Värderingar och incitament, del två

8-26-13_11971

Patrik Engellau

I början av 1990-talet genomförde Bildt-regeringen, under ledning av utbildningsminister Per Unckel, en universitetsreform. I reformen ingick att universiteten fick sina intäkter delvis bestämda av hur många studerande som fick godkänt på sina tentamina. Ju fler som godkändes, desto mer klirr i kassan för lärosätena.

En eftertänksam person skulle förmoda att denna ordning skulle medföra att lärosätena, som, kan man anta, vill ha pengar, skulle bli alltmer generösa med godkännandena.

För ett par år sedan skrev jag, tillsammans med andra personer, en bok om universiteten där vi påstod att just det befarade faktiskt hade inträffat, nämligen att undermåliga studentprestationer godkänns för att lärosätena vill ha pengarna.

När jag skrev boken, ty det var jag som höll i pennan, kunde jag inte förstå hur Per Unckel kunnat genomföra en så korkad universitetsreform. Han lade ju incitamenten för universiteten på ett sådant sätt att de fick anledning att gynna sig själva på bekostnad av nationens intressen av välutbildade studenter. Jag kände Per Unckel. Han var inget dumhuvud. Hur kunde han göra detta? Hur tänkte han?

Jag förstod inte detta förrän igår, när jag skrev en krönika om värderingar och incitament, där jag bland annat, efter inspiration av den brasilianske historiografen Darcy Ribeiro, pekade på hur värderingar och incitament kan gå på tvärs emot varandra och exempelvis förmå en befriad slav att, till egen nackdel, strunta i sina nya ekonomiska incitament och i stället leva kvar med sin slavmentalitet.

Jag tror att Per Unckel satt fast i samma tänkande, fast tvärtom. Han kunde inte föreställa sig – nu spekulerar jag, men hitta någon annan förklaring! – att svenska universitetsprofessorer och andra lärare vid högre lärosäten i vårt land så gravt skulle förråda sina värderingar att de för snöd vinnings skull skulle godkänna ovärdiga studenter. Vadå för värderingar? Jo, den akademiska professionella elitens grundmurade respekt för kunskap och sanning och hederligt vetenskapligt tänkande. Jag tror att Per Unckel föreställde sig att den professionella kårens värderingar var så starka och fasta att kåren inte skulle kunna låta sig korrumperas av ekonomiska incitament.

Jag kan förstå Per Unckel. Min morfar var kraftverksbyggare och överdirektör i Ångpanneföreningen och hans bror var chef för flygvapnet. Jag kände dem. De var svenska ämbetsmän som aldrig hade låtit sig korrumperas. Eller kanske? Om incitamenten hade blivit lite starkare? Nej, jag tror inte det. De hade betett som slaven som vägrade att ge efter för ekonomiska incitament. Ämbetsmannamoralens diktat var just att ämbetsmannen inte skulle reagera på privata ekonomiska incitament utan tvärtom vara besatt av en annan sorts ideal än lojaliteten mot egot, till exempel lojaliteten mot staten eller nationen.

Jag tror att svensk statsförvaltning fortfarande är rätt motståndskraftig mot personliga mutor. Men det finns egentligen inga spärrar mot den kollektiva korruption som de svenska universiteten, efter Per Unckels reform, ägnar sig åt.

Den stora frågan för mig är varför de brasilianska före detta slavarna efter slaveriets upphävande inte, som jag skrev igår, lät sig påverkas av de ekonomiska incitamenten medan den svenska universitetsprofessionen faktiskt låtit de ekonomiska incitamenten få genomslag. Jag kan inte komma fram till något annat än att det handlar om kulturella fenomen.

