelet Mutant skapades under tidigt 80-tal av gänget som grundade Äventyrsspel, det viktigaste företaget i svensk rollspelshistoria, framför allt titeln Drakar och Demoner som i Sverige blivit synonymt med fantasyrollspel på samma sätt som titeln Dungeons and Dragons i USA.

Ett rollspel går till så att var och en skapar ett alter-ego, till exempel en krigare, en trollkarl eller en tjuv. Sedan ger man sig ut på äventyr för att utforska tunnlar och ruiner, slåss mot monster och upptäcka skatter.

Släktforskning behöver inte bara handla om släkten, utan om svensk historia. Sedan en tid tillbaka har jag använt sajten My Heritage som hjälp i släktforskningen. Man får en bra ordning och överblick. Min släkt på faderns sida vet jag knappt någonting om – de kom från Iran. Jag vet mer om moderns sida, men också där är uppgifterna knapphändiga. För de var obetydliga människor.

Den förste som tog namnet Råbock var Hans Jonsson Råbock, född i juli 1664 och död den 22 november 1746 i Bleckåsen i Alsen i Jämtland.

Hösten 1908 flyttar Strindberg in i Blå tornet och förälskar sig i den betydligt yngre flickan Fanny Falkner, hyresvärdens dotter. Det är också nu han skriver pjäsen Abu Casems tofflor, som enligt Olof Lagercrantz [1], kan läsas som en allegori över deras otillbörliga kärlek.

Köpmannen Abu Casem har en skön dotter, Suleika. I en dröm har hon varnats för mäns svekfullhet och beslutat sig att förbli ungmö. En prins förälskar sig i henne och plågas intill sjukdom av sina obesvarade känslor. Den finurlige skomakaren Hassan uttänker en plan som ska föra dem två i varandras armar, ”fromma svek vår heliga Koran oss tillstädjer”, hörs han viska.

År 2011 skapades ett narrativ inom mainstreammedia: ”arabiska våren-narrativet”. Det gick ut på att massorna i arabvärlden längtade efter ”frihet” och ”demokrati”, men hölls tillbaka av onda diktatorer. Vi som hade kunskap om islam och arabvärlden, visste förstås att det var humbug. Tar man bort diktatorerna kommer det andra som tar deras plats. Kanske blir de värre än de första. Ja, kanske blir de islamister.

Men många okunniga västerlänningar rycktes med, och andra kunniga lät sig styras av önsketänkande. Vid det här laget borde alla fattat att pessimisterna hade rätt, men arabiska våren-narrativet har fortfarande inte dött.

Postapokalyptiska teveserier om människor – särskilt ungdomar – som försöker överleva i en farlig och främmande miljö har varit populära den senaste tiden. Den kändaste serien av det slaget är nog amerikanska zombie-långköraren The Walking Dead, som sänts i åtta säsonger sedan 2010. En annan omtyckt serie, och ännu inte lika uttjatad, är The 100 om en grupp tonåringar ledda av tjejen Clarke som upplever äventyr och faror i en värld förstörd av kärnvapenkrig.

I Netflix postapokalyptiska The Rain (maj 2018), som nyligen släppte sin andra säsong, finner man likheter med både The Walking Dead och The 100 liksom med flera andra liknande serier. Det som gör att The Rain sticker ut i sällskapet är att den är en dansk produktion. Och svenskar kommer säkert att uppskatta att flera scener utspelar sig i södra Sverige och att flera av rollfigurerna talar svenska!

På sin blogg Purdahbloggen har Mona Lagerström i flera långa inlägg granskat islams växande inflytande i Sverige och särskilt om islamiskt kvinnoförtryck. Lagerström är doktor i litteraturvetenskap med inriktning på just kvinnoförtryckets historia. ”

Purdah” är ett persiskt ord som betyder ”förhänge” eller ”slöja” och framför allt på indiska halvön används för att beskriva döljande och avskiljandet av kvinnor.

Fantomen har sitt högkvarter i en grotta i fantasilandet Bengali på Afrikas östkust. Han är en av de första superhjältarna och gjorde premiär på de amerikanska dagstidningarnas seriesidor den 17 februari 1936.

