Ny podd! Farväl till samtiden

Mohamed Omar

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 11/2) pratar jag med författaren Einar Askestad. Han inledde sin skrivarbana i början av 90-talet som litteraturkritiker på BLM och har därefter medverkat i tidskrifter som Ord och Bild, Artes, Lyrikvännen, Hjärnstorm, Res Publica, Vinduet, Ny tid och Axess.

Askestad debuterade 1997 med novellsamlingen Det liknar ingenting och har senast publicerat Så enkla är orden (2018), som är hans elfte bok. Han är även gästskribent här på Det Goda Samhället.

I det här avsnittet pratar vi om Askestads farväl till samtiden. Förfallet inom politik och media har gått så långt att han menar att det är dags att sluta bry sig. I ett inlägg publicerat på Katerina Magasin den 6 februari skriver han:

”För mig existerar inte det mediala Sverige mer. De lever på vår uppmärksamhet. Den förtjänar de inte. De vill oss inte väl. Jag uppmanar alla att göra detsamma. Freda dig. Låt samtiden dö. Utan publik förtvinar den.”

Vi pratar också om hur Expressens kultursida antydde ett Askestad blev belönad av Svenska akademien eftersom han tagit ställning för Jean-Claude Arnault. Något som inte alls är sant. En gränslöshet breder ut sig inom media, och dess beteende börjar likna den psykisk sjukes eller kriminelles, säger Askestad.

Lyssna på podden i spelaren nedan:

 

19 reaktioner på ”Ny podd! Farväl till samtiden

  1. Aurora skriver:

    De besuttna, som det heter, har alltid kunnat botrse från de lägre klassernas verklighet. Jag förstår i viss mån rådert till Askestad. Hans egna ord visar också på bitterhet. En bekant till mig har också sagt att man måste ’sätta sig över’. Med detta sagt, håller jag ändå inte med. Jag tror inte mediadiktaturen självdör om den ’lämnas utan syre’. De besuttna kanske kan blunda men vi andra måste hålla oss ajour med all dårskap som påverkar vår vardag. Och envist påminna de medial självutnämnda bödlarna om att de inte har folket på sin sida. Ingen diktatur har fallit för att folket tigit.

    Gillad av 8 people

    • Jakbrak skriver:

      Vem säger att vi skall tiga, men vi behöver inte ge dem vår tid, du och jag eller Patrik eller Lennart eller Omar blir ju inte inbjudna. De svarar inte ens på våra mejl. Så vi skall kämpa mot men vi vet vad de är och vad de vill, en taktik de använder är mattbombning med pk, men vi måste läsa vår Hagakure, samurajen blir blöt även om hans springer i regnet, så låt dem regna skit, så bygger vi motståndet ändå. Vi måste vara försiktiga så att vi inte bara blir kommentatorer till pk. Som Bosse Hanson.

      Gillad av 3 people

    • uppstigersolen skriver:

      Men du behöver inte se på det. Själv tittar jag ofta på Kunskapskanalen. Mycket trevliga reportage. Igår från omöjliga järnvägar. Visst får man höra lite om att ”beroende på klimatförändringar” men blunda med öronen då och njut av vackra scenerier och intressanta uppgifter om broar, floder och annat.

      Gillad av 1 person

      • PerH skriver:

        Håller inte med, varhelst det visas en vattenpöl kommer verbal koppling ”klimatet”, det är extremt enerverande.
        Sannolikt är regeln att producenten måste inflika ”klimatet” i programmen för godkänd utsändning.

        Gilla

  2. Jakbrak av jak bakfram skriver:

    Jag har också lämnat svensk media, om jag någon gång slinter så ångrar jag mig nästan alltid, för det är både värre och mer deprimerande och andefattigt totalitärt än i mina värsta fantasier. Så mina pengar stjäl de men min tid får de inte. Om något ruckar svensk pk på allvar så kommer det nog att märkas ända till FOX news

    Gillad av 5 people

  3. Johan skriver:

    Jag tror heller inte att mediekulturen dör utan syre från de fd läsarna. De kommer att klia varandras ryggar, driva sin klubb för inbördes beundran och försöka strypa flöde utanför den egna klubben. De kan med regimens hjälp tvinga oss att betala för dem.
    Men de kan aldrig tvinga folk att läsa eller lyssna. Eller hindra folk från att kommunicera. Det lyckades inte på 70-80 talet heller.

