När folk ska göra något annat

Patrik Engellau

Unga människor, särskilt unga föräldrar, sägs ofta vara stressade. De har så mycket att göra att ”livspusslet” inte går ihop. Det finns ingen anledning att betvivla att de berörda unga människorna faktiskt har denna upplevelse. Men det kan finnas anledning att filosofera över företeelsen (om vi nu föreställer oss att den faktiskt existerar, alltså att många unga människor faktiskt blir stressade av att försöka hinna med livet).

De borde inte känna på det viset med tanke på att livet rent objektivt har blivit så mycket lättare under de senaste femtio åren. Vi har massor med maskiner som gör jobbet. Att sköta ett hem är inte längre en heltidssyssla för en hemmafru (som kanske till och med hade barnsköterska eller annan hemhjälp). Nästan all service är mycket bättre än förut. Att livet blivit enklare, sundare och bekvämare framgår tydligast av att folk inte blir utslitna så tidigt utan lever längre. Så egentligen går livspusselångesten tvärs emot vad man skulle ha förväntat sig. Den förväntade ångesten hade varit att unga människor inte skulle ha haft tillräckligt att göra, inte att de skulle anse sig ha för mycket att göra.

Men livsupplevelser bestäms inte i huvudsak av objektiva och mätbara saker såsom just livslängd eller antal kvadratmeter boyta per individ. Vad människan tycker om tillvaron avgörs till största delen, tror jag, av hennes värderingar. Värderingar är mer eller mindre sammanhängande paket av uppfattningar om vad som är bra och dåligt och vad man har för rättigheter och skyldigheter. Värderingar börjar insupas med modersmjölken och är troligen färdiga och livsvarigt inpräntade i varje enskild individ innan hon börjar skolan.

Den stora förändring som inträffat i västerlandet under de senaste kanske femtio, kanske sjuttiofem åren är att rikedomens värderingar har ersatt fattigdomens värderingar. Tidigare betedde sig nästan alla människor som om de vore fattiga även om de hade mycket pengar. I en snål och ogin tillvaro tvingas människan tänka mer på sina plikter och skyldigheter än på sina rättigheter om hon ska överleva någorlunda hyggligt (eller alls).

Nu råder i stället rikedomens värderingar. Världen ser inte längre ut som en mager åker som idogt måste brukas för att ge något ifrån sig utan som ett överflödande varuhus med en jättelik avdelning för spännande upplevelser. Allt bara finns och alla människor har samma rätt att få del av överflödet eftersom alla människor enligt Skolverket har samma värde. Plikterna och skyldigheterna tillbakabildas och människornas medvetenhet koncentreras på rättigheterna och alla de nytillkomna möjligheterna. Rikedomens värderingar handlar om att se och åtrå alla möjligheter som tidigare var osynliga eftersom de var ouppnåeliga.

En mamma som levde efter fattigdomens värderingar var mamma. Punkt. Livet handlade om att uppfostra barn och sköta hemmet. Det var förstås inte alltid så själsligt berikande men det måste göras och därför var det en plikt. Självförverkligandet ingick inte i rollen. En mammas skyldigheter tog överhanden. En pappas också, naturligtvis. En pappa hade dessutom ett Arbete. Arbetet var pappans plikt. Arbetet var heligt. Även om det var smutsigt, tråkigt och illa betalt så skulle det göras eftersom det var heligt. Det var pappans skyldighet. Ibland måste han förstås strejka.

I rikedomens mentala värld känner mamman att hon har rätt att förverkliga sig själv eftersom hon inte är en slav med plikter och skyldigheter utan en individ utan tvingande bindningar till andra individer och med full rätt att pröva allt vad varuhuset, alltså livet, har att erbjuda.
I det perspektivet är det närmast självklart att livspusslet inte går ihop. Att både sköta jobb, hämta på dagis, göra pilates och läsa konsthistoria går inte ihop. En veckas medvetandehöjande meditation på ett buddhistiskt kloster i Tibet är knappt att tänka på.

Det är klart att nutidsmänniskan känner sig berövad livets möjligheter. Och inte hjälper det när farmor, som lever kvar i fattigdomens värderingar, hävdar att nutidsmänniskan bara är bortskämd.

Varför kom då rikedomens värderingar att ersätta fattigdomens? För att västerlandet blev rikt, dumskalle.

