Mohamed Omar
Nu har det gått sex år sedan den jihadistiska självmordsattacken i Stockholm den 11 december 2010. Under dessa år har jihadismen bara växt i styrka. År 2016 skedde betydligt fler jihadistiska attacker i Europa än 2010.
Vad hände det året? Den 2 januari försökte en jihadist mörda den danske tecknaren Kurt Westgaard med en yxa. Westgaard kom undan med blotta förskräckelsen och polisen sköt ner jihadisten, en somalier som sympatiserade med terrorgruppen Al-Shabaab.
Patrik Engellau
Statens natur är dubbel. Låt mig förklara.
I begynnelsen var människornas tillvaro ett allas krig mot alla. Under ”mänsklighetens naturliga villkor”, förklarade den engelske 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes, blev människolivet ”ensamt, fattigt, nedrigt, brutalt och kort”.
Därför behövs en oändligt mäktig och potentiellt våldsam makt inför vilken alla människor måste vika sig, fortsatte Hobbes, en makt som har monopol på våldet och upprätthåller ordningen så att människorna blir fria att sköta sina liv utan oro för att bli rånade i nästa gathörn.
Patrik Engellau
En liten notis från Gatestone Institute flashade just upp på min skärm. Jag hatar obeställda flashar på min skärm, men just nu är inte detta mitt primärhat.
Flashen bestod av en text (på svenska) av den holländske politikern Geert Wilders. Bland annat förekommer följande passage:
I den politiska korrekthetens namn har de [tyska politikerna] avsiktligt blundat inför islam. De har vägrat att inse religionens sanna natur. De vägrar erkänna att allt står med i Koranen: tillåtelsen att döda judar och kristna (Surah 9:29), att terrorisera icke-muslimer (8:12), att våldta unga flickor (65:4), att förslava människor för sex (4:3), att ljuga om ens sanna mål (3:54), och kommandot för att föra krig mot de otrogna (9:123) och underordna hela värden [sic] inför Allah (9:33).
Mohamed Omar
Det blev nyligen känt att Sveriges Unga Muslimer (SUM) förlorar sitt miljonbidrag. I år efter år har svenska staten finansierat en organisation som bjuder in hatpredikanter och har kopplingar till Muslimska Brödraskapet.
Men det finns fler tvivelaktiga organisationer som finansieras med skattemedel. Vi har till exempel Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) som leds av Yasri Khan. Han var miljöpartistisk toppolitiker men hoppade av sedan hans kvinnosyn börjat debatteras i offentligheten. Han var principfast och valde sin egen, islamiska kvinnosyn framför en politisk karriär.
Mohamed Omar
Annandag jul kallas i Sverige också Staffansmäss. Då minns man Sankt Stefan eller Staffan, den förste kristne martyren. Berättelsen om honom finns i Apostlagärningarna, det sjunde kapitlet, där man får veta att han stenades. Det skall ha hänt i Jerusalem år 35 e. Kr.
Visan som vi sjunger under juletiden, framför allt i Lucia, om Staffan stalledräng som vattnar sina fålar fem, handlar om denne Sankt Staffan. Enligt legenden var han ju kung Herodes stalledräng. På den heliga natten såg han den strålande stjärnan över Betlehem och gick till Herodes och meddelade att judarnas konung skulle födas. Det gjorde Herodes rasande.
Patrik Engellau
Det finns ungefär 1,6 miljarder muslimer i världen. Jag tänkte jag skulle ta reda på hur många av dessa som tar avstånd från terroristdåd, till exempel lastbilsattacken i Berlin nyligen.
Frågan är viktig ty en ung muslim som tänker ägna sig åt våldsamheter lever för det mesta i ett muslimskt sammanhang med andra muslimer som sina närmaste vänner, bekanta och släktingar. Hur detta civila muslimska samhälle ser på terroristhandlingar har rimligtvis ett betydande inflytande på den unge, potentielle terroristens djärvhet och beslutsamhet. Jag tror rentav att om ett enigt civilt muslimskt samhälle högt och otvetydigt förklarade för sina egna och för resten av världen att terroristaktioner är avskyvärda så skulle början till slutet av kampen mot terrorismen redan varit inledd. Stämningar spelar roll.
