Adonis om våldet i islam

mohamed omar

Mohamed Omar

I den nya boken Våld och islam samtalar den syriske poeten Adonis med psykoanalytikern Houria Abdelouahed. Adonis var en av få intellektuella som redan i ett tidigt skede, när det ännu rådde glädjeyra på västerländska nyhetsredaktioner, såg med nyktra ögon på den så kallade ”arabiska våren”. Denna vår, en serie uppror i ett fåtal arabiska länder, drevs på av fundamentalistiska, islamiska krafter och resultatet blev, med Adonis ord, ”en fullkomlig katastrof”. Han undrade vad det var för en demokratirörelse som kom tågande från moskéerna och skanderade religiösa slagord.

Vi i väst var naiva och ville inte lyssna till skeptiska röster, vi vill se det goda folket störta den onde härskaren. Det dröjde väldigt länge innan våra västerländska medier började inse att de väpnade grupperna i Syrien inte var sekulära och liberala demokrater. De största grupperna, som Nusra och Islamiska staten, var till och med brutalare än regimen, och betydligt farligare, eftersom de förenar sin brutalitet med religiös fanatism och eftersom de är en del av en global, jihadistisk rörelse.

I väst ville man tro att arabvärlden reste sig för att kasta av sig förtrycket. Därför glömde man bort alla undersökningar som visade att araberna inte delar västerlänningars värderingar. En betydande andel av den arabiska befolkningen tror på och respekterar sharia, islams lagar. En majoritet av egyptierna anser till exempel att den som lämnar islam bör straffas med döden. Sekulära, liberala och demokratiska araber är individer, inte rörelser. De kan inte samla tusentals människor på gatorna och inte heller bilda miliser för att utkämpa väpnade uppror.

Adonis heter egentligen Ali Ahmad Said och föddes i den syriska staden Latakia vid Medelhavets östra strand år 1930. Den syriska katastrofen berör honom personligen. Han gillar inte Assad, men begriper att den brutala diktaturen för närvarande tjänar som en mur mot jihadismen, en ideologi och en rörelse som är global och därför hotar även oss. Jihadismen finns i Aleppo såväl som i Rosengård i Malmö.

Både Adonis och Houria lever i exil i Paris, hade de levt i något islamiskt land hade de inte kunnat ge ut en bok som denna. Där finns lagar mot hädelse, ja, men inte bara det, den som uttrycker sig kritiskt om islam riskerar också att utsättas för folkets vrede och dom. I många fall är de muslimska folken mer religiöst hängivna än regimerna, vilket den arabiska våren visade.

Adonis är väl inläst på islams historia och litteratur, och kan såväl Koranen som andra verk, och han menar att det vi kallar islamisk filosofi inte är islamiskt, varken Averroës, Avicenna eller Rawandi var i egentlig mening muslimer. Arabiska filosofer som Avicenna (980-1037) och Averroës (1126-1198), som uppskattas av västerlänningar, betraktas fortfarande generellt som kättare och rentav som icke-muslimer av islams lärde. Avicenna, som egentligen hette Ibn Sina, förnekade kroppens uppståndelse och Averroës, som egentligen hette Ibn Rushd, menade att världen var evig. Dessa tankar står helt i strid med profeten Muhammeds lära.

Filosoferna, menar Adonis, ”har använt islam som slöja eller som ett verktyg för att undkomma förföljelse och avrättning. Filosofin har inte sitt ursprung i korantexten.” Och det är helt riktigt, ingenstans i Koranen uppmanas man att tänka självständigt utan i stället att underkasta sig Guds bud och lagar. I väst hittar vi många intellektuella som vill ha det till att islam kan betyda vad som helst, men när muslimerna själva talar om islam menar de Muhammeds islam. Muhammed är läraren och auktoriteten. Tankar som står i strid med Muhammeds lära blir inte erkända som islamiska, även om de som förfäktar dem kallar sig muslimer. Det som predikas i världens moskéer är Muhammeds ord, inte Ibn Rushds filosofi.

