Värderingar och incitament

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Brasilien genomgick en mycket dramatisk period under andra hälften av 1800-talet. Sa jag dramatisk? Vilket ynkligt och svagt uttryck! Det handlade om en förskräcklig konvulsion, en omvandling i grunden, en total förändring av ekonomins fundament.

Basen för den brasilianska ekonomin var slaveriet, först av indianer, sedan alltmer av afrikanska svarta. Arbetskraften i landet bestod av slavar. Utan slavar hade det inte funnits någon produktion, i varje fall ingen kommersiell produktion. Utan slavar hade det bara funnits fattigt självhushållningsjordbruk. (OK, man kan tänka sig en annan värld där Brasilien i stället hade utvecklats som Nordamerika, men nu tänker jag inte på det.)

Under 1800-talets andra hälft avslutades slaveriet gradvis. Nationens grund raserades. Så enkelt var det, så genomgripande, så skrämmande för det etablerade samhällets försvarare och så svårbegripligt för en nutida betraktare.

Det började år 1850 när en ny brasiliansk lag stiftades, efter påtryckningar från England, som förbjöd import av afrikanska slavar och därmed de nödvändiga leveranserna av arbetskraft. År 1871 kom sedan ”Den fria livmoderns lag”, som stipulerade att slavars barn skulle vara fria. År 1888 kom ”Guldlagen” som frigav alla återstående slavar.

Vid det laget höll Brasilien på att byta utvecklingsmotor. På 1700-talet hade guld- och diamantutvinningen i delstaten Minas Gerais varit ekonomins drivande kraft. Men guldet tog slut och ekonomin tillbakabildades under några årtionden till dess att en ny jordbruksindustri började växa som tycktes kunna återskapa en internationell tätplats för Brasilien som kommersiell jordbruksnation efter 1600-talets sockerekonomi, nämligen kaffet.

Kaffeproduktion kräver arbetskraft. Mycket arbetskraft, särskilt under de första åren medan kaffeplantorna förbereder sig för att ge frukt, kort sagt under den period när arbetskraften i Brasilien blev alltmer uttunnad.

Läsare! Jag vet vad du tänker. Vad är problemet? frågar du dig. Den ena dagen är den svarte slav och nästa dag fri arbetare, vad är det med det? Det naturliga är förstås att den nyss frigivne arbetaren etablerar sig som fri lönearbetare, vilket är gynnsamt för alla eftersom, vilket vi har lärt oss i skolan, den frie arbetaren är mer produktiv än slaven.

Läsare, bered dig på en överraskning. Skolan berättade inte hela sanningen. Den frie arbetaren är mer produktiv, visst, men den frie arbetarens mentalitet är inte slavens mentalitet och mentaliteter och kulturer ändrar sig bara långsamt och bara på det trista viset att representanter för gamla synsätt dör undan och ersätts av generationer med andra uppfattningar (vilket kan ta åtskilliga generationer om den gamla kulturen fortsätter att existera). Det betyder att den befriade slaven fortsätter att vara slav eftersom kulturer och mentaliteter är starkare än ekonomiska incitament (som i sin tur är nästan lika starka som moderskärleken, den kanske mest kraftfulla mänskliga driften).

Läsare, föreställ dig en slavs situation och incitament. Här litar jag på Darcy Ribeiro, författare till Det brasilianska folket, ett verk som ingår i landets historiografiska kanon. Den svarte slaven, säger Ribeiro, ”var till följd av all sin erfarenhet inställd på att kämpa emot att förslitas i arbetet, vilket han på alla sätt strävade efter att bespara sig i syfte att skydda sig själv”.

Ett annat och råare sätt att uttrycka samma observation kunde vara att säga att slaven, med tanke på att han var ett kapital som ägaren inte ville riskera att förlora och därför skulle få mat oberoende av sitt produktionsresultat, saknade anledning att anstränga sig i arbetet.