Slavkulturen var så distinkt, stark och sedan generationer förankrad i de före detta slavarnas medvetande att de inte uppfattade existensen av de nya levnadsmöjligheter som öppnat sig. Den svenska universitetsprofessionen må en gång ha haft en så stark, egen och distinkt kultur att den inte lät sig påverkas av penningen – så som Axel Oxenstierna en gång önskat och Per Unckel sannolikt trodde fortfarande var fallet –, men denna professionella etik visade sig vara så sliten att den, om den över huvud taget fanns, inte orkade hålla stånd mot de ekonomiska incitamenten.

22 thoughts on “Värderingar och incitament, del två

  1. nilsdacke skriver:

    En starkt bidragande faktor till det moraliska förfall du så målande beskriver är att den socialdemokratiska regeringen 1974 tog bort ämbetsmannalagen. Då förvandlades ämbetsmännen till tjänstemän beroende av politikernas nycker. Det var en av många deformerande ändringar i svenskt samhälle sedan 60-talet.

    Liked by 8 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Det skall vi vara Palme evigt tacksamma för…

      liksom införandet av MÅNgkulturen!

      Sverige hade aldrig varit detsamma utan dessa ”reformer”…

      Erlander har nog snurrat några varv i sin grav sedan dess!

      Liked by 1 person

  2. Christer L skriver:

    Den här ursäkten för Per Unckel liknar mycket resonemanget om ”vem vet vad den här killen bär på för trauman, vad han varit med om”, och annat i den vägen som innebär att ett konturlöst kollektiv tar på sig kostnaden/skulden/skammen. Ingen nämnd, ingen glömd. Döm inte individen, döm kulturen/den socioekonomiska situationen.

    Den som är utan synd/skuld/skam, kasta den första stenen! Så yttrade sig en känd person en gång, sägs det. Men glöm inte att denne man stod för en ideologi som helt avfärdade det världsliga. Detta var kanske en bra motvikt på den tiden, den romerska stormaktens minst av allt humanitära/feminina tid.

    Liked by 3 people

  3. Min strand på ett vykort skriver:

    Brasilianska slavar och universitetsprofessorer i armkrok, och ”kollektiv korruption”, Patrik svingar sig till nya höjder. Så klart, så tydligt.

    Jag tycker mig genom att följa denna blogg att jag ser Sverige som det verkligen är, genom dimmorna, ett land där alla skall vara glada, glada genom att tänka lika. Det finns en offentlig sanning om hur Sverige är och styrs, vi följer lagar, vi har demokrati, men så finns det en annan sanning som är dold om hur Sverige styrs och är, där regegerar en ”kollektiv korruption” och man styrs av högre principer än lag och demokrati, detta är det stora dolda politiska projektet i Sverige, och där är det följdriktigt när man hör en Ramberg säga brunråtta (Hilda och Ruben) eller en Eliasson ursäkta migrantmördare (Hilda och Ruben) eller en Mattson säga hot och hat som ett mantra, eller en Helin som säger att allas lika värde inte kan diskuteras. Det är som om de råkar säga vad de egentligen tycker och avslöjar lite av hur det egentligen är. Därav det stora stora hat mot SD och alternativmedia, det blir alldeles självklart för att trossatserna ifrågasätts. Det är först genom dessas inträde på scenen som man anar de verkliga trossatserna som inte behövde sägas högt förut, när de sägs högt så förlorar de i kraft för de kan häcklas. Vi blir helt enkelt ombedda att hålla tyst, i artikel efter artikel, i riksdagsdebatt efter riksdagsdebatt. Har vi inte förstått det som nästan alla svenskar har förstått ända sen Vasa:

    Det är inte meningen at vi skall vara fria.

    Så jag försöker följa Patrik och er andra upp i trädkronorna, kanske man kan komma att se horisonten till sist, från trädkronans topp. Men se upp! Saru mo ki kara ochiru (även apor ramlar ur träd).

    Liked by 1 person

  4. Lasse W skriver:

    Per Unckel var nog påverkad av tidens trender. Nyckeltal, flödesscheman och liknande. Fler skulle tryckas in på de nyligen utbyggda högskolorna. Ett modernt kvantitetstänkande. Bara den som gått i Per Unckels mockasiner kan förstå honom.

