Är patriarkatet egentligen så dåligt?

Jan-Olof Sandgren

Feminismen rymmer en del motsägelser. Redan termen ”feminism” strider mot själva grundprincipen att bägge könen ska behandlas lika, ungefär som termen ”vit makt” strider mot principen om människors lika rättigheter oavsett hudfärg.

Sedan feminismen upphöjdes till statsideologi (vilket jag tror skedde under Göran Perssons regering) har otryggheten för kvinnor paradoxalt nog ökat. Under samma tid har antalet våldtäkter mångdubblats, könsstympningar och barnäktenskap blivit en del av vardagen, och det har blivit farligare för kvinnor att vistas utomhus på nätterna utan manligt sällskap.

Å andra sidan har vi aldrig haft så många offentliga kvinnliga makthavare som nu. Enligt tidningen Resumé är det kvinnorna som styr Rosenbad, majoriteten av de politiska cheferna är kvinnor. I kommunerna är två tredjedelar av toppcheferna kvinnor och inom landstingen är siffran ännu högre, drygt 70 procent. Även tunga rättsvårdande befattningar som domare och åklagare har numera kvinnlig majoritet.

Med alla dessa mäktiga kvinnor på plats, hur kan det komma sig att otryggheten ökar för varje år? Är man konspiratoriskt lagd kan man ju tolka det som ”patriarkatets hämnd”, men man kan också tolka det som att kvinnor inte är speciellt bra på att skydda kvinnor. Uppenbarligen är man heller inte särskilt bra på att skydda barn, varken från religiöst förtryck eller från sexuella övergrepp. Ibland har man till och med svårt att skilja mellan barn och 30-åriga män.

Samtidigt som feminismen utsett västvärldens patriarkat till sin huvudfiende – är det svårt att förneka att samma patriarkat historiskt sett visat sig mest kompetent när det gäller att skydda just kvinnorna och barnen.

Själv har jag bara anekdotiska erfarenheter, men under den tid det så kallade ”patriarkatet” styrde Sverige (för sådär 50 år sen) var våldtäkt något sällsynt. Mord var ovanliga och om det hände hamnade det på löpsedlarna med krigsrubriker. Att någon skulle skjuta skarpt i ett bostadsområde översteg vår fattningsförmåga. Bara Clint Eastford kunde hitta på något sådant. 10-åringar på landet bar kniv, för att kunna vässa pennor och tälja pilbågar. Kvinnor kunde röra sig fritt även på natten. Folk var i allmänhet stolta över sitt land.

Nu ska man inte enbart lasta karriärsugna kvinnor för att feminismen tog över spelplanen. Utpräglade machopolitiker som Göran Persson och Mehmed Kaplan hade till exempel inga problem med att hoppa på det feministiska tåget. Sanningen är att feminismen blivit en karriärväg för en hel generation av relativt medelmåttiga manliga politiker. Duktiga politiker som Margret Thatcher eller Ebba Bush Thor framstår som bättre representanter för patriarkala värderingar än Gustav Fridolin.

Jag skulle vilja definiera ”patriarkat” som en maktordning, vanligtvis dominerad av män, som präglas av traditionellt manliga värderingar av typen: auktoritet, plikt, styrka, handlingskraft, hierarki, profit, effektivitet och såna saker. Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att män kommit att dominera politiska, militära eller kapitalistiska organisationer, där just de egenskaperna efterfrågas.

”Feminism” definierar jag som en motrörelse, som uppstått för att beröva patriarkatet något av dess maktmonopol, vilket kanske kan vara en god sak. Men utan fungerande ”matriarkat” som skulle kunna utgöra ett alternativ, riskerar man att kopiera den manliga auktoritetsmodellen, för att därunder odla en attityd av infantil ansvarslöshet.

Att feminismen lyckats så bra som den gjort, beror antagligen på att den delar front med en rad andra motrörelser – som utan att egentligen ha så mycket gemensamt bygger upp identitetspolitiken. Med samlade krafter lyckas man riva det västerländska patriarkatet.