Den era som ibland kallas ”islams storhetstid” gick under 1258 då de vildsinta mongolerna erövrade Bagdad, säte för det abbasidiska kalifatet. Men intellektuellt krossades den av Imam Muhammad al-Ghazali, känd i väst som Algazelus (1058-1111), en islamisk lärd som kastade ut det grekiska tänkandet och befäste den islamiska ortodoxin på Koranen och Muhammeds grund.

I sin bok Filosofernas sammanbrott visar al-Ghazali att filosofernas tankar strider mot Koranen och Muhammeds läror och därför bör förkastas. Han sätter upp ett av filosofernas påståenden och mot det sätter han koranverser och yttranden av Muhammed. Det är allt som behövs för att nedgöra filosoferna, att Koranen är sann och Muhammed talar sanning är självklarheter. Det behövs inget filosoferande, profeten Muhammed har kommit med allt människan behöver för sin frälsning. Filosofin är onödig, och faktiskt också farlig då den kan leda på villovägar.

Ingen läser filosoferna idag, konstaterar Adonis. Och det stämmer med min egen erfarenhet. Den som besöker en moské i hopp om att kunna få ett stimulerande samtal om Ibn Rushd kommer att bli besviken. Inte heller mystikerna bryr sig någon om. Mystiska poeter och tänkare som Jalal ud-Din Rumi (1207-1273) och Ibn Arabi (1165-1240) är mer älskade av icke-muslimer i väst än av muslimer. Bland perser hittar man i och för sig många som känner till Rumi och respekterar honom, men mullorna, de religiösa ledarna, har gjort om honom och klätt honom i en ortodox islamisk dräkt. Mullorna har gjort honom till mulla.

Ett centralt problem i islam, menar Adonis, är idén om att Muhammed kom med den fulländade uppenbarelsen och att inget mer behöver läggas till. Det är fortfarande så den vanlige muslimen du möter i moskén uppfattar sin religion. Det spelar ingen roll om du besöker en moské i Bagdad, Kairo eller Stockholm. Du kommer att få samma svar när du frågar, nämligen att Koranen är det slutgiltiga och fullkomliga budskapet till mänskligheten och att Muhammed är en fullkomlig människa som ska efterhärmas i alla tider, alltså även i vår tid.

Varför frodas terrorn inom islam? Det har sin förklaring, menar Adonis, i att islams texter både påbjuder och förhärligar våld. Och att Muhammed, den store förebilden och läraren, med svärdets makt tvingade folk att underkasta sig hans lagar. ”Koranen”, påpekar Adonis, ”är en oerhört våldsam text”. Han påminner om att av Koranens 3 000 verser handlar 518 om straff. De otrogna ska förtryckas eller dödas på jorden och efter döden stekas i helvetes eld. Terrorgruppen Islamiska staten (IS) har alltså inte infört något nytt i den islamiska traditionen utan försöker bara kopiera Muhammed och de tidiga muslimernas handlingar. Nu kan vi se på YouTube sådant som man tidigare bara kunde läsa om i biografier över Muhammed, som när han lät halshugga, stena, förslava och våldta de som kom under hans makt.

Varför berättar Adonis dessa saker? För att han avskyr muslimer? Nej, för att han ser att den islamiska fundamentalismen är en viktig anledning till islamvärldens efterblivenhet. Det är därför det är så sällsynt med filosofi, konst och vetenskap. Han är bekymrad över muslimernas situation och vill genom sin kritik bidra till en positiv utveckling. Att islamvärlden är svagare än västvärlden är alla överens om, både sekularister och islamister. En sekularist som Adonis tror att orsaken till svagheten är islamisk fundamentalism, medan islamisterna tror att svagheten beror på att man övergett islams lagar. De tror alltså att botemedlet är att dricka mer gift.

Adonis menar att vägen framåt för islamvärlden i allmänhet, arabvärlden i synnerhet, består i en orädd och grundlig religionskritik som så småningom kan leda fram till en förändring av kulturen och mentaliteten och lägga grunden för demokrati. ”Det saknas en anda av nyfikenhet och nyskapande. Jag skulle säga att arabvärlden i dag saknar lust att ifrågasätta”, säger han.