    Gilla

  5. Anders E skriver:

    Nja – skillnaden är väl inte ens kulturell. Eftersom avsaknad av medeltilldelning medför att kurser måste skäras ned, mindre tid till egen forskning, att medarbetare (inkl. den egna posten) kanske måste sägas upp/bantas bort mm – så är/var väl universitetets folk mycket känsligare för ekonomiska påtryckningar (incitament) än de frigivna slavarna i Brasilien.

    Liked by 1 person

  6. Christer Carlstedt skriver:

    Antag att jag har en liten verkstad. Jag gängar bultar åt ett annat företag som också levererar ämnena som jag skall gänga åt dem. Jag får betalt efter det antal gängade bultar jag levererar. Inget märkligt med det. Vi kommer överens om styckepriset och så kör vi.

    Så synd då att när vi satte priset och förväntad leveranstakt så glömde jag en sak.
    Jag glömde att ställa kravet att de ämnen som jag fick för behandling skulle vara helt cirkulära!

    Nu visade det sig att i mina inleveranser så kommer det ämnen som håller mina krav men jag blir även påskickad ett gäng som är mer eller mindre ovala i formen.

    De som bara är litet ovala går ju att gänga, men inte fasen blir deras hållkraft den förväntade.

    Då kan man ju tycka att jag skulle kassera de som inte håller måttet.

    Då glömmer Du en sak. Jag skall betala för den nya maskinen jag behövde för att kunna klara åtagandet. Jag har lokalhyra att betala. Jag behöver jobbet för mitt bröd.

    Universiteten och högskolorna fungerar på samma sätt som min tänkta verkstad.
    De behöver en viss genomströmning för att gå runt.

    Om nu studenterna håller en låg och ojämn kvalitet så kan rimligen inte resultatet heller bli fullgott.
    Den gamla och ”riktiga” studentexamen med landsomfattande och gemensamma prov kopplat till en oberoende tentamen var en sorts garant för inkvalitén till högre utbildning.
    Den gallrade och det var givetvis inte något lustigt att inte bli godkänd för inträde till högre utbildning.

    Förklara då för mig hur lustbetonat det är att komma in på eftergymnasial utbildning och skaffa sig studieskulder på 100.000:- och vara tvungen att hoppa av och gå till arbetsförmedlingen!

    Eventuellt krånglar jag mig igenom med sänkta krav men jag ryker i arbetsmarknadens kvalitetsgranskning.
    Med 300.000:- i studieskuld!

    Jag vill påstå att jag inte gjordes någon tjänst att tala om när jag kunde slinka igenom utbildningen tack vare sänkta krav.

    Liked by 1 person

  7. cmmk10 skriver:

    Manga lektorer forsokte, men pressen fran studenter (via kursutvarderingar) och ledning (ingen loneutveckling da du bl a anses opedagogisk) blir helt enkelt for stor. Nar sedan de aldsta. amneskunniga har fasats ut aterstar bara syndafloden.

    Liked by 2 people

  8. Jasa skriver:

    Har denna Carl Gustav Per Unckel någonsin haft ett hederligt arbete? Snacka om politruk…. Fanns många i hans moderat generation. Ingen dumhuvud? Inte tyckte hans skolkkollegor att han var mycket mera än just så. Partikarriärister av denna sort borde vi alla vara misstänksamma mot.

    Liked by 3 people

  9. 19 december 2016 skriver:

    CITAT

    ..Jag kan inte komma fram till något annat än att det handlar om kulturella fenomen.

    Detta inlägg skrivs som en pendang till resonemanget om Brasiliens utveckling
    Jag är bekant med utvecklingen i Ryssland.

    DESSA är mina tankegångar när jag ställer frågan: Varför så stor skillnad mellan dagens Ryssland och dagens Sverige ?

    SVARET ligger i historien.
    BETINGELSERNA de två länderna har varit så olika.

