Idag den 14 oktober är det 36 år sedan Cyndi Lauper släppte sitt album ”She’s so unusual” 1983. Det är Laupers debutalbum som soloartist. Men redan 1980 släppte hon ett album med gruppen Blue Angel där hon var sångerska. Det är bra, men sålde dåligt av någon anledning. Tiden var väl inte rätt. En låt från detta första album, ”Maybe He’ll Know”, återkom senare på albumet ”True Colors” 1986.

Blue Angel var ett retro rockabilly-band, bildat i New York 1979, samma år som det mer framgångsrika rockabilly-bandet Stray Cats. Namnet kommer från en Roy Orbison-låt från 50-talet. Det här var strax efter att punken hade haft sitt genombrott med bandet The Ramones, också från New York. The Ramones är också tydligt influerade av 50-talets rockabilly och doo-wop. Dessa, och liknande band, lekte med 50-talsmusiken med en blandning av genuin nostalgi och ironisk distans.

Den 28 september skrev Patrik Engellau här att kristendomen, med alla sina brister, ändå är bättre än olika pseudo-religioner som det sekulära väst har skapat: ”Kristendom kanske inte är så bra, men konkurrenterna är ännu sämre”.

Jag var muslim i många år, men är numera ateist. Jag är ingen glad ateist, utan jag är det eftersom jag inte kan tro. Ibland är jag avundsjuk på de kristna som lever i en kristen gemenskap, som studerar Bibeln tillsammans, sjunger psalmer och fikar. Man gifter sig i församlingen, man döper sina barn. Man hälsar på den som är sjuk. När någon av dem dör, så begraver de andra den döde och ber för honom eller henne. För ensamma människor kan en bra församling bli en ersättning för familjen.

Idag är det den 29 september och den helige Mikaels dag, Mickelsmäss eller Mikaelidagen. Det betyder att sommaren är slut och hösten tar vid, sommarhalvåret övergår nu i vinterhalvåret. Egentligen skedde detta den en 23 september i år vid höstdagjämningen. Höstdagjämningen innebär att natten är lika lång som dagen, sedan, under vinterhalvåret, blir natten längre och längre och dagarna kortare, tills vi kommer till vintersolståndet, årets kortaste dag den 22 december. Det är då, i den mörkaste tiden, vi firar solens födelse och återkomst, de kristna firar även Jesus, Guds sons födelse, ”världens ljus”.

Det här filmen innehåller en av Michael J. Fox mindre kända roller. Han spelar den busige high school-eleven Jay-Jay Mannings. High School U.S.A. producerades av tv-bolaget NBC och släpptes 1983. Förutom Fox, känd från Family Ties (1982-89), så medverkar flera skådespelare från tidens populära sitcoms. Todd Bridges och Dana Plato var med i Diff’rent Strokes (1978-86) och Nancy McKeon i The Facts of Life (1979-88).

Filmen utspelar sig på Excelsior High School i Kalifornien. Jay-Jay Mannings fattar tycke för Beth Franklin (Nancy McKeon), som tyvärr är ihop med skolans kung Beau Middleton. Han är rik och arrogant, ledare för skolans fotbollskillar och kör runt i en svindyr cabriolet. Han representerar preppy-typen och ser ut som en ung John F. Kennedy.

Eftersom den går en våg av 80-talsnostalgi genom populärkulturen just nu, Netflix framgångsrika teveserie Stranger Things är ett exempel på detta, har jag bestämt att i en artikelserie gå tillbaka till tonårsfilmerna från perioden. Tidigare i artikelserien har jag skrivit om filmerna Fast Times at Ridgemont High (1982), E. T. The Extra-Terrestrial (1982) och Tex (1982). I denna fjärde del kommenterar jag Risky Business, på svenska Föräldrafritt, från 1983.

Det är inte så att jag tycker allt var fantastiskt på 80-talet, flera av de filmer jag tittat på är så usla att jag inte kan tänka på dem utan att må illa. Det här handlar om att undersöka hur västvärldens ledande nation, USA, såg ut då i jämförelse med nu. Jag är också intresserad av hur underhållningsindustrin både speglar, och påverkar, hur vi tänker.

Under rollspelens guldålder på 1980-talet spelade jag någon gång Call of Cthulhu, ett rollspel som bygger på Lovecrafts berättelser. Den amerikanske författaren Howard Philips Lovecraft (1890-1937) har beskrivits som en av 1900-talets mest inflytelserika inom skräck- och science fictionlitteraturen. Under sin livstid var han dock ganska obskyr – Lovecraft skrev under 1920- och 30-talet noveller för diverse billiga publikationer med äventyrs- och fantasyinriktning, så kallad ”pulp fiction”, som Weird Tales och Amazing Stories. Tidskrifterna kallades ”pulp magazines” efter det dåliga papper som de var tryckta på. Lovecraft är ständigt aktuell och hans popularitet tycks bara öka.