Patrik Engellau
Den här debattsajten har tagit sig det kaxiga mottot ”Här skapas samtidens självförståelse”. Jag har hittat på det själv. Men varje dag plågas jag av känslan av att det inte finns så mycket självförståelse, i varje fall inte hos mig.
Detta kalenderåret 2016, som så snart brinner ut, har kastat upp två samstämmiga och samtidigt oväntade men troligen, om man får framtidsgissa lite, epokgörande händelser: Brexit och Trumpsegern.
Det begriper jag inte. Det är inte så att jag inte emotionellt kan känna att detta är kittlande sensationellt och kanske välgörande (eller möjligen tvärtom). Men jag förstår det inte. Jag förmår inte lägga fram en förklaring till dessa tilldragelser som jag själv tycker håller måttet.
Ilan Sadé
Jag har under ett antal år varit skeptisk till det svenska friskolesystemet. Den gemensamma skolan som bildningsinrättning och mötesplats för fattig och rik, infödd och invandrad, ställde jag mot små vinstdrivna bolag som smäller upp skolor där man minst anar det och lockar sina ”kunder” med löften om Ipads och segregering. Vid internationella jämförelser sägs den svenska skolan sticka ut med sin helt skattefinansierade valfrihetsmodell. Man ska dessutom betänka att den ekonomiska vinsten, till skillnad från hur det fungerar på en vanlig marknad, inte kan uppstå genom att uppdragstagaren levererar högre kvalitet till ett högre pris. Det alternativet finns inte i skolbranschen, utan rörelsevinsten uppstår genom att man tar in och behåller så många elever som möjligt till lägsta möjliga kostnad.
En av de konstigaste och mest krångliga lagar svensk riksdag har stiftat är Alkohollagen, som reglerar tillverkning, marknadsföring och införsel eller import av alkoholdrycker och handel med sådana varor. För att en restaurang skall få serveringstillstånd och därmed lov att skänka ut alkohol, måste det finnas en tillståndshavare som har klarat det så kallade alkoholprovet. I lagen (8 kap, 18 §) står: ”Tillståndshavaren eller av denne utsedd serveringsansvarig person ska ha tillsyn över serveringen och vara närvarande på serveringsstället under hela serveringstiden.”
Provet i sig är absurt. Frågorna är nämligen hemligstämplade och man avlägger provet på en uppkopplad dator. I rummet sitter en kommunal tjänsteman som kontrollerar att man inte skriver av eller fotograferar frågorna.
Patrik Engellau
Bäste Sherlock,
Jag blev lite besviken över Ditt resonemang i min krönika om no go-zoner igår. Dina bedömningar av polisens och politikernas inställning till eventuella idéer om att rättsstaten skulle återvinna dessas förlorade territorier och återföra dem till svensk lagskipning var visserligen övertygande, men Ditt nonchalanta sätt att avfärda Dr Watsons bekymrade – och befogade! – undran över framtidsutsikterna ingav mig olust. Att avfärda frågan med ett skämt om att svenskarna skulle vara som en sorts utdöda fåglar!
I veckans avsnitt av DGS-TV gästas Patrik av de två välkända riksdagsledamöterna Staffan Danielsson (C) och Finn Bengtsson […]
Mohamed Omar
Då har det kommit ett nytt avsnitt av rymdsagan. Rogue One, som är en fristående spinoff i serien, är en vuxnare och mörkare Star Wars-film än The Force Awakens som släpptes förra året. Här skildras som vanligt kampen mellan det onda imperiet och de frihetslängtande rebellerna.
På ökenmånen ligger den heliga staden Jedha City. Staden har en tydligt österländsk prägel och i basarerna möter man utomjordingar i niqab, ansiktsslöja. Där leder Saw Gerrera ett uppror mot den imperialistiska ockupationen. Hans män har arabiska drag, bär turban och kallas ”fanatiker”. Det är lätt att förknippa dem med islamiska terrorister, vilket vissa också gjort, men de är i grunden helt olika.