Läsare, du frågar återigen vad är problemet. Varför skulle inte slavens beteende förändras i enlighet med de nya ekonomiska incitamenten i och med att han blev fri? Skulle han inte, som mänsklig varelse, lockas att producera mer i syfte att tjäna mer? Lyssna till Ribeiro:

Den frigivne slaven etablerar sin existens som fri arbetare mot bakgrund av de tänkesätt som betingats av hans tidigare situation. Hans oundvikliga reaktion är att minska kravet på disciplinerat arbete till det minimum som krävs för att tillgodose hans mest elementära behov. I denna situation kan han inte påverkas av någon stimulus som lovar bättre belöning. Hans grundläggande önskan är att värna sin sysslolöshet och rekreation… Den forne slaven återtar arbetet som fri lönearbetare genom att utföra det med ännu lägre produktivitet än vad han tidigare åstadkom som slav.

Det tar tid, säger Ribeiro, innan de ekonomiska incitamenten övervinner och dominerar den medfödda och inlärda mentaliteten:

Först senare generationer lyckas skapa en annan självbild och blir, genom att de föds fria, förmögna till ökad energi och ambition.

Stackars plantageägande storjordbrukare i kaffebranschen inför denna enorma potentiella efterfrågan med så lite arbetskraft att hantera situationen! Vad göra?

Med den brasilianska statens hjälp startades ett projekt för att importera europeisk, framför allt italiensk, arbetskraft i syfte att tillgodose kaffeplantagernas behov av arbetskraft. ”Statarna skrev kontrakt i Europa om gratis resa med familjen, garanti för det första årets leverne samt en plätt jord för den egna livsmedelsförsörjningen”, skriver Ribeiro och fortsätter: ”Med en vidare föreställning om sina möjligheter och i medvetande om de bättre möjligheterna som lönearbetet erbjöd producerade immigranten mer och bättre. Några lyckades efter några år, tack vare sin sparsamhet, att frigöra sig från sin tillvaro som statare och blev i stället småföretagare”.

Läsare, märkte du? “Tack vare sin sparsamhet”. Vad innebär detta om inte ett kulturellt drag, en värdering, något som sitter i huvudet?

Italienska statare åstadkom något som frigivna afrikanska slavar inte lyckades med. För en rasist är detta lätt att förklara. Men för oss som inte är rasister är det nödvändigt att söka andra svar i den enorma kraften hos ärvda kulturer och värderingar.

Kulturella värderingar som sitter i huvudet eller ekonomiska incitament som etableras utifrån, vilka är de starkaste? Läsare, fundera på det.

28 thoughts on “Värderingar och incitament

  1. Fredrik Östman skriver:

    Med denna betraktelse i bakhuvudet kan man kanske bättre förstå varför Demokratiska partiet i USA genomdrev och upprätthöll det s.k. Jim Crow-systemet i Sydstaterna efter slaveriets avskaffande.

    I mitten på sextiotalet var de gamla mentaliteterna så på väg att dö ut och de svarta hade börjat bli produktiva och positiva deltagare i samhället. Tyvärr kom ett allvarligt bakslag i form av nya diskrimineringslagar (”Affirmative Action”) som slog sönder fungerande svarta institutioner, vanor och skolor (se Thomas Sowells beskrivningar), blodiga uppror i många städer och etableringen av ett nytt destruktivt etos i den svarta befolkningen.

    På senare tid har så indentitetspolitik och Demokratiska partiets kolonisation orsakat ytterligare segregation och undertryckning av de svarta. Demokraterna vill hålla de svarta i beroendeställning för att kunna räkna med deras röster utan att behöva bedriva valkamp. Det Republikanska partiets etablissemang accepterade länge denna premiss. Men Trump tog fler svarta röster än Romney hade gjort fyra år tidigare.

    Verkligheten är socialismens värsta fiende.

