Det terapeutiska tänkandet

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Häromdagen träffade jag några framstående pedagoger. De var bekymrade över att det var så dåligt med lärarnas fortbildning. Bland lärare var fortbildning ingen prioriterad fråga, sa de. Den fortbildning som faktiskt finns handlar, sa de vidare, för det mesta om tillfälliga kurser som lärarna snart glömmer bort.

”Vilka slöa lärare”, sa jag. Då tittade pedagogerna förvånat och lite osäkert på mig. ”Hur menar du?”, frågade de.

Där blev jag ställd. Hur kunde mitt uttalande missförstås? Skojade de med mig?

De tog en stund innan jag fattade att vi levde på olika planeter. På min planet, som möjligen inte finns i den fysiska verkligheten, eller kanske förintades kring sekelskiftet eller ännu tidigare, är det lärarnas eget fel om de slarvar med fortbildningen.

På pedagogernas planet regerar däremot det terapeutiska tänkandet. Enligt detta tänkande är ansvaret alltid någon annans. Hela föreställningen om att läraren själv har ansvaret för sin fortbildning är ogiltig på pedagogernas planet. Om man försöker formulera den i deras Word-program sker automatisk rättelse till ”Ansvaret för lärarens fortbildning tillkommer” och så hoppar det upp en combobox där det hjälpsamma programmet föreslår följande ord: arbetsgivaren, facket, kommunen, samhället, Skolverket och utbildningsministern.

På min planet var det inte bara lärare som hade ansvar för sin egen förkovran, utan snart sagt envar. Det förekom att unga män och kvinnor, som inte hade råd att studera, utan tvingades söka förvärvsarbete för att klara livhanken, likafullt använde sin fritid till att vid kökslampans sken på egen hand med hjälp av korrespondensinstitut studera sig exempelvis till ingenjörsexamen.

Svenska universitet och högskolor tycks ha förflyttats från min planet till pedagogernas. För ett par år sedan skrev jag en bok om universitetsväsendet. Medan jag skrev den fick jag inblickar. Även inom de högre lärosätena gäller terapeuternas princip, nämligen att ansvaret flyttas till högre nivå. Det är således inte studenterna som har ansvaret för sina studieresultat, utan deras lärare.

Jag vet inte hur många universitetslärare som berättade samma historia för mig. Studenter måste godkännas även om de inte kan något, för annars blir läraren tagen i örat av dekanus. Lärosätena får nämligen betalt efter antalet godkända studenter och dekanus har till uppgift att säkerställa att lärarna beter sig så att det klirrar i universitetets kassa. Ansvaret för studieresultaten flyttas med obönhörlig logik från studenterna till deras lärare.

Om man frågar landets skollärare berättar de motsvarande historia med en mun. Skolbarnens föräldrar anser inte längre att ansvaret för barnen är deras och i någon mån barnens eget, utan lärarens (eller kanske skolans eller kommunens).

Den här observationen att ansvaret alltid är någon annans, framför allt någon annans på högre nivå, är förstås inte ny. Många har påtalat samma sak. Någon har kallat företeelsen för Nånannanismen.

Jag har tre synpunkter på Nånannanismen eller terapeuternas princip.

Den första är att det är fullt begripligt att folk ansluter sig till den om det öppnas möjligheter. Vem blir inte glad över att kunna lämna ett ofta jobbigt ansvar till någon annan?

Den andra synpunkten är att jag tror att Nånannanismen finns inbyggd i välfärdsstatens konstruktion och världsbild. Minns regeringsformens självsäkra ord:

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.

Snacka om att Nånannan tar ansvar!

Den tredje synpunkten är att jag tror detta tänkande är skadligt eftersom det uppmuntrar till infantilisering och vikande ansvarstagande.

36 thoughts on “Det terapeutiska tänkandet

  1. gmiksche skriver:

    Dagens situation på högskolorna har gamla rötter. På 60-talet tredubblades intaget till Chalmers civilingenjörsutbildning i kemi från ett läsår till nästa. På den tiden levde högskolevärlden, åtminstone vad gäller naturvetenskapliga ämnen, i ett ekonomiskt överflöd (det tog slut i och med första oljekrisen i början på 70-talet). Samtidigt som intaget tredubblades kom direktiv från statsmakterna att minst 80 % av de intagna skulle klara tentorna. Om de inte gjorde det var det utbildningens fel. Underförstått att kraven skulle anpassas till önskat resultat. Jag var då en lite kugge i utbildningssystemet som assistent för en labbkurs samtidigt som jag gjorde mitt lic-arbete. Till saken hör att det för expansionen vid den tiden fortfarande fanns ett hyggligt begåvnings- och utbildningsmässigt underlag hos de nyintagna samtidigt som civilingenjörsutbildningen i kemi hade ett gott rykte och var arbetsmarknadsmässigt attraktiv.

