Medelklassen och dess värderingar

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag har upptäckt att allt mitt tjat om medelklassen och dess av mig påstådda värderingar gör många människor osäkra och förvirrade. Menar jag något meningsfullt eller pladdrar jag bara?

Tills vidare tror jag att jag menar något meningsfullt och därtill användbart och relevant. Så låt mig försöka igen.

Min utgångspunkt, som jag tror är rätt konventionell, är att mänskligheten, eller rättare sagt Västerlandet med start i England, sedan 1700-talet gjort oanade, oförutsedda, oplanerade och synnerligen lyckosamma framsteg. Hela folk har lyft sig från fattigdom till rikedom. Hur gick det till?

Jag tror att det beror på att ett nytt slags tänkande slog igenom. Även detta är en rätt konventionell uppfattning. Ekonomhistorikerna, som ibland är petimätrar, håller i stort sett med (utom de som är inne på ett helt annat spår och vill förklara Västerlandets framgångar med kolonial utsugning och sådant). Vad ekonomhistorikerna käbblar om är varför folk började tänka annorlunda, inte att de faktiskt gjorde det. Max Weber pekade på kalvinisternas trossatser, Deirdre McCloskey säger att förändringen berodde på att furstarna plötsligt släppte medelklassen lös och lät den göra som den ville.

Jag nöjer mig med att försöka identifiera det nya tänkande som på något vis uppstod och kom att dominera tidsandan i dessa länder med ty åtföljande ekonomiska välsignelser för deras befolkningar (även om medborgare undervägs tidvis hade ett helvete, se exempelvis på de engelska kolgruvearbetarna).

Grunden i detta tänkande var uppfattningen att livet kunde bli bättre men att man inte kunde lita på att någon annan, till exempel Gud, skulle åstadkomma förbättringarna, utan det fick man ordna själv.

Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det är det. Tänk dig ett helt folk som inte räknar med några förbättringar i jordelivet annat än sådant som Gud eller kanske Konungen i respektive potentats höga mildhet beslutar att skänka människorna. Ett sådant folk sitter inte och klurar ut nyttiga uppfinningar på kvällarna efter dagens slit. Så vänds detta folks självuppfattning plötsligt – ja, detta är undret! – och börjar handla om att jag kan själv om bara Gud och Konungen håller sig undan. Den starka, självsäkra, dugliga individen föds, som är ingens dräng och ingens slav, och Nietzsche förkunnar förvånat Övermänniskan, hans benämning på den nye medelklassaren som fattat att själv är bäste dräng och som får sin belöning av detta tänkande. (Wikipedia säger så här: ”Övermänniskan är enligt Nietzsche den människa som når utöver sitt öde, som övervinner sitt öde, som ensam är ansvarig för sitt öde, utan några gudar.”)

Det funkade helt enkelt.

Tänk dig hela folk med mentaliteten hos Karl-Oskar och Kristina i Mobergs utvandrarserie. Det blir ofelbart utveckling. När jag säger medelklassen och dess värderingar, tänk Karl-Oskar och Kristina. Dessa var visserligen fattiga bönder, men det är inte bankkontot som definierar medelklassen, utan värderingarna. Medelklassen är de människor som har sådana värderingar. Jag behöver inte försöka definiera deras värdegrund. Läs böckerna.

Emellertid finns en hake. Alla är inte skapta att vara som Karl-Oskar och Kristina. Och det är inte heller alltid så kul att vara Karl-Oskar och Kristina. Det religiösa hoppet – att Gud eller Konungen ska ordna biffen – ligger alltid strax under ytan även hos en fullblodsmedelklassare. Under det senaste halvseklet har Västerlandet, särskilt Sverige som föregångsland, alltmer givit efter för detta hopp och låtit det tränga ut den gamla självtilliten (i kombination med solidariteten, de hänger faktiskt ihop). Fast nu är det inte längre Gud eller Konungen vi sätter vår förväntan till, utan politikerna och välfärdsstaten.

Västerlandets problem idag är att vi inte längre vill vara Karl-Oskar och Kristina. Vi väljer att mentalt förflytta oss tillbaka till tiden före Upplysningen. Vi väljer att tro mer på politikerväldet än på vår egen förmåga. Därmed är vi tillbaka till en tid då vårt öde bestämdes av en opålitlig och nyckfull överhet.

Någon skarpare tänkare än jag kan kanske presentera en enklare lösning på vårt lands problem, men jag tror inte det finns någon annan än att vi beter oss som medelklassare och bekänner vår inre Karl-Oskar och Kristina, vi som har dem inom oss.

Hur organiserar man då ett välfärdssamhälle enligt medelklassens värderingar (apropå solidariteten)? Jo, enligt parollen ”Välfärdsstaten hjälper den som hjälper sig själv”. Om Karl-Oskar och Kristina, Gud förbjude, faller på obestånd så ska de ha hjälp av kollektivet.

PS Den som inte tycker det räcker med Karl-Oskar och Kristina som litterär inspiration kan läsa exempelvis Erik Gustaf Geijers Odalbonden eller Johan Ludvig Runebergs Bonden Paavo. I vår kultur finns en hel skatt av formuleringar av de värderingar som skapade våra framgångar. Jag kan inte nog undra över förnekare av svensk kultur som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Undanhölls de elementär bildning både i hemmet och i skolan? Har de ingen kontakt med någon allmänbildad människa?

63 thoughts on “Medelklassen och dess värderingar

  1. gmiksche skriver:

    ”Det är inte bankkontot som definierar medelklassen, utan värderingarna.” Så rätt! Men för många är ”medelklass” ändå en ekonomisk definition i den bemärkelsen, att det är den enskildes ekonomi som placerar vederbörande i en ”klass”. Tyvärr saknas enkla definitioner för många fenomen.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Detta är de s.k. humanvetenskapernas stora svek. De är så politiserade och ideologiska att de har uraktlåtit, för att nu tala som en statssekreterare, att definiera grundläggande begrepp som kan användas för målinriktade resonemang.

      Gilla

  2. Madelaine Fusfield skriver:

    Kan man inte kalla vad du beskriver en entreprenöranda? Uttrycket medelklass för tankarna på en ekonomisk situation, industrialism och borgare, köpmän som blev ekonomiskt oberoende av den gamla adeln och feodalsamhället. Det är en sak att vara entreprenör och en annan att tillhöra den medelklass som uppstod tack vare industrialismen. Inte alla barn som uppföddes i denna nya medelklassen hade samma entreprenöranda. Thomas Mann ger en fin skildring av uppgång och förfall i sin roman Buddenbrocks. Amerika har byggts upp av entreprenörer som Karl Oskar och Kristina, och den andan är fortfarande stark här.

