Journalistik i världsklass del 5

Ulf Larsson DGS

Ulf Larsson

Journalistkåren gör inte sitt arbete när den satsar på att göra känslomässiga individbaserade reportage istället för att greppa konsekvenserna för hela samhället med den idag förda politiken.

Det menade nyligen journalisten Chris Forsne i en krönika på Ledarsidorna. Alla som regelbundet läser till exempel DN, SvD eller Aftonbladet är väl införstådda med vilka reportage hon avser, nämligen vad man kan kalla flyktingsnyft eller, med ett mer korrekt språkbruk, migrantsnyft. Dessa är starkt subjektiva texter som kännetecknas av saker som hög författarnärvaro, otaliga känslomässiga värderingar och hårt friserat faktaurval. Texterna har ofta, delvis, ett slags kvasilitterär stil som emellanåt landar i ren pekoral – ett slags textuella gråtande barn-tavlor.

Syftet med dessa ”känslomässiga individbaserade reportage”, för att citera Forsne, är rimligen att väcka läsarens empati och att man ska tycka att Sveriges nuvarande migrationspolitik är rena Nazityskland. Textsyftet är alltså i första hand övertalande, något de har gemensamt med till exempel debattartiklar och reklamtexter, och inte primärt informativt. Läsaren ska påverkas att göra eller tycka en viss sak. På SvD, som nuförtiden är den mest pålitliga leverantören av detta slags reportage, menar chefredaktören att ”vår berättande journalistik är uppskattad” – åtminstone av juryn till Stora Journalistpriset 2016. Det bådar gott inför reportageframtiden.

Med tanke på att året närmar sig sitt slut, och att läsarna av svenska tidningar fått sig åtskilliga migrantsnyftisar till livs, har jag på eget bevåg anordnat en liten tävling kallad ÅRETS MIGRANTSNYFTIS där bidragen bedömts utifrån informativitet, författarnärvaro, känslomässigt engagemang och litterär pekoralism. Efter en del grunnande – det var hårt i mål! – har vinnaren kunnat utses. Valet föll på SvD:s Jonas Fröberg i vass konkurrens med samma tidnings Gunilla von Hall. Fröberg är egentligen motorjournalist, men har som sidospecialitet slagit sig på migrantreportage.

Här ska vi nu titta lite på med vilka medel hans senaste verk – kanske det mest högklassiga hittills – konstruerar bilden av migranten. Reportaget har bildrubriken ”Gud har gett oss en ny dotter i Sverige – Malin” och handlar om den syriska familjen Swiraklys flykt till Sverige. Det är en fristående fortsättning på ett reportage om samma familj som Fröberg publicerade i augusti. Historien har många tragiska detaljer, till exempel att familjens dotter omkom i Medelhavet, vilket knappast kan lämna någon oberörd. Just denna händelse utgör reportagets avstamp – tidningens fotograf Malin Hoelstad var med och försökte rädda flickans liv i Medelhavet, och har nu fått ge namn åt familjens nyfödda dotter:

Två mörkbruna ögon öppnas. Vardagsrummets persienner silar solstrålen rakt mot ett litet leende, mitt i Borås.

Mamma Abeer Albisir böjer ner sig från sin fåtölj och det brummar svagt från en röd lokalbuss utanför huset.

– Gud har gett mig en ny dotter. Hon heter Malin, säger hon.

Det månadsgamla barnet ligger i rödvit sparkdräkt i sin säng på den blå trasmattan. In genom dörren kommer SvD:s Malin Hoelstad med kameran i famnen. Hon hejdar sig mitt i steget när hon ser den lilla mitt i rummet.

– Å herre gud.

Malin Hoelstads kamera dunsar i golvet innan hon glider ner på knä. En månad tidigare fick hon ett sms: Kunde tänka sig att få ett nytt människoliv uppkallat efter sig? Nu träffas de för första gången.

Malin och Malin.

Efter denna minst sagt intensiva textnärvaro av en av artikelproducenterna berättas lite om familjekonstellationen:

Det är ett år sedan gummibåten kapsejsade. En väntan som tärt på familjen Swirakly; Abeer och hennes man, telekomtjänstemannen Tarek som sitter bredvid henne och den nu 3-årige sonen Ziad som hänger med armarna runt pappas hals.

I lägenheten bor också Tareks bror Khaled, kassör på Pepsi Colas syriska finansavdelning och hans sexårige son Rodan.

Och:

Khaled hade inte råd att betala 1 000 dollar för alla familjemedlemmar. Frun Nazi, den andre sonen Abid och dottern Sham är kvar i gränsstaden Latakia i Syrien. Ett beslut som de får leva med hela livet.

Att beslutet är något ”de får leva med hela livet” är ju i en mening korrekt, men beroende på om familjen kommer att kunna återförenas – i Sverige eller någon annanstans – blir rimligen detta beslutslevande av lite olika slag.