    Liked by 1 person

  2. Göran Fredriksson skriver:

    De människor som i praktiken skall utföra Nånannans uppgifter är de offentligt anställda tjänste- och ämbetsmännen. Samtidigt som detta ansvar lades över på dem skrotades deras ämbetsmannaansvar under regeringen Palmes tid.

    Liked by 1 person

  3. tomas skriver:

    ”Livslångt lärande” annars stagnerar man snart i ett föränderligt samhälle. Gäller även ”naiva” politiker…
    Sent skall syndaren vakna…

    Liked by 2 people

    • Hexe skriver:

      Det ser skakigt ut för Sverige under de kommande åren. Landet är illa rustat för både inre och yttre hot. Polisen har släppt vardagsbrottsligheten och låtit livstilskriminella ta över hela bostadsområden. Många som begår dessa brott är så unga att de inte ens kan dömas, andra som misstänks vara äldre än de uppger får inte åldersbedömas. I delar av landet prioriteras det nu till och med bland mord. Och samtidigt fortsätter polisen att tappa kompetent personal.

      Vi står inför ofredsår. De politiska beslut som fattas under de kommande två, tre mandatperioderna kommer bli avgörande för mycket. De kommer avgöra om en stad som Malmö kan räddas eller falla för de kriminella, om storstädernas förorter kan resa sig eller bli permanenta rekryteringsplatser för såväl jihadister som gängkriminella och om välfärdsstaten kan reformeras eller falla ihop av sin egen tyngd.

      För allas skull, måtte våra dagdrömmande makthavare, om än av misstag, fatta rätt beslut.
      http://motpol.blogspot.se/search?updated-min=2016-01-01T00:00:00%2B01:00&updated-max=2017-01-01T00:00:00%2B01:00&max-results=8

      Liked by 1 person

  4. Hortensia skriver:

    Sant, Patrik, men i dagens svenska skolor återfinns dessvärre gravt studieomotiverade och rent obildbara individer på båda sidor (den fiktiva) katedern.

    Liked by 2 people

    • Johan skriver:

      Min gamla mor var gymnasielärare från 1957 till 2003…De sista 2 decennierna beklagade hon sig över de unga nyutexaminerade lärarna…De var helt enkelt obildade och direkt korkade…En helt annan sort än på hennes tid…

      Liked by 1 person

  5. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Gränsdragningen mellan individens ansvar och organisationens ansvar är svår att dra. Jag håller med om att eget driv är viktigt men känner samtidigt förståelse för lärarnas beteende. De är nämligen inburade i en byråkrati som tagit ifrån dem det mesta av deras handlingsutrymme för att inte säga självkänsla. Om jag får höfta så gissar jag på 25 % allmän förslappning i lärarledet och 75 % kvävande byråkrati.

    Liked by 1 person

  6. Anna-Karin Hjelm skriver:

    Några minnen från min egen skoltid. Min lärare i engelska- redan överårig då han tog hand om oss fjärdeklassare- åkte varje sommar till Cambridge för att bättra på sin engelska. För egna medel och på sin semester. Grannflickans pappa, som bara hade sexårig folkskola, gick efter arbetet på tyskakurs för att kunna hjälpa sina barn med läxorna. Tiderna har förändrats.
    Det egna ansvaret för fortbildning och för barnens skolgång är något, som mer borde diskuteras.

    Liked by 4 people

  7. Min strand på ett vykort skriver:

    Finns det någon väg tillbaka? Det brukar det inte finnas, vad har vi framför oss? Hur kan folk förmås att ansvar själva? Jag tycker dagens andra inlägg om problemet med sekulära samhällen är relevant även här, vi saknar en samlande idé och moral att sträva efter och sätta ramar. Folk tittar runt sig och och säger, varför skall jag göra nåt? För vem? Jag var i Kina för många år sedan och ville köpa en påse chips på flygplatsen, ”meio” var svaret, finns inte, men, sade jag och pekade, påsarna var precis bakom, ”meio” fick jag tillbaka. Det var det vanligaste ordet i Kina då. Varför skulle personen göra något? Kommunismen skapar ingen mening för man har tagit bort till och med egenintresset, utom det korrupta förstås.