    En annan skillnad i värdering finner jag mellan de som ser sig som offer för livets nycker och de som ser sig som ansvariga för sitt öde. De behöver inte vara entreprenörer precis, men de betraktar sig inte som offer utan agerar, när problem uppstår faller de inte ihop utan försöker hitta en lösning. Detta initiativtagande har inte mycket med klass att göra tycker jag. Det är väl en inre egenskap som inte alla har.

    Liked by 3 people

    • Gösta Oscarsson skriver:

      Nu var det bara Karl Oskar som var entreprenör. Moberg byggde – genialt nog – in konflikten mellan det nya och det gamla samhället i förhållandet mellan Karl Oskar och Kristina. Utan Karl Oskar så skulle man inte ha brutit sig loss.

      Gilla

      • Axel Sjöstedt skriver:

        Samtidigt ett utomordentligt exempel på hur viktiga motkrafterna är för entreprenöriellt skapande.

        Gilla

      • B skriver:

        Jo, visst var väl Karl-Oskar den som var entreprenören, men nog slet Kristina och sparade sig inte.
        Många flydde ju också, i utvandrareposet och på riktigt, religiöst förtryck, något som vi kanske framöver kommer att få se mer och mer av i framtidens Sverige när DO går med på skilda badtider i offentliga badhus för kvinnor och män på grund av religiösa skäl och liknande dumheter.

        Gilla

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Utan att för allt i världen ens påstå att en ”skarpare” analys kan komma i från mitt sinne, vill jag ändock göra ett försök på att definiera ”medelklassens” värdegrund. För att göra det enklare ”döper” jag om medelklassen till det fiktiva begreppet ”värdeklassen”.

    Individer tillhörande värdeklassen har följande gemensamma ”nämnare” att ”dras med”.
    (ironin i att ”dras med” har sitt ursprung i ”jantelagen”, som beskriver det olycksaliga förhållandet människor emellan. Du skall inte inbilla dig att du är något förmer än oss andra.)
    Jag tar upp de gemensamma nämnarna i ”punktform”, för att koncentrera mina tankar till vad som låter sig presenteras i text utan att Ni ledsnar på mina utlägg.
    * Du blir som du umgås.
    Värdeklassen utgörs till större delen av individer som har en omgivning där umgänget karakteriseras av värdet med enskilt ansvar för egna förehavanden.
    * Insikt om symbiosen mellan ”sådd och skörd” kommer tidigt i vår utveckling.
    Individer som redan som barn upptäckt värdet av att en ansträngning kan (om allt går väl), rendera i en belöning, återfinns senare i livet i värdeklassen.
    * Fritt och ”öppet” sinnelag.
    Viljan att prova förtas inte av tidigare gjorda ”mindre bra” erfarenheter. Förmågan att ”lära av egna misstag” , gör oss till en god förvaltare av de egna förutsättningarna.
    Om inte annat; Se hur andra har gjort, men var noga med urvalet. ”Sortera bort” de mindre lyckade förebilderna ur sinnet.

    Listan kan säkert kompletteras med flera gemensamma nämnare och undantag finns säkert, men då låtsas jag att de är dessa som bekräftar regeln.
    Därtill är egenskaperna som återfinns i värdeklassen satta under hot och motstånd från omgivningen, men det är en annan ganska lång historia, och den orkar jag inte utveckla här och nu. Inlagan blir för lång!

    Gilla

  4. Jaxel skriver:

    Ja, det kanske äger sin riktighet det som sägs i krönikan.

    ”Hela folk har lyft sig från fattigdom till rikedom. Hur gick det till?”

    De värderingar som beskrivs är självfallet nödvändiga,
    dock ej tillräckliga

    En nödvändig faktor är vetenskapens utveckling, speciellt fysikens, vilken är förutsättningen för den utveckling som diskuteras i krönikan. I slutet på 1600-talet publicerade Newton sitt stora verk ”Principia” (1). Utan denna utveckling och de stora kliv som togs med och efter Newton hade den ovan citerade utvecklingen varit omöjlig.

    Det kanske är så självklart att det inte ens behöver nämnas?

    Fast även före 1700-talet hade innovationer en mycket stor påverkan på samhällsutvecklingen, se exempelvis Lynn White (2).

    https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fysikens_historia

    https://muse.jhu.edu/article/46112

    Liked by 1 person

  5. Kim skriver:

    När jag läser Patriks utmärkta analys slås jag av en tanke som kanske är ett sidospår, men nog ändå värd att fundera över. Kan förlusten av självkänslan och den egna drivkraften bero på att tillvaron blivit så komplicerad att vi har små möjligheter att styra den? För några decennier sedan kunde man själv meka med bilen och laga det som gått sönder, vilket blivit allt svårare med dagens teknik. Om datorn pajar på jobbet blir man helt handikappad och kan inte få något uträttat. Bostäderna är så fulla av avancerad utrustning och specialmaterial att man inte själv kan snickra till förbättringar. Till detta kommer ett allt mer invecklat regelverk av både inhemska lagar och EU-förordningar som gör det svårt att driva ett företag eller ens slå upp ett uthus på tomten. Vad vi än ska göra är vi reglerade av styrmekanismer eller tvungna att luta oss mot andras kunskap. Bonden Paavo och Karl-Oskar levde i miljöer där det egna kunnandet räckte till att ordna det mesta. Idag är det betydligt svårare att vara sin egen dräng. Kanske har tillvarons komplexitet berövat oss vår tro på den egna förmågan och skapat ett tankemönster som går ut på att ”någon annan” ska fixa det som behövs.

    Liked by 4 people

    • Magnus Ström skriver:

      Det där stämmer inte. Om man säger att tillvaron har blivit så komplicerad att vi inte kan styra den har man slagit sig till ro. Någon annan skall lösa problemen, De flesta felen även på nya bilar kan man laga själv, samma med datorn och bostäderna är inte fulla av utrustning som man inte kan snickra med själv. Precis det som Patriks krönika beskriver. Folk har slagit sig till ro, Ser inte lösningarna. Och det är därför Sverige(och andra länder också) befinner sig där de är. Alla sitter och väntar på att någon annan skall fixa det.

      Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      Jo, men om man fortfarande tillhör de som är självgående och vill lösa problemen så känner man ju alltid någon som kan fixa det man inte kan fixa själv. Bilarna idag är ju så bra idag att man inte behöver mecka. Regler och lagar behöver man ju inte alltid följa om ens eget samvete säger något annat. Se tex socialsekreterare angående utvisningar. Vi anpassar oss efter situationen.

      Gilla

    • Staffan Persson skriver:

      Jag tänkte just skriva att det inte är nåt fel på Patriks inlägg i sig, men att det blir för allmängiltigt och moraliserande. Detta(Kims) inlägg gillar jag för det belyser också strukturella förändringar.