I samma veva tar vi lite inzoomningar av hemmet med åtminstone tänkt effektfulla kontraster mellan svensk folkhemsidyll och påvert armod i Syrien samt en liknelse som – bara liksom sådär – råkar innefatta en politisk dimension:

Det klirrar av porslin. Gänglig, rakryggad och avslappnad påminner Tareks bror Khaled om Barack Obama när han stegar in från köket med kaffebrickan, på vilken fartvinden nästan omärkligt lyfter ett myndighetsbrev.

Det var ju lyckosamt att inte Khaled liknade Donald Trump eller Jimmie Åkesson – då hade förmodligen Fröberg avstått från liknelsen. Fikastunden fortsätter i kontrastiv anda:

Kaffet ångar ur kopparna på den vitblommiga vaxduken – när det är dags för dagens familjesamtal. Khaled håller upp mobilskärmen där familjen från Syrien dyker upp. De kala väggarna i den provisoriska lägenheten syns bakom. Ett spontant arabiskt ordflöde flödar i rummet och det skojas friskt.

Khaleds ansikte tycks förvridas av längtan när han ska lägga på.

[—]

Påtåren hälls i kopparna och vi kommer in på framtiden.

Hur ser framtiden ut då? Fröberg paketerar detta tema i ett ymnigt bildspråk baserat på glas och guld:

Planer, tunna som glas, uttalas försiktigt, som om de kunde krossas när som helst. Tarek kan tänka sig att bli vaktmästare, Abeer fortsätter gärna som lärare och Khaled får något mörkt i ögonen.

– Jag vill återförenas med min familj. Men jag ska fundera på jobb.

Khaled harklar sig, drar försiktigt ut ett A4-papper ur kuvertet, som vore det en guldtacka.

Asylutredning, står det. Intervju. I Göteborg, efter ett år av väntan och han undrar: Ska han få uppehållstillstånd? Och framför allt: Får han ta hit familjen?

Jobbdetaljen ges ingen framträdande plats i reportaget – Khaled ”ska fundera på jobb” och hans bror ”kan tänka sig att bli vaktmästare”. Den mest målinriktade i familjen är Abeer som vill fortsätta som lärare. Här kunde man kanske ha tänkt sig lite fler och problematiserande frågor kring det framtida jobbandet, men läsaren får mest veta att Khaled oroar sig över familjens återförening. Fröberg förklarar:

Familjen Swirakly kom till Sverige den 16 november förra året, åtta dagar innan regeringen vred åt asylreglerna som ett skruvstäd. I klartext omöjliggjordes då anhöriginvandring.

Här glider Fröberg lite på faktamålet: har verkligen all anhöriginvandring omöjliggjorts? För gott? Vad jag vet är anhöriginvandring tillåten om man fått PUT, vilket man kan få även efter den 16 november 2015, om oftast inte på en gång. Men bortsett från det så behöver man knappast tveka om hur Fröberg ser på den ändrade lagstiftningen, och att han skulle problematisera frågan i reportaget, till exempel huruvida Sverige mäktar med att ta emot 163 000 migranter varje år, är förstås helt otänkbart. Huruvida Khaled själv har något ansvar i att resten av familjen blev kvar i Syrien är givetvis också otänkbart att ta upp, liksom frågor om hur han ser på tillvaron i sitt nya land. Jobb och språk till exempel. Hur skulle han vilja bidra till Sverige? Khaleds känslomässiga habitualtillstånd verkar kunna sammanfattas med vad texten tidigare berättat:

Khaled får något mörkt i ögonen.

Oron för familjen krånglar till det på alla vis för Khaled, berättar Fröberg i impressionistiska-expressiva meningsfragment, och till exempel att lära sig lite svenska har inte gått under det gångna året:

Lagen verkade bara vara ett förslag. Han har gott om tid att tänka. På dagarna. Om nätterna. När han trodde att sonen Rodan inte såg lät han ansiktet bli naket och ögonen svarta.

Smärtan har paralyserat honom från att lära sig svenska. Tänka på jobb. Framtid.

Texten är en veritabel sorgetavla, där Khaleds hopplösa situation tecknas av dels ord som ”smärtan” och ”paralyserat”, dels korta grafiska meningar som ”På dagarna. Om nätterna.” och ”Tänka på jobb. Framtid.”. Fram tonar bilden av ett utsatt offer där tillvaron stannat upp i ångestfyllda skärvor. Att någon skulle kunna ha synpunkter på att Khaled inte har lärt sig någon svenska på ett år eller funderat så mycket på jobb är osannolikt, är mitt tips att Fröberg resonerat.

Hur gick det sedan för Khaled och hans son? Ja, så bra det nu kunde gå utifrån de nuvarande omständigheterna:

De fick liksom Tarek och Abeer permanent uppehållstillstånd. Hade de anlänt åtta dagar senare till Sverige 2015 hade de varken fått det eller möjlighet att få hit anhöriga. De skattar sig lyckliga.