Där någonstans befinner vi oss idag. Om jag vore allsmäktig ledare skulle jag pausa feminismen ett tag, och återinstallera patriarkatet under en period av sådär 10-20 år – eller så länge det behövs för att manligt auktoritetstänkande ska få fäste inom skola, försvar, rättsväsende och socialtjänst (för att ta några exempel). Därefter skulle jag utlysa en folkomröstning för att utröna om folk tycker samhället fungerar bättre eller sämre än tidigare.

Jag är inte säker på att det skulle kräva någon dramatisk ”revolution” för att åstadkomma liknande förändringar. Verkligheten kanske leder oss dit.

Som de flesta antirörelser hämtar feminismen sin kraft från andra. Därför återfinns man ofta på samma barrikader som en bred flora av aktivister: antirasister, antifascister, bögar, islamister, rasifierade, kriminella, ungdomar, klimatkämpar, kommunister etc. Tillsammans kämpar man mot något som kallas ”etablissemanget”.

Ett besvärande faktum är att dagens feminister på många sätt ”är” etablissemanget. Och att många av de här ”vännerna” i längden inte är så roliga att handskas med. Islamisternas syn på kvinnor är ett exempel, yttersta vänsterns antisemitism ett annat. Kriminella invandrare som använder ”antirasismen” som plattform ett tredje, och så vidare…

Det kanske inte krävs så jättestora samhällsförändringar för att den här ”folkfronten” ska krackelera, och många av dagens militanta feminister byter strategi och inser fördelarna att samarbeta med ett patriarkat.

Men det förutsätter förstås att det finns ett patriarkat att samarbeta med.

67 reaktioner på ”Är patriarkatet egentligen så dåligt?

  1. Christer L skriver:

    Utmärkt skrivet!

    Jag tänker mig att feminismen borde bekämpas främst av kvinnor i kvinnors intresse. Män kan svårligen hantera kvinnor som stretar emot, vi saknar förmågan att påverka emotionellt och känner oss alltmer benägna att ta krafttag, vilket ju är en skam. En anti-feministisk kvinnorörelse i politiken, det är vad jag önskar.

    Gillad av 4 people

      • Christer L skriver:

        Kvinnor har i alla tider haft sin egen ordning, en så att säga plattare och mer komplicerat personorienterad hierarki, skulle jag tro. Det är den jag anspelar på, så inget frågetecken där.

        Gilla

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Trenden är nu att feminismen och jämställdheten kommer att ersättas av ett nytt patriarkat inom en generation som en följd av massinvandringen. Det nya patriarkatet blir av en helt annan modell än det gamla svenska och det har en extrem förmåga att hålla kvinnor på plats.

    Gillad av 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      När hade vi ett gammalt ”patriarkat”? Vad betyder ”patriarkat” i detta sammanhang? Är det inte bara ännu ett förljuget vänsterbegrepp, precis som ”kapitalism(en)”? Varför skall vi lyckas resonera i dessa påhittade termer när alla som hittills har försökt har ”misslyckats”, har orsakat elände, lidande, fattigdom och död?

      Jag har f-n aldrig upplevt något ”patriarkat”!

      Gillad av 9 people

      • Linden skriver:

        Så sant än en gång Östman.
        Vi som har våra rötter i bondekulturen vet att man och kvinna stretade på sida vid sida.
        Var och en med sin uppgift, båda lika viktiga, det gällde ju att överleva, dra försorg om sin avkomma.
        Råkade grannen ut för någon olycka räckte man ut en hjälpande hand.
        De tio budorden var rättesnöret i livet.

        Idag blir verklighet alltmer märklig, feministerna försvarar inte sina systrar,
        Ingen därifrån ömkar våldtagna småflickor, man importerar en en våldsbenägen kvinnoförtryckande manskulturer i part och minut, samtidigt som man spottar på sin far och sina bröder.
        Fullständig obegripligt surrealistiskt.