    Liked by 1 person

    • Sture skriver:

      @ Fredrik Östman,
      intressant att du tar upp detta perspektiv. Den svarta författarinnan Star Parker skrev en hel bok om detta ”Uncle Sam’s plantation” [https://www.amazon.com/Uncle-Sams-Plantation-Government-Enslaves/dp/1595552235/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1482057334&sr=1-1&keywords=Uncle+Sam%27s+plantation].
      Hon påvisade där (faktist helt i enlighet med Patrik Engellaus ofta framlagda teser) att välfärdssystemet (= gratis bostad, socialunderstöd, matkuponger, fri sjukvård etc., etc.) har lyckats vidmakthålla slaveriet av de svarta, fast nu i en mera osynlig form.
      De svarta flickorna får tidigt barn och dessa blir i praktiken blir faderlösa och har inga ”role models” förutom gängledarna, vilket leder till knark, brott och mord. Skolorna förfaller för dessa grupper – men de förblir röstboskap för demokraterna alltmedan medelklassen betalar för allting. Har faktiskt inte läst Thomas Sowell ännu. Måste göra det.

      Liked by 1 person

      • Min strand på ett vykort skriver:

        Samma sak i England där det är ett ideal bland unga kvinnor som lever i ”council flats” att bli unga singelmödrar och leva på bidrag. Ännu bätte om de kan snärja någon intet ont anande äldre man ur medeklassen så att de får underhåll, de vill helt enkelt inte jobba och ser ingen möjlighet till det heller. London under turist och finansytan har stora likheter med Sodom och Gomorra.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        @Min strand på ett vykort: Många har påpekat likheterna mellan de svartas situation i USA och den vita underklassens i Storbritannien. Thomas Sowell menar att detta bevisar att det inte är rasism som ligger bakom de svartas situation i USA.

        Gilla

  2. Rutger skriver:

    Som vanligt skriver Patrik oss inte på näsan, utan inskränker sig till att hinta oss i vårt eget tänkande. Det finns hur mycket som helst att ösa ur hans skrivning för att bedöma Sveriges situation. Spontant får jag följande tankar i huvudet

    Att välfärdssystemets acceptans av icke egen försörjning under decennierna odlat fram en kulturell grupp som anser egen bidragsförsörjning som det självklara. Vi har har omvandlats till ett mångkulturellt tudelat samhälle gällande synen på vår personliga ekonomiska utveckling och framtid. Den framtidskämpande Karl-Oskar från Duvemåla får idag samsas med de som lever för dagen och vägrar att själv lägga två strån i kors. Mången mindre nogräknad Karl-Oskar har också lockats bli fifflare med bidrag, för att toppa upp egna inkomster med bidrag gör ju framtiden än bättre.

    Våra migranter är också mångkulturella i synen på bidrag och egen försörjning. De har sett att möjligheterna är goda oavsett synsätt, ,varför de gärna kommit till just Sverige. Hur det fördelar i synsätt är oklart, men att bara 40 % enligt Skolverket fullföljer sin svenskakurs verkar ju inte lovande för framtiden. För just migranterna så är också de ekonomiska incitamentet att ta ett jobb möjligen mindre i många fall. Flyttar en vanlig svensk till Beverly Hills och får 1 miljon om året i bidrag så är han troligen kvarterets fattiglapp, men ser sig nog själv såsom i himmelriket. Varför inte nöja sig med det ?

    Liked by 3 people

  3. Min strand på ett vykort skriver:

    Jag funderar. Jag tänker så här, jag tror att de kulturella värderingarna är de som ger livet mening, det är de som styr hur du tänker och hur du uppfostrar dina barn, du är glad eller olycklig beroende på hur väl du lyckas leva efter dina inre kulturella ideal. För de flesta så är pengar ett medel, inte ett mål, medel som gör att man kan leva som sin kultur bjuder, alla som fått en stor löneförhöjning vet hur kort tid glädjen över den varar, eller om man köpt en ny fin bil, meningen med livet skapas inte huvudsakligen materiellt.

    Därför funderar jag då så här att om vi vill lyckas med den minsta lilla integration eller assimilering så gäller det att skapa ekonomiska incitament för detta, dvs sluta betala bidrag till invandrare, inte ett öre till kulturella föreningar som inte är svenska osv. Alla dessa pengar som nu betalas ut möjliggör en självvald segregation. Om man däremot måste betala för sitt uppehälle själv, så kommer en del att välja integration för att arbetslivet kräver det, likt kineser i USA som tar anglosaxiska namn och muslimer som lägger slöjan, andra segregation, men då utan pengar och därför kommer många att välja länder där man kan leva ett religiöst liv med mycket lite pengar och lämna Sverige självmant. De som vill integreras stannar, de som inte vill, åker. Dra in varenda öre om man vill uppnå integration. Som i sången:

    Sittin’ on the doc of the bay wastin’ tiiime

    Tyvärr är det inte bara som i Brasilien en kulturellt motiverad ekonomisk inaktivitet som är problemet, utan dessutom en religiös aktivitet.