Men det är inte slut på bekymren:

Ändå ligger Khaled vaken i vargtimmarna. Hans ögon är vidöppna.

Hans familj måste nu ta sig förbi stridsområden för att flyga till en svensk ambassad utanför Syrien för prövning. Om det går några flyg. I dag hänvisar svenska UD till ambassader i närområdet. Men då måste familjen söka visum för att åka dit. Det får de inte.

Fortsättning lär följa i SvD, är mitt tips.

Fröbergs reportage är en typisk representant för subgenren migrantsnyftis. Med hjälp av framför allt vinklat faktaurval, kontraster, laddade ord och diverse litterära grepp konstruerar skribenten en bild av ett utsatt offer vars liv ligger helt och hållet i andras händer – Migrationsverket, svenska beskickningar utomlands och så vidare. Det är uppenbart att Fröbergs syfte med texten är att väcka vår empati, och få oss att tycka synd om Khaled. Ett annat syfte som hänger ihop med det första är att kritisera den svenska migrationspolitiken – det är svårt att inte uppfatta texten som kritisk i denna fråga. Ett tredje syfte kan vara att försöka bidra till kunskap och på så vis minska främlingsfientlighet. Oavsett hur det ligger till med huvud- och delsyften så är den fråga jag ställer mig: Är texten ett exempel på lyckad kommunikation givet syftena? Blir majoriteten av läsarna rörda till tårar av berättelsen om Swiraklys öden och framtidsplaner? Kommer läsarna att tycka att Sveriges migrationspolitik är horribel? Eller får texten en motsatt effekt? Dessa frågor vore synnerligen intressanta att få svar på, och jag ser fram emot att någon av branschföreträdarna – varför inte SvD? – genomför en sådan undersökning. Eftersom man i dessa dagar beklagar sig så mycket över kritik av journalister och konkurrens från ”alarmistiska” alternativmedier, borde det ligga i deras eget intresse med en sådan kartläggning. Och eftersom tidningarnas artiklar enligt uppgift från just SvD bara speglar vad läsarna efterfrågar. Om läsarna skulle visa sig ointresserade av migrantsnyftisar – vad skulle hända då, månntro?

40 thoughts on “Journalistik i världsklass del 5

  1. Bo Divander skriver:

    Det vore väl litet märkligt om Khaled, en syrisk man, hade påmint om Donald Trump. Som kanske mest kommer att bli ihågkommen i framtiden för sitt blond-röda hår? Ursäkta sarkasmen, men jag tycker nog att artikelförfattaren använder en onödigt ironisk ton i sin text. Det handlar ändå om en familjetragedi i bakgrunden, även om familjen är flyktingar. I sak kan jag förstå kritiken mot tidningarna och journalisterna, men vi som sitter här i välfärdslandet Sverige och skriver debattartiklar och kommenterar artiklar, har nog svårt för att riktigt sätta oss in i flyktingars många gånger grymma öden. Det håller nog inte att, som en del gör, gömma sig bakom argumentet att de som tar sig till Europa är lyxflyktingar. Sådana människor skulle nog knappast komma med gummibåtar. Kritiken mot den förda flyktingpolitiken bör ligga på EU-nivå. Så länge flera medlemsländer motsätter sig en mer gemensam gränsbevakning vid EU:s yttre gränser, blir det, som nu, en nyckfull politik. Ena halvåret närmast fri flyktinginvandring och andra halvåret mycket restriktiv. Jag menar då den förda politiken i Sverige och kanske Tyskland. Andra länder, som Slovakien, vill köpa sig fria från hela problemet. Alltså bättre samordning mellan de olika länderna inom EU. Ursäkta om jag inte riktigt har hållit nig till ämnet, nämligen tidningarnas och journalisternas flyktingskildringar. Andra kommer säkert att kommentera den saken mer.

    Gilla

    • Tomas Lenke skriver:

      Att EU skulle kunna enas om flyktingmottagande är inte troligt.
      Dessutom så skulle det förutsätta att Sverige anpassar nivå på bidrag och välfärd för migranter till samma nivå som Bulgarien eller Ungern, annars kommer migranterna som fått tillstånd av EU att shoppa runt efter de bästa villkoren.

      Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Vem är det som talat om lyxflyktingar? Khaled har tagit sig till Sverige med sin son. Det kan kvitta om han gjort det som flykting eller migrant. Att sticka och låta resten av sin familj vara kvar i det kaos som han åberopar för att få sin flyktingstatus godkänd kvalificerar honom som ynkrygg, snällt uttryckt. Det gäller att hålla sig till ämnet och inte bjuda på ytterligare snyftargument och andra avledande krumbukter. De marknadsförs, som Ulf Larsson visar, på ett oöverträffat kvalificerat sätt av PK-media. Jag förstår att du inte uppskattar ironi, för den riskerar bryta vördnaden för det pseudoreligiösa trams som PK-media består oss med.