Den arabiska våren vände sig mot presidenterna i sina palats, men inte mot imamerna i sina moskéer. Att störta en president samtidigt som man lämnar den religiösa makten intakt kommer bara att leda till ett nytt förtryck i religiös dräkt, som när Muslimska brödraskapet vann valet i Egypten. Det var många på Tahrir-torget i Kairo som häcklade Mubarak och hans regim, men ingen som vågade klä av religionen dess helighet och göra den till föremål för kritik och debatt. Den arabiska våren, säger Adonis, har ”visat sig vara våldsammare och blodtörstigare än arabvärldens samtliga diktaturer”.

Adonis och Houria talar också om kvinnans ställning i den islamiska traditionen. Hon nedvärderas och behandlas som ett föremål som kan köpas och säljas. Profeten Muhammed och hans krigare tog kvinnor som krigsbyte och i paradiset utlovades de 72 jungfrur som lön. Islamiska staten har återupplivat Muhammeds anda när de håller kvinnor i burar och säljer dem på auktion. ”Den yngsta är dyrast för att hon är oskuld”, kommenterar Adonis. ”Att stänga in kvinnor i burar, sälja dem och sätta ett pris på dem alltefter ålder och skönhet är ett återkommande tema i den arabiska kvinnans historia. Det är inget nytt.” Islamiska staten anordnar också tävlingar i koranläsning, den som läser bäst vinner en slavinna att förlusta sig med.

För att inspirera sina heliga krigare utlovade Muhammed sköna jungfrur, vin i stora pokaler och god mat i överflöd till de som dog för hans sak. Detta paradis är dock inget som lockar en intellektuell som Adonis. ”För att döma människan att dricka, äta och kopulera måtte Gud verkligen hata henne”, skriver han. Jag är benägen att hålla med, jag föredrar en tillvaro full med böcker och möten med otrogna filosofer och författare. Det är väl helvetet! I så fall är helvetet mitt paradis.

Adonis vänder sig till det förflutna för att återupprätta förlorarna. Där finns fröet till- och hoppet om en ny och mer kreativ arabisk kultur. Historien som den lärs ut idag i arabvärlden är maktens historia som förhärligar Muhammed och de efterföljande kaliferna och deras våld och erövringar. Han vill alltså skriva om historien, lyfta fram och göra om förlorarna till segrare. ”Den verkliga historien är de besegrades historia. Det är de bannlysta, fördömda och marginaliserade som har skapat vår litteratur, vår poesi, våra föreställningar och vår filosofi. Det är de som har gett vår kultur dess strålglans.”

Det ser ganska mörkt ut, men ett skäl till optimism är att Adonis spår att Islamiska staten blir islamismens sista suck. När IS har krossats är det möjligt att luften går ur hela rörelsen och att agitatorer, missionärer och rekryterare får svårare att vinna gehör för sin vision om en islamisk stat som ska ge muslimerna ära och makt i världen och ett paradis i livet efter detta. Han nämner också ett annat hoppfullt tecken, en än så länge liten ateistisk rörelse växer i arabvärlden. ”Glädjande nog”, säger Adonis, ”finns det en växande opinion i arabvärlden för rätten att vara ateist eller att inte bekänna sig till någon religion överhuvudtaget.”

I sin bok Reformera islam, som kom ut förra året, menar den före detta muslimen Ayaan Hirsi Ali att internet kan få stor betydelse för utvecklingen i islamvärlden. ”Jag anser det trovärdigt att internet kommer att bli för den islamiska världen på 2000-talet vad tryckpressen var för kristenheten på 1500-talet.”

I februari i år visade VICE News dokumentären ”Rescuing Ex-Muslims: Leaving Islam” som visade hur människor som lämnar islam utsätts för förföljelse, misshandel, tortyr, fängelse och till och med mord. Inte bara i islamvärlden utan även i väst. Vi fick möta Rana, en kvinna från Saudiarabien, som slutat tro på islam och blivit ateist. Hon valde att fly till Tyskland.

I en intervju för Deutsche Welle berättar Rana hur hon hölls under strikt hederskontroll, men att hon genom internet kunde upptäcka en ny värld, en värld av vetenskap och rationellt tänkande. Hon skapade ett konto på Twitter och började följa någon som kallade sig ”Arab Atheist”. Det ena ledde till det andra, hon blev en del av ett nätverk av arabiska fritänkare. Hon upptäckte sådant som evolutionsteorin, Big Bang, sekulär, västerländsk filosofi och moderna religionskritiska tänkare som Richard Dawkins.