    Liked by 3 people

    • Hovs_Hallar skriver:

      Just så tänker även jag då jag läser Patriks text. Att det tar generationer innan en viss nedärvd mentalitet i bästa fall kan ersättas av en annan och bättre fungerande — vad säger det om den hägrande kulturella integrationen av muslimer från MENA-länder?

      Som det ser ut idag, så saknas det egentligen incitament för dessa människor att anpassa sig till våra svenska normer. Det går alldeles utmärkt att fortsätta leva som man var van (inklusive medeltida klanmentalitet, blodshämnd och barnäktenskap) — samtidigt som man bekvämt försörjer sig på socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag osv…

      Men detta vill den härskande PK-sekten inte låtsas om. Det heter att dessa människor är ”övergivna”, med den underförstådda betydelsen att ”samhället” inte månar om dem tillräckligt!
      I själva verket är det tvärtom: myndigheterna behandlar dem som oansvariga barn eller mentalt efterblivna vuxna (under bedyranden om motsatsen), och resultatet blir därefter.

      Liked by 4 people

  4. Höga kusten skriver:

    Läser man historia utspelar sig händelser och livets dramer på en samhällets och tidens stora scen. Läser man psykologi sker det mesta inne i huvudet på enskilda människor.

    Båda bilderna är sanna. Enskilda hjärnor utvecklas i kontakt med sin materiella och psykosociala omgivning. Och den växlar.

    Överlevnad och livsförhållanden under en Norrländsk vinter i en 1800-talsmiljö, innebar helt annorlunda förutsättningar och förhållanden än motsvarande i det inre av Borneo under samma tid.

    Själva lever vi i en tid och i ett samhälle som helt präglas av förändring. Kalla det gärna för konsumtionssamhälle. Samhällsmotorn utgörs av en ständigt pågående konsumtion. Det är den som skapar sysselsättning – olika yrken – och även bygger stora delar av våra liv.

    Äldre tiders samhällen präglades av kontinuitet och ett vardagligt upprätthållande av tingens och sakernas tillstånd. Det samhälle man föddes in i, såg lika dant ut som det man lämnade, vid resan in i evigheten.

    I hjärnor sker huvudsakligen två ting. Vardagens göromål och mänskliga samband förstärks genom att mest använda och brukade hjärnbanor växer sig tjocka och förgrenar sig. En del kallar dessa nervbanor för engram, andra säger minnesspår.

    De nervbanor som används i lägre grad eller inte alls, tynar bort. Resultatet blir en slags självförstärkande mekanism som gör individer unika – men ändå inte. För samma livsmiljö och uppväxtförhållanden skapar stora likheter och förhållningssätt mellan olika människor.

    Det är dessa likheter en antropolog kallar för – kultur.

    Vad Patrik ytterst vill närma sig antar jag är att migration även handlar om import av färdiga hjärnstrukturer och därmed även sätt att förhålla sig till tillvaron. Och att omformning av enskilda människor då blir mycket svår.

    Och så är det naturligtvis. Ingen kan radera ut egna minnen. Påverkan från egen uppväxt och barndom sitter i. Vuxenhet innebär alltid en viss grad av stelhet. Evolutionen har kunnat räkna med att 20 till 30 år av programmering, bland hjärnbanor, bör räcka. Att resten av livet, efter det, mest handlar om justeringar. De riktigt stora och avgörande kliven tas alltid vid generationsväxlingar. När programmeringen görs om från början.

    Men den är likväl beroende av miljön runt omkring. En uppväxt i Djursholm villakvarter ser annorlunda ut än den i Rosengård. Samma tid men olika miljöer.