      Liked by 1 person

    • Ulf Hellbacken skriver:

      Nej Bo,
      Här har du fel. Du gör samma misstag som många journalister redan gjort! Att döma ut Trump i förväg vilket, med kunskap om det gångna året kan visa sig vara vanskligt att backa ifrån.

      Dessutom finns det internationellt många berättelser som denna, sanna eller falska?

      Här och kanske också i många andra liknande ”öden”, finns en målsättning att förvirra eller kanske bättre, avleda läsaren från det verkliga problemet, att berätta sanningen eller avstå från att sprida rykten?

      Jag tror att vi är många som så här dags blivit vaccinerade mot sådan propaganda, inte minst p g a det försämrade förtroendet för MSM.

      Gilla

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Jag sade upp SvD som en följd av dess klimatoffersnyftis den 4 oktober 2015 och jag är glad att slippa bli upprörd nästan varje morgon av liknande snyftisar och dessutom få betala för skräpet. Jag antar att de som förväntar sig att SvD fortfarande är en tidning som ger saklig information och granskar makten men istället får migrant- och andra snyftisar har reagerat på liknande sätt. Därför är det väl troligt att en majoritet av dem som ännu betalar åtminstone godtar det SvD skriver.

    Liked by 8 people

  3. Min strand på ett vykort skriver:

    Jag tror vi har nått ett tillstånd i Sverige nu med så djupa klyftor att de blir mycket svåra att överbrygga. Jag tror, och ännu mera så sedan jag börjat läsa the New Totalitarians, att svenskarna är djupare indoktrinerade än nästan något annat folk, att Aldous Huxleys dystopi har blivit en realitet i Sverige, jag börjar först nu greppa djupet och inse hur långt från åsiktsgemenskapen jag personligen alltid stått, varför? Jag värderar friheten. Friheten att vara som jag själv vill, tänka som jag själv vill, leta upp den information jag själv vill. Trots detta så accepterade jag att ett år av mitt liv togs för Sverige och gjorde militärtjänst och jagade ubåter (inne i Stockholm också..). Inte mer, jag har insett att de som styr inte vill att jag skall vara fri, det är också därför de inte förstår valet av Trump.

    Jag tror att när svenskar möter en migrantsnyftis så sker detta:

    Man delar sig, vissa läser, förfäras och snyftar, andra ser rubriken och läser inte ens artikeln, man vet redan allt, allt är sagt och allt är fel, snyftet till trots. Det sitter någon våldtagen svenska och snyftar också, det sitter en pensionär och snyftar och det sitter kvinnor och barn, miljoner av dem i fattiga länder som aldrig, aldrig, kommer att komma till Sverige, och snyftar.

    Liked by 10 people

    • En spännande framtid skriver:

      Ja när får vi se DN, SvD mfl skriva hjärteknipande snyftisar om fattigpensionärer, folk i bostadskön, sexualofredade kvinnor osv? Det verkar inte vara lika populärt hos journalisterna.

      Liked by 6 people

      • rudmark skriver:

        Hade han åkt till närområdet hade han klarat sig bra på sitt eget språk. Kanske hade räckt med att bara åka till västra Aleppo som har varit lugnt de senaste fem åren.
        Visserligen hade han fått betala boendet och maten själv……

        Liked by 4 people

  4. Sten T skriver:

    Jag förstår att det måste varit ett omfattande arbete att bearbeta alla snyftreportage för att kora vinnaren. Snyftreportagen verkar ju vara på modet bland de flesta etablerade medier. På nyhetstid i Aktuellt och även i Västnytt har de vissa dagar utgjort merparten av sändningen. Då är det bara att stänga av, liksom man snabbt bläddrar förbi snyftisarna i SvD. Tack för en väl skriven text.

    Liked by 3 people

  5. DanTor skriver:

    Ulf sammanfattande, – ” Det är uppenbart att Fröbergs syfte med texten är att väcka vår empati – – – ”
    ”vår” var ordet, njaeee blir mitt drag av att, endast, läst det som du citerar.
    Texten känns mera som slags prosa och om den är tänkt att påverka betraktaren kan det endast gälla de närmast sörjande av dessa så kallade godhets-missbrukare.

    Denna nya type av nyttjande av utsatthet, oavsett, och en utsatthet vilket givet är merän periferiert sett från missbrukarens vy, är klara besked att dessa karaktärer är i riktigt svår gungning kanske mera likt en, slunga.

    Gilla

  6. BjoernS skriver:

    Detta är vad journalisterna lär sig på journalisthögskolan. Måhända säljer det lösnummer och måhända är det enklare att skriva än att samla fakta och göra en mer övergripande beskrivning och analys, men en vettig samhällsdebatt främjar det inte. Jämför gärna med titeln ”den tredje statsmakten” och påståendet att media utför granskande journalistik.

