Mohamed Omar: Minnen från ett Sverige utan no go-zoner

Mohamed Omar

Rollspelet Mutant skapades under tidigt 80-tal av gänget som grundade Äventyrsspel, det viktigaste företaget i svensk rollspelshistoria, framför allt titeln Drakar och Demoner som i Sverige blivit synonymt med fantasyrollspel på samma sätt som titeln Dungeons and Dragons i USA.

Ett rollspel går till så att var och en skapar ett alter-ego, till exempel en krigare, en trollkarl eller en tjuv. Sedan ger man sig ut på äventyr för att utforska tunnlar och ruiner, slåss mot monster och upptäcka skatter. Äventyret leds av en spelledare – det är han som berättar vad som händer. I korthet: man sitter runt ett bord, berättar en berättelser, slår tärningar, käkar chips och dricker cola.

Rollspelet Mutant kom ut 1984 i en tid präglad av kapprustningen mellan de två supermakterna i kalla krigets slutskede. För många var det en fråga om när, inte om, kärnvapenkriget skulle bryta ut. År 1983 hade filmen WarGames premiär – den handlar om en ung hackerkille som bryter sig in i den amerikanska militärens bas NORAD och råkar sätta igång ett krig mellan USA och Sovjet. Filmens budskap var att ingen kunde vinna kriget.

Äventyren i Mutant utspelar sig i Sverige efter både en epidemi och en kärnvapenkatastrof där man ska försöka överleva i ett förött landskap befolkat med talande, muterade djur. Där finns också de förbjudna, strålskadade zonerna. Det som gör Mutant så speciellt är inte det postapokalyptiska temat, utan dess genuint svenska atmosfär: man utforskar Stockholms ruiner.

Jag var en av dem som spelade, om än fuskigt. Jag är född 1976 och gick på mellanstadiet då det var som mest populärt. Under andra hälften av 80-talet ägde var och varannan kille en Mutant- eller Drakar och Demoner-låda. Tjejer var sällsynta.

I ny nostalgibok av Jimmy Wilhelmsson och Orvar Säfström, Mutant: Minnen från den förbjudna zonen (2019), får man veta mer om bakgrunden till spelet. Det här är en praktfull coffee table-bok som följer samma mall som Wilhelmssons och Säfströms tidigare bok om spelföretaget Äventyrsspel: Bland mutanter, drakar och demoner (2017).

Jimmy Wilhelmsson, som kallar sig Spelpappan på nätet, har också skrivit om Amiga 500 och Commodore 64, datorer med påverkade många unga på 80- och 90-talen. Det verkar gå en våg av åttiotalsnostalgi genom samtiden med fenomen som retro-gaming och nattklubben VHS Vision.

Tittar man i både boken om Commodore 64 och boken om Amiga 500 finner man ganska snart att alla som intervjuas är gammelsvenskar. Om jag inte läst slarvigt så förekommer inte en enda person med ett icke-europeiskt klingande namn. Det var så det såg ut. Särskilt bland datanördar, som ju än idag är en grupp som mest består av vita män.

Boken Mutant: Minnen från den förbjudna zonen är inte bara en bok med minnen från rollspelsäventyrens värld i ett futuristiskt Sverige – det är kanske lika mycket en bok om minnen från ett svunnet Sverige, ett Sverige som fortfarande kändes väldigt svenskt och homogent. Det är alltså minnen inte bara från framtidens påhittade förbjudna zoner utan från ett verkligt Sverige utan no go-zoner.

Boken är opolitisk, men i nostalgin finns något implicit politiskt – man kan ana en outtalad och kanske även oavsiktlig kritik mot den mångkulturalism och massinvandring som förvandlat landet till någonting som känns mindre som hemma.

Många tänker på 80-talets Sverige som det betonggrå DDR-Sverige, men det var också tiden då livet blev roligare för många unga med saker som hemdatorn, VHS-videospelaren och rollspelen. Men det var också det sista svenska årtiondet innan mångkulturen och massinvandringen började märkas på allvar.

16 reaktioner på ”Mohamed Omar: Minnen från ett Sverige utan no go-zoner

  1. V for Vendetta skriver:

    Man kan sammanfatta det hela med att de problem vi hade som unga på 80-talet är försvinnande små jämfört med de problem vi har på 2020-talet…

    Gillad av 4 personer

  2. Min strand skriver:

    Ja, för mig har det alltid varit havet, där är jag glad, med ryggen mot Sverige. Det är mycket frestande att säga ”fuck it” och helt strunta i svenskarnas öde.