45 reaktioner på ”När folk ska göra något annat

  1. Bo Svensson skriver:

    Fackföreningars krav resulterade i en ordning där alla som misstänks inte göra skäl för den fastställda lönen, är utestängda från arbetsmarknaden och riskerar ledas ihjäl av sysslolöshet, medan de som har jobb, jobbar mer än de egentligen skulle vilja för att inte riskera hamna bland de sysslolösa.

    Där normalitet rådde, hade man kunnat avnjuta sitt välstånd som man önskade mellan konsumtion och ledighet och ingen arbetsvillig skulle behöva vara sysslolös, när arbetsgivarna tilläts anpassa lönen efter värdet av arbetsinsatsen.

    Gillad av 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Receptet för att etablera marknadsekonomi även för arbetskraft, om man skulle vilja det, är lägre skatt för dem som nöjer sig med marknadslön. – Problemet med att avtalslönerna regelmässigt hamnar på en nivå som kräver inflation för att konsumtionen skall få plats inom ramarna för produktionen, har också en osökt lösning: Lägre skatt för dem som accepterar sin avtalslön mätt i en fiktiv lönevaluta som får ta inflationen så att kronans värde kan hållas stabil.

      Insikten bör spridas, att löntagarna klättrar på varandra i kampen om andelar av det tillgängliga konsumtionsutrymmet – Där normalitet råder, genom flit och kompetens och där fackföreningar råder, genom att via förhandlingar och förtäckta hot driva genom maximal andel för den egna grupperingen.

      Gilla

  2. Bo Svensson skriver:

    Fattigdom är hälsosamt och jag lever som fattig nio månader/år fast jag inte måste. – Det måste vara balans mellan ätandet och jobbandet och jobbar man inte med något produktivt eller hittar någon rolig ansträngande sport, har man bara sämre alternativ att välja bland: Dra ner på ätandet eller slösa en massa tid och möda på meningslöst sprattel för att göra av med överskottsenergin.

    Gillad av 2 personer

  3. Rutger skriver:

    När man lattjar med barnbarnen hände man tex hamnar på parkleken i Rålambshovsparken. Generellt sitter flertalet föräldrar uppradade och pillar med sina telefoner. I parken leker barnen – och jag. Klart att barnen behöver en PT/personlig tränare för ett lyckat liv – och för att våga lite extra i klätterställningen.

    Familjen håller på att brytas sönder. Föräldrar agerar med samma intresse om de vore tvångsrekryterad arbetskraft som så snart tillfälle ges fuskar med jobbet. Klart att barnen börjar knarka och inte blir någon ordning på. Om sådär 40 år sitter dagens barnföräldrar på hemmet och undrar kanske varför ingen av barn, eller barnbarn kommer på besök.

    Gillad av 8 personer

  4. Fredrik Östman skriver:

    Jo, men den analysen är ju väldigt grund. Och vad betyder ”rik”? Är det verkligen så att vi alltid betraktar rikedom och fattigdom som absoluta mått?

    Mycket tyder visserligen på att det finns en absolut rikedom. Det tydligaste tecknet på det är väl att vår förmyndarstat har lyckats lura skjortan av befolkningen under något slags demokrati under många årtionden. Hela produktivitetsökningen har gått till den politiska klassen och dess projekt, inget till dem som producerat den. De är i stället uppenbarligen nöjda, mättade, med något slags ganska bra tillvaro, som vi i brist på bättre begrepp kan kalla rik, men det är inte den största rikedomen.

    Men det är också så att den relativa rikedomen spelar en viss roll i våra liv. Den påstås t. ex. vara ansvarig för många egendomsbrott och uppenbarligen för politisk retorik och teoribildning.

    Och redan Karl Marx intresserade sig för investeringskvoten och kritiserade det du kallar ”fattigdomens värderingar”, alltså att en stor del av produktionen återinvesteras i form av arbetande kapital, gentemot ”rikedomens värderingar, att en stor del av produktionen konsumeras och upphör att generera ny produktion. Men han förknippade det förra med det han kallade bourgeoisin, ”de redan rika”, och det senare med proletariatet, ”de ständigt fattiga”. Han menade att de rika genom sin girighet skulle ledas att investera 100% av produktionen i arbetande kapital och låtsas att det var kul, att de skulle göra fetischer av kapitalet för att låtsas att det hade ett konsumtoriskt värde det egentligen saknade. Att fattiga lever ur hand i munnen och bara roar sig eller blott håller sig vid liv för alla pengarna tog han som en självklarhet.