    Är det då egenintresset som kommer att bryta detta, jag tror det men inte på ett behagligt sätt. Vi saknar nu en gemensam moral i det mångkulturella Sverige, därför tror jag att nånannanismen kommer att ersättas av dog-eat-dog, de svenska pensionärerna och kvinnorna och flickorna som utsätts för sexuella trakasserier vet det redan, var man reder sig själv, eller inte, eller går ihop i flock som invandrarna, dog-eat-dog:

    Liked by 4 people

  8. Jaxel skriver:

    Det äger säkert sin riktighet det som står i krönikan.

    Fast man måste också fundera lite på hur det terapeutiska tänkandet uppstått och vilka institutionella faktorer som medverkar här.

    Vad gäller bristen på personligt ansvarstagande så är antagligen det faktum att svenskarna haft det så bra i åtminstone ett par generationer av mycket stor betydelse. Man behöver helt enkelt inte anstränga sig det löser sig ändå – åtminstone behöver man inte riskera armod och nöd.

    Det är klart att man också kan formulera det som att det är det välfärdsindustriella komplexets fel, men jag tror det går djupare än så. Den stora majoriteten av svenskar har helt enkelt svårt att föreställa sig en situation med armod och nöd. Tidigare sågs utbildning som en biljett bort från fattigdom – så inte längre. Denna förändring påverkar förstås de omedelbara incitamentet att anstränga sig och har även med tiden påverkat det kulturella förhållningssättet till utbildning.

    När det gäller institutionella faktorer så pekar krönikan mycket riktigt på incitamenten för både grundskola och högskola att frånta eleverna ansvar. Kanske måste man ifrågasätta dagens marknadsorienterade styrning av utbildningen! Det finns onekligen problem inbyggda i ett system där två parter avtalar om en transaktion som betalas av en tredje och där de avtalsslutande parterna i betydande utsträckning har andra intressen än den som betalar.

    Jag tycker dessutom att det är slående hur lite diskussion om hur man kan åtgärda problemen som förs bland företrädarna för den som (direkt) står för betalningen, d v s staten. På något sätt går bristen på incitament igen även här.

    Vänstern vill av ideologiska skäl avskaffa marknad och vinster inom den offentligt finansierade sektorn. Man är därför i grund och botten inte beredda att försöka förbättra systemet. Högern är på motsvarande sätt ideologiskt för och vill därför helst inte erkänna och tala så mycket om de systemrelaterade problemen. Så länge det inte finns uppslutning för att diskutera och åtgärda problem så blir det förstås heller inga åtgärder.

    Liked by 3 people

    • Anna skriver:

      Ja, utbildning lederINTE till rikedom eller ens ett gott betalt arbete ( förutom läkare, finans och it). Tänker tillbaka och småsvär över min egen dumhet-vad katten skulle jag plugga så bra att jag fick toppbetyg och en flerårig universitetsutbildning med hundratusentals kronor i studieskuld? Jag hade kunnat gäspa mig igenom en gratis gymnasieutbildning till elektriker eller rörmokare, fått jobb direkt, tjänat dubbelt mot en akademiker och levt ett lugnt liv där den enda hjärnstimulansen var dagens dos av valfri kvällsblaska, blandat med Rapport och Allsång på Skansen. Till och med min bildning är en förbannelse eftersom de flesta man umgås medbär så dåligt utbildade att de inte förstår vad man talar om när samtalet rör sig mot kultur och historia. Tur att min äkta hälft är lika välutbildad (och låginkomsttagare!) som jag är- någon att tala förnuft med !;-)

      Liked by 3 people

  9. Bengt Blomberg skriver:

    Tack Patrik! Jag dristar mig att ta dig i näven. Hela mitt nu avslutade, drygt 50 år långa yrkesliv har en stor del av den tid som normalt skulle varit fritid ägnats åt förkovran i yrket. Större delen som egen företagare, men även som anställd i statlig tjänst. I grunden tror jag det handlat om att inte ”gräva ner sitt pund” utan göra nytta efter bästa förmåga – på eget ansvar. Detta var normalt på vår planet.
    ”Nånannanismen” tycks nu ha blivit normen.