Patrik Engellau
En bekant till mig har en uppsatt position inom polisen. Han säger att den pågående organisationsreformen funkar hyggligt, att polisen gör sitt jobb och att rikspolischefen är en hyvens karl. Men, säger han, en sak är verkligt oroväckande, nämligen de 14 förortsområden där de kriminella tagit över. Polisen kan inte gå in.
14? protesterar jag, det var väl 55? Han svarar ungefär att 55 områden är besvärliga, men 14 nästan omöjliga. Och på den vägen är det, säger han.
Patrik Engellau
Jag har länge ogillat att använda höger/vänster-skalan för att indela de politiska åsikterna, men jag har aldrig egentligen vetat varför. Men nu vet jag.
Jag kom nämligen att tänka på en tunn och oansenlig liten skrift som publicerades för ett kvartssekel sedan och väl är bortglömd numera trots att den borde ha renderat författarna nobelpriset i ekonomi. Den heter Marknad och moral och är skriven av Anders Johnson och Anders Röttorp.
Andersarna ritar helt enkelt en ny karta över samhället. Samhället består av tre sfärer som vardera har sina olika drivkrafter och värderingar, nämligen – mina benämningar avviker lite från Andersarnas – Civilsamhället, Näringslivet och Staten/Offentliga sektorn.
Mats Tunehag
– Häftigt vitt skägg, fluffigt och vältrimmat. Är det äkta?
– Nja, det är väl som det mesta med mig. Jag är en glad illusion som framförallt köpmän och barn gillar. Han såg lite sorgsen ut, trots sin färggranna dräkt. Men vad gör du här förresten – just nu?
– Jag är ju inte lika säsongsbetonad som du och dessutom är jag överallt alltid, sa mannen med de valkiga händerna.
– Jag känner igen dig, tror jag i alla fall, du är ju…, sa den runda och rödklädda mannen innan han blev avbruten.
– Särskilt du borde känna igen mig. Du och jag har ju blivit intimt förknippade och…
Mohamed Omar
En julmarknad i Berlin blev nästa mål för jihadisterna i deras krig mot väst. Ett dussintal döda och ett femtiotal skadade när en lastbil körde rakt in i marknaden vid Kaiser Wilhelm-kyrkan. Det vill säga samma metod som användes av jihadisterna i Nice i Frankrike den 14 juli. Islamiska staten (IS) tog på sig attacken. Men det betyder inte att jihadisten agerade på order från Mosul eller Raqqa. Det är inte en organisation eller en ledare som driver jihadismen, utan en ideologi.
Det är inte första gången en julmarknad är mål för jihadister. I slutet av november försökte en tolvårig (!) pojke med irakiskt ursprung placera en spikbomb vid en julmarknad i Ludwigshafen. Pojken uppges ha varit ”radikaliserad”. Det är vanligt att jihadister utnyttjar barn eftersom dessa inte drar till sig misstänksamhet. I Birmingham i Storbritannien har man satt upp betongväggar kring julmarknaden för att skydda den från bilbomber. För en kort tid sedan greps fransk polis en grupp jihadister som planerade att attackera Disneyland och julmarknaden vid Champs-Elysée i Paris.
Patrik Engellau
Jag for till Åre över Lucia. Skidåkningsmässigt var det värdelöst, men det var intressant i alla fall på grund av en upplevelse. I backen träffade jag en gammal skidkompis, en pensionerad läkare med ett framgångsrikt förflutet. Jag lyste upp men han stirrade misslynt på mig och väste genom sammanpressade läppar att han strukit mig från sin lista av vänner eftersom jag är rasist.
Jag blev alldeles häpen och sa vadå, Janne, hur menar du? Förklara är du snäll. Han väste att det var ingen idé, jag var rasist i alla fall. Sedan spottade han order rasist mot mig och tog av nedåt backen.
Lennart Bengtsson
Ljusnarsbergs kommun var från 1600 och långt in på 1900-talet en livaktig bergsslagskommun med gruvor, stålverk, valsverk, hyttor, gjuterier och mekaniska verkstäder. I och med nedläggningen av Yxsjö gruvor 1989 upphörde all traditionell bergsverksamhet och kommunen förvandlades till en avfolkningsbygd. Befolkningen uppgick vid halvårsskiftet 2016 till 4939 personer eller knappt nio per km2. Så sent som 1970 var befolkningen 50 procent större. Matilda Molander har i DNs ledare den 18 december en genial lösning för att få liv i den gamla kommunen.