    Hur kan du som så ofta kalkerar dina analyser på Karl Marx’ på denna punkt diametralt motsäga honom?

    Gillad av 3 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Jag har ju själv inte riktigt samma utgångspunkt i olika teorier. Men när jag tittar på mina barn och barnbarn så ser jag ju att de vill, eller lockas, att göra en massa saker. Spela piano, träna Karate, dansa balett, köra gokart, allt möjligt. Och de måste skjutsas till alla aktiviteter. Eftersom det är långt till dem och idag vill man inte att barnen ska cykla överallt. Både trafik och otäcka människor kan skada. Så jag försöker säga till mina barn att ni får tagga ner, gör det som går att göra i närområdet i veckorna och var tillsammans med ungarna på helgerna. Så får ni ett lugnare liv. Till viss del lyssnar de på mig. Dessutom sitter de inte och fipplar med telefonen hela tiden.

      Gillad av 1 person

      • Koba skriver:

        När jag var barn organiserade vi fritidsaktiviteterna själva. Det skapade organisationsförmåga hos oss barn och de vuxna fick tid att ägna sig t sina aktiviteter i lugn och ro.

        Gillad av 1 person

  5. Aurora skriver:

    Ha, ha, ha. Ja, de fortfarande fattiga som ändå vill leva som rika ser vi i Lyxfällan. De rika följer fortfarande de rikas råd att leva som fattig men veta att man är rik. Ett bra exempel, för att inte nämna flera, är väl Kamprad (som aldrig dolde att han levde nästan asketiskt.)

    Gillad av 2 personer

  6. Östrahult skriver:

    Jag tror att i korta drag handlar det om följande: Samhället fram till för 75 -100 år sedan baserades på att individen fanns inom ramen för ett lokalsamhälle. Värderingar, relationer etc var till stor del kopplade till den närmaste omgivningen. Idag lever många socialt isolerade från sin närmaste omgivning och lokalsamhället har ersatts av media. Individen påverkades givetvis av lokalsamhället, men inte på samma manipulerande sätt som media ägnar sig åt idag. Media har andra avsikter än lokalsamhället, media är ett verktyg för politiska och ekonomiska intressens utövande av makt över individen. Detta innebär bl a att individens verklighetsuppfattning störs.

    Då kan sådana fenomen uppstå som t ex att det blir våldsamma reaktioner, t o m bland moderata riksdagsmän, över att Hanif Balia säger sanningen om IS-krigare. ”Mycket olämpligt sätt att uttrycka sig av Hanif som inte är representativt för Moderaterna”. Så får man alltså inte säga och man kan fundera över hur det kan bli så, några teorier:

    • Man är emot bara för att det sägs av Bali
    • Man får inte säga något ont om muslimer
    • Om någon muslim gjort något elakt så är det vårt fel

    Gillad av 8 personer

  7. Eva Danielsson skriver:

    Kanske livspusselstressen är dagens motsvarighet till forna generationers knot om slit och släp. Inte värre än så. Gnällandet är konstant men med olika uttryck och ojämnt fördelat mellan individer, några gnäller jämt och några väldigt sällan. Med chans att ändå känna viss stolthet och belåtenhet när man klarar det moderna vardagslivspusslet resp ett gamla tiders dagsverke. Visst blir varje generation hittills i västvärlden mer och mer bortskämd materiellt och önskningarna hamnar högre och högre upp på Maslowstegen. Människan har svårt att nöja sig och vara tacksam. Det strider väl emot en naturlig lust att utvecklas själv och att utveckla tingen i sin omgivning. Det stora kruxet är att västvärldens välstånd och bortskämdhet inte bara ger yttringar om att vilja ha mer och hinna med mer, utan att man också har fått för sig att det är några andra som ska förse en med det man vill ha. Att det inte hänger på mig själv och vad jag väljer och gör, utan att det ses som andras skyldighet att ge mig en god materiell standard och en tillvaro där jag inte ska behöva bli störd av krav eller gränser. Är orsaken till detta den stora välfärdsstaten, som från början verkade välvillig men som vilseleder till att tro att staten/några andra är skyldig mig ett bra liv. Samtidigt med slapp barnfostran som ju bara är möjligt vid välstånd. Inte så konstigt att det moderna gnället ofta är avundsjukt och hatiskt om man anser sig ha rätt till allt möjligt i stället för att ha rätt till att själv försöka skaffa sig allt möjligt. Rikedomens värderingar, ja, genom att man saknar erfarenhet av faktisk fattigdom, men framför allt handlar det väl om slapphetens värderingar. Vilket makthavarna vill ha. De vill verkligen inte ha alerta och kapabla medborgare som kan bli uppmärksamma och oppositionella. Nej, lagom slöa undersåtar som ändå jobbar på och genererar skatteintäkter och som vänjer sig vid att få mindre och mindre, även mindre att säga till om. Så vill makthavarna ha det. Slapphetens värderingar där staten oemotsagt får ta hand om allt.