      Gilla

    • Drutten skriver:

      För bara en generation sedan var det vanligt att den som behövde bostad helt enkelt byggde sig ett hus, ofta med både praktisk och finansiell hjälp av släkt och vänner. Egnahemsrörelsen var en gång i tiden betydelsefull som institution för att åtgärda bostadsbrist. I dag är det knappast någon som föreslår eller uppmuntrar nyanlända och ungdomar att bygga sig ett eget hus för att lösa bostadssituationen.

      Gilla

    • Jaxel skriver:

      Även på en högre nivå har komplexiteten ökat. Även hela samhället har blivit mer komplicerat. Dagens situation skiljer sig radikalt från den som gällde för en 50 till 100 år sedan.

      Jämför exempelvis. Hur länge skulle det svenska samhället klara något så centralt som livsmedelsförsörjningen för en majoritet av befolkningen om nödvändig tillförsel av resurser från utlandet stängdes av?

      Gilla

  6. Bert Mellblom skriver:

    Patrik, de exempel du nämner tillhör alla bondeklassen; en klass som nu är närmast försvunnen, men som hann leverera åtskilliga individer till arbetarklassen. Som i sin tur är på väg att försvinna. Och medelklassen — i synnerhet den urbana — har bara haft förakt till övers för bönderna.
    Jag tillåter mig göra en gissning: Dagens medelklass domineras av personer som är sysselsatta inom det du kallar det välfärdsindustriella komplexet. Stämmer det, så är det knappast tillrådligt att värna om medelklassen och dess ideal.
    Johan Westerholm brukar tala om ”den livsfarliga medelklassen”. Det synsättet kan vara väl värt att bekanta sig med. Se till exempel http://ledarsidorna.se/2016/05/den-livsfarliga-medelklassen/

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Stinkande arbetarklassromantik ligger bakom Westerholms konstiga tirader.

      Men Engels och Marx ljög som allra friskast just när det gällde arbetarklassen. Marx träffade i hela sitt liv aldrig en enda arbetare utom möjligtvis sin oäkta son Freddie, som fick ta köksingången för att träffa sin mamma, den livegna hushållerskan Lenchen. Otroligt att en annars uppenbarligen redlig man kan (låtsas) tro sådant dravel.

      Liked by 1 person

  7. Göran Fredriksson skriver:

    När de med ”medelklassvärderingar” hade arbetat sig upp ur misären överförde politikerna huvuddelen av deras produktionsresultat till staten och bestämde att alla har lika rätt att via val av politiska företrädare ta del av detta. Då blev det naturligt bland dem i t.ex. Sverige som inte kunde eller inte ville eller dem som varken kunde eller ville försörja sig själva att förlita sig på politikerna istället för på Gud för sin försörjning. Detta bidrog till en snabb avkristning där politikerklassen ersatte Gud.

    Sedan strömmar mängder av folk till Sverige som fortfarande tror på Gud, för Sverige är ett land där Gud tvingar de otrogna att försörja alla dem som underkastar sig hans vilja. Misstaget som politikerklassen gör och som medför att integrationen av de ”nyanlända svenskarna” misslyckas var och är, om det nu är ett misstag och inte avsiktligt, att de ”nyanlända” inte tvingas gå igenom samma upplärningsprocess på hur välstånd skapas, som Karl-Oskar och Kristina och alla icke nyanlända svenskars förfäder har genomlevt, innan de med automatik ges rätt att ta del av allt det som tidigare generationer av svenskar har byggt upp under ofta stora umbäranden.

    Liked by 3 people

  8. Anna-Karin Hjelm skriver:

    Att som Reinfeldt och Sahlin utmåla sitt land som barbariskt och utan kultur är både historielöst och förnedrande. Sverige har ju på många sätt varit en framgångssaga – fram tills dess obegåvade och okunniga politiker ändrat kursen. Jag undrar om våra politiker , som ofta föraktfullt behandlar den lojala svenska medelklassen inser, att de aldrig mer får en så arbetsam population att suga ut.

    Liked by 4 people

  9. Höga kusten skriver:

    Svårare ämne än det Patrik ger sig in på idag har jag svårt att finna. Jag får själv känslan av att var en liten myra som ålagts uppgiften att kartlägga hela Himalaya. Jag kan därför endast bidra med ytterst lösryckta tankar, om ens det…

    Vetenskaplig och teknisk utveckling möjliggör ett ständigt växande träd. Nya möjligheter växer ur andra. Varje gren fördelar sig och vi får allt fler grenar, och i och med det, en ständigt pågående kraftfull diversifiering i tjänste- och produktutbud.

    Kärnbegrepp utgörs av konsumtion och produktion. Rörmasken äter i ena änden, och ut i den andra änden produceras närings- och livsmöjligheter för andra. Men masken utgör även i sig en potentiell resurs. En regnskog är uppbyggd av miljontals organismer, som både är producenter och konsumenter, och potentiella resurser. Likheten med ett modernt konsumtionssamhälle är slående. Om än inte fullt ut i graden av återvinning.

    Så finns där krig. Tyvärr. Modernt försvar kräver spetsteknologi. Det gör vapenteknisk utveckling till rena kläckningskamrarna för teknisk utveckling. Det visar inte minst de båda världskrigen. Ekonomiska begränsningar kan vid vapenutveckling delvis lyftas bort och spinoff-effekter kan sedan sprida sig ut i det omgivande civila samhället. NASAs satsning på en månfärd gav liknande resultat, och det gäller även för grundforskning, där tillämpad forskning sedan kan ta rygg.

    Konsumtion är både privat och offentlig. De utgör kommunicerande kärl. Infrastruktur kan liknas vid eken om vintern, en jätte med massor av kala grenar. Det privata näringslivet frodas sedan som löv på dessa grenar. Och det gäller även uppfinningar. Civilt och offentligt i symbios med varandra.

    Tolerans för olikartad mänskligt livsföring skapar ett utrymme för en breddad tjänste- och varuproduktion. Mer unika liv och intressen resulterar i ett mer diversifierat samhälle. Med det följer även ökade volymer av olikartad produktion, och än mer olika yrken och privata sysselsättningar och konsumtion. En grogrund för mer utveckling uppstår.

    Samhällen som förr, levde tämligen isolerade, under regelbundna årstidssvängningar, krävde en disciplinerad planering. Mat måste finnas i lador och stall så de räckte över mer kärva tider. Kulturen blir då präglad av samarbete och ett arbetets slit. Planering och uthållighet blir till egenskaper som präglar kulturen. I ett tekniskt samhälle med varu- och tjänsteproduktion är disciplin och planering också viktiga egenskaper. De kommer därför väl till pass i det mer moderna samhället. Men även andra kulturer kan innehålla element som starkt gynnar en utveckling. Det visar inte minst länder i Asien och även landet Indien.