    ORSAKEN TILL SVERIGES GODA UTVECKLING:
    Den privata äganderatten av jorden, något som präglat Sverige.

    I Ryssland upphävdes livegenskapen så sent som 1861- feodalismen var därmed historia.

    Sverige har aldrig haft feodalism – något särpraglat och gagnfullt för detta land. Här har alltid funnits självägande bönder – vilket starkt bidragit till entprenörskapet i vårt land.

    Med självägande bönder skapades goda rättsliga system, med våra domstolar. Ingen rädsla har hämmat utvecklingen. Människor har hyst förtroende för domstolarna.

    Goda finansiella system med banker och jordbrukskassor, har skapats.

    Härav har följt krav på ett grundläggande skolsysytem. Läskunnigheten var tidigt påtaglig i detta land. Föreningslivet fick ett uppsving. Demokratin fick ett genombrott.

    ETT SLUTSATS är att den svenska grunden är nog ganska stabil.

    Gilla

  10. MartinA skriver:

    Jaja, dumhuvet Per Unckel kanske hade anledningar till desa förstörelsegärningar. Men han är fortfarande anvsvarig för sina handlingar. Politiker anser sig ha rätt att styra. När de ställer till elände så är de ansvariga.

    Liked by 2 people

  11. rudmark skriver:

    Det kulturella fenomenet är väl inflationen av professorer, både meriterade och de karriärupphöjda.
    Tillkommer också att Universiteten har börjats ses som ett sätt att minska arbetslösheten, med medföljande inflation av Universitet och studerande.
    Kanske inte Per Unckel kunde ha den framförsynen?

    Gilla

  12. Höga kusten skriver:

    Människan och djuren är motivationsdrivna varelser. Motivation är inget enhetligt begrepp. Motivation hittar vi överallt omkring oss. I barns lekar, i sexualiteten, i svampplockning, i deltagande i gudstjänster, i törst och hunger, i musikupplevelser och religiös utövning. Ekonomiskt incitament som drivkraft utgör enbart en liten smal sektor av motivations-paletten.

    Länge omfamnade ekonomer en hypotetisk människa, som i sina val ”alltid vinstmaximerande” på ”ett rationellt sätt”. Där renodlades de ekonomiska teorierna, och de ekonomiska incitamenten, fick då ta stor plats.

    Men så enkel är inte människan. Vid mer praktiska försök framträder den sociala människan. Inte en rent egoistisk ensam verkande varelse.

    Människor investerar i varandra. Jag ger dig – så ger du mig. Jag avstår nu – för att vinna trygghet längre fram, i en mer diffus och osäker framtid. Det är det som ger den sociala människan sin kraft och styrka. Att vi investerar i varandra, i vänskap, i relationer och i närhet.

    Men denna psykologi bygger på att människorna runt mig alltid kommer att finnas där. Att relationerna är personliga och varaktiga. Precis som de var under ett jägar-samlarliv. Då fungerade de sociala investeringar som gjordes, och därmed också incitamenten för dom. Man kunde ge, ta och få. Vad som gällde var det ”sociala kapitalet”.

    Pengar är däremot mänskligt frikopplade resurser, stippade och avklädda från all humanitet. De har inget mänskligt i sig, annat än möjligen som sedelbilder på redan döda storheter, som Ingmar Bergman och Astrid Lindgren.

    Mynt och sedlar och kontouppgifter är tillkomna för att verka i samhällen som präglas av anonymitet. Alltså i större samhällen där investeringar i människor inte omfattar alla. Det är också därför genvägar till ekonomisks resurser kan uppstå. Vi får företeelser som stöld, bedrägeri, lögn, försåtlighet, och allmänt tjuvtrixande, som kan pågå i anonymitetens skugga.