    Gillad av 7 personer

    • Elof H skriver:

      ”Visst blir varje generation hittills i västvärlden mer och mer bortskämd materiellt och önskningarna hamnar högre och högre upp på Maslowstegen. ”

      Problemet i Sverige är dock att fler och fler plötsligt sparkas längst ner i behovstrappan. Rån, våldtäkter, misshandel m.m. blir allt vanligare. Pensionär, utförsäkrade och andra svaga grupper hamnar allt oftare längst ner med avsaknad av basala behov såsom värme och tak över huvudet. Det kan räcka med en skilsmässa för att hamna på gatan.

      Dessutom ställs nästan alla av oss inför att vi känner att stegen nedanför oss i trappan vittrar sönder. Vi är inte längre säkra på många platser i landet. Vi måste vidta åtgärder för att undvika våld, bedrägerier och stölder. Vi känner att det kapital som byggts upp för att möjliggöra vår existens högre upp i behovstrappan konsumeras och intecknad för att försörja andra. Det vi känner är helt enkelt en ångest över att vi långsamt eller plötsligt kan befinna oss längst ner på trappan.

      Gillad av 6 personer

  8. En dansk i Danmark och en ungkarl i Jämtland skriver:

    Världen har förvandlat till en gigantisk lekplats. I en jakt på upplevelser.
    Man joggar, spelar golf, bestiger berg, hoppar fallskärm, paddlar kanot, cyklar mounting bike på skogsstigar, vindsurfar, åker utför, vandrar längs pilgrimsleder. Och vissa reser världen runt för att uppleva allt detta.

    Lärde som grabb känna en ungkarl. Vi kom mycket nära varandra. Uttrade öring och röding i sjön. Han köpte en pipa åt mig när jag var åtta år. Han bodde i en by i Jämtland. Hade en fjällko. Några höns. Jobbade som skogshuggare om vintern. Under hela sitt liv reste han aldrig längre bort än till Östersund. En mycket jordnära man full av illmarig humor. Han levde huvudsakligen på fisk, mjölk och potatis. Inga grönsaker. En högtidsstund var när han köpte sig en moped. En Crescent.

    Som vuxen besökte jag en gång ett slott i Danmark. Rum efter rum med möbler. I oändliga rader. De flesta med fantastiska intarsiainläggningar som ornamentala mönster i en mångfald av främmande trädslag. Och med handvävda tapeter i var rum. Med exklusivt knutna mattor längs golven. Och så allt specialbeställt porslin med silverbestick.

    Tänkte på hur många tusentals hantverkstimmar som låg bakom allt detta arbete. Och hur många yrkesmän som varit inblandade enbart för att tillfredsställa enda hög herres smak. För att lyfta närmiljön i hans eget slott.
    På väggarna hängde massor av tavlor med släktens alla anfäder. Sittande i värdiga poser. Där fanns inga fjällkor på bild. Inga mopeder heller. Och inga fiskar som liknade jämtländsk fjällröding.

    Världen drivs nu på av den folkligt breda konsumtionen. Både som olika aktiviteter eller som tingen omkring oss. En ständig jakt efter upplevelser. Konsumtionen ser inte längre ut som ungkarlens i Jämtland i mitten av 50-talet, eller som slottsherrens i ett äldre Dammark.

    Ibland saknar jag själv lugnet i den jämtländske ungkarens kök. Hur vi fiskade tillsammans i kvällningen när fisken börjat vaka. Och de stunder vi satt tysta tillsammans. Och bara såg ut över fjällen, medan vi drog några bloss på våra pipor. Bakom mina föräldrars rygg. Och den grabb jag var då, och han, den jämtländske timmerhuggaren.