    Igår var jag i kyrkan och, mycket riktigt, prästen läser upp Juluppropet. Det är precis samma vinklade berättelse. Tyvärr måste det finnas mer praktiska människor som genast börjar fundera över kringsaker som också måste fungera; bostad, arbete osv. Vi är alla bekanta kostnaderna, problemen och undanträngningseffekterna. Det är sådant som dessa tyckare inte behöver/vill tänka på. Då blir det så enkelt att vara god, man kan liksom fokusera på det goda och ignorera allt annat. Det obehagliga lämnar man åt andra; speciellt de som blir undanträngda eller som på annat sätt betalar – samt åt oss mer praktiskt lagda som dessutom ofta i bästa fall kallas främlingsfientliga.

    Jag hävdar att det är en feg och klandervärd hållning att på detta sätt göra det enkelt för sig.

    Gilla

  7. Jasa skriver:

    Bra skrivet, Ulf! Är det ingen annan som märkt hur också P1 fylls mera och mera av denna typ av migrsntsnyft program? Det börjar bli plågsamt. För att inte tala om anslysen av kriget i Syrien, där konflikten mellan Sunni och Shia verkar glömts bort och man försöker till varje pris få upp det som en konflikt mellan demokrati och Assads diktatur. Snyf överallt.

    Liked by 3 people

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    I en värld på snart 7.5 miljarder människor händer varje dag tragiska händelser för så där 10 miljoner människor (1.3 promille) eller lika med hela Sveriges befolkning. En nära anhörig går bort i en hemsk sjukdom, en dotter blir slagen och våldtagen, ett litet barn dör av svält, försummelse, misshandel eller malaria. Det är inte bara från Syrien som folk flyr detta händer allmänt i Kongo, det händer i Sudan och det händer i Burma osv osv.

    Ibland måste man sätta sig över de empatiska känslostormarna och försöka tänka klart. Försöka vara något av en realpolitiker. Svensk media har givit upp alla försök till saklighet och har förvandlat vad som händer i världen till kvällstidningsjournalistik. Empatin räcker bara till åt det mest visuella och extraordinära och till slut finns det kanske inte ens något kvar åt de allra närmaste, som alla försummade gamla som faktiskt far illa i vårt eget land. Eller barn och ungdomar som får en miserabel utbildning. Till dessa har vi faktiskt förbundet oss hjälp och omsorg.
    Ibland är man faktiskt tvungen att sätta prioriteter även om det skulle betyda att man får hålla empatiförrycktheten under kontroll.

    Liked by 4 people

  9. uppstigersolen skriver:

    Ja det är för bedrövligt att sådan här smörja produceras. Jag har ju SvD för att det är bra med en morgontidning. Dock bläddrar jag förbi dessa ”reportage”. Om Sverige skulle bli omöjligt att vara kvar i så inte sjutton skulle jag dra själv och lämna hustru och barn kvar. Jag undrar om snyftreportrarna skulle göra likadant som dessa män som kommer har gjort?

    Liked by 2 people

  10. MartinA skriver:

    Det kan vara att ovanstående snyftis har mer generella ambitioner. Men det klassiska snyftreportagen från nittio och tvåtusentalen syftade till att få undantag från lagen. Något som media ofta lyckats med de år som gått. Det är ett direkt angrepp på lagstyret. Media som vill konkurrera med den lagstiftande makten.

    Det här är inget nytt fenomen. På tusentalet sammanställdes de juridiska principer som kom att bli grundbulten i den västerländska civilisationen av biskopen Burchard av Worms. En av dessa var ”Dura Lex, Sed Lex”. Det vill säga, ”Lagen är hård, men det är lagen”. När någonting skrivs in i centrala lagtexter så är det just precis för att det är vanligt att folk försöker använda metoden. Så redan för tusen år sedan var snyftreportaget ett välkänt problem. Men till skillnad från vår tid så kavlade den tidens ledare upp ärmarna och gjorde någonting åt det. Kan vara värt att komma ihåg när någon kritiserar den ”hemska” och ”enfaldiga” medeltiden och dess kyrka och religiösa tro.

    Liked by 2 people

  11. Jan Ahlström skriver:

    Har det i dagspressen, Svt Tv4, förekommit något ifrågasättande reportage kring de personer som tagit sig hit utan att ha något skäl till asyl? Nej antagligen inte.
    Tror det finns en sjö att ösa ur om man skulle ha viljan/modet att beskriva den sida av asylinvandringen som bidrar till att ”Moder Svea” känner samma oro inför framtiden som Khaled i SvD-reportaget.
    ”Moder Svea” har dock lite fler familjemedlemmar att ansvara för och kan inte flytta hem om framtiden ter sig alltför dyster ekonomiskt sett.

    Liked by 1 person

  12. Märta Karlsson skriver:

    Svd har svår konkurrens i snyftreportage inom migrantområdet, av DN. Dagens DN med intervju av Morgan Johansson och med rubriken: Ministern försvarar utvisning av afghaner.

    Vad ska försvaras? Att Sveriges myndigheter följer lagen.