    Listan kan göras mycket, mycket längre – men ändå har jag svårigheter att få in just medelklassen, som begrepp, i ekvationen, annat än som viktig mjölko för en säker och pålitlig skattebas… trots Patriks tappra försök att förmedla djupare insikter. Jag känner mig nog fortfarande som en sökande vilsen myra, i en mycket, mycket stor värld.

    Gilla

  10. tomas skriver:

    ‘Inkompetenta politiker är ett gissel i dagens samhälle
    http://www.expressen.se/noje/gustafsson-kallar-stefan-lofven-idiot/
    ‘She’ll be held RESPONSIBLE’ Professor slams Merkel’s open borders after Berlin attack
    http://www.express.co.uk/news/world/745387/anthony-glees-angela-merkel-berlin-attack-open-borders
    ‘Brännström: ”Sverige kan vara i krig om några år”
    http://cornucopia.cornubot.se/2016/12/brannstrom-sverige-kan-vara-i-krig-om.html

    Gilla

  11. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Tänkvärt som vanligt. Tittar man på en period bakåt på flera hundra år så tror jag en aspekt är att ett mera komplext samhälle inte låter sig styras med enkla auktoritära metoder. Det framväxande mera avancerade samhället byggde på att flera än enbart furstar och kungar medverkade i samhällets utveckling och administration. Så är fallet även idag men makten delas i stor utsträckning mellan offentlig sektor och privata institutioner, den enskilde har inte så stort spelrum.
    Den maktställning som offentlig sektor och privata institutioner uppnått baseras på något slags medelklassaktivitet, att man får folk att lydigt göra det de ska. Kanske är det så att både politiker och finansfolk tar för givet att medelklassen gnetar på oberoende av hur den behandlas.
    P.S. Sahlin och Reinfeldt är inte dummare än att de vet att det finns en svensk kultur, att de sa tvärtom är bara uttryck för det maktspel de ägnat sig åt, de säger bara sådant som gynnar deras syften.

    Gilla

  12. Anders E skriver:

    Hur det gick till? Jo, med boktryckarkonsten fick ”medelklassen” en ny världsbild och var inte längre hänvisade till den bild som kyrkan och kungamakten pådyvlade dem.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Du har inte tänkt på att Gutenberg inte hittade på principen med lösa typer, utan var den som lyckades göra pengar på den? En medelklassare. Vems tryckta böcker hade lärt honom det? Boktryckarkonsten är ju bara ett led i den utveckling vi talar om. Den är inte dess början. Den finner vi i Italiens stadsstater som Florens, Venedig och Ravenna.

      Gilla

  13. MartinA skriver:

    Jag tycker det är oanständigt att hylla medelklassen när det är just medelklassens ”dygder” som i grunden förstört sverige och dömt svenskarna till det öde som är vårt. Detta ordvägande, detta sneglande på grannen, denna hycklande egoism, detta offra gruppegenintresset för att själv armbåga sig fram i status, denna fokus på plånboken framför både ära och existens, denna illsluga förstörelse för arbetarklassen. För jo, mångkulturen har varit ett medelklassprojekt så länge det bara skadat arbetarklassen.

    Vidare är det oanständigt hur PE när det passar tar med delar av arbetarklassen, alltså de hans kära medelklass har hånat och bespåttat och förrått och demoniserat och betett sig fullständigt hjärtlöst mot under decennier. I PEs definiton av medelklassen. Bara för att det passar just nu. Bara för medelklassens förräderi är så otroligt tydligt för alla och envar. Så vill PE ha ett litet fikonlöv av respektabilitet just nu. Men vi vet ju alla hur ni medelklassare kommer bete er så fort ni inte behöver detta längre? Denna lömska omdefinition av strävsam arbetarklass till ”medelklass”, det duger inte!

    Medelklassen, det är det välfärdsindustriella komplexets trogna vapendragare och inget annat.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      När bonndrängarna flyttade in i städerna och tog ett jobb blev de medelklass. Besk medicin. Glöm arbetarklassromantiken. Den hittades bara på att medeklassare för att ta makten över arbetarna.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Medelklass är inte en inkomstskala. Det är en attityd och i viss mån en kategori av jobb. Till exempel, medelklass innebär generellt akademisk eftergymnasial utbildning. Eller åtminstone stor respekt för sådan. Vilket typiskt leder till högre nivå av indoktrinering. PEs hittepådefinition av medelklass leder till att han tömmer begreppet på sin ursprungliga betydelse. Det är rena rama vänster-ordmagin. Sluta sabba språket?

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag tror nog att vi kan leva med flera samtidiga definitioner. I ett system är arbetarklassen avskild från underklassen likaväl som från medelklassen. Denna modell är användbar i många sammanhang, t.ex. när man diskuterar arbetarrörelsens framväxt och kultur. I ett annat system kan man behandla arbetarklassen tillsammans med den (övriga) medelklassen som den klass mellan underklass (som arbetarklassen aldrig har varit) och överklass (som medelklassen aldrig kan bli). Denna modell är användbar när man diskuterar en modern ekonomi där man normalt sett har ett lönearbete och ingen klar gräns, annat än en rent kulturell baserad på pruttfrekvens och bordsskick, mellan ”blue collar” och ”white collar” arbetare/medelklassare.

        Det är ganska uppenbart att Patrik talar om den senare sortens medelklass. Det är bara fånigt att då snöa in på den förra. Spola arbetarklassstoltheten. Facket och partiet har svikit er. Ni är för få för att utgöra en maktfaktor längre. Denna utveckling av den inhemska arbetarklassens status ligger rent av bakom dagens olyckliga situation i Västvärlden. Detta diskuterar jag närmare här.

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Kan jag inte hålla med om. Den ”medelklass” som bär multikulturalismens fana har höjt sig över och skilt sig från den nationella arbetande medelklassen (enligt Patriks definition) genom att bilda en egen klass, den politisk/mediala överklassen. Den har lierat sig med och fungerar som stödtrupp åt storfinansen och multinationella storföretag. Den politisk/mediala överklassen bildar en för västvärlden gemensam klass med sina lokalavdelningar. För den som följer PK-media i västvärlden är likheten slående. För min egen del har jag kunnat observera denna slående samstämmig hos NY Times, Le Monde, Die Welt, Der Spiegel, Neue Züricher Zeitung, Die Presse (Österrike), Repubblica.

        Det ligger i sakens natur att den nya överklassen har anammat multikulturalismen, eftersom den inte längre hör hemma någonstans. Bryssel, FN-byråkratin, den Internationella Valutafonden m m är en del av den inkl högre befattningshavare hos dessa organisationer. Tanken att dess främjande av migrationen är avsedd att befästa dess dominerande ställning är inte långsökt. Söndra populasen och härska över den är det givna målet.