NASA ska skicka iväg en rymdsond till Jupiters måne Europa – förmodligen år 2025. Månen upptäcktes av den italienske astronomen Galileo Galilei (1564–1642) på 1600-talet. Den är täckt av kilometerdjup is och man tror att det under istäcket skulle kunna finnas ett flytande hav – ett hav som kan innehålla liv.

Femtio år efter månlandningen fortsätter människan att utforska rymden. Det finns en tanke inom sufismen att Gud att var ensam och längtade efter att bli känd, därför skapade han människan.

Framtidsskildringar använder sällan möjligheten att diskutera två av vår tids stora problem i västvärlden: massinvandringen och islamiseringen. När man tittar populära filmer, romaner och teveserier inom science fiction-genren är det som att dessa problem inte existerar. Miljökriser, pandemier och kärnvapenkrig är populärare.

För ett tag sedan skrev jag till exempel om den danska teveserien The Rain på Netflix. Den handlar om ett gäng ungdomar som försöker överleva i Danmark efter katastrofen. Men inte ord om islam eller mångkulturella konflikter, vilket inte känns trovärdigt. Det är synd att den här genren inte utnyttjar sin potential.

Om du ska få någon att gilla en ny idé, en idé som personen kanske till och med är skeptisk till, så kan det bli lättare om du kopplar idén till något som personen redan känner till och gillar. Det här är inte alls konstigt. Och det är så vänstern, de progressiva eller de politiskt korrekta gör. I stället för att hitta på helt nya saker, så stoppar de in sina idéer i saker som redan är bekanta och omtyckta. Det handlar om att hälla nytt vin i gamla läglar, som när en omtyckt filmfigur ändrar hudfärg från vit till svart.

Just nu går det en våg av 80-talsnostalgi genom populärkulturen. Det är därför jag vill titta närmare på tonårsfilmer från perioden i den här artikelserien. Nostalgivågor är inget nytt för vår tid. På 80-talet, som man nu längtansfullt blickar tillbaka på, så var 50-talet inne. Då hade nämligen fyrtiotalisterna nått medelåldern och fått egna barn. De ville köpa prylar, se filmer och lyssna på musik från sina uppväxtår.

Som jag argumenterat för i en tidigare artikel, så kan nostalgin ha en politisk dimension. Den kan vara omedveten för kulturskaparen själv så att en på ytan ”progressiv” person kan skapa kultur som är ”reaktionär” eftersom den idealiserar en svunnen tid.

En gruppvåldtäkt ägde rum i Hässelby natten mot torsdagen den 8 augusti. Enligt uppgifter till Aftonbladet är flickan under 18 år. Polisen har gripit en en profilerad rappare. Även en kvinna är gripen. Hon ska ha försatt offret i ett hjälplöst tillstånd genom att hälla i henne alkohol och sedan uppmanat männen att våldta henne.

En rapartist är alltså gripen. Detta kort efter att den amerikanske rapparen Asap Rocky häktats för misshandel i Stockholm. Jag har inte läst på om fallet Asap Rocky och vet inte exakt vad som hänt. Men det här är i alla fall två händelser som ger skäl att funderar över kopplingen mellan en viss sorts rap och kriminalitet.

Nu har vi kommit till den andra artikeln i min serie om tonårsfilmer från 80-talet. Men är E.T. verkligen en tonårsfilm? Nja, den är nog mest en familjefilm, men passar även ungdomar i de yngre tonåren. Jag minns inte hur gammal jag själv var när jag såg den första gången – jag såg den flera gånger under min barndom, både på teve och på VHS-band.

Huvudpersonen Elliot är en tioårig kille, men han har en storebror, Michael, som är tonåring och går på high school.

Idag inleder jag en artikelserie om tonårsfilmer från 80-talet. En våg av åttiotalsnostalgi går just nu genom populärkulturen med Netiflix teveserie Stranger Things som det mest framgångsrika exemplet. Teveserien är full av referenser till filmer från tiden.

En av de unga killarna i Stranger Things, Dustin, har i säsong tre varit på ett sommarläger och träffat en tjej som han beskriver som ”hetare än Phoebe Cates”. Hans kompisar tror att han hittat på henne, någon så perfekt tjej kan ju inte finnas på riktigt.

I år fyller journalisten och äventyraren Tintin 90 år. År 1929 gav sig ut på sin allra första reportageresa till Sovjetunionen. Många resor följde. Det sista fullbordade seriealbumet, Tintin hos gerillan, utspelas i det fiktiva landet San Theodoros Sydamerika.

Det har gått fyrtio år sedan Tintin hos gerillan kom ut 1976, men inget tyder på att den belgiske hjältens popularitet håller på att minska. Efter den jihadistiska terrorattacken mot Bryssel den 22 mars 2016 blev det populärt att dela bilder av en ledsen Tintin i sociala medier. Tintin skapades ju av den belgiske tecknaren Georges Remi (1907-1983), mera känd som Hergé, och har blivit en symbol för landet, särskilt huvudstaden. När Belgien är i sorg gråter Tintin.