    Gillad av 16 personer

  9. Dandersan skriver:

    Vår statsminister tycker att de rika har det för bra i vårt land.
    Det är inte bra med klyftor.
    De rika blir allt rikare. Det måste vi förhindra tycker han.
    Kanske borde en statsminister (med 2 miljoner i lön) fundera över vad han kan göra för att de fattiga skall bli mindre fattiga i stället.

    Gillad av 6 personer

  10. Göran Holmström skriver:

    Är då västerlandet så otroligt rikt? Enligt Professor Johan Cullberg ( Dynamisk Psykiatri) så kommer ungefär 35% av svenskarna drabbas av psykisk ohälsa av så allvarlig karaktär att antingen så behövs mediciner eller vård, nu pratar vi under ett liv. Men ändå, ”världens tryggaste land” verkar ju inte direkt ge det folk önskar ändå. Detta styrks av David Eberhard, i boken ingen tar skit i dom lättkränktas land. Där beskrivs svensken som bortklemad och svag, men samtidigt en som håller käften och tiger tills ohälsan blommar ut.
    Nej jag tror inte att väst är så värst rikt! Utan med hjälp av materiella snuttefiltar, hankar vi oss fram genom ett trist toppstyrt förutsägbart liv. Detta förutsägbara liv är bestämt av några sociopater i toppen, som vill rädda världen till vilket pris som helst,
    om deras flygresor och förmåner inte naggas på dock.
    Kan inte tillräckligt om andra västkulturer än Sverige, men här så syns det tydligt.
    Svenskar är ensamma och arbetar av tvång inte av fri vilja och glädje, det har ett effektivt skattesystem satt stopp för, oddsen att bli rik på hederligt arbete och bestämma över sin egen tid. Är för dom flesta obefintlig.
    Sverige är sjukt och förgiftar sin egen befolkning, ju förr fler inser det och vägrar spela med dess bättre.

    Gillad av 9 personer

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Göran Holmström: ”…med hjälp av materiella snuttefiltar, hankar vi oss fram genom ett trist toppstyrt förutsägbart liv…”

      Ja, en stark formulering som jag tror fångar många människors verklighet.

      Genom den tekniska utvecklingen har mycket som var ouppnåeligt för de flesta blivit verklighet för många.
      Därmed höjs även förväntningarna. Och ofta blir konsumerandet av prylar och upplevelser ett surrogat för ett torftigt inre liv.

      För den som egentligen inte står ut med sig själv blir ytliga upplevelser en distraktion från en outhärdlig inre tomhet.

      Sedan är det förstås så att om båda parter i en relation ska arbeta heltid, och de samtidigt skaffar barn, så blir det verkligen en ‘utmaning’ att få ihop allt som ska göras. Och den som blir lidande är den svagaste parten — barnen.

      Gillad av 3 personer

  11. Mörkt och mörkt och mörkt, danske man, levande i hårig grotta av jak sig fann, med tak knutet av särkmans hand, täckt av snö i himalayas land, vad nu, Tors dån ännu så Grand? Nej, bara jakbrak av jak bakfram skriver:

    Ja hur det går till vet jag inte men jag låg och funderade på mammornas roll i natt, jag läser just boken ”Our Church” av Roger Scruton direkt efter ”Identitär” av Martin Sellner och det är som två pusselbitar som passar ihop. För Sellner har ungdomens energi, jag kan inte förhålla mig till hans ”flashmobs”, Scrutons sävliga stämma passar mig bättre, i en fåtölj. Det svagaste och mest omogna kapitel i Sellners bok är hans dröm om hur det kan se ut när han vunnit, han kastar in anti-konsumtion och liknande, ett barns teckning, en huvudfoting, där kommer Scruton om vårt kulturarv in, för Sellner verkar inte känna det, trots att han är Österrikare där mitt kanske starkaste minne från alla min barndoms skidresor är sitta på vackra alpvägar så avbryts träden eller klipporna med istappar av en liten helgedom med Jesus, fantastiskt vackert, otroligt fint. Så det enda Identitärerna och vi andra behöver göra det är att bejaka vårt kulturarv, det grekiska, men också det kristna, det är ett fantastiskt kulturarv som gör oss till vad vi är, vi drömmer kristna drömmar, vi uppfostrar kristna barn även om vi inte längre går i kyrkan. Så Sellner saknar den pusselbit som Scruton beskriver så bra, det unga och det gamla måste mötas, och vad jag kan förstå så försöker Patrik också skapa sin förståelse utan kristendomen, han läser Aristoteles och Platon, bra så, men hoppar över Bibeln fram till upplysningen, Varför? Jag tror det är ett misstag, för man missar då mammornas betydelse för vår kultur.