        Liked by 2 people

      • Jaxel skriver:

        Håller också i mycket med. Det har väl inte varit den breda medelklassens projekt. Det har väl snarare varit ett projekt för medelklassens självutnämnda elit. Den breda medelklassen har dock snällt lullat med så länge projektet inte uppenbart skadade dem. Nu börjar det dock skaka också under fötterna på medelklassen.

        Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        @gmiksche
        Gutmenchens kommer ursprungligen från medelklassen. De som har protesterat har generellt haft hantverksjobb eller knegarjobb.
        Det ligger nämligen i sakens natur att manchettjobbare är ängsligare och deras jobb är ömtåligare. Och, tja, medelklass är som den är, dess traditionella funktion har varit att administrera överklassens förmögenheter och maktmedel. Dessutom är akademisk utbildning snarast ett krav för medelklassen och detta leder till mycket högre nivåer av indoktrinering än knegare.

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag tycker att det är mycket träffande av Martin A att påpeka att multikulti är ett angrepp framför allt på den inhemska arbetarklassen. Vad vi skall kalla dem som utfört angreppet är mindre intressant. Det var helt klart en politisk elit, en sammanslutning av socialister och marknadsliberaler som genom att sidsteppa den inhemska arbetarklassen kunnat ge varandra fritt spelrum för sina respektive favoritprojekt: Marknadsliberalerna har fått leka frihandel som har genererat enorma skatteintäkter, och socialisterna har fått leka ta-hand-om-fattiga och har fått ge ut alla pengarna. Den inhemska arbetarklassen var inte fattig nog, utan offrades till vargarna. En perfekt symbios parad med en helig allians där de två delarna försvarar varandra och sin gemensamma hegemoni av ”mitten-vänster” och ”mitten-höger”. Deras traditionella anhängargrupper har hejat vidare på sina respektive representatnter utan att riktigt fatta vad som höll på att hända. De är i viss mån skyldiga, men den skulden drabbar båda hejarklackarna: både ”arbetarklassen” och ”medelklassen”.

        (Sedan vill jag påpeka att just hantverkare är så nära en definition på den lägre medeklassen man kan komma. Det var hantverkarskrånas medlemmar som utgjorde borgarklassen i medeltidens och nytidens städer långt innan det fanns någon arbetarklass. Att många hantverkare har koopterats av arbetarrörelsen ändrar inte på deras egentliga klasstillhörighet. Det tyder snarare på upplösningen av gränsen mellan arbetarklass och övrig medelklass.)

        Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        @Fredrik
        Medeltidens mästare var snarare företagsledare som hade flera anställda. Dagens hantverkare är mycket närmare blåställ än manchetter. Och oftare egenföretagare än företagsledare. Arkitekt medelklass, betonggjutare arbetarklass, ingenjör medelklass, elektriker arbetarklass. Sedan har hantverkare god socioekonomisk status. Men samhälleligt finns det fortfarande en skillnad. Mellan praktisk och teoretisk kunskap. Och i självbild.

        Gilla

      • MartinA skriver:

        @Fredrik
        Det är ju fullt rimligt att skriva under en generell debattartikel med ”ingenjör”. Det är inte rimligt att skriva under motsvarande med ”elektriker”. Det är en skillnad mellan medelklass och arbetarklass. Det är normalt att medelklassen deltar i maktdiskussionen, just i egenskap av att vara medelklass, att ha ett teoretiskt, planerande jobb snarare än ett praktiskt.

        Gilla

  14. Min strand på ett vykort skriver:

    Jag tror Patrik har fullständigt rätt, vi har förlorat förmågan att reda oss själva, det politiska projektet att göra oss till viljelösa undersåtar har lyckats, eller så när lyckats. I detta så ligger fröet till varje modernt samhälles undergång, det är det konflikten i USA handlar om också.
    Demokraterna under Clintons och Obama har försökt att gå Sverige väg och skapa fogliga undersåtar och offer. De lyckades inte.

    I Sverige har man lyckats, jag har börjat tro att Reinfeldt läst ”The new totalitarians” som förlaga till det sovande folket, han hade kanske samma tankar som Patrik. Det välfärdsindustriella komplexet skulle brytas sönder, och i tangentens riktning, invandring och demografi, så kommer det att brytas sönder, men til vilket pris? Vi kommer att bli tvungna att reda oss själva snart. Men till vilket pris? Reinfeldt har nog endast studerat ekonomi, inte religion, för där vi blivit viljelösa hjon så fylls denna plats av kulturellt sjävsäkra men ekonomiskt odugliga migranter så det är inte bara KarlOskar och Kristina som väntar när pengarna till VIK är slut.

    Det är en dragkamp med tiden. God Jul på er men går ni på julmarknad så se upp.

    Liked by 2 people

  15. 20 december 2016 skriver:

    2 bra citat ur texten:

    BRA1.

    Västerlandets problem idag är att vi inte längre vill vara Karl-Oskar och Kristina. Vi väljer att mentalt förflytta oss tillbaka till tiden före Upplysningen. Vi väljer att tro mer på politikerväldet än på vår egen förmåga. Därmed är vi tillbaka till en tid då vårt öde bestämdes av en opålitlig och nyckfull överhet

    BRA2

    Den som inte tycker det räcker med Karl-Oskar och Kristina som litterär inspiration kan läsa exempelvis Erik Gustaf Geijers Odalbonden eller Johan Ludvig Runebergs Bonden Paavo. I vår kultur finns en hel skatt av formuleringar av de värderingar som skapade våra framgångar. Jag kan inte nog undra över förnekare av svensk kultur som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Undanhölls de elementär bildning både i hemmet och i skolan? Har de ingen kontakt med någon allmänbildad människa?

    Gilla

  16. Tänka nytt skriver:

    Idag lever vi i ett samhälle där alla människor inte tänker lika och inte har samma varken historia eller mentalitet. Trots detta har vi politiker som vill tro att alla tänker lika och att alla är goda. Den drivkraft och mentalitet som Karl Oskar och Kristina representerade och representerar är inget som består för evigt. Utveckling och förändringar påverkar och vi synes nu ha många olika synsätt, bl a det att samhället ska ordna allt men själv ska jag inte behöva anstränga mig. Det gör att de som lever enligt den tidigare traditionella mentaliteten börjar se sig som utnyttjade av de andra och kanske t o m av politikerna. Och då kommer de också att anamma en annan linje som leder till slapphet i bästa fall och anarki i sämsta fall.