        Gillad av 8 people

      • Göran Fredriksson skriver:

        När det gamla svenska patriarkatet upphörde var inte vid något exakt datum. Det vittrade bort. En gräns kan t.ex. sättas när unga kvinnor som blev gravida sparkades från sina anställningar, de blev väl då inte längre så kul att umgås med för männen på arbetsplatsen. På t.ex. svenska försäkringsbolag, där samtliga högre tjänster för runt 80 år sedan besattes enbart av män, slutade man sparka gravida kvinnor i början på 1940-talet.

        Att du själv ”f-n aldrig har upplevt något ”patriarkat”” säger föga om hur det har varit.

        Gillad av 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        @Göran Fredriksson: Anledningen var ju omsorg om barnet. Hur skall ett barn kunna växa upp utan mor? Det ansvaret kan en hederlig människa eller firma inte taga på sig.

        Antagandet att det är något dåligt att mödrar tager hand som spädbarn bygger på ett annat antagande, nämligen att hela systemet med dagis, ”hög förvärvskvot” för kvinnor, upplösta familjer och familjeband, skilsmässor, Stockholmsäktenskap, ensamma mammor för det första redan existerar och för det andra är något gynnsamt, vilket i sin tur bygger på det första antagandet, att kvinnor skall arbeta i stället för att taga hand om sina barn. Det är ett cirkelresonemang. Och det har lett till sjunkande födelsetal, stora skatteinkomster, beroende av staten, större VIK o.s.v., men knappast till högre lycka eller rikedom.

        Gillad av 2 people

      • Göran Fredriksson skriver:

        Ditt inlägg kl 16:59 är sådant att det väl passat in i tänkandet på det gamla svenska patriarkatets tid. Varför har kvinnor med stor möda tagit strid med det egna inhemska för att sedan välkomna ett invandrat som är mycket våldsammare? Kommer historien visa att varken jämställdhet eller feminism kan skapa hållbara samhällen? Kommer kvinnor kunna förvalta det som de har uppnått? Jag tror inte att det lyckas.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Varför? För att de lurats av socialistiskt tänkande och liberal hybris?

        Bekräftelsetendens och överlevandetendens.

        Något ”patriarkat” har fortfarande inte påvisats.

        Gilla

  3. Jan Andersson skriver:

    Vi har västvärldens största och mest oplanerade massinvandring. Samtidigt ojämförligt flest antal kvinnliga beslutsfattare. Finns det ett samband? Kan det möjligen vara så att ficklampan har slocknat för att batteriet är slut? Kvinnan brukar fråga sin man, och be om hjälp med batteribytet sedan.

    Gillad av 10 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Det gör min fru också, och hon låter mig läsa kartan och visa vägen. Men när hon är ute med sina väninnor eller jag inte är hemma är hon ”mannen”. Det är inte oförmåga, utan sammanbindande relationer du beskriver. Det är ett alldeles utmärkt system.

      Det är inte kvinnlig oförmåga som leder till dåligt kvinnligt beslutsfattande, utan förgiftade tankar som omöjliggör och förstör sammanbindande, ömsesidiga, personliga relationer. Det är feminismen, inte kvinnorna, som är problemet. Vive la femme! Vive la pétit différence!

      Gillad av 11 people

      • Jan Andersson skriver:

        Kvinnorna är mycket smartare än männen i sådana här situationer men vi förstår inte, vilket jag ser som en fördel annars skulle allt vi gör och säger också omfattas av en oskriven lista på tänkbara konsekvenser och genushänsyn. Vi bara byter batteriet medan vi tänker på en kall öl.

        Gilla

  4. Jari Norvanto skriver:

    ”Om jag vore allsmäktig ledare skulle jag pausa feminismen ett tag, och återinstallera patriarkatet under en period av sådär 10-20 år – eller så länge det behövs för att manligt auktoritetstänkande ska få fäste inom skola, försvar, rättsväsende och socialtjänst (för att ta några exempel).”