    Gillad av 6 personer

  12. Mörkt och mörkt och mörkt, danske man, levande i hårig grotta av jak sig fann, med tak knutet av särkmans hand, täckt av snö i himalayas land, vad nu, Tors dån ännu så Grand? Nej, bara jakbrak av jak bakfram skriver:

    Forts (håll ut)

    Det Scruton förklarade för mig inatt det var varför jag gillar kristendomen fast jag vuxit upp i ett sekulärt hem, jag ÄR kristen, vet ni varför, för mina föräldrar, och min mamma, älskade mig över något annat, över sin ideologi, över någon fix idé om både värdslig eller andlig ära, detta är kristendomen. Nu säger ni, det gör alla mammor, men vet ni det? Det är inte min observation, i andra samhällen så har barn inte så stort värde, och ofta ses de bara som en kugge bland andra. Scruton lär mig sådant jag vet, guldklimpar i min inre bäck som man bara kan böja sig ner och plocka upp, så han lärde mig om Jesus, det geniala i att han både var Guds son och levde bland människor, både i tiden, som kungen, och ur den som Gud. Så förståelsen, meningen och makten delas, mellan Gud och ditt värdsliga själv, mellan kung och påve, mellan sekulär lag och budord. Vad krävs för att detta skall fungera? Jo, det krävs dialog, det krävs eftertanke, ödmjukhet inför verkligheten och andras ståndpunkt, det var denna dualitet som gjorde så mycket för att främja logos. Mot detta ställer Scruton islam, där allt fokus är på underkastelse, det finns ingen dialog, och därför kan det aldrig finnas något samförstånd, det är antingen eller, och utvecklingen har därför avstannat. Det är så muslimska mammor uppfostrar sina barn, islam kommer först, endast så kan man förstå hur man skickar sina egna barn med bombbälten för att mörda. Så ideologin kommer före människan och det finns ingen dialog. Var ser vi detta bland våra egna? Vi behöver inte leta länge, vi ser det hos vänstern och vänsterliberaler, hos alla pk-ister, är inte allt vi ser hur de är i färd med att skapa en totalitär ”religion” med absoluta svar på allt, på andra kulturer, på klimat, på genus, på allt, deras projekt handlar om att finna den totalitära, slutliga tolkningen på ALLT. Vi märker det för när de når konsensus om ”vad som är rätt” så skall dialogen avstanna och alla underkasta sig. Så kan vi förstå Greta, en barnsoldat, hennes mamma offrar henne för ideologin. På detta vis kan vi förstå att pk-ister har så stor förståelse för muslimer, men inte för alla oss som uppfostrar våra älskade barn i kristen tradition som fria individer. Så mammorna kanske både är räddningen och problemet, är det så att de som dras till pk-ismen helt enkelt inte var älskade som barn över ideologin? Jag tror det, deras hat mot oss blir förståeligt.

    Gillad av 9 personer

  13. Jakbrak skriver:

    Jag delar annars Patriks observation, jag gjorde misstaget att se en del av Melodifestivalen igår, det verkar som alla skall ha en historia om mobbing eller ”utanförskap”, vem bryr sig. Jag fann mig sitta och säga till min barn att jag struntar i om den och den är homosexuell, alla får vara vad de vill i Sverige än så länge, ingen bryr sig, efter en tårdrypande utläggning om hur svårt det varit. Sen kom Dolly Style med ”Habibi”, kan symbiosen mellan parasitisk skattefinansierad pk-ism och islamisering visas tydligare? Jag var tvungen att gå, det är outhärdligt.

    Gillad av 4 personer

    • Elisabeth skriver:

      Håller med, Jakbrak, outhärdlig smörja. Spektaklet är översvämmat och dränkt av HBTQ-multikultipropaganda med sirapssöt känslosås. Det är väl Christer Björkman och hans klick som driver allt i den riktningen.
      Råkade också se trailern för någon ny Colin Nutley-serie med frugan, Helena Bergström. Skrik, svordomar, otukt och gräl och så två kvinnor som gifter sig ( med varann ) , en är svart och en är vit ( givetvis ). Jag tror att jag avstår. Vilka målgrupper har SvT nuförtiden ? Vad tycker egentligen den stora tittargruppen äldre pensionärer ? Skulle tro att gamla Esther, 87, och gamle Nisse , 83, är måttligt förtjusta. Och om, ve och fasa, små barn får titta på detta växer de upp med en annorlunda bild av familjeliv än vi som såg ”Vi på Saltkråkan”.