    Gilla

  17. oppti skriver:

    Välfärden bygger på att de flesta inte anser sig vara i behov av hjälpen annat än undantagsvis.
    Denna snåla inställning gör att medelklassen gärna avstår en del av sina skatter till den.
    När politiken blir mer generös med våra skattemedel så börjar vi tveka.
    När sen denna generositet börjar rubba hela samhällets grundvalar då kan vi börja protestera genom att visa sympatier med de som inte är lika oförsiktiga med vår framtid.

    Gilla

  18. Stig Fölhammar skriver:

    I vårt fattiga svenska språk har Friedrich Nitzsche alltid missförståtts. Det rikare tyska språket har två ord ”ober” och ”über” där det svenska språket endast har ordet ”över”. Enkelt kan man säga att ”ober” har en vertikal, hierarkisk dimension, medan ”über” har en horisentell – en bro stäcker sig exempelvis från en landmassa ”ÜBER” = ÖVER till en annan landmassa. Nietzsches filosofiska uttryck ”übermensch” är alltså ingen människa som står hierakiskt över andra, utan en människa som kan gå utanför sitt eget ego och kan sträcka ut och nå andra människor. Alltså en tolkning som är lite annorlunda än både Patriks och Wikipedias.

    Liked by 3 people

  19. Christer Carlstedt skriver:

    Får man rekommendera litet läsning?

    Får man rekommendera litet läsning?

    T.ex. Johannes 18:36.

    Eftersom Guds rike inte är av denna världen, så verkar det litet befängt att guden skulle fixa till våra bekymmer här, bara för att vi står där och ber om det.
    För övrigt fick jag lära mig av mina mor- och farföräldrar att Gud hjälper den som hjälper sig själv.
    Gör alltså som bonden Paavo – gräv dubbelt djupa diken!

    Nu har vi ju här i landet till stor del övergett den utomvärldsliga makten i förhoppning om hjälp, utan ber i stället staten om bidrag för det ena och andra.
    Vad som inte framgår speciellt tydligt är att det vi kallar staten i själva verket är våra grannar.

    Det här med bidrag är litet märkligt i vissa sammanhang.

    Föreställ er att en granne en kväll kommer och knackar på och säger att hans son har startat en idrottsförening, så nu måste ni alla i kvarteret öppna plånboken så att de kan hyra en plats för sina aktiviteter.
    Eller att han säger att frun hans, som är litet religiöst lagd, har startat en syförening i Trefaldighetens namn och att ni grannar nu skall betala för lokal och administration till den här föreningen.
    Eller för att göra det ännu klarare – Grannen berättar att han tänker sätta på frun/sambon senare i kväll så ni kan nu börja spara till språngavgiften som ni får betala på krita de närmaste nitton åren. Och förresten – om det biter på kvinnfolket, så skall han ha bonus också eftersom det då blir tredje barnet.

    Vem tror att grannen hade klarat sig hem helskinnad?

    Gilla

  20. Anders F skriver:

    ”Medel-Svensson” som planetens räddare. Detta är en skön bild. Jag tror PE har rätt, i stort. Uppfinningsrik, kavat, självständig, strävsam, oförvitlig, rekorderlig, sanningsenlig, rättvis, noggrann m m. Så är han (hen), vår medelklassare.

    Gilla

  21. 77711n skriver:

    Så rätt: ”Välfärdsstaten hjälper den som hjälper sig själv”. Det är just det som Socialdemokraterna inte förstått. De har under sina långa regeringsperioder inpräntat i folk att arbetare är individer som måste hjälpas, inte minst att förstå sitt eget bästa. Denna attityd är förnedrande och diskriminerande, att inte tillerkänna människor egen förmåga och eget förstånd för vad som är bäst för dem. Socialdemokrater vill inte se självständiga, företagsamma människor som klarar sig själva, oavsett vad de själva påstår om behovet av skola och utbildning, som f öv också har betonat fostran på bekostnad av lärande och kunskaper.

    Liked by 1 person

  22. Christer L skriver:

    Nej, det här håller inte alls. Medelklassen var från början hantverkar och handlare, de befann sig emellan överklassen och det arbetande folket. Karl-Oskar och Kristina tillhörde inte medelklassen, de flydde från det försupna utfattiga bonde-Sverige till drömmen om Amerika, där de lyckades någorlunda som bönder. Historiens lopp ändrar sig i konvulsioner. En förhoppning är att medelklassen, som låtit sig nöjas under den fenomenala tekniska utvecklingseran, ska inse vad för figurer som nu slagit sig fram i toppen och hur de bedriver politiken.

    Medelklassen, som växt till på grund av industrialismen och blivit mycket stor, äger den moderna demokratin. Demokratier lär dock ha funnits sedan stenåldern. Också handel och hantverk har förkommit länge. Det nya som hände och bringade fram industrialismen var sättet att investera. Det var inte aristokratin utan medelklassen som drev upp bankväsendet. De som hade nedärvd status som adel och ägde rikedomar i form av land och guld osv. blev omsprungna av den nyrika klassen.

    Svenska politiker rekryteras ur medelklassen. Arbetarklasspolitiker, som t. ex. Gunnar Sträng, förekommer inte längre. Dagens politiker är medelklass. Medelklassen i Sverige tror på sina representanter i regering och riksdag. Tror på vad de säger. Och tror på vad tidningarna skriver och tevenyheterna basunerar ut. Tror på vad dagispersonalen och lärarna i skolan lär barnen. Tror på de olika statsstödda organisationer som sprider upplysning och certifierar mot fördomar. Medelklassen tror på det meningsfulla med att betala skatt.

    Medelklassen tror på formerna. Om formerna är de rätta litar medelklassen på innehållet. Och hur kan det vara på annat sätt i en representativ demokrati? Om denna medelklasstro sviktar går det illa, tror medelklassen. Problemet är att en sådan tilltro attraherar all slags bedrägliga figurer. Drösvis med bedrägliga figurer. Medelklassen med sin godtrohet måste ställa dessa bedrägliga figurer tillsvars. Var och en av dessa bedrägliga figurer har namn, de är individer, de har individuell förtjänst av sina bedrägerier. Men de är organiserade över huvudet på demokratin.

    Liked by 1 person

    • Höga kusten skriver:

      Christer L
      Förutom tänkvärt innehåll – härlig språklig svung och rytm i texten!
      Domesticerade emotioner men med klöset i behåll. Bravo!

      Gilla

  23. Tor Arne skriver:

    ”Jag kan inte nog undra över förnekare av svensk kultur som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Undanhölls de elementär bildning både i hemmet och i skolan? Har de ingen kontakt med någon allmänbildad människa?”