Så islamvärlden står inte still, det händer saker. Tyvärr har västerländska ledare i många fall, i en välvillig men missriktad ambition att inte bidra till svartmålningen av islam, valt att förneka problemet istället för att ge stöd och uppmuntran åt de modiga kritiker som verkar för en mer upplyst, tolerant och demokratisk islamvärld, och därmed en bättre och säkrare värld.

23 thoughts on “Adonis om våldet i islam

  1. gmiksche skriver:

    Jag gillar beskrivningen men inte slutsatserna. Jag hyser inget hopp om en reform av islam. Islam är immanent reformresistent. Den enda reform den kan utsättas för är att de troende lämnar den som ett dött skal. I dag överväger antalet nya proselyter som lämnar tron. Det räcker inte med att långsamt sekulariseras utan att ha gjort upp med sin tro. Den kan flamma upp igen där man minst misstänker det.

    ”Det dröjde väldigt länge innan våra västerländska medier började inse att de väpnade grupperna i Syrien inte var sekulära och liberala demokrater.” Vad jag kan se är huvudspåret i västerländska media fortfarande att Assad är värst och allt annat förbleknar inför hans regims illdåd. Det räcker med att läsa det som skrivs om Aleppo i PK-media. Eftersom inställningen till vad so händer i Mellanöstern är även den en trosfråga (visserligen av övergående natur, men ändå), krävs ett omtänkande av större mått. Ett paradigmskifte om man så vill.

    Liked by 1 person

    • Michael skriver:

      Mohamed, det är något så fantastiskt rörande med dig och din vän som satt i DGS-Tv och diskuterade er förlorade tro ni sökte på grund av ren logik och vanlig mänsklig begåvning.

      Jag bor med en sekulariserad ung muslimsk brud. Här får du en enkel synpunkt som inte man behöver vara teolog för att begripa. När hon flyttade in till mig hade hade jag köpt en Koran av mina kurdiska vänner. Den fick hon syn på och lade bredvid min gamla familjebibel. Jag frågade varför. Hennes svar var på underbar Rosengårdssvenska som inte går att översätta så du kan förstå det, vi tar vanlig svenska:

      Vad fan, två sagoböcker kan väl ligga där. Koranen är ju skriven av Gud. Varför behöver Gud en sekreterare? Vi får se hur många som dör utan hjälp av advokater eller om böckerna börjar fajtas av egen kraft.

      Tyvärr mycket roligare på hennes Blattesvenska. Men omöjligt att stava så du hade begripit. De ligger kvar, båda. Inget har hänt.

      Du är ju poet, har jag läst. Då gillar du antagligen musik. Fyll då din tomma och saknade tro med innehåll och lyssna på detta. Önskar att det hade varit så här:

      Ha det absolut bäst, fortsätt att din och din kompis fantastiska folkbildning. Micke.

      Gilla

    • Kim skriver:

      Mycket bra sammanfattning av islam, som tydliggör ideologins målsättningar och med vilka medel dessa ska uppnås. Våra politiker skulle få problem om vi begärde att de ska förklara uttrycket ”fredens religion”. Varför gör vi inte det?

      Liked by 1 person

  2. Lennart Bengtsson skriver:

    Jag kan bara i likhet med Omar rekommendera läsning av Adonis debattbok. Om Svenska Akademien hade föreslagit Adonis för nobelpriset i litteratur hade man gjort något i Nobels anda i stället för att som nu ha friat till ”poplitteraturen”. Att föra fram Adonis vågade man säkert inte av rädsla för islamistiska anslag. Sverige har ju förvisso långa traditioner att ge efter för hot om våld vilket har visat sig lönsamt och den traditionen vill man uppenbarligen fortsätta med. Ett exempel är att ha en ärkebiskop som delar valspråk med islamska terrorister. Det är knappast så man vinner respekt i världen. Men man kanske tjänar mer pengar i arabvärlden och slipper illdåd mot kyrkor och julmarknader.