      Gillad av 5 personer

      • Anders L. skriver:

        Som sagt: jag ser mediaskatten som en danagäld för att slippa ta del av utbudet. Vår ”samizdat” är bättre.

        Gilla

      • Vax skriver:

        Och betala för skiten måste vi. Jag har helt slutat titta på SVT producerade program. Man får försöka vårda sin själsfrid efter bästa förmåga.

        Den sista jingeln, som återigen fick mig i obalans, handlade om ett historiskt program som förklarade att de första svenskarna var mörkhyade.
        Till och med vår historia ska nu bli mångkulturell.

        Säga vad man vill om PKisterna men de har alla trumf på hand, oinskränkt makt över skattekista. public service, rättsväsendet, skola och symbios med msm. Är det konstigt att så många är hjärntvättade.

        Gillad av 3 personer

  14. Jari Norvanto skriver:

    Jag upplyste en soignerad, välbärgad individ, ej i behov av arbete för sitt uppehälle, som kom på besök till mottagningen för många år sen. Detta kunde inte den offentliga vården prioritera, var min bedömning. Vad efterfrågades? En stresshanteringskurs inför den annalkande slottsvandringen utomlands.

    Gillad av 2 personer

  15. Lennart Bengtsson skriver:

    Ett bra sätt att förbättra sin psykiska hälsa är att minimera svenskt TV-tittande, sluta köpa saker som man inte behöver och lära sig att koppla av med en god bok- helst en klassiker. Sedan kan äta och dricka sådant som man tycker om och inte vad andra tycker man skall förtära. Sen skall man säga vad man tycker för det mår man bäst av, även om man temporärt blir litet mer ensam.
    En skogspromenad kostar inget och reducerar stress mer än att bestiga Kilimanjaro.
    Sedan kan man faktiskt lämna mobilen hemma eller stänga av den för några dygn eller så. Kommer världen att falla samman under tiden hjälper det ändå inte vad man gör. Ett visst mått av fatalism har alltid behövts.

    Gillad av 15 personer

    • Moab skriver:

      Just det, jag tror vi endast vagt förstår vilket privilegium det var att växa upp utan datorn och mobil. Robert Louis Stevenson härnäst, ”Travels with Donkey..” rekommenderas.

      Gillad av 1 person

    • uppstigersolen skriver:

      För oss som är uppväxta med att telefonen var en svart apparat som stod i hallen hemma är det inte svårt att gå ut utan mobilen. Vill jag inte bli störd så är det mitt val. Att det är en utmärkt uppfinning som jag kan använda som uppslagsverk, karta samt även till att kunna nå andra är ju inget skäl till att alltid ha den på. Dessutom, nätverket kan man stänga av så att det inte ramlar in saker ”som man bara måste kolla lite på”.

      Gilla

      • Gunnar P skriver:

        Har själv, medvetet, valt bort att ha en smartphone. Håller mig till en äldre telefon, utan möjlighet till appar. Sådana säljs fortfarande. Går bara att ringa och messa med/till.
        Min iPad får stanna hemma. Tar enbart med den till landet, då med medhavd ”puck”.
        Är inte teknikfientlig. Tvärtom. I hela mitt yrkesliv har jag fullkomligt badat i teknik. Avancerad sådan. Skönt att slippa på äldre dagar. Trivs i böckernas värld. Och i tystnaden och i lugnet.

        Gillad av 5 personer

  16. Jan ivarson skriver:

    Med åren har vi fått mer maskiner som avlastar arbeten som förr i tiden inte sällan var tunga och och tog tid. Som att elda en gryta med pinnar för att värma tvättvatten och sedan gå till bäcken för att skölja. Därefter hänga tvätten på sträck eller lägga den till tork på åker med halmstubb. Samtidigt har vi fått mer måsten. Vi måste curla barnen. De skall ha rätt utrustning och man måste lirka ur dem och trösta dem för sociala problem i skolan. Svenska föräldrar får rätta barnens språk när det talar invandrarsvenska.