    Patriarkatet kommer. Inshallah.

    Gillad av 3 people

  5. Östrahult skriver:

    Jag tror det vore bra att få denna problematik överstökad så fort som möjligt. Bästa vägen dit vore att utse en regering med enbart hyllade feminister och sedan låta denna köra sitt race. Lämpliga ministrar kunde vara Anna Hedenmo, Malena Ernman, hennes dotter, A Pascalidou, Mona Sahlin, Annie Lööf, Helena Bergström, osv

    Gillad av 6 people

  6. Göran Holmström skriver:

    Jan-Olof toppen text. Mitt hopp ligger i dom unga feministerna faktiskt.
    Min en dotter umgås mycket med just dom och hbtq folket. Och dom unga är fasen inte alls korkade, utan dom ruskar på hela huvudet åt allt elände som sker.
    Till och med en dinosaurie som jag, den vita hatade Cis-mannen är respekterad när vi diskuterar. Så jag tror att den generationens kvinnor är förbaskat trötta på vad deras hippa morsor och fjantar till föräldrar ställt till med.
    Nej tror inte det är bara ett skådespel, har provocerat hårt med riktiga feta byten sådant som alla ”feminister” skulle hugga på och bli vansinniga.
    Men det bemöts med eftertanke och vilja att se alla sidor av myntet.
    Det enda som jag oroar mig för att det nuvarande matriarkatet hinner sänka landet innan dessa unga vettigare individer hinner börja påverka allt.
    Ps förra sommaren så skjutsades två snygga unga lesbiska feminister i bikini
    på min fyrhjuling ner till badet för ett kvällsdopp där vi skämtade glatt om fula gubbar och otillfredsställda kvinnor. Sådant ger mig hopp för en mer avslappnad debatt.

    Gillad av 1 person

  7. Lennart Bengtsson skriver:

    Dagens feminister får skylla sig själva. Till slut får de äta upp den soppa de kokat ihop. Som det ser ut idag verkar de stora flertalet lida av psykiska besvär. Priset tar väl jämlikhetsmyndigheten i Angered. Vi som studerar företeelsen på visst avstånd och som oupphörligt varnat för den kan inte ens glädja oss åt att vi haft rätt. Hur det skall sluta vet ingen men naturen löser alla problem till slut, låt vara på ett icke sällan brutalt sätt.

    Gillad av 9 people

  8. Yvonne Rosenthal skriver:

    Skruttgubbar !!! Feminsimen är röd, feminism är maoism för kvinnor , stalinism för småtjejer. Feminism är lika bra för kvinnor, män och barn som marxism är för afrikaner , lika bra som kommunism var för välstånd och medborgare i forna Sovjet och i det forna Östeuropa. Då var proletärer de underordnade och utsugna , företagare och kapitalister utsugare och överordnade.
    Då Anita Du Rietz , doktor i nationalekonomi,höll ett föredrag om kvinnliga företagare i Sverige för liberala feminister i riksdagen, bortförklarades de ” kvinnliga utsugarna” som betett sig synnerligen illa och patriarkalt ( de var ju företagare) med: ” Överklass” ” Adel” ” Änkor som ärvt” ” konstig religion”” fria yrken” ” Judiska morsor” , ” Ja men så där kan ju inte alla göra”.

    Gillad av 6 people

  9. Aurora skriver:

    Feminism är en politisk rörelse som går ut på att kvinnor ska ta makten. Det är bara för att rättfärdiga detta maktsträvande som man måste upprätthålla iden om det förtryckande patriarkatet. Utan motståndare ingen berättigad kamp. Man säger sig kämpa för jämlikhet men det är maktövertagande det handlar om. Jämlikhet har vi redan. Samtidigt har ett nytt, verkligt, patriarkat invandrat till Sverige. Detta kan man inte hantera då erkännandet av sådan verklighet skulle krocka med vurmandet för just dessa grupper. På så sätt får vi en feministrörelse som de facto förråder alla de kvinnor som är utsatta för förtryck från ett verkligt patriarkat. Hur kan man inte se undrar många. Jo, faktum är att alla dessa aktivister inom myndighets,-och makteetablissemangets Sverige lever i isolerade bubblor, där de kan leka sina högtravande låtsaslekar, långt ifrån verklighetens folk. Det är ju mycket bekvämare att blunda för verkligheten än att öppna ögonen och se den.