Patrik Engellau
Jag har upptäckt att allt mitt tjat om medelklassen och dess av mig påstådda värderingar gör många människor osäkra och förvirrade. Menar jag något meningsfullt eller pladdrar jag bara?
Tills vidare tror jag att jag menar något meningsfullt och därtill användbart och relevant. Så låt mig försöka igen.
Min utgångspunkt, som jag tror är rätt konventionell, är att mänskligheten, eller rättare sagt Västerlandet med start i England, sedan 1700-talet gjort oanade, oförutsedda, oplanerade och synnerligen lyckosamma framsteg. Hela folk har lyft sig från fattigdom till rikedom. Hur gick det till?
Mohamed Omar
I den nya boken Våld och islam samtalar den syriske poeten Adonis med psykoanalytikern Houria Abdelouahed. Adonis var en av få intellektuella som redan i ett tidigt skede, när det ännu rådde glädjeyra på västerländska nyhetsredaktioner, såg med nyktra ögon på den så kallade ”arabiska våren”. Denna vår, en serie uppror i ett fåtal arabiska länder, drevs på av fundamentalistiska, islamiska krafter och resultatet blev, med Adonis ord, ”en fullkomlig katastrof”. Han undrade vad det var för en demokratirörelse som kom tågande från moskéerna och skanderade religiösa slagord.
Patrik Engellau
I början av 1990-talet genomförde Bildt-regeringen, under ledning av utbildningsminister Per Unckel, en universitetsreform. I reformen ingick att universiteten fick sina intäkter delvis bestämda av hur många studerande som fick godkänt på sina tentamina. Ju fler som godkändes, desto mer klirr i kassan för lärosätena.
En eftertänksam person skulle förmoda att denna ordning skulle medföra att lärosätena, som, kan man anta, vill ha pengar, skulle bli alltmer generösa med godkännandena.
Ulf Larsson
Journalistkåren gör inte sitt arbete när den satsar på att göra känslomässiga individbaserade reportage istället för att greppa konsekvenserna för hela samhället med den idag förda politiken.
Det menade nyligen journalisten Chris Forsne i en krönika på Ledarsidorna. Alla som regelbundet läser till exempel DN, SvD eller Aftonbladet är väl införstådda med vilka reportage hon avser, nämligen vad man kan kalla flyktingsnyft eller, med ett mer korrekt språkbruk, migrantsnyft. Dessa är starkt subjektiva texter som kännetecknas av saker som hög författarnärvaro, otaliga känslomässiga värderingar och hårt friserat faktaurval. Texterna har ofta, delvis, ett slags kvasilitterär stil som emellanåt landar i ren pekoral – ett slags textuella gråtande barn-tavlor.
Patrik Engellau
Brasilien genomgick en mycket dramatisk period under andra hälften av 1800-talet. Sa jag dramatisk? Vilket ynkligt och svagt uttryck! Det handlade om en förskräcklig konvulsion, en omvandling i grunden, en total förändring av ekonomins fundament.
Basen för den brasilianska ekonomin var slaveriet, först av indianer, sedan alltmer av afrikanska svarta. Arbetskraften i landet bestod av slavar. Utan slavar hade det inte funnits någon produktion, i varje fall ingen kommersiell produktion. Utan slavar hade det bara funnits fattigt självhushållningsjordbruk. (OK, man kan tänka sig en annan värld där Brasilien i stället hade utvecklats som Nordamerika, men nu tänker jag inte på det.)
Patrik Engellau
Under årens lopp har jag varit med om ett antal påstått katastrofala hot mot mänskligheten. Några av de värsta inträffade strax före min tid, till exempel digerdöden och trettioåriga kriget, men jag har likväl fått uppleva oron för skogsdöd, ozonhål, slutet på alla råvaror, peak oil, global uppvärmning och många till.