    Liked by 2 people

  10. Lena Lejonstad skriver:

    Det ligger mycket i detta men tycker du blandar ihop olika saker. Som individ måste jag ta ansvar för att göra det bästa av mina förutsättningar men samhället, vi, måste se till att ge barnen ( som inte kan välja sina föräldrar) möjligheter att lyckas ( och då menar jag inte ”inflationsbetyg” som f ö den ”fria” konkurrensen bidragit till) Målet måste väl vara detsamma oavsett politisk tillhörighet ? Efter att ha arbetat i 35 år som förskollärare märker jag inte den vänstervridning som det talas om, mer en marknadsanpassning eller vad man ska kalla det. Alla verksamheter ska göra reklam för sig genom alla dessa värdeord, kvalitetssäkring mm Det har blivit en förljugen värld där man inte ska erkänna problem. Tänker ofta på ‘Kejsarens nya kläder’…
    Sedan all denna reklam i TV, radio och överallt . Det verkar vara endast rökning som inte är ok. Ungdomar spelar bort studielån och skuldsätter sig för livet med sms-lån i hoppet om ‘snabba cash’ men varje dag lockas de av en uppsjö spelbolag och casinospel. Där finns inget samhällsansvar? Det är inte bara pk ismen som härjar utan också samvetslösa marknadskrafter i en salig blandning …

    Liked by 1 person

  11. Fredrik S skriver:

    Ja, i den bästa av världar ska lärare vara autodidakta efter avslutad utbildning. Men efterkrigstidens misshandel av skolan och lärarkåren gör att det knappt finns några lärare kvar utan bara pedagoger.
    Pedagoger d.v.s. personer som anses kunna förmedla kunskaper utan att själva vara kunniga, anser sig inte behöva någon egentlig fortbildning utan efterfrågar bara kurser i normkritik, HBTQ-frågor och liknande. Frågor som intresserar dem och som de anser är skolans primära uppgift att arbeta med.
    Det finns många problem i skolans värld som måste lösas men de går alla att koka ner till ett: Lönen!
    Vi får aldrig ordning på svensk skola om lärare tjänar en tredjedel relativt en civilingenjörs med motsvarande utbildning.
    Lärarlönelyftet eller ”Lärarlönelotteriet”/”Söndra och härska reformen”, som gav t.ex. Lövet alibi att säga ”Duktiga och skickliga lärare ska inte behöva byta jobb för att få en anständig lön”, korrumperades tyvärr av de pedagoger som flytt klassrummen och kallar sig rektorer.
    Så, vill man ha kunniga och autodidakta lärare får man betala för det!

    Liked by 1 person

  12. Lars skriver:

    ”Överklassmänniskor”-speciellt de med månggenerationell koppling till finansindustrin har alltid föraktat lärare.Överklassmänniskorna dock när de oftast helt besvärsfritt glider igenom utbildningssystemet använder alla tillgängliga tricks för att tillskanska sig höga betyg.Betyg som de oftast ej är värda.Lärarna föraktas oftast-ges öknamn och dess personliga svagheter driver man med.Ett ytterst litet fåtal universitetslärare på internationell toppnivå får dock av dessa bisarra och narcissistiskt självbelåtna -(mammas och pappas ärvda pengar”-överklass med tvekan godkänt.Själva tänker dessa överklassmänniskor så gott som aldrig en självständig tanke men stjäl och plagierar ofta ohejdat.Trots att de oftast ej vet något om skolvärlden eller universitetsvärlden uttalar de sig ofta anspråksfullt om dessa områden.En del överklassmänniskor sitter t o m i riksdagsutskott och planlägger en skolverklighet det ej har en aning om.

    Gilla

  13. oppti skriver:

    Varför skall vi ställa så höga krav på lärarna. Förmedla kunskap? Den finns ju på nätet!
    Dagens lärare skall ju enbart guida eleverna in i framtiden. Elever som är allt från 8- åriga datavirituoser till 20- åriga analfabeter.
    Då gäller det att kunna hålla ordning och inspirera mer än förmedla kunnande.
    Nåja -kanske lite baskunskaper behövs!
    Minns en mattelärare på gymnasiet(sent 60 tal) som frankt påpekade för oss att flera av oss elever kommer säkert att ha betydligt högre kunskaper i matte än han hade om något år.