    Gillad av 5 personer

  3. Göran Holmström skriver:

    För den som vart vuxen under 1980 talet så behövdes inga TV-spel.
    Ja en hel del satt hemma och studerade, inget fel i det tvärtom, men i fina Kallhäll, så fanns det annat att syssla med, inbrott på byggen, stjäla fordon och köra joyride med. För den som gillade sådant så gängbråk och kasta sten på poliser, inte min bag dock. Minns en natt på en cross, fem polisbilar jagade oss, kedjan hoppade, raskt in på en tomt gömde cross och oss i en lövhög. polaren och jag fnittrade tyst.
    Att åka dit innebar stryk, så tyst var det som gällde. Efter något som kändes som en evighet så verkade det lugnt vi puttade crossen hem till polaren och garvade hela vägen.
    Lika kul var det ju inte att bli jagad av folk med järnrör på väg hem från en fest,
    innan var bättre, några hade brutit sig in på lokala pizzerian och stulit ölfat, dom öppnades, tror det var med yxa, och hälldes upp i ett badkar, sedan var det sugrör som gällde. Baxnade lite när kompisen syrra hoppade ner i karet med mulliga åsa bland ölen, nivån höjdes rejält.
    Ja Atari och Commodore var nog kul med.
    Saknar ibland det vilda och fria, nu återstår endast hemmet inom en framtid med massa rynkiga tatuerade människor 😉 och usel veggomat.

    Gillad av 2 personer

  4. Sprängda broar skriver:

    Man kan känna sig gammal på lite olika sätt. Idag upplevde jag mig som en upptinad relikt från sent 40-tal, efter läsning av Mohamed Omars text. Och det har med rollspel att göra. Minns en mor som roade oss barn med just det, när vi åkte på semester till Varangerhalvön. Många och långa enformiga mil blev det. Det var under sent 50-tal. Och alla vägar verkade mest bestå av grus och vara evigt kurviga. Men rollspel blev det likafullt. Vi skrev berättelser för varandra i bilen, nedskrivet på ett block. Var och en fick skriva högst tre fyra meningar var. För att därefter lämna över till den andre. På så sätt gick det runt. Tills vi bestämde oss för att nu fick det räcka. Ingen hade full kontroll över berättelsens utveckling. Den stack ofta iväg på det mest oväntade sättet. Och utvecklades ibland som en kamp mellan motstridiga viljor som bände och drog i historien, rent akrobatiskt. När sedan historien lästes upp i sin helhet roades även chauffören. Vår vita pappa. Som mest drogs till laxfisket i norr och äventyren längs norska älvar, och fiske i fjordarnas djupa vatten. Minns väl hur man såg sprängda broar med förvridna järnbalkar invid nya broar. Och ett och annat ånglok liggande i någon älv. Rester från en övergiven krigszon. Evigheter från senare Svenska no go-zoner. Finns det förresten några norska no go-zoner, någon som vet? Hur som helst in i våra historier vävdes det mest fantasifulla in. Så kunde en mamma roa sina barn under enformiga timmar sittande i en bil på väg ut i det stora äventyret. Var generation hittar och bygger upp sina egna referenssystem. Och egna rollspel. Om än med papper och penna i ett sent 50-tal, allt medan skog och älvar drar förbi utanför bilfönstret. Milslångt från dagens datorer och mer avancerade elektronik – och problem.

    Gillad av 2 personer

    • Underdog skriver:

      Sist jag var i Oslo i höstas noterade jag att stadsbilden förändrats om än inte på samma dramatiska sätt som den i Göteborg. Det finns områden i Oslo av ghettokaraktär. Knappast i någon annan norsk stad.

      Gillad av 1 person

  5. Niklas R skriver:

    Kommer ihåg Mutant. Kommer också ihåg att det inte direkt tilltalade mig och kompisarna. Vi körde istället med Drakar och Demoner. Sedan gick vi över till ett amerikanskt spel, Star Frontiers, vilket fick oss alla att bli bra mycket bättre på engelska.

    Gillad av 1 person

  6. Rikard skriver:

    Hej.

    Du glömmer spelets sista utgåva: Mutant 2090.

    Postapokalyptiskt, med mutanter, robotar och rubbitar (tänk Vietcong-kaniner i krig mot alla köttätare)och Förbjudna Zoner och så vidare – men med fokus på en framtid inspirerad av Gibson, Philip K Dick, och liknande. Megastäder med hundratals miljoner invånare, där dagsljus aldrig når nedanför vissa våningar: där kondens faller som regn på de längst ner, och där staten och megaföretagen är ett och samma, och rösträtt är detsamma som att vara aktieägare.

    Där företag äger kvarter, kallade citiblock (efter Judge Dredd m fl 2000AD-serier) med tiotusentals invånare, alla anställda och där arbetslöshet innebär vräkning ur blocket.

    I Mega-Berlin blandas alla överlevande folk från Europa, Nordafrika och främre orienten – mångkultur råder. I det som är kvar Japan får utlänningar endast vistas i enklaver, eller röra sig med guider – endast i getton på den före detta kinesiska kusten får rundögon bosätta sig.