    Liked by 2 people

    • Avon Barksdale skriver:

      Adonis kan, efter sin senaste bok, definitivt strykas från listan av lågoddsare för Nobelpriset i litteratur där han har legat i topp det senaste decenniet. Nu kan han glömma nobelpris.
      Mitt tips är att framöver lite fler muslimer i allmänhet kommer att tilldelas nobelpris i olika områden. Årets nobelgala var inte speciellt ‘inkluderande’. Festdeltagarna speglade inte heller direkt hur samhället ser ut idag, jag såg t.ex. inte en enda hijab på tv-sändningen från partyt (vilket förstås är naturligt på ett evenemang som hedrar vetenskap, men nu befinner vi oss alltså i Absurdistan och här är allt politik). Finns det något finare att vara i Sverige idag än muslim?
      Det har också varit en påfallande avsaknad av intersektionalistiska, fenomenologiska och feministiska ansatser i den forskning som belönats. Det kan nog rådas bot på den saken med lite politisk styrning.

      Liked by 1 person

  3. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Mot bakgrund av det senaste terrordådet i Berlin så kan man ställa sig frågan om islamsk närvaro är förenlig med det öppna samhälle vi haft under efterkrigstiden. Personligen tror jag inte dessa två företeelser är förenliga och det är inte självklart hur ledande aktörer ser på denna fråga. Det kan vara lockande att begränsa öppenheten hellre än att ifrågasätta islamsk närvaro är jag rädd.

    Liked by 2 people

  4. JAN BENGTSSON skriver:

    Tänk om några Miljoner svenskar dagligen kunde följa Muhamed Omars inlägg,
    inklusive Allah naiva politiker…

    Då fanns det hopp för Moder Svea!

    Liked by 2 people

  5. Borjön skriver:

    För den som inte känner sig helt på det klara med vad islam verkligen är rekommenderas att läsa Adonis bok Våld och Islam. Därefter bör alla eventuella illusioner vara skingrade. Det borde vara obligatorisk läsning för alla svenska medborgare.

    Liked by 2 people

  6. 77711n skriver:

    Riktigt, riktigt bra sammanfattning av Adonis budskap. Alla som inte läst Adonis rekommenderas varmt att läsa denna lättlästa bok för att förstå kärnan i islam.

    Det är en stor tragedi att västerländska ledare i välvillig, missriktad ambition inte bidrar till svartmålningen av islam, utan istället valt att förneka problemet. Istället för att ge stöd och uppmuntran åt de modiga kritiker som verkar för en mer upplyst, tolerant och demokratisk islamvärld, och därmed en bättre och säkrare värld förnekar de islams oförmåga att uppmuntra människor till självständigt, kritiskt tänkande och utveckling, allt det som är det främsta kännetecknet för djuret människan relativt övriga jordens djur.

    Gilla

  7. Fredrik Östman skriver:

    ”Den arabiska våren vände sig mot presidenterna i sina palats, men inte mot imamerna i sina moskéer.” Här är ”den arabiska våren” subjekt. Det heter alltså:

    Den arabiska våren vände sig mot presidenterna i deras palats, men inte mot imamerna i deras moskéer.

    eller möjligtvis:

    Den arabiska våren vände sig mot presidenterna där de satt i sina palats, men inte mot imamerna där de satt i sina moskéer.

    Självklart heter det också ”till dem som” och ingenting annat.

    Gilla

  8. USK skriver:

    Det verkar som att gärningsmannen i Berlin var från Afghanistan, så det kan ju vara av intresse att titta lite på asylanter från det landet.

    Från 2009 till 2015 har Sverige gett uppehållstillstånd åt ungefär 23.000 personer från det landet:

    http://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac38715994f9/1462197648878/Beviljade+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+2009-2015.pdf

    Det kom även en del innan 2009, men det var inte så många, bara några tusen asylanter 1990-2008:

    http://www.migrationsverket.se/download/18.39a9cd9514a346077211283/1421152140864/Beviljade+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+1980-2014+flyktingar+m.fl..pdf

    Men 2015 blev det jackpott! 36 tusen asylanter från Afghanistan:

    http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Statistik/Asylsokande—de-storsta-landerna.html

    Sen har vi nyligen fått veta att inga kommer att skickas tillbaka. Så vi har cirka 60 tusen afghaner i Sverige, varav en stor majoritet är unga män. Vidare är det ytterst rimligt att gissa att de 36 tusen kommer att ta in i genomsnitt minst en anhörig per person de närmaste åren, så då har vi kring 100 tusen afghaner om några år, varav minst hälften är unga par.