    Liked by 1 person

    • Ingrid Wahlén skriver:

      Mycket totalt osant skit (ursäkta!) skrivs på nätet. För att klara sig helskinnad som ung i dagens samhälle behöver man genuin kunskap för att kunna sortera vad som är sant eller falskt och detta borde lärare förmedla. Men det är ju svårt i dagens kunskapsföraktande samhälle. Har bildning och allmänbildning blivit skällsord i Sverige? Det verkar så, när vissa nästan blir hyllade då de avslöjar att de inte läst en enda bok. I vilket pop-band spelade Picasso?

      Liked by 1 person

  14. Patrik skriver:

    ”Den tredje synpunkten är att jag tror detta tänkande är skadligt eftersom det uppmuntrar till infantilisering och vikande ansvarstagande.”

    Man får hoppas att 2017 blir året då Pokémon spelarna på Dagcentret Helgeandsholmen får arbetsuppgifter mer i linje med vad dom klarar av.

    Om alla får diplom, får ingen diplom.

    Gilla

    • oppti skriver:

      Lärarlyftet avsåg att premiera de lärare som förtjänade det, vilket inte togs emot speciellt bra i kollegierummen.
      Bättre ge alla ett diplom!

      Gilla

  15. Eva skriver:

    Det är inte för att jag känner mig kränkt som jag skriver, men för att nyansera bilden något.
    Normalt gillar jag vad du skriver, men idag måste jag reagera. Du antar en von-oben-attityd mot lärarna. Betänk att många har ett livspussel att få ihop. Barn ska lämnas på dagis, föräldramöten för egna barn eller andras m.m. Det blir då svårt att på egen hand förkovra sig. Rimligt hade varit att lärare med jämna mellanrum får ledigt från undervisningen ett halvår eller år för studier.
    Sedan svänger du dig med procentsaten 10-20-30 % bra lärare, resten dåliga (i en TV-intervju du gjorde) Vad fick du de siffrona från?
    Jag har varit lärare i större delen av mitt liv. Jag har under den tiden tillhört både de 10 – 30% och de övriga. Ofta samtidigt. Omtyckt och betraktad som en god lärare i en klass, illa sedd i en annan. I vissa klasser är lågt ställda krav det som anses vara god undervisning. Eleverna slipper att spänna bågen och kommer in på Handels ändå. De får bra resultat på proven. En lärare är inte statiskt bra eller dålig. Det råder alltid en växelverkan mellan lärare och elever. Det är en fascinerande dynamik. En klass som är vetgirig, stimulerar läraren. Det blir en uppåtspiral och läraren ägnar sig då åt självstudier och förkovran som Patrik skriver om. Före Perssonreformen hade jag sådana klasser och det var jätteroligt att vara lärare.
    Perssonreformen innebar enligt dåvarande skolmyndighet att N-linjen skulle ”öppnas upp” och inte bara suga upp eliten. De skulle ”slippa” ett främmande språk. De använde faktiskt ordet ”slippa”. Kunskapsförakt från högsta instans redan från början.
    Efter reformen blev det helt andra klasser. Uppåtspiralen infinner sig inte riktigt med omotiverade elever. Inga nyfikna elever ställer spännande frågor.
    Bara en liten episod från vårt köksbord när mina barn gick på högstadiet/gymnasiet. Dottern hade fått en ny mattelärare och hört av andra att han var mycket dålig. Redan samma dag hade hon sprungit till studierektorn och bytt grupp och lärare. Sonen , två år äldre kom hem glad i hågen och berättade att han fått en ny elektroniklärare som verkade jättebra. Efter ett tag frågade jag vad han hette. Det visade sig att det var samma lärare, som arbetade på två skolor. Läraren funkade mycket bra för sonen. Bra/dålig?
    Uppmaningen till mina barn har alltid varit att acceptera läraren så länge läraren gör så gott hon kan och anstränger sig. Man kommer långt på det. Samma sak bör gälla föräldrars krav på barnen, gör så gott du kan och ansträng dig. Då skulle vi få en mycket trevligare skola.
    Det är så lätt att slänga sig med uttrycket ”dåliga lärare”. Men det är förbjudet för ”den dålige läraren” att tala om sanningen för föräldrarna att deras barn är svagt begåvat. Ibland är det faktiskt så. För föräldern är det mycket bekvämare att lägga skulden på läraren. Om man skulle kräva lika mycket av en läkare som man kräver av läraren, ja då skulle man kräva av läkaren att han kan uppväcka döda.
    Sedan finns det en hel del politikerskapade problem inom skolan,som jag inte vill beröra här.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Jag tror att endast en liten del av dagens PK-elit gått N-linjen. Naturvetenskapen minskar smittorisken för pseudovetenskaplig dravel. Givetvis ligger en stor del av ansvaret för tillståndet i dagens skola hos föräldrarna som kräver av andra det som de själva inte är villiga att ge.