    Övriga delar av världen ges endast sporadiska korta beskrivningar – men det genomgående temat är klart: författarna av Berlinmodulen var klara mångkultursentusiaster. De tyska grupperingar som vill ha en nationalstat återupprättad beskrivs enbart i negativa termer som terrorister, rasister och liknande, medan de afrikanska och arabiska invånarna beskrivs i positiva ordalag trots att hela block kallas för kalifat.

    Paradoxalt nog hyllas även Neo-Japan som det kallas, trots att man där tillämpar strikta raslagar som före Meiji-eran i verkligheten

    Rätt typiskt svenskt: etnocentriska värderingar, bevarandet av den egna kulturella och etniska särarten, och liknande är negativa om det är vita européer som framför åsikterna men är goda om det är brunare folk som hyser sagda åsikter. Man kunde se samma sak i Kult från samma företag och författare.

    Kontrasten är enorm mot originalet: där rådde en charmig bakgårdsapokalyps som fond mot de olika proto-staternas försök att återskapa någon spillra av civilisation, allt inspirerat av nordisk medeltid och stormaktstid. Gotländska Hansan, Pyrisamfundet (Västmanland, Sörmland, Uppland, norra delarna av Västra och Östra Götaland, samt norra Småland), Ulvriket; arvfienden i söder i ny tappning, kyrkostaten Nidaros, Republiken Jämtland (de senare två ofta utsatta för koloniseringsförsök av skotska grävlingar…), och Baltikums kosacker (som givetvis var muterade – kentaurer helt enkelt). En stor portion varm godmodig humor.

    Om en gammal tunnelräv får föreslå ett uppslag till grävande journalistik, rollspelsrelaterat dessutom: PK-ifieringen av Sverok. Den började för över tio år sedan.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 2 personer

    • Ms skriver:

      Intressant, är det Sweden Rock du talar om? Det hade varit mycket intressant om det är fallet, har hårdrocken också infiltrerats av vänstern? It’s what they do, all they know.

      Gilla

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Sverok – tidigare en förening för rollspelare, strategispel, brädspel och liknande. Nu en professionell organisation för PK-programmering av ungdomar (tänk Unga Örnar men värdegrundstrogen istället för partitrogen).

        Experter på bidragsmaximering, något som en viss Jonas Birgersson var fenomenal på under sin tid som ordförande för den sydsvenska avdelningen. (Han var också den som ihop med andra tyckte att SCUD-missilen var ett lämpligt namn på förenings bussresor till olika konvent i landet; sydsvenska föreningen hette SCUD.)

        ”Riksmötet 2015 röstade med bred majoritet bifall för en motion som innebar att förbundet tog ställning mot anti-demokratiska rörelser såsom Sverigedemokraterna.” Hämtat från:

        [https://infobank.sverok.se/styrdokument/anti-demokratiska-rorelser/]

        Muslimska rörelser nämns inte med ett ord.

        Läser man styrdokumenten framgår med all önskvärd tydlighet att det helt och hållet är en PK-organisation, syftande till politisk och ideologisk påverkan av ungdomar i denna riktning. Man är sedan över tio år djupt infiltrerad i kommunala verksamheter i syfte att tillskansa sig bidrag, och siktar efter detta även på regional och riksnivå. Man delar även ut förtjänstmedaljer till medlemmar som styrelsen anser varit särskilt hängivna kampen.

        Tänk allmänt vänsterblivna, regnbågsfärgade, nyspråksrabblande, klimattroende, väl bemedlad övre medelklass med full utvecklad NIMBY, som predikar mångfaldens väl och kampen mot hatet så träffar du målet. De lokaler de ges av kommuner brukar ha lappar med ordningsregler som bland annat regler vilka ord som är tillåtna och gruppledare uppmanas hålla övningar med medlemmar för att träna bort felaktigt språk och jargong.

        ”Kön
        En socialt konstruerad kategori som används för att dela in människor i grupperna “män” och “kvinnor”.” Hämtat från Sveroks likabehandlingsplan. De politiska kommissarierna kallas ”demokratifrämjare”.

        [https://infobank.sverok.se/styrdokument/]

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare
        PS Du, och jag, och alla andra betalar alltså för denna indoktrinering och dessa människors lek och hobbyverksamhet. DS

        Gilla

  7. Oldtimer skriver:

    ”Rollspelet Mutant skapades under tidigt 80-tal av gänget som senare grundade Äventyrsspel.”
    ”Senare”?? Nu har du vänt på ordningen. Äventyrsspel skapades för att ge ut Drakar&Demoner (som kom ut i juni 1982). Mutant var en senare (1984) skapelse av samma företag.

    Själv attraherades jag aldrig av Mutant. Hade ju spelat amerikanska rollspel i tio år vid det laget och tyckte givetvis att Gamma World var mycket bättre inom den genren. Men jag, Jimmy och Orvar hade ändå mycket gamla minnen att snacka om nu i påskas på GothCon. Allt är ju inte Mutant. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.