    Gör ett stort reportage om vad tjänstemännen på Migrationsverket får utstå när de ska utföra sitt arbete.
    Den journalistik som du beskriver i Svd och som jag ännu så länge tar del av i DN, ger inte ett sakligt intryck utan är fylld av känslopjunk.
    De journalister som har så stor empati, mer än vad lagstiftarna antas ha, åk till flyktinglägren, delta, gör något konkret i stället för att bedriva denna proganda som vi läsare avslöjar. Vi kan faktiskt tänka själva.

    Liked by 1 person

  13. Stefan Sewall skriver:

    Det viktigaste utelämnar SVD-artikeln: Kommer familjen att anpassa sig till det nya landets seder och bruk? Kommer man att leva som sekulära moderna västerländska medborgare, och kommer man att uppfostra barnen till att bli moderna sekulära västerlänningar? Eller är dessa flyktingar strängt religiösa slöjbärande muslimer med risk för radikalisering i andra och tredje generationen? Kommer man att acceptera och respektera vår gamla urvattnade kristendom resp. agnosticism/ateism och vår jämlikhet för kvinnor och HBTQ grupper, i vårt moderna land eller kommer man att söka sig till en växande muslimsk enklav och bidra till islamisering av Sverige för att om 50-70 år ta över och marginalisera oss sekulära västerlänningar i vårt spröda under 1000 år framkämpade goda förtrycksfria samhälle. Vill de som kommer hit på sikt påtvinga oss svenskar ett nytt värre förtryck än medeltidskyrkans? Kommer de att visa tacksamhet för att vi tagit emot dem genom att respektera oss och anpassa sig till oss?
    Dessa frågor är de viktigaste för oss och borde tas med i sådana reportage.

    Liked by 3 people

  14. Avon Barksdale skriver:

    Journalisterna gör ju bara ett ‘bra’ jobb. D.v.s inte som objektiva samhällsjournalister utan som de agendadrivna opinionsjournalister de är.

    Det som övergår mitt förstånd är _varför_ de har den här agendan. Hur kan så många fortfarande tycka att det är en bra idé att fortsätta sälja in Sverige internationellt som det stora asyllandet. Vidmakthålla trafikströmmen över medelhavet, flyktingsmugglarnas vidriga verksamhet och splittringen av familjer. Hur kan man tycka det är en bra idé att tusentals unga killar fortsätter lockas att överge sina närområden för att komma hit, för att i väldigt stor utsträckning bli förbittrade, känna sig lurade och fastna i utanförskap. Och att vi lägger enorma summor på denna verksamhet till den grad att det äventyrar framtiden för vårt samhälle. När alla vet att just hjälp i närområdet är den enda framkomliga vägen. Vi tar bildligen bröd, medicin, vård, utbildning, rättshjälp från 10 familjer på flykt i regionen för att försörja en yngling som lyckats ta sig hit. Det övergår mitt enkla förstånd att så stora grupper opinionsbildare fortfarande har denna agenda, att de tycker det är en bra idé. Jag fattar det inte.

    Hjälp mig förstå, någon…

    Liked by 2 people

  15. Bengt skriver:

    Vad som är än mera tröstlöst är att Public Service – SR och SVT – också ”satsar på att göra känslomässiga individbaserade reportage” speciellt när det handlar om migranter men även i andra sammanhang. Det är så uppenbart att det är i propagandasyfte. Inte för att vi ska få vetskap, utan för att vi ska tycka. En effekt av denna journalistik är att den leder till känslokyla.

    Man vänjer sig vid att att tycka synd om. Jag vill inte bli känslokall. Morgontidningens snyftreportage är lätt att bara som hastigast ögna över och sedan bläddra vidare, medan exempelvis inslag i P1Morgon är svårare att ”bläddra förbi”.
    Tack och lov att det finns alternativ på nätet, men verkligt beklämmande att ”Stjärne- och Hedin-infektionen” tagit sådant fäste

    Liked by 1 person

  16. oppti skriver:

    Gunilla von Hall är mitt val.
    Hennes blinda tro på att rebeller i Syrien är goda skapar frustration hos mig.
    Mer vapen till ”moderata rebeller” har hållit liv i kriget i sex år nu.
    FN har också satsat på att kriget skall vinnas av rebellerna vilket inte stärker deras aktier.
    I agenda igår satt Bildt och Eliasson och förklarade att FN skall satsa på att rensa världen från Diktaturer. När blir det Kinas tur?

    Liked by 2 people

  17. Vx skriver:

    I Malmö har hitintills 12 mord skett och totalt 27 mord i hela Skåne och Göteborg ligger inte långt efter.

    Nu går invånarna till storms mot politiker som inte sköter sitt uppdrag och jag häpnar över deras hyckleri och dubbelmoral.

    Inte ett pip om att det är deras egna bröder, barn, barnbarn som mördar, bränner bilar, kastar tegelsten mot polis och räddningspersonal!