      Gilla

  16. min strand på ett vykort skriver:

    offtopic, men dagens DGSTV var mycket bra, dessa båda damer gav ett mycket tyngre intryck än de vilsna riksdagspolitikerna Finn och Staffan som verkade hunsade till nära nog tystnad. Inslaget var en ögonöppnare, när det sades att kyrkan inte skall drive en kristen sak utan en mer allmänhumanistisk linje. Allt blir klart med detta, kyrkan blir då inget annat än en del i pk-projektet med massinvandring och islamisering som galjonsfigurer. Man tror att islam är villigt att ingå i ett allmänhumanistiskt projekt..

    Gilla

  17. tobbewallin skriver:

    Den där skrivningen i RF om att det allmänna ska trygga rätten till arbete utbildning och bostad åt alla osv. innebar införandet av proletariatets diktatur i Sverige. Vad som är på gång i dag _ multikulti – är alltså det klasslösa samhället som är nästa steg inom den socialistiska teorin. Det är därför felaktigt att – som ofta sker i t. ex DN – beskriva utvecklingen inom framför allt Socialdemokratin som om proletariatets diktatur och det klasslösa samhället skulle tillhöra framtiden. Det är en utveckling som sker här och nu. Skälet till att de socialistiska fasövergångarna inte uppmärksammas mer än de gör är att politiken trots allt inte är allsmäktig – det finns fortfarande ett fritt näringsliv som får verka inom de ramar politiken sätter upp. Socialdemokratin i Sverige har aldrig haft 100-procentig kontroll över samhällsutvecklingen men de följer en numera 100-årig plan över hur samhället skall utvecklas. Vem som helst som är intresserad kan läsa till exempel Alva Myrdals ”Kris i befolkningsfrågan” och liknande. Alla människor i Sverige har hört Socialdemokrater uttala sådant som ”Den här lagstiftningen har varit i kraft i 20 år, har vi inte kommit längre?!” Det Socialdemokraten menar är att det skall ha införts ett evolutionärt hopp från det gamla till det nya under denna 20-årsperiod eftersom Socialdemokraten är Lysenkoistisk och tror på överföring av inlärda egenskaper genom arv till en ny generation.

    Gilla

  18. Jonas Nilsson skriver:

    Receptet förefaller enkelt: för att skolan ska förbättras behöver föräldrar förkovra sig.
    Problemet är bara att långt ifrån alla föräldrar klarar detta. De som ev förmår vika en kväll i veckan för extra studier behöver ett jobb och ett hem som ger möjlighet till en kvälls frånvaro plus extra timme om kvällen för att smälta något av innehållet. I bästa fall har de mött en kompetent kursledare som inte bjuder på samma röra som barnen kan ställas inför i skolan. I värsta fall/troligtvis får dessa föräldrar smaka samma recept som ungdomarna i skolan. Men bara extra understöd under låg- och mellanstadiet skulle förändra bilden radikalt.
    Slutsats: det är de som inte måste jobba åtminstone 40 timmar i veckan som har en viss chans.
    Det bokförlag som börjar producera pedagogiska talböcker i grundämnen som svenska, matte, engelska och inte minst i kunskaps- och vetenskapsteori skulle göra en god gärning för landet.
    De kommuner som tar ett ansvar för att ge föräldrar chans till förkovran satsar för framtiden.