    Gillad av 5 people

  10. S Eriksson skriver:

    Bra resonemang. Det verkar som att den första feministiska regeringen inte är världsbäst på att skydda folk från våldtäkter. Oavsett om det nu är en urgammal inhemsk tradition eller inte. Och om det nu är en urgammal inhemsk tradition så borde väl polisen ha haft väldigt lång tid på sig att öva på att få ordning på problemet eller utmaningen om man hellre vill säga så.

    Gillad av 1 person

  11. fullt av sand skriver:

    Jag föreslår att du lyssnar på Jordan Peterson, av perpetuera talet om patrikarkat är att göra vår sak en otjänst, vad är patriarkat och vad är kompetens? Kvinnor kunde endast med svårighet delta i den mera konfliktfyllda delen av samhällslivet historiskt, varför, för att man måste försvara sig med våld mot yttre krafter. Detta var naturens ordning och det är rent trams att tala om ett patrikarkat, alternativet var att bli dödad och erövrad. Sedan, när utveckligen av nationen och staten skapade stabilare samhällen så var det teknisk utveckling som binda, tampong och preventivmedel som gjorde att kvinnor kunde delta, återigen inget med feminism och patriarkat att göra. Det är inte så lätt att vara chef om man blöder eller är gravid. Idag behöver kloka och fria män och kvinnor slå sig samman, mot pk-ismen och de som vill att vi skall vara ofria. Låt oss begrava allt från vänster, patriarkatet som ett exempel.
    Det är kompetens som gäller, vilket Thatcher visade.

    Det som behövs, som jag ser det, det är att kloka kvinnor utbildar alla de kvinnor som inte förstått, pga pk-ismens irrläror, att att Europa och väst har en unik frihet för kvinnor och måste försvaras, utvecklingen har gått för fort, kvinnorna han inte med och de värsta av dem kom att styra i politiken. Nu är det dags för de goda kvinnorna att träda fram, som Eva eller Janouch.

    Gillad av 10 people

      • fullt av sand skriver:

        Jo, men det jag tänkte var att det ju måste vara en anomali stt kvinnor röstar för massinvandring, en felbedömning av risken pga indoktrinering, där män kanske såg detta tydligare, i medel. Hade endast svenska män röstat så hade väl SD haft 70%?

        Gillad av 1 person

  12. fullt av sand skriver:

    Eftersom jag aldrig varit vänster så har jag aldrig köpt allt detta vansinne, alla dessa vänsterord, de är så uppenbart politisk motiverade, märker inte Jan-Olof det? Jag får inte in dem i munnen, ”patriarkat”, ”genus”, ”intersektionalitet”, ”islamofobi”, ”transrättigheter”, ”klimatförnekare”, ”rasism”, alltsammans ord uppfunna för att vänstern skall kunna utöva makt.

    Gillad av 12 people

  13. Eva Danielsson skriver:

    De patriarkala värderingarna och förmågorna krönikan nämner är ju utmärkta för samhällets utveckling och bevarande. Traditionellt kvinnliga värderingar och förmågor som exempelvis att ge omsorg och vård, social smidighet och ta ansvar för relationer är också utmärkta för samhällets utveckling och bevarande. Genom komplementära förhållanden och samarbete kan manlig och kvinnlig kompetens tillsammans skapa familjer och arbetsliv och samhällen som ger individer och nästa generationer möjligheter till ett gott liv.
    Feminismen är ju bara en skränig avart av socialism med manipulativa metoder.

    Gillad av 18 people

    • karl oskar skriver:

      Bra sammanfattning Eva.