    Dagens ekonomiska incitament verkar i större samhällen, på en arena där det går att vinstmaximera inom ett otal olika svårdefinierade sätt. Men ändå finns där fortsatt många mänskliga subgrupper – Kärlek till sig själv inte minst, olika vänner, yrkeskollegor, institutioner, yrkesheder, ämnesområden och ett allmänt bra liv. Motivationsdrivna beteenden är därför ytterst komplexa.

    När människan bygger stora samhällen präglade av anonymitet uppstår därför ofta oväntade effekter, som tidigare hölls i schack i det mer socialt kontrollerade mindre samhällena.

    Ekonomiskt incitament kan därför svårligen fånga den mer komplexa människan. Vi har en tendens att förenkla henne till en varelse som alltid är ensidigt vinstmaximerande och ekonomiskt driven.

    Den synen förstärks gärna av att företagsamhet och samhällsekonomi är så viktiga för oss, och i stor utsträckning styr mycket av vårt samhällsliv. Men människa själv låter sig egentligen inte fångas i ekonomiska teorier och incitament. Den människa som ömt somnar invid dig varje kväll, eller det som motiverar föräldrars kärleken till sitt handikappade barn, kan aldrig drivas på av ekonomiska incitament. Ekonomiskt incitament har sin givna plats, men också sina stora begränsningar.

    Liked by 1 person

  13. Fredrik Östman skriver:

    Man kan ju tänka sig en annan tillämpning av principen, nämligen att Unckel själv var så fast i sitt tänkande att han inte övervägde vilka de faktiska konsekvenserna skulle bli. Han hade, kan man förmoda, två fasta övertygelser som i detta fall samverkade: dels en klockartro på marknadens effektiviserande kraft, och effektivare blev det ju, universiteten fick sina pengar, dels en lika stark tro på att ämbetsmannastaten i evighet kommer att upprätthålla sanning och rätt.

    Tanken måste ju ha varit att universitetens administratörer skulle vidtaga åtgärder för att påskynda examen hos en förmodad grupp av studenter som visserligen var nog begåvade, men tog det lite för långsamt och antagligen söp lite väl mycket. Ett romantiserat minne av den egna studietiden och de berättelser som där spreds om begåvade överliggare. Ett försök till ”nudge” utan varje uns av psykologisk insikt.

    Det Unckel saknade förutom självinsikt var kanske också insikt om den institution i samhället som i forna dagar haft till uppgift att utöva ”nudge” på välvilliga slackers, nämligen familjen. Moderata samlingspartiet var på den här tiden självklart det bästa valet, men det var aldrig något speciellt bra val. De var även i sina bästa dagar mest lite mänskligare sossar längst bak i det socialistiska ledet.

    Problemet kan lösas med hjälp av ekonomiska incitament, men inte av staten, utan bara äv fria medborgare som själva tager ansvar för sina liv och sin försörjning.

    Sveriges extrema politiska miljö lockade åttiotalets moderater att föreslå löjeväckande halvmesyrer.

    Liked by 2 people

  14. En annan Fredrik skriver:

    Artikeln slutar med orden: ”denna professionella etik visade sig vara så sliten att den, om den över huvud taget fanns, inte orkade hålla stånd mot de ekonomiska incitamenten.”

    Som verksam inom universitetsvärlden (i ett annat land) kan jag kanske förklara (mig) lite. Etiken behöver inte ens vara särskilt sliten för att inte orka hålla stånd, eftersom de ekonomiska incitamenten är överväldigande. Till syvende och sist handlar det om ens eget skinn: ens anställning och läroämnets fortlevnad. Grundproblemet är en kombination av att de som betalar dyrt för den högre utbildningen vill försäkra sig om att vi faktiskt gör något för pengarna (ett mycket rimligt krav) och att kvalitet inte låter sig kvantifieras. Över tid har det utvecklats kvantitativa parametrar enligt vilka vår produktivitet mäts: antal studenter på utbildningen, antal producerade högskolepoäng, antal producerade magistrar och doktorer, andel studenter som tar ett visst antal högskolepoäng per år, kundnöjdhet, dvs hur nöjda studenterna är med utbildningen, antal producerade artiklar och monografier. Finansieringen är kopplad till dessa parametrar.