    Människor som i olika stadier av sin personliga utveckling kommer till Sverige, från exempelvis Afghanistan eller Kamerun, bär naturligtvis även de på olika kulturell programmering, liksom bonden bar på dem i det inre av Norrland under mitten av 1800-talet.

    Kulturell identitet bär därför alltid tröghetens prägel. Den har politiker och politiska beslut mycket svårt att påverka. De tror gärna att ekonomiska verktyg skall kunna påverka, eftersom de är vana att styra på det sättet. Men kultur låter sig i mycket liten grad styras av så grova verktyg.

    Själv betraktar jag olika kulturer som olikartade inre värderingslandskap manifesterade i våra hjärnors nervbanor. Och de är dessa som sedan styr våra val och mer mellanmänskliga samband.

    Vi bär alla inom oss ett värderingslandskap. Men de förblir huvudsakligen osynligt för andra, men blottas i våra val, i moraliska beslut och i mänskliga möten – som en utsträckt – eller icke utsträckt – hand.

    Liked by 2 people

  5. Anders skriver:

    Jaha, så det var slaveriets fel att de svarta inte kunde uträtta något? Och hur såg det då ut i Afrika varifrån de svartas förfäder hade hämtats? Framstående samhällen? Eller var det fel på klimatet där? Och i så fall, varför har man lyckats så fantastiskt i f.d. Sydrhodesia och i Sydafrika? Och varför lyckas aldrig de svarta i USA trots all positiv särbehandling? Vi som är ”rasister” tror nog att det finns sannolikare förklaringsmodeller: http://www.adlibris.com/se/bok/iq-and-the-wealth-of-nations-9780275975104

    Liked by 1 person

    • Min strand på ett vykort skriver:

      Det är intressant men inte så väsentligt för att besluta sig om åtgärder, kom kulturen med från Afrika, skapades den med slaveriet eller är det nedärvda faktorer, eller lite av allt, det väsentliga är att vissa grupper utmärker sig genom att vara ekonomiskt underpresterande och även skapar andra sociala problem, mest för sig själva. Den sämsta hjälpen för den late och bråkige är att ursäkta beteendet och låta det fortgå. Man kan notera att vissa framgångsrika rappare, som ju i USA är affärsmän inom media, stödde Trump. Eller som Gene Simmons sade i en intervju om invandrare (han kommer från Turkiet tror jag): start by learning the f-ing language!

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Anders, du förefaller vara rasist utan citattecken. Det är mycket beklagligt. Det finns alldeles utmärkt trovärdiga beskrivningar av hur civilisation uppstått och dött ut på olika delar av jordklotet som inte behöver ens en liten aning rasism för att fungera. Däremot finns inga fungerande beskrivningar av människans historia som bygger på rasism.

      Gilla

      • Anders skriver:

        Jag noterar att också på detta forum råder en tydlig åsiktskorridor. Den som hänvisar till naturvetenskapliga rön i den aktuella frågan får a priori en nedsättande benämning och anses tydligen också beklagansvärd. Vad gäller sakfrågan borde det väl ändå vara tämligen självklart att 100 000 års skild evolution givit olika kognitiva egenskaper. Det är också så att evolutionen i vissa fall går betydligt fortare än man tidigare trott. T.ex. anses judarnas höga intelligens vara resultaten av inte mer än 1000 års evolutionär utveckling.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Anders, det är sant att judarna i sen tid varit utsatta för ett annat slags utvecklingstryck än vi andra. Men det finns inga naturvetenskapliga, alltså biologiska, rön som ger något som helst understöd för en tes om att civilisationer i högre grad uppstår och utvecklas av eller i vissa populationer än andra. Ingen har heller beskrivit en evolutionär mekanism för hur det skulle ske. Det vi kan se är t.ex. att européer i betydligt lägre grad än andra drabbas av diabetes under moderna livsbetingelser. Det kan man förklara med att vi har haft många hundra år mer på oss att låta dessa anlag dö ut. Kausaliteten är omvänd, antirasistisk: Vi har kunnat äta oss permanent feta längre. Skandivaver dör i mindre utsträckning än andra av AIDS. Det förmodas bero på att området redan drabbats av en liknande farsot. O.s.v. Det finns medicinska skillnader, men (i) de följer inte några rasgränser, (ii) de är för begränsade och enkla för att kunna tas som modell för skillnader i en så komplex och obekant förmåga som den att skapa civilisation och (iii) ingen mekanism för evolutionen av civilisationsförmåga är känd — återigen sätter komplexiteten käppar i hjulet.