      ”Traditionellt kvinnliga värderingar och förmågor som exempelvis att ge omsorg och vård, social smidighet och ta ansvar för relationer”
      Bra egenskaper såklart. Men som idag förstörts och gått överstyr.

      Omsorg och vård som gått överstyr har lett tiil:
      Landet som ska vara vårdhem och sjukhus åt hela världen.

      Social smidighet/anpasslighet som gått överstyr har lett till:
      Landet där PK-trycket är extremt. Kanske mest extremt av alla länder.

      Det är Sverige idag. Landet med världens första feministiska (vänsterfeministiska) regering.

      Gillad av 1 person

  14. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Sverige är det mest politiserade av alla västländer.
    Då blir det också naturligt att vi domineras av vänsterns känslobaserade tyranni.

    Gillad av 2 people

  15. Södermalmsrealisten skriver:

    Krönikören är en gammal farbror som formulerar gammelmans syndromet: Altt var bättre förr !
    Men det var det inte ! På 50-talet samlades förortsungdomar pä Kramborgarplatsen på Söder och ! – kastade snöboll på polisen ! Det ni ! Snöbollar !
    http://matteoni.blogspot.com/2013/05/jag-var-med-om-att-starta-kravaller.html

    Anledningen till att de under-välkomnade ungdomarna i Husby & Fittja inte kastar snöboll är
    – det finns ingen snö.

    Gillad av 1 person

  16. Tina skriver:

    För drygt hundra år sedan tilläts inte kvinnor att bli läkare eller ingenjörer. De var tvungna att skaffa barn då det inte fanns sätt att hindra det. Rika kvinnor har alltid anställt andra för att ta hand om barnen. Kvinnor är inte alls särskilt vårdande när de kan välja.
    Denna sajt glider alltmer över i hyllande av en trist gammal stereotyp rollfördelning där kvinnor gärna ska kedjas till spisen igen, utan egna inkomster. Vi är mängder av kvinnor som inte har den minsta lust att ha barn, vi vill hellre leva som vi vill, och det är inte vi som öppnat gränserna. Varenda kvinna som använde sin frihet till att uppleva Paris redan för 30-40 år sedan förstod snabbt att nordafrikanska immigranter ser ned på dem och på västerländska kvinnor, och det är inget vi velat ha hit. Det är kvinnor som låst fast sig till barnen och hemmet som skrämmer mig, har träffat dessa som på grund av ekonomi inte kan lämna sina män.
    Dessutom har Norge lag på kvotering till bolagsstyrelser, och jag inte hört något om att norska företag konkursar på grund av detta. Det är överbefolkningen i världen som blir ett alltmer pressande problem. Klimatförändringen är ett symptom till denna orsak.

    Det är pyramidspelet att det alltid måste tillkomma fler och fler för att försörja de allt fler äldre, som ställt till det åt helvete i Sverige. Och (företrädesvis manliga) ekonomer tjatar fortfarande om detta. Men kan hålla med om att Sverige är ett mycket udda land, men det är den stängda DDR-mentaliteten efter kriget och 68-generationens långa marsch genom institutionerna som ställer till det.

    Gillad av 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Tina, min farmor, född 1900, tog studenten och började studera till läkare i Stockholm. Hon avbröt studierna för att hon träffade en Östman och blev med barn. Så visst tilläts hon att bli läkare. Men hon ville inte. I handlingen återspeglas viljan, inte i till intet förpliktigande löst prat. Hon ville inte i samma bemärkelse som våra politiker ”vill ha det så här”. Handling och stillatigande acceptans av konsekvenser räknas mer än påståenden i högtidstal. Yrkeslivet var inte så himla kul för farfar heller, han drevs in i alkoholism genom sin yrkesroll. Varför räknas inte det som inskränkande, tvingande, låsande o. s. v.? Sitta på kontoret och tjäna pengar, är det bättre än stå i köket och föda barn? Bespara oss den barnsliga polemiken!