    Vad händer om jag upprätthåller eller höjer kvaliteten på mina kurser och min forskning? Jo, de blir mer krävande. Vilka följder får det? Jo: mitt läroämne får rykte om sig att vara krävande (check), vilket skrämmer bort nya studenter. Med färre studenter producerar jag färre högskolepoäng (check), och färre magistrar och doktorer (check). Andelen studenter som tar ett visst antal högskolepoäng sjunker, eftersom de svagaste faller bort på marginalen (check). Studenterna klagar på att kurserna är svåra, dvs kundnöjdheten sjunker (check). Antalet producerade artiklar och monografier sjunker, eftersom jag sätter mer tid på varje enskild text för att de ska bli bra.

    Enligt varje enskild parameter sjunker min produktivitet, och jag drar in mindre finansiering till enheten. Eftersom högskolevärlden alltid har ont om pengar och alltid lider av sparkrav börjar ledningen titta på vilka läroämnen som är minst produktiva och som kunde läggas ner. Då dyker mitt ämne högt upp på listan. Att hålla fast vid kvaliteten kan paradoxalt nog leda till att du får sparken.

    Sådan är situationen i många länder, så det hjälper inte att söka sig utomlands, utom möjligen till ett dyrt privatuniversitet med gott renommé, där studerandena betalar en massa och förväntar sig att få valuta för pengarna (även om många betalar för att kunna sätta universitetet i sin CV). Jag har kolleger som spottar ur sig tunna och halvdana artiklar och böcker i strid ström för att man räknar antal, inte innehåll. Andra kolleger tummar på minimikraven i kurserna för att kunna upprätthålla produktionen av högskolepoäng. Ett område där Sverige ligger i framkant tycks vara den politiska styrningen av kursernas innehåll och upplägg, där man förväntas inarbeta politiska element, som t.ex. genusperspektiv och hållbart tänkande i sina kurser, oavsett relevans. Det är en anledning till att jag inte kan tänka mig att jobba vid ett svenskt universitet. Av samma anledning har forskarkollegor jag känner lämnat universitetsvärlden. De har etik och integritet nog att inte vara kvar. Respekt!

    Just nu håller vi på att planera ett nytt kursprogram för de kommande åren, och i de nya kurskraven ingår en kvalitetssänkning, dvs studenterna kommer inte att ha samma färdigheter som tidigare.

    Liked by 4 people

  15. Sixten Johansson skriver:

    Patrik borrar sig in mot pudelns kärna! Jag ser det så här: Allting i livet – individen, familjen, samhället, nationerna – kan ses som öppna delsystem. De är kopplade, bildar ett globalt öppet system. Men det där kan vi inte hantera med tanken eller praktiskt. Så vi låtsas att de delsystem vi urskiljer är slutna. Då ser vi lättare vad som kommer ut och det mäts nu oftast i pengar. I en budget mäts input och output i pengar, men vid sidan av de flödena sker mycket annat. Tillgångar i systemet förbrukas, annat byggs upp och blir kvar, men har ofta fått sämre kvalitet. Mycket är osynligt eller kan inte mätas i pengar.

    I det öppna systemet Sverige ingår oändligt många ekorrhjul och pyramidspel. Ekorrarna fortsätter att springa runt, para sig och föda ungar, så länge de matas och orkar. Pyramidspelen fortsätter i det oändliga. Bara vinnarna syns och uppvaktas, för spelen betalas genom att ett fåtal gör stora förluster och ett flertal gör små förluster, som knappt märks. Så länge härskarklassen och den välmatade medelklassen vinner pengar, prestige eller värdestegring, så fortsätter hela ruljangsen.

