Mohamed Omar: Bullerbybarnen firade halloween, eller?

Mohamed Omar

När jag letade efter någon svensk historia att läsa för barnen på halloween, så hittade jag ett kapitel i Alla vi barn i Bullerbyn som jag tycker passar. Boken kom ut 1946 och är den första av Astrid Lindgrens böcker om Bullerbyn.

Den halloweenesqua episoden heter ”När vi klädde ut oss” och handlar om hur barnen klär ut sig en föräldrafri höstkväll:

”En kväll i höstas var alla föräldrarna i Bullerbyn borta på kalas till handlaren i Storbyn. Bara vi barn var hemma.”

De vill förstås hitta på något roligt. Eftersom det här är Bullerbyn och inte Rinkebyn så betyder inte roligt att bränna bilar eller råna en svenne. Det fanns ännu inga mobiler eller paddor så barn kunde faktiskt tycka att det var kul att titta på bokmärken:

”Först tittade vi på alla mina bokmärken och spelade fia en stund.”

Sedan får Anna en idé:

”Hon hittade på, att vi skulle klä ut oss, så kanske Agda inte skulle känna igen oss.”

Agda är pigan.

Britta klädde ut sig till en herre. Det fanns crossdressing då också. Hon sätter på sig pappas kavaj och byxor och sotar sig i ansiktet så hon får skägg och mustasch.

Lisa klär ut sig till en äldre dam och sätter på sig en svart hatt med flor:

”När jag hängde ner floret för ansiktet, kunde inte Britta och Anna känna igen mig.”

Så går de för att skrämma Agda. Scenen påminner om hur utklädda barn, inspirerade av amerikansk populärkultur, går runt och knackar dörr och frågar ”bus eller godis?”. Barnen dunkar på.

”’Vem är det’, sa Agda där inne, och hon lät rädd. Först visste vi inte, vad vi skulle svara, men sen sa Britta med grov röst: ’Luffare!’

’Här kan ni inte få komma in, för dom är inte hemma’, sa Agda.

’Vi vill komma in’, skrek vi och dunkade på dörren. Men så kunde vi inte låta bli att skratta. Jag försökte skratta tyst, men det precis bubblade i mig av skratt, så jag tror nog, att Agda hörde det. Hon gläntade försiktigt på dörren, och då passade vi på och klev in.

’Nu har jag väl aldrig sett på maken’, sa Agda. Vad är det här för fint herrskap, som är ute och går.

’Jag heter Karlsson, sa Britta. Och det här är mina fruar.’

’Det var fina fruar, herr Karlsson har’, sa Agda. ’Och två stycken till och med. Får jag bjuda herrskapet på lite saft?’”

I dåtidens Sverige var en herre med två fruar ett skämt. Idag kan man inte vara säker – i vår mångkulturella idyll, Rinkebyn, finns sådant på riktigt.

Sen bestämmer sig flickorna för att gå visa sig för pojkarna på Sörgården. De tog vindstrappan upp till Olles rum.

När Olle såg de utklädda flickorna blev han rädd:

”Han trodde nog, att det var tre spöken, som stod där i trappan.”

Ja, de såg ut som spöken i sina kostymer. Nu är det halloweenstämning i Bullerbyn!

När pojkarna lugnat sig ville de också vara med och leka. Lasse tog på sig en klänning och ville se ut som en tant. Han talade med pipig röst och sa:

”Hur bär sig frun åt för att få sina pepparkakor så fina? Kan jag inte få receptet?”

Hade en pojke gjort något liknande på en förskola idag hade han väl fått en reprimand för att han har en stereotyp uppfattning om kvinnor. Om han däremot satt på sig en klänning och sagt att han tror att han är tjej, så hade han fått såååå mycket uppmuntran och alla hade ansträngt sig till sitt yttersta för att spela med för att inte ”Pelle” ska bli ledsen.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)