      Och inte du och inte någon annan har på hundra år lyckats kvadrera cirkeln och hittat ett system där man samtidigt kan utföra två livsviktiga heltidsuppgifter. Det är lögn! För systemet med dagis, beskattat yrkesarbete och upplöst familj har INTE visat sig att fungera. Inte på långa vägar. Det är socialismens fälla och har skadat kvinnorna mer än någon annan.

      Gillad av 8 people

      • fullt av sand skriver:

        Så är det, det är en lögn att det är en frihet för kvinnorna, istället så blir det ett kollektivt måste, min fru har arbetat men vi har flyttat runt mycket och hon har prioriterat barnen, det går fint utomlands, men i Sverige så blir det ett stigma som kvinnorna upprätthåller, de uppenbart olyckliga, som kämpar med sina dåliga samveten för att det inte lagt nog tid med sina barn, de straffar de som gjort andra val. Att inte vilja ha barn är ju ett undantag som står folk frott men som man inte kan bygga ett samhälle på och som absolut inte skall upphöjas till något bra.

        Gillad av 2 people

      • Södermalmsrealisten skriver:

        Nä två eller flera, en hel kommitè (hur denu stavas) Visdomsord från militärbefälhavaren på Mosebacke Monarki:
        Lottor. lottor alltid trevligt, men inget MISSBRUK !

        Gilla

  17. Sixten Johansson skriver:

    För att förstå samtiden kan vi studera samhällsbilden genom olika raster. Vi kan tänka oss ett psykosocialt raster, som visar väsentliga olikheter mellan kvinnor och män. Det kan ställas mot statistik om chefsposters fördelning + erfarenhet av vilka ledaregenskaper som behövs. Sedan behövs särskilda raster, om vi vill göra en realistisk politisk analys och beskriva t ex mediamakt, kanalisering av resurser och faktisk ekonomisk makt.

    Om vi skulle kombinera enkel vardagspsykologi med en klassanalys, kan vi säga att det i alla klasser finns en strävan uppåt, mot högre status och rikedom. I en underklass finns starka strömningar av avund, men hur ska dessa organiseras och utnyttjas – och av vilka? Jo, det var mest överklassens, den burgna medelklassens och intelligentians barn, som seglade vänsterut och nedåt och gjorde arbetarnas sak till sin. Med en hel del tycka-synd-om-tänkande och dold nedlåtenhet. Även om arbetarklassen på så vis blev en samhällsförändrande kraft, så vilka hamnade i toppskiktet av den nybyggda byråkratin? Jo, borgarbarnen jämte makar, barn och kompisar.

    I dag singlar borgarbarn åter vänsterut och nedåt och uppviglar de nya proletärerna, kvinnorna och regnbågsfolket. De termer som Full av sand 09:58 räknar upp är intelligentians babbelistiska påhitt för att återskapa den gamla lyckade klasskampen. Få i detta avantgarde känner någon solidaritet eller lojalitet med de nya underklasserna. Nu som då rider de på folkets axlar och klättrar uppför samhällsstegen.

    Gillad av 5 people

  18. Sune Mangs skriver:

    Riksfeministen Gustav Fridolin betonade med moralistisk självgodhet hur fantastiskt inkännande god hen var då tvärtemot allt traditionellt manligt kodat ansvarstagande och tvärtemot traditionell svensk förvaltningstradition allt konsekvenstänkande avseende migrationen skulle kastas över ända.
    Den ”patriarkala” svenska förvaltningstraditionen fick ge vika för miljöpartiets feministiska känsloargument. Migrationen fick helt enkelt kosta vad som helst, konsekvenserna fick bli hur som helst; exempelvis spelade bostadsbristen överhuvudtaget ingen roll.
    Hen fick inte ställa grupp mot grupp.
    Att hushålla med resurser; ekonomi, blir således något förkastligt, manligt kodat egoistiskt.
    Ansvarslöshet upphöjes till det moraliskt goda och detta av en s.k. förtroendevald parlamentariker och tillika minister. Som bostadsminister får sedan miljöpartisten Peter Erikssson med benägen hjälp av riksmedia ägna sig åt regndans och allehanda schamanism
    för att förklara; -”Varför blev det på detta viset”?