    En stor del av vår nationalekonomi är pyramidspel och glaskrossningsekonomi. Först vinner glasmästarna och glasfabrikerna. Butiksägarna förlorar, ända tills de tecknar försäkringar. Försäkringsbolagen förlorar, tills de höjer premierna och låter många betala. Men hurra – snart får försäkringsbolagen fler nya kunder, för rädslan ökar! Allt fler köper galler, luckor och larm, försäljarna och fabrikörerna gnuggar händerna, osv. Sverige får en dunderekonomi, många nya jobb! Mycket ”betalas” med lån och låtsaspengar, men tänk efter – det finns ju också en massa små förlorare och massor av osynliga tillgångar har förbrukats eller försämrats av dem som vinner i pyramidspelen och på glaskrossandet. Förlorarnas pengar och de osynliga tillgångarna kunde ha använts till vettigare investeringar och byggt varaktigare värden.

    Så länge ekorrarna får mat, feta siffror på sina konton, värdestegring på hjulet, glänsande päls och kortvarig tillfredsställelse låter de sina egna och andras ungar ta förlusterna. Ungarnas skola rymmer ingen naturlig livskvalitet längre. De får varken lära sig hoppa i skogen eller hitta mat själva. De kan inget annat än springa i egna ekorrhjul, matas, para sig, föda ungar – men VR-glasögon får de! Hurra vad alla är rika!

    Och jo, moralen har förändrats, men det har pågått mycket länge. Hela individualismen, självförverkligandet, narcissismen, nånannanismen, allt detta försvagar ju hela tiden de sociala bindningarna – just de som gör att vi uppfattar vårt närmaste sociala system och vår nation som tillräckligt slutna, överskådliga och förenande system, som vi kan dela ansvaret för och där vi inte accepterar glaskrossning och sjuka pyramidspel.

    Liked by 1 person

  16. Carl-Eric Bohlin skriver:

    Senast jag kollade fanns det 24 professorer i statsvetenskap i Göteborg jämfört med en när jag studerade statskunskap där 1968. Det finns idag en professor i extern redovisning i Göteborg, samma antal som 1968. Man kan inte låta bli att undra om det är så att får man inte ett jobb. så får man se till att bli professor och till det behövs studenter och därmed pengar.

    Liked by 2 people

  17. Gösta Svensson skriver:

    Vad det inte förre kds-ledaren, Alf Svensson, som påstod att det inte kunde finnas problem med att folk fuskade med sjukpenningen? Han sade sig inte kunna tro att någon skulle göra något så uselt.

    Senare tror jag han åtminstone halvt tog tillbaka detta otroligt naiva och korkade uttalande. Minns inte så säkert hur det var med det.

    Liked by 2 people

  18. 77711n skriver:

    En aspekt som glöms är att antalet högskolor utan egentliga forskare samtidigt utvecklades. Som lärare på dessa fungerade ofta gymnasielärare med ett begränsat antal universitetskurser och ingen egen forskarbakgrund. Dessa satte betyg på kurser som egentligen inte var något mer än lite svårare och något mer krävande gymnasiekurser. Det som hände var att man inte förstod att värdera insikten och tillämpningen av förvärvade färdigheter utan det handlade mest om att ha ett gott minne och god receptiv förmåga. Det gick inte att få fram tillräckligt antal forskare och lektorer på högskolorna och undervisningen blev därefter, både vad gällde vad som förmedlades och den litteratur som användes. Inte minst märktes detta i uppsatser, dessutom fanns mycket grupparbete – grupper som bestod av 5-6 personer, där många gånger endast några av deltagarna stod för arbetsinsatsen.

    Liked by 2 people

  19. Patrik S skriver:

    Som stöd för Patriks teori var det samma argument som användes från läkarhåll mot kritiken då New Public Management skulle införas inom vården, nämligen att läkarens etik och moral stod över och skulle förhindra att de ekonomiska incitamenten blev styrande på bekostnad av vårdkvaliteten. Läs Patientens pris av Maciej Zaremba för att se hur det gick med det, även om det säkert kom något gott ur NPM också.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s