    Total fertility per kvinna i Afghanistan är ungefär 5 barn:

    http://data.worldbank.org/indicator/SP.DYN.TFRT.IN?

    Så 25 tusen unga kvinnor från det landet borde föda kring 125.000 barn under cirka 10 år. Men det kan även bli 40 tusen unga kvinnor, som föder 200 tusen barn.

    Det verkar rimligt att gissa på 200 till 300 tusen afghaner i Sverige om 10-15 år, varav hälften då kommer att vara unga barn. Så trots att afghanerna då endast utgör kring 2-3% av befolkningen, kan de lätt utgöra 10-15% av alla barn under 10 år om totala antalet nyfödda ligger ungefär konstant. Nu lär så inte bli fallet utan totala antalet lär öka påtagligt. Samtidigt är det helt rimligt att tro att antalet helsvenska barn som föds kommer att falla, kanske ganska markant.

    Hur som helst, antalet afghaner i Sverige kommer sannolikt att öka med en faktor av 10, dvs. tusen procent (från 25 tusen till 250 tusen), mellan 2014 och 2030.

    Hur ser då dessa nya landsmän på världen? Tja, om inte annat verkar de ganska enade! 99% vill införa sharia!

    http://www.pewforum.org/2013/04/30/the-worlds-muslims-religion-politics-society-overview/

    Det är fullständigt, totalt uteslutet att detta på något sätt ska ”lösas”, dvs. att afghanerna ska bli sekulariserade svenskar. Det hade kanske gått om det var några få tusen, men med dessa volymer är det omöjligt. Detsamma gäller för alla andra grupper vi har tankat in från MENA. De kommer tillsammans att ganska snabbt bli majoritet och då finns det ingen demokratisk väg att undvika sharia.

    Liked by 1 person

  9. ludde38 skriver:

    Instämmer med alla som rekommenderar Adonis samtal i boken ”Våld och islam”. Visste man det inte tidigare får man här bekräftat att Islam inte är vilken religion som helst. Den innefattar en politisk ideologi som har grundläggande drag som liknar fascism: Antidemokratisk, våldsbejakande och med stark personkult (religionsgrundaren Muhammed och hans fundamentalistiska efterföljare). Den är dessutom kvinnofientlig och inriktad på att förgöra avfällingar och otrogna. Strategin för islamisterna i Europa tycks vara att verka för separatism som ett första steg mot en islamisering av samhället. Det ser vi dagligen tydliga tecken på i vårt land. ”Det här är inte Sverige” hävdar öppet både kriminella och muslimska fundamentalister i våra förortsenklaver. En svensk myndighet har nu äntligen öppnat ett öga och avbrutit bidragsförsörjningen för en av de många muslimska föreningarna. Alltid något.

    Gilla

  10. Rutger skriver:

    Tack för att du tar upp att det finns araber som Adonis som vågar tala klarspråk. Varför ska det vara så svårt att lära av historien? Det finns ju så mycket som är känt. För att ta ett exempel.

    De religiösa ledarna inom islam gillade inte att vissa kalifer byggde vidare på den civilisation som fanns, speciellt den bysantinska som hade bevarat skrifterna från de berömda grekiska filosoferna. Dessa skrifter översattes till arabiska av kristna lärda män, speciellt i Bagdad. De första kaliferna i Al Andalus bad kejsarna i Konstantinopel att skicka lärde män till Spanien som la grunden för den fortsatta utvecklingen. Senare kom Kalifen Al-Hakam II att bli framträdande när det gäller att samla ett stort vetande i ett stort bibliotek. Han regerade under lång tid i Cordoba (915-976).

    Han va en stor byggherre och sägs ha byggt 3000 moskéer, 300 stora byggnader som allmänna bad och palats. Han samlade på böcker och påstods ha samlat ihop 400 000 bokrullar och böcker i sitt berömda bibliotek. Även om antalet var överdrivet var det ett mycket stort bibliotek.