    Gillad av 4 people

    • bejji skriver:

      I en intervju i SR inför valet 2010 öppnade nuvarande bostadsminister Peter Eriksson (MP) för att Sverige skulle införa månggifte. Varken han själv eller miljöpartiet har senare tagit avstånd från det förslaget.

      Gilla

  19. Mikael Steinwall skriver:

    Patriarkatet, den strukturella rasismen, klimatlarmet, förföljelse av Hbtq-personer och minoriteter har något gemensamt: det är svårt att veta om det är på riktigt. Eller är det mediernas påfund?

    Gillad av 1 person

  20. Hawwa skriver:

    Vilket patriarkat är det du vill återupprätta?

    Och vid vilken tidpunkt skall vi hejda dessa kvinnor som farit fram som jehun det senaste milleniet?

    Mohammed flydde till Medina 622 för sina radikala åsikter och fick kämpa i många år för att få gehör för sina banbrytande idéer att en man endast skulle kunna ha fyra fruar och att t ex kvinnor skulle ha rätt till sin egen brudgåva, och därtill arvsrätt. Man förstår att han mötte på motstånd. Problemet är inte främst att privilegierade är ovilliga att dela med sig, problemet är de inte kan/vill se sitt privilegium.
    (Jajamensan, det finns givetvis situationer där kvinnor har varit/är den privilegierade parten, t ex vid vårdnadstvister. Det verkar vara svårt att avhända sig en fördelaktig positionen.).

    Det är bra om man kan renodla en diskussion och föra fram det man ytterst finner angeläget.

    Många feministiska grupperingar har haft en del problem med det, och det verkar smitta av sig.

    Det har säkert hänt att de militanta feministerna har gripit till vapen, men det kan inte vara ofta, jag kan inte påminna mig något enda tillfälle. Om det inte är betydelsen av militant – vad betyder då det ordet?

    Det är bra om man säger vad man menar annars menar man ju inte vad man säger.
    Var det Clint Eastwood du menade?

    Gilla

  21. Patrik skriver:

    Jag tror inte att det är enbart avståndstagande från ”patriarkala” egenskaper som har gjort att dagens samhälle allt mer är på väg ned i diket, men jag tror att du har helt rätt i att det är en kraftigt bidragande orsak. Som någon skrev är det egenskaper (eller ett ideal) som inte är så mycket ”patriarkala” som något som utvecklats för att passa situationen; att utan vidare ersätta dem för att man ogillar dem känns mer än lovligt ogenomtänkt.

    Men, på sistone har jag funderat över om det inte är värre ändå. Fundera över följande:

    ”Patriarikala” ideal kan enkelt åskådliggöras genom att gå till litteratur och underhållning. Ta nästan vilket hjälteepos som helst, och du kommer att se vilka ideal som hyllas (hjälten) och vilka egenskaper som anses dåliga (antagonisten).

    Om vi på samma sätt går till litteratur och underhållning för att se hur mer feminina ideal ter sig, vad kommer vi då att hitta? Vilka berättelser är mest populära bland kvinnor? Om jag inte är helt felunderrättad är sådant som ”Grottbjörnens Folk”, ”50 shades of Grey” och ”Twiligt” berättelser som är omåttligt populära bland kvinnor.

    Vilka egenskaper projiceras på kvinnor i de här berättelserna? Är det sådana maktutövare vi vill ha?

    Gilla

  22. gunnarthorell skriver:

    En Antifeministisk rörelse ledd av kvinnor finns redan, och växer snabbt. Kolla in Camille Paglia, Karen Straughan, Christina Hoff Sommers, Esther Vilar, Diana Davison, Lauren Southern, Cassie Jay med flera. Youtube universitetet

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.