I albumet ”Fantomen 1936-1996 – en odödlig legend”, som kom ut för att fira seriens 60-årsjubileum, hittar jag äventyret ”Lille Tommy”. Det publicerades första gången i dagsstrippar mellan den 20 september 1937 och den 5 februari 1938.

I år avslutades den islamiska fastemånaden ramadan den 4 juni. Eftersom eid-högtiden varar i tre dagar så krockade den med vår svenska nationaldag.

Ibland hör man muslimer som säger att de fastar för att känna hur de fattiga känner sig. Hm… men varför fastar då de fattiga? De borde väl redan veta hur de känner sig. Dessutom är det få som är så fattiga att de inte har tillgång till dricksvatten. Men ändå kräver den islamiska fastan att man avstår från att dricka. Då kan väl inte anledningen vara att uppleva den fattiges känslor.

”Pingst, hänryckningens dag, var inne.” Så inleds Tegnérs långa dikt ”Nattvardsbarnen”.

Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet, prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom. Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten stod i sin helgdagsskrud på landet, och vinden och bäcken susade glädje och frid. Guds frid! med rosiga läppar hviskade blommornas folk, och muntert på gungande grenar foglarna sjöngo sin sång, en jublande hymn till den Högste.

I ett nummer av Svensk lärartidning från 1896 läser jag att nationaldagen den 6 juni även har kallats ”grundlagsdagen”. Det nämns i följande stycke:

Såsom lämpliga flaggdagar för skolorna nämdes vid Göteborgs folkskolestyrelses sammanträde med stadens lärarekår följande: konungens namnsdag, Engelbrektsdagen den 27 april, Vasadagen den 12 maj, grundlagsdagen den 6 juni, Gustaf-Adolfsdagen den 6 november samt första och sista läsdagen i hvarje termin.

I Det Nya Sverige är islam en religion med inflytande. Vi befinner oss i den islamiska fastemånaden ramadan och som vanligt publicerar gammelmedia förskönande artiklar, till exempel på SVT: ”Hanaa tipsar om hur du mår bättre under ramadan”.

Men långt borta från SVT-bubblan och långt borta från kändisar, journalister och politikers skönmålningar, finns en annan verklighet. En verklighet som inte är så vacker.

Monty Python-skådespelaren John Cleese twittrade nyligen att London inte längre är en engelsk stad. Vänstern blev upprörd. Inte för att han har fel, utan för att de antar att han menar att det är något dåligt att London inte längre är engelskt. Vänstern vet att Cleese har rätt – de vill att London ska vara mångkulturellt och arbetar för det dag och natt.

Om du säger att London inte längre är engelskt utan mångkulturellt – och är vänster – då får du applåder.

Efter valet till Europaparlamentet förkunnade etablissemangsmedia en ”grön våg” och smällde upp rubriker som ”En grön våg sveper över Europa” och ”Greta-effekt skapar grön våg över Europa”.

Den verkligt stora händelsen var dock att Nigel Farages nya Brexit Party blev störst i Storbritannien. Man mumlade knappt hörbart om denna enorma framgång med stora konsekvenser för både Storbritannien och hela EU, samtidigt som man basunerade ut att miljöpartierna ökade en aning. Men, som högerdebattören Erik van der Heeg har visat, så skedde ökningen på bekostnad av andra vänsterpartier.

Ett nytt ord dök upp i debatten efter riksdagsvalet 2018: ”klanröstning”. Miljöpartisten Leila Ali Elmi var en doldis med somalisk bakgrund som kryssades från ”ingenstans” till riksdagen. I det svenska majoritetssamhället var Ali Elmi ”ingen”, men i ”orten”, det vill säga Göteborgs invandrartäta förorter var hon känd, särskilt bland somalisktalande. Ali Elmi kampanjade på somaliska.

I en av sina kampanjvideos som hon spridit på Facebook medverkar hon vid firandet av Somalias nationaldag, den första juli 2018. Inför en stor samling somalisktalande säger hon att nationaldagen är något som förenar folk med somalisk bakgrund i Angered: ”Vi måste stötta varandra och vara där för varandra.”