    Varför skjuts det inte lika friskt i andra områden dit svenskfödda flytt och invandrare som också tagit sig ut från områden där bokstavstrogna Korantolkare håller uppsikt på moralen och negligerar svensk lag?
    Dan Eliasson, rikspolischefen planerar nu en polishögskola i Malmö, vi får bara hoppas på att förturer till intagning inte serveras direkt till maffiagänget. Risken är då stor att det räcker med att säga att ” vi ångrar oss och är snälla nu” så får de en AK-47:a under armen.

    Inte ett uns av tacksamhet finns mot landet som gett dem uppehållstillstånd, försörjning, bostad, skola, vård och bidrag långt över vad de som betalar får i stöd.

    Att, vi landets pensionärer, som lagt grunden till landets välfärd, nu blir allt fattigare och varav många av oss svälter rör dessa kravmaskiner inte i ryggen.

    http://word.harrietsblogg.se/

    Liked by 3 people

  18. lensof skriver:

    Dagstidningarna och deras journalistik är på väg bort utan möjlighet till återvändo.
    Där jag bor sätts brevlådor igen på dörrarna och nya dörrar har inga brevinkast. De små lådor som har blivit norm rymmer endast brev av begränsad storlek.
    Denna utveckling är det få som beklagar. Nästan ingen har en morgontidning längre och man slipper gå till återvinningen med oönskad post.
    TV har fortfarande de flesta men allt fler för att ha som nedladdningsmöjlighet. Det som ses från SVT är adventskalender och möjligen sport.
    Vi är alltså ett folk som i rasande takt går från att vara allmänbildat och väl insatt i vad som sker i stat och kommun till att vara avstängda och isolerade i våra grupper. Information vi får och tar till oss är den som kommer från redan etablerat umgänge och önskade kanaler, andra och annat släpps inte in.
    Ändå är detta inget som tycks bekymra vare sig politiker eller journalister och om de gör det så lägger de ensidigt skulden på att människor gör fel val. Man söker göra människor val till onda handlingar även när det är anpassning till en verklighet som de styrande har skapat.
    Det hela är mycket märkligt och med snyfthistorier och känsloträsk skapar man i rasande fart en segregation vi inte var i närheten av tidigare.

    Liked by 2 people

  19. Höga kusten skriver:

    Hittills har av emotioner uppbyggd journalistik fått verka tämligen ostört. Nu har den kommit upp på analysbordet. Och det är bra.

    Filmisk dramaturgi och berättande har funnits länge. Säkert har emotionellt driven journalistik hämtat påverkan därifrån. Man talar allt mer om narrativ, om berättelsen som förpackning.

    Men den som läser en roman eller ser en långfilm, vet om att hon eller han manipuleras.
    De går medvetet med på det. Så fungerar fiktionen.

    Trollkonstnären har samma förhållningssätt gentemot sin publik.
    Publiken vill hänföras och luras. Uppvisningen bygger på en gemensam överenskommelse om just detta.

    Med starkt subjektiva texter i dags- och veckopress förhåller det sig annorlunda. De skall påverkas på ett mer försåtligt sätt, utan att läsaren egentligen tänker efter. De saknas därför den ärlighet, som långfilmer, romaner och trollkonstnärer uppvisar.

    Detta är mycket allvarligt när berättandet träder in i politiska syften, utan att fiktionen som medel att påverka redovisas. När SvD gömmer sig bakom att läsarna bara får vad de efterfrågar, är detta inte sant. För prenumeranter och läsare vill förstå världen bättre. Som den fungerar i ett komplicerat samhälle, upprest över det personliga. De vill få hjälp att förstå verkligheten via sitt intellekt. Inte att försåtligt manipuleras via magen.

    Vad SvD serverar i sina reportage kan mer jämförbara med långfilmer, romaner och trollkonster – men utan att informera publiken om fiktionen. Ärligheten och kontraktet med publiken och prenumeranter är då egentligen bruten. Grepp inom fiktion lånas ut utan att redovisas. Fictionfilm presenteras som dokumentär och tvärtom. Tydlighet och ansvar suddas ut.

    Nu lyfts äntligen ärligheten upp för analys. Och att det görs utanför mer traditionella medier är symtomatiskt. Det är ledarsidorna.se och detgodasamhallet.com, som gör det.
    Övriga media tiger, trots att verkligheten själv blir allt mer högljudd och påträngande utanför dörren. Traditionella medier sviker människor, och i förlängningen det gemensamma samhället.

    Liked by 1 person

  20. katarinanadi skriver:

    Knivskarpt som alltid! Och det du beskriver, denna märkliga tro på att människor som flytt undan krig, mår bättre om de viktimiseras, får leva utan krav från omgivningen, slipper koncentrera sig på att lära sig svensks eller jobba, är totalt oförståelig och för mig är det en gåta varför så många välutbildade svenskar tycks dela denna tro. När har en sådan total förändring i synen på medmänniskan och vad mänskligt liv är skett? Människor som kom med de vita bussarna t Sverige efter andra världskriget hann knappt äta upp sig innan det var dags att börja jobba och på arbetsplatsen lära sig svenska på egen hand. Och det var så man ofta återfick sin livsstyrka. Iranier som kom så sent som på 1980-90-talet eller bosnierna viktimiserades inte heller så gränslöst, bortom all sans och vett, som nu drabbar syrierna. Varför???