    Gillad av 2 people

  4. Jan ivarson skriver:

    Omar, du beskriver tankar som grott i mitt huvud den senaste tiden
    Ointresset tar över som ogräs på en odling man slutat sköta.

    Gilla

  5. PO. skriver:

    Din intelligenta samtalspartner svävade fritt ovanför åtminstone två, för de flesta ganska så självklara grundbultar:

    Slutna system. Inget levande kan existera om det inte finns en gräns mot yttervärlden.
    Knappa resurser. Slutna system har, och beror av, egna knappa resurser, resurser som utmärker dem och definierar dem. För varje tidperiod finns alltid en avvägning internt i systemet för resursanvändningen till olika delar. Systemet beror även av ett utbyte med yttervärlden. Öppnas ett slutet system för andra, att ta del av dess resurser, upphör systemet att finnas, om inte en balans skapas mellan påfyllning, avtappning och att gränsen hålls.

    Och konkretiserat:
    Familjer som öppnar upp för allmän inflyttning i det egna huset, löses upp. Allt till alla blir ingenting.
    Företag, och liknande aggregeringar, som anställer för att öka sysselsättningen, går i konkurs. Resurserna tar slut.
    Länder som öppnar upp sina gränser, omvandlas efterhand till allmän plats. De finns definitionsmässigt inte längre.

    Så sök, med många funderingar, prov och utvärderingar, en finstämd balans mellan gränshållning, påfyllning av, och användning av, knappa resurser. Den egna enhetens framgång här, är förutsättningen för att överhuvudtaget finnas till och kunna agera. Om inte, åse att allt försvinner i den biologiska och materiella omvandling som ständigt pågår. Tro hjälper inte.

    Gillad av 3 people

  6. lookslikeanangel skriver:

    ”Transportförhållanden”

    Ibland, när någon håller på, eller har separerat i en relation
    ”hittar” man någon ny. Inte alltid så hållbart. Inte den stora kärleken,
    men…. man bryter upp eller ”transiterar” så att säga.
    (Det där är man förstås tvungen att lyssna till med alla förvecklingar
    – elak vill man ju inte vara. O nej!)

    Men,
    jag undrar om man inte själv är i något slags ”transportförhållande”
    med kulturen – plus ”politisk” kultur i Sverige. Lite lost, så där….

    Spelar det någon roll hur man agerar? Missnöjesröstar,
    om man inte känner sig hemma i något parti överhuvudtaget.
    Besviken över brutna löften. Det höll inte med den nya partnern heller.

    Kulturen – så viktig – väldigt enfaldig, särskilt när man försöker vara
    seriöst mångsidig. Ironiskt….!

    Det finns något tjusigt ord inom ekonomin för när man försöker göra en grej,
    så blir det ett annat utfall. Jag tänker ”magplask” men det finns ett annat ord,
    som jag glömt….

    Gilla

  7. K. Ulvert skriver:

    Har nu hållit mig borta från dagstidningar och radio-tv mer än ett år.
    Det man märker tydligast är hur indoktrinerad och hjärntvättad ens omgivning är.
    Det måste till ganska kraftig och långvarig påverkan för att en svensk (eller vem som helst) ska heja på och stödja krafter som vill ta hans land. Vilket ju är fullkomligt emot alla naturliga reaktioner.
    Men det går att friskna till även om det tar ett tag.

    Varför landsstölden sker är fortfarande ett mysterium även om det finns många teorier.