    Jag rekommenderar dessa två kröniker om mångkultur av Kent Andersen, politiker i regeringspartiet Fremskrittspartiet. Jag tror dessa krönikerna kan förklara nogot av tänkningen bakom Sahlin og Reinfeldts uttalande:

    Flerkultur: et politisk prosjekt
    https://www.rights.no/2016/06/flerkultur-et-politisk-prosjekt/

    Drøm fra Disneyland
    http://www.aftenposten.no/meninger/kronikk/Drom-fra-Disneyland-212763b.html

    Gilla

  24. matts ekman skriver:

    Det stämmer nog att befolkningen numera i stor utsträckning förlitar sig på att våra politiker ska fixa det mesta. Staten har tagit så stor plats att civilsamhället inte riktigt fungerar. Det beklagliga är att våra politiker å deras sida tycker att de är utvalda att sköta det hela och vara de som fixar allt! Tyvärr med bedrövligt resultat. Detta tillsammans med uttryckta floskler om hur Sverige ska vara: ”Mitt Sverige ska vara …. (fyll i vad som är lämpligt) – utan någon som helst förklaring om hur man ska nå dit eller vad som behöver göras. Civilsamhället har gjort stora och bra insatser vad gäller t ex flyktingmottagningen, medan Staten som tagit på sig för mycket har fallerat stort. Så det är viktigt och skyndsamt att återta civilsamhällets position.

    Gilla

  25. MartinA skriver:

    Sen, mer välfärdsvurm. Vad är PEs medelklassartiklar än mer vurmande för staten? Hans definition verkar vara ”medelklass” lika med ”nettoskattebetalare”. Och här kryper den gamle socialisten fram igen, medborgarens enda funktion är att hålla igång statsmaskinen, där då upplysta socialister skall sitta och ingenjöra med folkets gråa massa. Och naturligtvis få litet extra status och makt och upphöjdhet för besväret? Vad skiljer egentligen dagens PE från 68 PE, om man skrapar litet på ytan?

    Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Detta är mittens och vänsterns gemensamma etos: staten som Gud. Denna bild är gemensam för millennialismens alla former: kommunism, liberalism, fascism, socialdemokrati, progressivism, nationalsocialism, pragmatism, futurism. Ett paradis kan, skall och måste upprättas av staten på jorden. Det tusenåra riket kan, skall och måste skapas genom reformer (mitten, postmillennialistisk) eller revolution (vänster, premillennialistisk).

        Medelklassen, borgerligheten, bourgeoisin, är beroende av en fungerande rättsstat, eftersom den inte verkar i enlighet med sin egen fysiska makt, utan efter egen förmåga enligt i förväg uppgjorda regler, lagar och avtal. Men den är inte (som klass) beroende av någon välfärdsstat. Det är i detta sammanhang viktigare än någonsin att göra denna distinktion. Millennialismens mål är att avskaffa medelklassen och dess mödosamma eviga strävande. Historien skall taga slut!

        Gilla

  26. Sixten Johansson skriver:

    Termer som ”medelklass”, ”borgerlig”, ”vänster – höger”, ”liberal” är improduktiva eller blir vilseledande, därför att de styr dagens tänkande utifrån gårdagens verklighet och föråldrade tankestrukturer. Det är ingen idé att försöka omdefiniera eller utvidga dem, eftersom det finns så många andra som fortsätter att tänka utifrån det föråldrade.

    Dagens huvudmotsättning går mellan den lilla självutnämnda polito-mediala eliten och dissidenterna, som nu väl omfattar cirka 30 procent av befolkningen. Mellan dessa finns ett stort mellanskikt, vars översta lager också är direkt beroende av makteliten och därför tar till sig dess tänkande. Gränserna är diffusa, men i praktiken handlar det om en härskarklass, ett etablissemang, som måste berövas makten av dissidenterna (eller kommer att förlora makten till följd av en systemkollaps).

    Dissidenterna är tämligen maktlösa och måste bli fler genom att de informerar eller omvänder individer i mellanskiktet, oavsett social och ekonomisk bakgrund. Om dissidenterna kunde bilda ett parti som komplement till SD skulle jag föreslå arbetsnamnet ”Svenska Realister” (sr). Realisternas huvudproblem är bristen på medial röststyrka, bristen på politiskt ledarskap, bristen på social sammanhållning (de två sistnämnda bristerna finns även i härskarklassen).

    Människan är ett socialt (politiskt) djur. Om hon förlorar eller ringaktar samarbetet blir hon bara ett ensamt djur eller försöker göra sig själv till gud (skapar sig alltså en egen virtuell verklighet). Detta förklarade redan Aristoteles och på Jan Sjunnessons blogg kan man hitta mycket läsvärt om kommunitarism.

    Jag tror att graden av riktad och koordinerad social samarbetsförmåga förklarar det mesta av en civilisations framgångar. Inom naturvetenskap och teknik kunde ju samarbetet förtätas även utan fysisk närhet, för rönen spreds och kunde kumuleras. Så skapades spetsteknologier och spetsvetande som sträckte sig långt bortom vardagskunskapen och humanvetenskaperna, vilka varken sprids eller kumuleras i någon större utsträckning. Men samhällen och nationer med tillräcklig grundläggande social sammanhållning har även efter krig, katastrofer och kriser mycket snabbt kunnat resa sig och bygga nytt, därför att man har kunnat kliva över klassgränser och andra skiljelinjer och på så vis har allas insatser omärkligt synkroniserats och riktats och kommit att samverka för det gemensamma bästa.

    Liked by 2 people

    • MartinA skriver:

      Men det är ju denna tro att ”alla agerar i det gemensamma bästa” som har gjort oss svenskar så sårbara för maktmissbruket? Det är en sjuka.

      Vidare, nya politiska partier måste ha en mycket tydlig ideologi. SD har redan visat hur det går att ha ett parti som bara ska vara ”realister” eller dylikt. Politik är strid. Dessa breda lösningar leder ingenvart. Om ett nytt parti skall skapas måste dels det politiska landskapet analyseras och det utrymme som inte täcks upp ockuperas. Med buller och bång och pajaskonster.

      Liked by 1 person

      • Sixten Johansson skriver:

        Individualismen har nog gått så långt att hela befolkningen i Sverige – såväl makteliten och mellanskiktet som dissidenterna – är höggradigt atomiserad, förmodligen mer än i något annat land i världen. Detta framgår ju även av extrempositionen på värderingskartan. När det har gått så långt är det en illusion att tro att man med den mentaliteten uthålligt kan ”samverka för det gemensamma bästa”. Ja, man är sårbar för maktmissbruk, för bara tillfälliga mobbar kan uppstå – för eller emot något – och sedan går alla tillbaka in i sin egen lilla bubbla eller sin illusion av att leva i en stor trygg bubbla, som ska föreställa gemenskap.

