I Göteborg driver salafister en skola som kallas ”Vetenskapsskolan”. Det är bara ett exempel på att det inom den islamiska missionen finns en föreställning om att islam är en ”vetenskaplig” religion och att Koranen är förenlig med modern vetenskap.

På svenska islamiska sajter är föreställningen vanlig. Man kan titta på sajten på islam.se och artikeln ”Religion kontra vetenskap”. Där står det så här:

”Muslimer måste tillgodose sig båda dessa vetanden. Faktum är att islam förespråkade studier av världslig kunskap i en tid då hela världen låg i mörker.”

Koranen ska ha tillkommit på 600-talet. Det är många hundra efter det att greken Eratosthenes (cirka 276–194 f. Kr.) beskrivit jorden som ett klot. Ett faktum som man inte hittar i islams heliga bok, jorden beskrivs istället som platt. Den jämförs till och med med en matta: ”Gud har ock gjort jorden till en matta åt eder…” (Zetterstéen 71:18)

Det grekiska ljuset upplyste världen och lade grunden för den mest lysande civilisation som någonsin existerat: den västerländska. En annan grek, Aristarchos (cirka 310–230 f. Kr.), föreslog att jorden roterade runt solen. Hans idé fick inget genomslag under antiken, men ändå. Han förstod också att solen var större än jorden. I Koranen nämns inte jordens rotation, men det talas om att solen löper i en bana, och följs av månen: ”Han är ock den, som skapat natten och dagen, solen och månen, så att båda vandrar i sin egen bana.” (Zetterstéen 21:34)

Och solen torde ha uppfattats som mindre än jorden eftersom den om kvällen sjunker ner i en dypöl i ett land någonstans vid världens ände: ”Tills han kom fram till det ställe, där solen går ned, och fann, att den gick ned i en grumlig källa, och fann människor bredvid den.” (Zetterstéen 18:84)

På sajten islam.se läser man vidare:

”Koranen är en skrift fylld med vägledning men den förtäljer också om häpnadsväckande vetenskaplig fakta, vilket är anmärkningsvärt då den uppenbarades till profeten Muhammad för över 1400 år sedan. De har inte till fullo förståtts förrän vetenskapsmän i modern tid upptäckt dem. Även om Koranen inte är en skrift om vetenskap nämner den sådant som endast har blivit känt i modern tid. Detta är starka bevis för att den varken var Muhammads eller någon annan människas verk, utan en uppenbarelse från Universums Skapare.”

I den islamiska missionen är denna myt populär. Faktum är dock att Koranen inte innehåller någon information som inte var känd på den tid då den ska ha tillkommit. Däremot hittar man antingen felaktiga eller vaga, tvivelaktiga beskrivningar av verkligheten. Om Koranen inte är en vetenskapsbok utan en bok om ”livets mening” och liknande saker, hade det då inte varit bättre att Gud teg i stället för att vilseleda människor?

Grekiska tänkare gjorde korrekta iakttagelser långt före Muhammed, men ingen muslim påstår att detta skulle göra dem till profeter, bara till kloka människor. Men Muhammed hålls alltså för en profet, trots att han gjorde felaktiga påståenden. Till exempel påstod Muhammed att människan omöjligt kan veta vilket kön ett barn har innan det fötts. Bara Gud känner till detta, säger han. Han kunde förstås inte veta att vetenskapen i västvärlden skulle utvecklas som den gjort, så vi idag vet oerhört mycket mer än Muhammed och hans samtida i Arabien.

I det här inlägget ska jag ta upp en sak – det finns många – som Koranen vilseleder om. Det gäller månen och stjärnornas positioner. Det talas på flera ställen om att Gud skapat sju himlar och att dessa ligger ovanpå varandra, liksom våningar, allt längre bort från jorden. I den nedersta himlen, den som är närmast oss, har skaparen placerat stjärnorna: ”Vi hava förvisso smyckat den nedersta himmelen med ett smycke av stjärnor” (Zetterstéen 37:6)

Stjärnornas position anges alltså specifikt till den nedersta himmelen. Samtidigt är Koranen mera vag när det gäller var månens finns någonstans. Den sägs finnas ”inuti” eller ”mitt i” dessa sju himlar: ”Haven I ej lagt märke till, huru Gud skapat sju himlar över varandra och satt månen till ljus och satt solen till bloss i dem?” (Zetterstéen 71:14-15)

Koranöversättaren K. V. Zetterstéen (1917) skriver ”i dem”, alltså i dessa sju himlar. I den moderna översättningen av Knut Bernström (1998) står det ”ibland dem”. På arabiska används ordet ”fihinna”, vilket betyder just ”i dem”. Det förstår man om man läser andra verser där samma ord förekommer, till exempel 55:56: ”I dem finnas jungfrur…” Här avses jungfrurna i paradiset som de rättrogna männen ska få som lön.

Koranens författare verkar inte ha en klar uppfattning om att stjärnorna finns betydligt längre bort än månen. Avståndet mellan jorden och månen är 384 400 km, medan avståndet till den närmaste stjärnan Proxima Centauri C är 4,2 ljusår! Ändå säger Koranen om ”stjärnorna” i plural, att de är belägna i den närmaste av de sju himlarna medan månen finns någonstans ”i dem”.

Man kan inte säga att det här är ett uppenbart fel eftersom ”i dem” för en välvillig tolkare skulle kunna betyda att månen också finns i den nedersta himlen tillsammans med stjärnorna. Men det medför att det arabiska ordet ”fihinna”, i fallet jungfrurna i paradiset, skulle kunna tolkas som att dessa håller till långt ute i paradisets yttersta kanter, vilket är orimligt med tanke på att hela syftet med deras existens är skänka de muslimska männen njutning på ett så bekvämt sätt som möjligt. Männen ska inte behöva leta efter dem i paradisets ytterkanter.

Låt oss säga att jag slängt dina nycklar och din ring i en simbassäng. Så säger jag att nycklarna finns närmast kanten medan ringen finns ”i bassängen”. Skulle du då tolka detta som att ringen också låg närmast kanten? Förmodligen inte.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).