    Gillad av 1 person

  8. olle reimers skriver:

    Ett mycket intressant samtal. Framför allt slogs jag av den skarpa iakttagelsen om kulturskribenternas syn på Svenska Akademin och om dess hatiska hållning och dess behov av kontroll.

    Efter att under sex år och 10 000 timmar ha studerat och reflekterat över ämnet ”Konspirationsteori och yttrandefrihet” känner jag att jag via detta samtal har fått ytterligare en pusselbit som gör att man förstår mönstret. Det är inte en slump som gör att kulturskribenterna på Expressen , Svenskan m.fl. hatar Svenska Akademin, Einar Askestad och Katherina Janouch. anledningen är just avsaknaden av kontroll.

    Kontroll är nyckelordet för vänstern. Varför det? De tror inte på individen. De är så fruktansvärt rädda för livet att de måsste inordna allt i sina stora system. Stora system kräver kontroll. Avvikare är farliga för systemet varför de måste stympas på ett eller annat sätt.

    Vänstern kan med den utgångspunkten inte tro på marknaden. Allt måste stöpas, förutses coh yxas till; här och nu. Dynamiska krafter är farliga dem kan man inte kontrollera.

    Vad vänsterideologerna – världens mest skräckslagna och livsfientliga människor – inte förstår är att man genom sin hållning blir till det perfekta redskapet för globalfascisterna. Dessa är de som vill inför en Ny Världsordning där individen helt underkastas det globala kapitalets önskemål och preferenser.

    De inser inte, vilket de, om de hade varit belästa och förstått, är att de som offras först när denna Nya Världsordning har tagit form, är de själva. De har spelat ut sin roll som nyttiga idioter.

    Gillad av 1 person

  9. einar askestad skriver:

    bäste Olle, som du skriver, det här med kontroll fångar in något centralt. förkrympta människor skapar inte själva, de är ren negativitet. de tar, de ”kritiserar”, och dras till sfärer där sådant allt för väl ”fungerar” och hamnar i centrum – t ex i media och politik. vi ser hur dessa i grunden livsfientliga krafter idag inte stannar vid någonting. må nu Sverige, Europa och vårt västerland i stort resa sig mot sina inre fiender.

    Gilla

  10. Kalle Kärrström skriver:

    Eddie säger i podden att han inte begriper Einar Askestads senaste bok ”Så enkla är orden”. Jag kan instämma i att ”Så enkla är orden” är en bok som kräver en smula koncentrerad ansträngning av läsaren, men det handlar knappast om extremt svårbegriplig text och absolut inte om postmodern betydelsespridning/obegriplighet. ”Så enkla är orden” är en samling prosatexter av varierande karaktär från kort prosafragment, via prosadikt upp till 10-tal sidor lång berättande novell. En etiketterande läsanvisning saknas vilket kan göra att läsaren kan få för sig att försöka finna en narrativ röd tråd genom alla texterna. Då blir det svårt för någon sådan röd tråd finns det inte. (Däremot finns flera genomgående teman.) Läser man en text som exemplet nedan som en fristående ”prosadikt” är knappast svårare litteratur än en text av säg Werner Aspenström.

    ”Kärlek är tusen saker och ingenting. Som en svart fågel med tusen läten. Du tror att du kommit till paradiset, när du tittar ut ser du en och samma fågel i träden. Oräkneliga, i ständig rörelse. Kakafonien är överväldigande. Hur mycket är lek och hur mycket är hunger? Vet de vad de gör och varför? Ingenting står emot det övertygande. Det tar över våra liv. Hotellet hade en vy. Bukten, byn. Stränder och svall. Fiskebåtar, med eller utan flagg. Så byggdes ett hus. Högre än träden, högre än byn. Utsikten försvann. På broschyrerna blev den kvar. Kärleken är tusen saker och ingenting.”

    Här finns 2 ”utvidgade bilder” och en cesur mitt i (mellan ”liv” och ”hotellet”). Föremålet för bilderna upprepas för säkerhets skull 2 gånger i inledande och avslutande mening. Obegripligt?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.