    En av hans närmaste män tog sedan makten ifrån hans son och blev kalif under namnet al-Mansur Ibn Abi Aamir, mer känd som Al Mansur och det är han som figurerar i romanen Röde Orm av Frans g Bengtsson. Han hade fullständig makt från 981 till 1002 men redan 976 eldade han upp större delen av Al Hakams bibliotek, speciellt böcker som hade ett naturvetenskapligt och filosofiskt innehåll. Detta gjorde han för att få större stöd av mullorna/imamerna. Detta behövde han då han under sin tid som kalif startade han 57 Jihadkrig (muslimska korståg) mot de kristna i enlighet med uppmaningarna i sharialagen.

    De muslimer som under Muhammeds och de följande kalifernas ledning kom från Mecka hade inget att tillföra den civiliserade världen men det fanns förståndiga personer bland deras avkomlingar som tog tillvara på viktiga drag i de bysantinska och persiska civilisationerna och dessa människor byggde vidare på den utveckling som var på gång. Men när hela den dåvarande världen blivit mer indränkt i islam upphörde denna utveckling. Al Ghazali var som Omar säger en huvudperson i denna negativa utveckling.

    Liked by 1 person

  11. Lennart Bengtsson skriver:

    Med tanke på afghanernas dokumenterade stridsduglighet samt deras negativa inställning åtminstone till Ryssland skulle ju Sverige kunna engagera dessa män i sitt försvar ungefär som engelsmännen gjorde med ghurka-regementena under världskrigen. Och Ryssland är ju och har alltid varit vår traditionella fiende. Liksom vi alltid haft goda relationer med Turkiet. Samma sak kan sägas om ärkefienden Danmark och ett Tyskland som alltid står oss bi.

    Med den goda behandling afghanerna fått och får i Sverige kan man hoppas att de ställer sig positiva till sitt nya hemland och försvarar det nya hemlandet med samma furia som sitt gamla hemland.
    Se detta är ett annat och kostnadseffektivt sätt att assimilera migranter!

    Gilla

    • Anders F skriver:

      Vadå? Tiotusentals afghaner utbildade i stridskonst? Då blir nationella självmordet ännu snabbare. Och ljudligare och blodigare.

      Gilla

  12. nilsdacke skriver:

    Det är helt riktigt Mohamed säger att många, för att inte säga majoriteten av politiker, journalister och akademiker var ”naiva och ville inte lyssna till skeptiska röster”. Som skeptiker kallades man utan närmare analys för ”islamofob”.
    Redan den 5 december 2011 skrev jag bl. a. följande i en debatt på Sörmlands nyheter:
    ”Däremot har jag läst ett antal böcker av högutbildade, välrenommerade ex-muslimer som Ibn Warraq, Ali Sina, Ayaan Hirsi Ali, M A Khan, Wafa Sultan, Mark Gabriel m.fl.
    Den senare tillbringade f.ö. 11 år på Al-Azhar som student, doktorand och lärare innan han tvingades fly p.g.a. akademiskt framförda funderingar kring Koranen. Så mycket intellektuell frihet fanns det där.
    Jag har dessutom läst skrifter av erkända muslimska lärda som Syed Qutb, Maududi och Youssef al-Qaradawi. Det intressanta är att dessa herrar kommer fram till samma tolkning av islam som undertecknad, låt vara från skilda utgångspunkter.
    Jag undrar vem eller vilka som är mest döva och blinda. Den senaste tiden har vi hört och läst att islamistiska partier fått ledande positioner i Tunisien, Libyen och Egypten. Och alla önskar de sharia.
    Den ”arabiska våren” ser tyvärr ut att övergå till islamistisk fimbulvinter. ”

    Liked by 1 person

  13. nilsdacke skriver:

    Ytterligare en koret kommentar till Mohameds lysande genomgång av Adonis´ bok. Mohamed skriver: ”Det är därför det är så sällsynt med filosofi, konst och vetenskap.”
    Det förhållandet har en legal bakgrund i den islamiska världen. Det är faktiskt så att sharia i avsnitt A7.2 betecknar filosofi och naturvetenskap som ”olaga kunskap”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s