    Gilla

  19. CRL skriver:

    Lite ironiskt det att pedagogerna anser att någon annan är ansvarig för lärarnas fortbildning. Det omvända gäller ju i dagens skola, där på något underligt vis ansvaret vilar på någon annan, samtidigt som det ändå i alltför hög utsträckning är elevernas ansvar att förkovra sig. Tonårsgrabbar får tre veckors ”håltimme” under vilken de ska producera ett arbete av något slag, eller förbereda sig inför ett prov. Hur kommer det sig att ansvaret för eleverna ligger på eleverna, medan ansvaret för lärarna ligger på någon annan? Underlig kombo.

    På det temat, som även någon annan som arbetat på labbkurs beskrev, är det skrämmande vilken låg nivå många högskolestuderande har. Själv hade jag en elev som skrev så obegripligt att jag knappt kunde läsa. Han var svensk. Han slarvade på så många nivåer så jag ska inte gå in på det här, men efter att ha skickat en rapport fram och tillbaka jag skrev tydligt (ja, kanske brutalt) till honom att det du producerar håller inte när du ska ut i arbetslivet. Blivande arbetsgivare kommer förvänta sig stor bokstav i början av en mening och punkt i slutet. Detta föranledde att han fick en annan assistent att rätta hans rapporter då han ansåg att jag hade behandlat honom orättvist och begärt mer av honom. Han förklarade själv för mig att ingen annan minsann någonsin klagat på hans sätt att skriva så det var jag som ställde orimliga krav. Min replik var att de som godkänt rapporter av den kvaliteten, enligt min mening, har begått tjänstefel. Hur som helst, för ”allas skull” ansåg kursansvarig och studievägledare att det bästa vore om han fick en annan kursassistent att rätta hans rapporter. Så blev det.

    Två intressanta aspekter i detta utfall: Dels hade kursansvarig själv tidigare förfärats över hur låg nivå somliga studenter som kom för kandidatarbete hade. Hen kunde inte begripa hur de kunnat ta sig så långt… Ja, det kan man ju undra. Nä, faktiskt inte så svårt.
    Det andra: studenten som ansåg att jag var orimligt orättvis som sagt att han som vuxen i arbetslivet skulle förväntas använda sig av punkt i sina formuleringar, fick ”rätt”. Jag plockades bort, ett kvitto på att jag var fel ute. 1-0 till den icke skrivkunnige universitetsstudenten.
    Sen kan man ju inom akademin fortsätta grubbla på hur det kommer sig att så många studenter med undermålig kunskap kommer upp till högre nivåer…

    Gilla

    • Ingrid Wahlén skriver:

      ODYSSEUS.
      Din elev som inte kunde skriva kanske trodde att han var den nye James Joyce, som i slutet av romanen Odysseus skriver ett ordflöde på ca 50 sidor utan stor bokstav, punkt- eller kommatecken. Som tur är särskrev Joyce inte, det hade blivit väldigt tungt att läsa. Det är skrämmande att man har så låg nivå på skrivkunskap vid högre studier. Det du skriver påminner om 70-talet, då slogan var: Skriv som du talar. Vem tar dig på allvar då?

      Gilla

  20. Ingrid Wahlén skriver:

    Att godkänna undermåliga studenter är helt enkelt en skandal. Det påminner om Operabalettskolan för ett antal år sedan, där alla små barn skulle få gå annars blev de skadade för livet. Alla kan inte och passar inte för att bli Prima ballerina på Operan, men vissa föräldrar trodde det och insisterade på att deras små barn (underverk) skulle få gå utbildningen. Om en balettlärare ser att man inte har de fysiska förutsättningarna eller de musikala, så har man inte på en så specialiserad utbildning att göra. Alla kan inte bli en Prima ballerina, Picasso eller Einstein, men svenska föräldrar tror att deras barn är så begåvade. Det är en minoritet som håller måttet och de och endast de skall få ta del av vissa specialutbildningar. Vem vill se någon dansa Svansjön som en anka?

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Förutsättningar, hålla måttet? Alla har rätt att dansa Svansjön som en anka. Dock inte finansierat av våra skattepengar.

      Jag såg svanen dö i ett Chalmersspex på 60-talet. Det var en gänglig yngling som var svanen. Denna Svansjön har etsat sig in i mitt minne. Jag skrattar fortfarande.

      Gilla

      • Ingrid Wahlén skriver:

        DANSA SVANSJÖN
        Alla får dansa Svansjön, bara man slipper se dem på Operan. Alla får sjunga opera, men kanske de flesta borde göra det i duschen. Chalmersspex är toppen!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s