        Men under knappare materiella förhållanden, särskilt efter krig och katastrofer, har det gemensamma bästa förverkligats. Då fanns från början en mer organiskt utvecklad gemenskap, där klasskillnaderna och egoismen fanns kvar, men arbetsinsatserna kom liksom av sig själv att inriktas mot konkreta gemensamma mål, försvar eller uppbyggnad. Det kanske kan liknas vid en sorts kollektiv intelligens. Ganska spontant och utan åthävor uppstod ett samstämt arbete utan likriktnings- och jämlikhetstvång – och nästan utan ledare. Efter ett krig byggde man ofta hus tillsammans, med det knappa material man hade och utan ritningar, alla bidrog med sitt. Men tiderna var annorlunda då (jag tänker särskilt på Finland under 1900-talet) och jag vet inte om något motsvarande kan uppstå i Sverige längre under vår tid.

        Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        @Sixten
        Ledsen om jag bara upprepar dina tankar men jag har teoretiserat likanande det som du beskriver. Som jag förstått det finns två tendenser i människan här. Folkgemenskap kontra klasskamp.
        När vår art utvecklades så begränsades vi hela tiden av matbrist. Människan försöker dubbla sin numerär varje generation men kunde endast dubbla sin mattillgång på två hundra år, och då under gynsamma förhållanden och då efter jordbrukets uppfinnande, alltså relativt sent. Som sociala varelser tenderade de med högst status att ta det mesta av maten, det var de med lägst status vars barn svälte ihjäl under matbrist. Jämför adeln under medeltiden och dess landhunger, hela tiden kanade barn ner från adelsståndet och fick då ta över bondgårdar. Och bönders yngre barn kanade ner till egendomslösa och svält. För att få några biljetter alls till framtiden var folkflertalet tvunget att organisera sig lateralt. Så kallad klasskamp. Jag tror detta är en tendens i människan.
        Men det fanns ett annat sätt att lösa matbristen, man kunde sluta sig samman, gå över till grannen och ta dess fält/betesmarker/jaktmarker. Då krävdes absolut enighet inom stammen. Så kallad folkgemenskap. Vertikal organisering.

        Vi människor behöver båda mentaliteterna, folkgemenskap i krigstid, klasskamp i fredstid. Annars slits våra samhällen sönder eller utrotas. Här i sverige har vi under lång tid trott att folkgemenskap kan råda under fredstid. Att de med låg status kan gå med på fred för det allamänna bästas skull. Till exempel saltsjöbadsavtalet. Eller arbetskraftsinvandringen under femtiotalet. Men det här fungerar inte. Därför att det alltid finns de som fortsätter att poitionera sig, skaffa mer och mer. Om du då har ytan folkgemenskap så kommer de mest lögnaktiga och oärliga och hycklande att få stora fördelar. Det är den här socialdemokratiska ideologin av folkgemenskap som har fått oss svenskar att ruttna innifrån, tror jag. Folkgemenskap kan endast existera i krigstid, det är dess funktion. Det är möjligt att mångkulturalismen är ett krigstillstånd och då är det i sin ordning att organisera oss enligt folkgemenskapsprincipen. Men det kan aldrig vara en princip för sverige, endast för svenskarna. Och helst då i mindre sammanhang, tror jag.

        Det här anknyter till korporativismen och den generella välfärdsstaten. När jag tänker på det ser det ut som en del av samma sjuka.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Men det är ju välfärdsstaten och progressivismen som ständigt utnyttjat eller skapat krigstillstånd för att ständigt växa. Vår hyresreglering är som mycket annat skadligt och farligt en rest från Andra världskrigets mobilisering. Krigsromantik är ett mycket farligt politiskt medel som mest leder till förtryck och elände. Krig skall vara ett medel för fred och frihet, ingenting annat.

        Gilla

  27. Ina Höst skriver:

    Förra sommaren besökte jag och maken Olnispagården i Sälen by. (Vi tycker svensk/nordisk kulturhistoria är intressant.) Olnispagården grundades på 1500-talet och var i bruk till 1945. Men de byggnader som är kvar är från 17-1800-talet. Klimatet är mycket hårt i dom trakterna, räkna med medeltemperatur på minus 30 under januari. Olnispagården ligger vid Västerdalälvens strand. Jorden är mycket bördig där, men växtsäsongen är kort. Skogen var full av vilt och vattnen av fisk och ingen adel eller kung hade möjlighet att hindra jakten. Det första man byggde var fjöset, ty om djuren inte överlevde gjorde inte människorna det heller. I fjöset fanns en eldstad och husfolket bodde på vinden ovanför tills boningshuset stod klart – även efter det för att spara på veden. Djuren behövde mycket vatten och det fanns ju alldeles intill när man huggit hål i isen, men man fick bära dit det i byttor. Det finns utställning i båda rummen i parhuset, ett visar den äldre möbleringen då endast den öppna eldstaden gav ljus och det andra rummet visar hur det såg ut när man fått fotogenlampor. Livet var tufft, men Sverige hade den fördelen att det fanns gott om utrymme och vatten i de tuffare delarna och därmed frihet vilket gjorde att människorna kunde klara sig och leva ett relativt gott liv.

    Karl Oscar och Kristina behövde inte kämpa med ett lika hårt klimat iaf.

    Gudmundstjärn är ett hemman som ligger 35 km norr om Sundsvall mitt i skogen. Det var helt självförsörjande med 22 bevarade byggnader. Där fanns kvarn, såg, vadmalstamp, drivna med vattenkraft, tvättstuga, bagarstuga, smedja såklart osv. Hemmanet grundades av en storfamilj i slutet på 1700-talet och övergavs 1940. Hemmanet blev inte lika långlivat som Olnispagården (som var mycket mindre). Mitt intryck var att de låg för långt från vattendrag och sjö och att det vatten som rann i bäcken hade för lite kraft tidvis. En anläggning nära Indalsälven hade varit bra. En annan nackdel var för få manliga avkommor. Kvinnorna beskrivs som uppfinningsrika, men har generellt mindre muskelkraft än männen. Ytterligare en nackdel var enligt min mening att det låg för isolerat. Det var nog smartare att gå samman med andra om större projekt (kvarn, såg mm.) än att göra allting själv, anläggningen blev ju för stor när folket visade sig att inte räcka till. Intressant var det i alla fall!

    God jul alla!

    Liked by 3 people

    • Ina Höst skriver:

      PS. I kontrast till ovanstående finns svenska uteliggares lämningar på Kersö. Det är små murade källare och trappor. Ovanpå fanns små träkåkar som nu är rivna. De blev bortdrivna av myndigheterna. Det skulle nog ske på all mark i Sverige idag. Vi har inte friheten idag att reda ut vår egen situation och uteliggarna har ingenstans att ta vägen och de får ingen hjälp heller! Ganska hemsk och hopplös situation för dem som förlorat sina hem!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s