        Gilla

  6. USK skriver:

    O.T.

    Jag funderar på hur stor andel av skatteintäkterna i Sverige som går till utlandsfödda och deras familjer.

    Det inte lätt att få några hårda siffror på det! Utan tvekan är det flera hundra miljarder om året. Totala skatteintäkter i Sverige ligger på 1.800 miljarder. Kanske om man inkluderar alla kostnader, tar de som har kommit via asylsystemet (+deras barn) minst en tredjedel, dvs. 600 miljarder om året.

    Sen innebär deras närvaro även att tillgängligheten och kvalitén på de flesta offentliga tjänster kraftigt försämras för övriga innevånare.

    Polisen är väl ett bra exempel. Kostnaden för denna har väl inte direkt gått upp, men stora delar av verksamheten går nu åt till invandrarrelaterade problem. Så dels kan man säga att kanske 50-75% av kostnaden för polisen ska anses belasta immigrationen, dels har polisen slutat att fungera för övriga medborgare, vilket utgör en enorm, men inte direkt synlig, kostnad. Liknande resonemang kan göras för sjukvård, socialtjänst, osv, osv.

    I praktiken påminner Sverige mycket om en krigsekonomi. Alla resurser fokuseras stenhårt på ett mål, som är helt överordnat allt annat. Men till skillnad från krig, som normalt syftar till att gynna eller skydda den egna befolkningen på något sätt är målet här det motsatta. Ursprungsbefolkningen ska utrotas. Och fort går det……

    Liked by 3 people

  7. Bromma1214 skriver:

    Oktober 2016, min tandläkare meddelar: 18 000 kr för att åtgärda dina tänder, jag avstår.Har inte råd.
    November 2016 söker ekonomisk hjälp , klarar inte månadens räkningar, avslag. Låna av släktingar
    Säger ” soss”
    December 2016 en ljusning inträder , lyckas sälja lite arvegods. Med 2500 på fickan, lyckas vi att
    Klara jul o nyår

    Liked by 2 people

    • Bengt skriver:

      Bromma1214 18 december, 2016 at 13:18

      Din berättelse säger faktiskt inte ett dugg om varför du hamnat i din ekonomiska situation. Det är inte svårt att finna exempel på människor med likartade ekonomiska förutsättning men med totalt motsatt förmåga att hushålla med pengarna, att prioritera.
      Att ”leva ur hand i mun” eller att ”rätta munnen efter matsäcken” kan vara avgörande. Utan att närmare känna till omständigheterna i ditt fall är då inte jag beredd att anklaga ”soss”.

      Gilla

  8. Gösta Oscarsson skriver:

    Grundbudskapet i Patriks skrivning är att kulturer (alltså den sociologiska definitionen) är något segt som inte lätt förändras. Förvisso är det så.

    World Values Survey (som borde vara obligatorisk läsning/kunskap för alla på denna blogg) mäter just kultur i ett stort antal länder. Och då är det som så att vi här i Sverige (alltså svenskar) finns i ett kluster av länder som (bland annat) utmärks av hög tillit till andra medborgare i resp. land och att vi inte litar på Gud. Vad som förenar dessa länder är att de har en protestantisk bakgrund och dessutom (håll i er!!) är germanska. Vår kulturs rötter kan alltså föras tillbaka till 1500-talet och vad gäller germanismen till början av förrförra årtusendet. Snacka om segt!

    Den stenhårda korrelationen mellan germansk bakgrund och protestantism är något som jag faktiskt inte sett så särskilt mycket om. Vad var det hos de germanska folken/staterna som gjorde Luthers och Calvins budskap så attraktivt (först för härskarna sedan för folket)?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s