    Liked by 2 people

  21. NETTANN skriver:

    SR P1 var fram till för så där tio år sedan en suverän kanal men då började det spåra ur. Smittan har sedan spritt sig inom SR och idag har hela koncernen fått överfull PK-dos. T.ex. Cecilia Uddén är fullständigt vaccinerad och kör fullt ut efter det beskrivna snyft-konceptet. (Hon kickades ju nyligen ut ur Syrien, kanske för att de tröttnat på barnradio.) Idag duger SR till att få en indikation om att något har hänt. Vad det egentligen var som skedde måste oundvikligen undersökas via andra vägar.

    Minns jag rätt så skrev K-O Arnstberg för något år sedan att han börjat förakta svenska folket p.g.a. deras motståndskraft mot nyanserad information (eller något liknande). För egen del så hyser jag liknande känslor gentemot dem i mitt villaområde som på morgonkulan hämtar tidningen i brevlådan. (Och ibland är det svårt att helt tiga så vissa möten blir aningen ansträngda. Fast det finns de som tydligen känner faran av stigmatisering och förklarar sig med specifik idrottsinformation, etc.) OK för att ta till sig gratisalster eller då och då göra en studie men hur attan kan man fortlöpande t.o.m. betala för att förses med färdiga, enfaldiga agendaåsikter?

    Liked by 2 people

  22. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Ulf, för presentationen av detta prunkande exemplar av medial känsloretorik! Det vore grymt men rättvist mot Jonas Fröberg och SvD-redaktionen om valda delar ur texten med lätt redigering och namnbyten trycktes i Grönköpings Veckoblad. Men den satiren vore opassande med tanke på den syriska familjen – och det melodramatiska är nog tänkt att tjäna ett gott syfte. Att sedan Jonas Fröberg och nästan hela SvD-redaktionen inte kan tänka längre än näsan räcker är också klent, men mänskligt. Vi som kritiserar har egentligen ingen anledning att vända oss till SvD, kan möjligen bara fråga prenumeranterna om de verkligen vet vad de betalar för.

    Men ju mer våra ögon öppnas för innehållet och retoriken i media, desto större anledning att ta ett par steg bakåt och inse hur de faktiskt fungerar i samhället i sin kontroll av det offentliga rummet och i skapande av det kollektiva medvetandet. Sanningen är ju den att SvD och andra massmedia själva eller via aktörer kan framföra precis vad som helst när som helst hur ofta som helst, så länge det inte är lagstridigt. Deras journalister, krönikörer, säljare, posörer och evangelister har en magnifik predikstol och mycket starka högtalare och menigheten kan inte alltid blunda och hålla för öronen.

    Massmedia får miljoner av våra pengar och behåller sin köpta eller inmutade officiella eller halvofficiella status och makt, oavsett hur undermåliga deras produkter är. De behöver inte ta ansvar för någonting alls. Ena dagen är rumpchocker, bröstmjölksbullar, skilsmässor, TV-fjolleri och idrottsligt strunt precis lika viktigt som Trump och nästa dag är allt glömt eller trumpetas åter i kör. Massmedia fungerar nyckfullt, oansvarigt, hysteriskt, maktgalet, skenheligt, masspsykotiskt, lättkränkt, navelskådande, storhetsvansinnigt, halvblint, okunnigt osv – och just så formar de förstås samhällets kollektiva medvetande. Ja, de ÄR, förkroppsligar, merparten av samtidens kortsynta, barnsliga, psykotiska seende och tänkande – hur nedslående den insikten än är.

    Gilla

  23. Björn skriver:

    Jag vill också höra till de ”goda”! De verkar ju vara såå nöjda och tillfreds med sig själv, de där PK-människorna som bara vill ge, ge och ge så mycket som möjligt, till alla från hela världen som lyckas ta sig hit! Visserligen är det allas våra gemensamma skatteintäkter som ryker, när de i firma Godhet upa knarkar loss, men faan va gött de ser ur att må! Men tyvärr sätter MITT intellekt stopp för deltagande i godhets-yran; jag har brutalt nog begåvats med ett sinne för konsekvensanalyser! Baksmällan, som jag ser komma, dödar effektivt all min ev glädje med att vara lyckligt naiv och ”god”!

    Gilla

  24. gmiksche skriver:

    De finns några ljuspunkter dock. GP tycker jag skiljer sig klart positivt från mängden. Det jag saknar hos GP är att man inte ens där vågar trampa Stockholmskollegorna på tårna. En synnerligen angelägen uppgift för en alert tidningsledning.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s