Men ingen annan global skräck har väl varit så permanent och till och med trovärdig som fruktan från överbefolkning. Jag tror denna undergångsfobi varit med mänskligheten från början eftersom världen återkommande faktiskt varit överbefolkad i bemärkelsen att det tidvis – och här och där ganska ofta – inte funnits mat till alla, utan åtskilliga gått under av svält och följder av undernäring.
Lennart Bengtsson
Att känna stolthet för sitt land är inte bara vanligt utan också viktigt för människors identitet. Detta gäller även för Sverige men i den svenska självbilden finns också en stark känsla av överhöghet och ett vidgat ansvarstagande som omfattar det globala samhället i sin helhet. Svensken reser ut i världen för att ställa saker till rätta, att se till att allt fungerar samt ta ansvar för global miljö och klimat och för jordens alla hjälplösa och drabbade. Det finns en liten Dag Hammarsköld i de flesta.
Sverige är väglett av de senaste vetenskapliga och och tekniska rönen kombinerat med en samhällssyn som söker förena Bergspredikans kristna kärlek med det bästa från den franska revolutionen. Inget land har klarat detta bättre än vi tycker många och därför måste Sverige ta ansvar för en värld som ännu inte vet sitt bästa.
I det femte avsnittet av DGS-TV gästas Patrik Engellau av regissören, manusförfattaren och skådespelaren Rasmus Dahlstedt. Rasmus har […]
Patrik Engellau
Under natten formerar sig intressena inför morgondagens strid. Man vet inte säkert vilka som kommer att ställa sig på vardera sidan när morgondimman lyfter. Man vet bara vilka som utgör kärntrupperna på ömse håll.
Man vet inte heller riktigt säkert om kriget börjar just i morgon. Krig beror på djupgående motsättningar, men de utlösande orsakerna kan vara obetydligheter som tänder de sedan länge förberedda stubinerna.
En sådan obetydlighet med osäker utgång är frågan huruvida socialtjänsten i kommunerna ska lämna information om folk som olagligt befinner sig i riket, så kallade papperslösa, så att polisen kan utvisa dem.
De senaste veckorna har vi fått se vad som skulle kunna beskrivas som en migrationspolitisk tillnyktring bland moderater. Först ut var Anna Kinberg Batra, som valde att gå ut i Aftonbladet med en förklaring till varför hon ändrat sig om invandringen. Hennes artikel åskådliggör en helomvändning, från att propagera för fri invandring till att förespråka skärpt kontroll över landets gränser (1). En dryg vecka senare publicerade förre statssekreteraren Mikael Sandström en självutlämnande krönika i tidskriften Kvartal (2). Texten är en svidande uppgörelse med den politik han själv varit med om att utforma och uttrycker såväl ånger som skam. Därefter fick vi bevittna Anders Borgs lite blekare erkännande av att migrationsuppgörelsen med MP skapat en ohållbar situation (3).
Patrik Engellau
Sedan Trump-valet verkar media ha hamnat i ett chocktillstånd. Det finns ingen gräns för hur mycket vedervilja som riktas mot den presidentvalde och hans väljare.
Storyn är ungefär att amerikanen i gemen är okunnig, bigott och dum i huvudet samt troligtvis förförd av råttfångaren Donald Trump, en ond och oborstad lögnare. TV-journalisterna förfasar sig som stiftsjungfrur inför ett bondeuppror. I Aktuellt nyligen (ungefär 26 minuter in i programmet) kunde man höra två eleganta och välsminkade unga damer – programledaren och Washingtonkorrespondenten – uttrycka sin bestörtning över det amerikanska folkets brist på hyfs, bildning och respekt för media av Aktuellts typ. Det handlade om att en eller annan amerikan ibland tror på påhittade historier som cirkulerar i sociala medier.
Mohamed Omar
Förr skulle advent vara en tid av stillhet, en förberedelse inför det stora julfirandet. Det innebar inga fester före jul, man sparade sig. Så är det inte idag, idag firar vi jul under hela december. Jag åt mitt första julbord den 3 december. Och jag började pynta i november.
Men även om vi inte följer de gamla sederna, så är det roligt att känna till dem. Om inte annat för att man har något att prata om. Själv uppskattar jag när jag möter någon som kan kulturhistoria och är villig att dela med sig.
DET GODA SAMHÄLLET 