    Vuxna måste se till att de själva och barnen har moderiktiga kläder. I lägenheter med tre garderober får man slänga vinter- och vårkläderna för att få plats med sommarkollektion. Det håller upp försäljningen för HM. När hösten närmar sig får man fundera över att planera vintersemestern och hur man skall få råd med den, när man fortfarande har lån kvar efter sommarsemestern.

    Gillad av 1 person

  17. Willy Lindqvist skriver:

    Människors tillvaro avgörs inte bara av våra värderingar, vi har också försett oss med en rad regler I tillvaron som behöver följas (inte minst av andra) för vi ska bli nöjda.

    Gilla

  18. Ulf skriver:

    Jag och min fru har jobbat väsentligen mer än våra respektive föräldrar mest beroende på att kvinnorna helt enkelt inte jobbade så mycket förr. Det var betydligt mer besvärligt för oss att hinna med barn mm. Tror att mina barn kommer att jobba något mindre för det finns större förståelse idag för föräldrar. En stor stressskillnad är dock att det idag blivit så förtvivlat svårt att få tag i bostad då vi haft en enorm befolkningsökning och fortfarande världens sämsta byggindustri/politik.
    Visst är vi rikare idag men förmögenheten är otroligt snedfördelad. Pga av värdeökning på fastigheter och även värdepapper sitter den äldre generationen på enorma rikedomar emedan de yngre måst skuldsätta sig upp över öronen för att få tag i ett boende.
    Generationsklyftan är den stora klyftan i Sverige men ingen vill prata om den för det är inte lika kul som att yra om klassklyftor.

    Gilla

  19. Koba skriver:

    Att plikten inte längre kallar beror på att många idag har totalt meningslösa arbetsuppgifter, framförallt i Stockholm. Man sitter i långa rader framför databurkar och producerar ord eller dataprogram som få är intresserade av. Ofta går det ut på att försöka sälja kinaproducerade varor eller politiskt korrekta åsikter. Blir man chef hamnar man i långa meningslösa möten. När jag i min ungdom var fabriksarbetare kände jag att jag gjorde nytta.

    Gillad av 1 person

    • Gunnar Strandell skriver:

      Jag tänker ungefär likadant.

      Det började så smått under 1980-talet och har slagit nu ut i stor blom.
      Människor har inga uppgifter längre, vi har roller. Se på platsannonserna, många av dem handlar om ”din” roll och ytterst få om arbetsuppgifterna.

      Vi vårdar våra roller, så som kungahuset, adeln och andra rika gjort. Skillnaden är väl att vi nu hinner med många fler samtidiga roller som stressar och bränner ut oss.

      Gillad av 1 person

  20. Sixten Johansson skriver:

    Människans mentala idépaket är hennes aktuella verklighetssyn och självbedrägeri inom grupptryckens ramar. Där ingår allt: ekonomi, psykologi, familjeliv, bakgrund osv. Och allt är politik – eller ingenting kan avgränsas som enbart politik. För att se och förstå samtiden ska man därför inte tillmäta de politiska ismerna alltför stor vikt. Vi har ju också under 2000-talet kunnat se hur förvrängda och irrationella politikernas idéer, tolkningar och praktik är jämfört med partiernas tidigare ideologier.

    Rikedomens värderingar kan ändå placeras in i en rektangel med tre fält: vänstern – mitten (liberalism, babbelism, media, akademi, kultur) – högern (kommersialism, kapitalism, förmögna). Mittfältsbabblarna bugar ömsom åt vänster, ömsom åt höger. Den politiska överklassen är gräddskiktet längs överkanten.

    Vänsterns axiom är likhet. Mitten hyllar dogmerna frihet och rättigheter. Högerfältet babblar inte, låtsas vara ganska icke-politiskt (svär över vänstern). Men både högern och mitten stöder massivt hela vänsterretoriken, parasiterar på statsbyråkratin och exploaterar folk med stöd av rikedomens värderingar.

    Kommersen flödar via reklamen. Media är bärare och bidrar med textreklam. Då säljs den aura som varor och tjänster får från de rika, vackra, lyckade. T ex ”influensorna” är konsumtionsledare och likhetsaxiomets och ordmagins fanbärare: ”Alla kan bli lika oss, om de pratar som vi och gör som vi. Alla har frihet och rätt att utan möda bli som vi, behöver bara tro, önska och köpa!”

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.