När Jesus träffade tomten

Mats Tunehag

Mats Tunehag

– Häftigt vitt skägg, fluffigt och vältrimmat. Är det äkta?

Nja, det är väl som det mesta med mig. Jag är en glad illusion som framförallt köpmän och barn gillar. Han såg lite sorgsen ut, trots sin färggranna dräkt. Men vad gör du här förresten – just nu?

– Jag är ju inte lika säsongsbetonad som du och dessutom är jag överallt alltid, sa mannen med de valkiga händerna.

– Jag känner igen dig, tror jag i alla fall, du är ju…, sa den runda och rödklädda mannen innan han blev avbruten.

Särskilt du borde känna igen mig. Du och jag har ju blivit intimt förknippade och…

– … jo å ena sidan, fast å andra sidan verkar många inte fatta vad som är fantasi och verklighet.

– Vad menar du, sa mannen som inte var klädd som på maskerad.

– Jo, allt tyder på att du finns och har påverkat världshistorien mer än någon annan människa.

– Fortsätt…

– Och du finns överallt i litteratur, konst, musik, lagstiftning, arkitektur, ja till och med själva tideräkningen, hävdade den vitskäggiga mannen med eftertryck.

Så kanske det är.

– Jo, så är det. Jag å andra sidan finns inte, har aldrig funnits, har på sin höjd bidragit till konsumtionssamhällets avigsida men icke desto mindre behandlas jag som viktigare och mer verklig en gång per år – i alla fall av många. Men min själva icke-existens är ju absurd.

– Ja, nu ska du inte vara hård mot dig själv. Barn och köpmän tycker ju om dig, menade mannen som gav ett tidlöst intryck.

– Så sant, men jag är egentligen inget annat än en stämningsförhöjare. Hoho och finns det några snälla barn här… Suck! För att inte tala om utstyrseln – jag gillar inte rött.

– Ja, men röd jacka och vitt skägg – rödvitt – det måste ju i alla fall göra danskarna glada, eller..?

– Kul, väldigt kul. Jag känner mig lite ledsen, ja lite sårbar just nu.

Men det delar vi och det är ju själva kärnan i det vi påminns om denna tid på året.

– Nu hänger jag inte med, sa tomten.

Jo, Gud blev spädbarn, något av det mest värnlösa och sårbara som finns. Fråga mig – jag vet.

– Ooops, nu blev det djupsinnigt.

Kanske det, men julens budskap är bland annat att våga göra som Gud: bli människa!

– Låter bra, men det gäller inte mig, suckade tomten tungt.

– Nja, det kan jag förstå. Men vi delar ambitionen att visa godhet, att verkligen gå de extra milen för de små.

– Ja, det var väl det du sa en gång till dina polare: vad ni gör mot en av dessa små – de svaga, värnlösa, sårbara – det har ni gjort mot mig.

– Du fattar, sa Jesus till tomten.

– Jag måste gå, har en del skorstenar att krypa igenom och barn att besöka. Men grattis på födelsedagen förresten!

– Tack!

5 thoughts on “När Jesus träffade tomten

  1. Min strand på ett vykort skriver:

    Barnen förstår bättre än vuxna mytens makt, det gäller att hålla fast i tomten, han blickar bakåt mot våra traditioner även om han råkar komma från CocaCola. Barnen känner att det finns något mer och det sorgliga med Sverige det är att det moderna projektet och socialdemokratin lyckades slå sönder dessa band bakåt i tiden och inåt i oss själva. Det finns en värld på ytan men vi har alla en värld inom oss också, men man måste kunna lyssna på myterna som barnen kan. I Sverige har vi helt missförstått religionen och många förkastat den, därför förstår vi heller inte vad vi står inför när det nu kommer människor som tror på en annan myt, de är som våra barn, men det är inte en snäll tomte de tror på, endast skägget är gemensamt. Ta därför julen som en möjlighet att återvinna lite av myterna, i vilka vi alla är någon annan, och gå i kyrkan eller på ett julspel eller varför inte fira midvinterblotet, för att försöka ge kommande generationer det som togs ifrån oss av staten.

    Liked by 2 people

  2. Bo Divander skriver:

    Om man istället kallar tomten S:t Niokolaus, blir han mer historisk. Med röd biskopsskjorta och ett generöst hjärta! När han levde brukade han kasta in gåvor genom de öppna fönstren till fattiga barn. Nattetid. Och Hollywoodtomten eller Santa Claus brukar väl också komma på natten. Så trots allt finns det en koppling mellan ”tomten” och Jesus från Nasaret.

    Liked by 1 person

  3. P I Persson skriver:

    Det var väl onödigt att göra en partipolitisk vinkling på detta fina och trevliga inlägg. Man kan ha vilken samhällsåskådning som helst men varken S-partiet eller staten ska behöva beskyllas för att ha tagit ifrån oss något.

    Jag för min del tillönskar er alla på ”DGS” en god och välsignad jul och ett gott nytt år !

    Gilla

  4. Bengt skriver:

    Julens evangelium kan uttryckas på olika sätt. Detta var ett annorlunda, men inte dess mindre tänkvärt. Beskrivningen de valkiga händerna hos mannen som gav ett tidlöst intryck förefaller nästan som inspirerad av Gud själv!
    God Jul!

    Gilla

  5. Ingrid Wahlén skriver:

    NÄR JESUS TRÄFFADE PÅVEN BONIFATIUS VIII (1235-1303).

    Bonifatius hotade människor med att hänga upp dem i tungan. En riktig fullblodsnarcissist.
    Dario Fo upplivade detta mysterispel och andra mysterispel (gycklarspel) från medeltiden (Mistero Buffo).
    Påven B mässar och sjunger entonigt i en stor procession. ”På domens dag skall han (Jesus) komma, han som har skapat allt. En evig konung skall komma i mänsklig skepnad. Han kommer helt visst från himlen på domens dag. …”
    I processionen möter han Jesus på väg till Golgata, han frågar vem det är och får till svar:
    ”- Jesus
    – Vilken Jesus?
    – Kristus
    – Vilken Kristus? Jaså Jesus Kristus, det är ju ett dubbelnamn, dumskalle.”
    Påven B vill nu gå därifrån, men någon säger att det skulle nog se bra ut om påven gick fram och erbjöd sig att bära korset, vilket han då gör. Men Jesus känner inte igen påven B när han går fram och hälsar.
    ”- Jesus, hur mår du? … Jesus, känner du inte igen mig? Jag är Bonifatius … påven! Va? Vem påven är? Försök inte … Han är herden, Petrus efterträdare med hela raden efter … Som du sa till Petrus… Sa du inte det? Jaha, ett litet missförstånd!”
    Jesus lyssnar inte på påven B utan anklagar honom istället för att inte vara en god människa. Det slutar med att Jesus sparkar iväg påven, vilken blir oerhört kränkt och förorättad:
    ”- Jisses!!! Sparka mig? Bonifatius!!!!!! Prinsen! På det sättet … Kanalje … Olycksfödd … om din pappa skulle vetat det här … din eländige! Åsnekung! Hör på, jag är inte rädd att säga att jag är glad att se dig korsfäst, och idag ska jag dricka mig mig full, jag skall dansa mig yr … dansa! Och gå till hororna!!!! För jag är Bonifatius, jag … Prinsen!!!”
    Hela mysterispelet säger mycket om det religiösa hyckleriet och dubbelmoralen, som fanns då, men även nu.

    ”Jag är en troende utan tro, en religiös ateist”. Pär Lagerkvist.

    GOD JUL o GOTT NYTT ÅR!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s