Patrik Engellau

Jag har sagt det förut och det kommer att behöva sägas många gånger än innan budskapet slagit rot och kan börja bära frukt.

Om Karl Marx hade kommit tillbaka skulle han konstatera att den framväxande huvudmotsättningen från hans egen tid – den som stod mellan arbetarklass och kapitalistklass – inte längre gäller. Han skulle mumla och klia sig i huvudet och börja fundera över var vårt samhälles huvudmotsättning går. Efter ett tag, tror jag, skulle han deklarera att den går mellan å ena sidan den skötsamma medelklassen som jobbar, betalar skatt och tar hand om sig själv och å den andra sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex (som påminner om den medeltida katolska kyrkan däri att den ville stjäla överskottet från bönderna med argumentet att den gör goda gärningar). Det senare är den härskande klassen. Den påminner starkt om kapitalistklassen för 100 – 150 år sedan även om kapitalisterna lovade välstånd snarare än, som politikerväldet, godhet. (För övrigt var kapitalisterna bättre på att hålla sina löften.)

Patrik Engellau

När jag häromdagen läste Sions Vises Protokoll så förstod jag att syftet med en konspirationsteori är att identifiera de verkliga, onda, krafterna bakom något socialt fenomen som på ytan verkar oförargligt, kanske rentav önskvärt. Typ när tsarens hemliga polis ville förklara för ryssarna att det där med mänskliga rättigheter och marxism egentligen bara var judarnas – mot vilka ryssarna hade fördomar – komplott för att ta makten i samhället.

Vår tid har två sådana konspirationsteorier.

Patrik Engellau

Den danske advokaten och partigrundaren med mera Mogens Glistrup lär ha sagt att Danmark inte behöver något försvar, det räcker med en telefonsvarare som utropar ”Vi ger oss”.

Jag tänkte på det när jag hörde en radiodebatt mellan två försvarsexperter, en som hette Jan Björklund, liberal och anhängare av Nato-anslutning samt en som hette Peter Hultqvist, socialdemokrat, försvarsminister och Nato-motståndare.

Patrik Engellau

Att lösa gemensamma problem med andra människor är inte bara praktiskt utan kan också vara själsligt berikande. Det finns hur många sådana situationer som helst. Man har gått bort sig i en främmande stad och står med sitt resesällskap och stirrar på en hopknycklad karta medan man försöker få in sina bäringar och försöker gemensamt att fatta var man är. Man står i köket med sin medkock och säger att nu är det tredje gången gillt, nu ska bearnäsen jävlaranamma inte få skära sig igen. Man lagarbetar på en segelbåt för att angöra kusten i storm och mörker.

Patrik Engellau

Jag frågade min polare på den amerikanska managementkonsultfirman Boose, Goldmann, Young, McGilvie, Rubicam, Frankenstein, Mountbatten, Lingonskog, Putin & Partners vad de skulle ge för råd till en svensk som jag som bara ser en massa problem och inga lösningar och inget trovärdigt ledarskap. De skickade ett team på femton kostymklädda konsulter av olika kön och skrev en rapport varur jag nu återger sammanfattningen.

Patrik Engellau

Åtskilliga personer med gott förstånd och avsevärda insikter i svensk politik säger att migrationspolitiken under det senaste året vänt 180 grader och att ordningen nu är på väg att återställas. Sjuklövern tar ju till sig sverigedemokraternas politik sägs det – visserligen utan att erkänna detta faktum – vilket bådar gott för framtiden. Pärsen är över.

Jag blir alltid bekymrad av det där argumentet, inte för att jag har något emot ordning i migrationspolitiken, utan för att jag har svårt att upptäcka den där etthundraåttiogradaren.

Patrik Engellau

Burkinin. Tillåta eller förbjuda?

Om du hade frågat mig för fem år sedan eller bara för ett år sedan så hade jag sagt är du galen, folk måste väl få klä sig som de själva vill.

Nu är jag inte så säker längre. Snarast skulle jag luta åt förbud om jag hade haft något att säga till om.

Patrik Engellau

Om du är som jag vet du något litet om Sions Vises Protokoll, till exempel att det är en påstådd plan för judiskt maktövertagande som ”avslöjades” i början av 1900-talet, men i själva verket utgör en fabrikation av tsarens hemliga polis, Ochrana. Du har dock inte läst själva protokollet.

Men det har jag. Denna morgon.

Det står inte riktigt vad jag trodde. Jag trodde det handlade om allmän, vildsint antisemitism. Det gör det inte. Det handlar om ett skickligt propagandanummer från det ryska tsarväldets försvagade etablissemang som vill visa för ryska folket att allt det där som intellektuella och andra vildhjärnor tror på, sådant som demokrati, folkliga rättigheter, fackliga organisationer, kanske rentav socialism, bara är kasperdockor i händerna på den smutsigaste av alla krafter, nämligen judendomen.

Patrik Engellau

Jag är en medelålders vit svenskfödd man som betalat en massa skatt hela livet och som aldrig legat samhället, vilket i det här fallet betyder min nästa, till last. Jag har visserligen klagat över skatterna och jag har skrivit en massa böcker om hur välfärdsstaten borde reformeras, men jag har aldrig ifrågasatt systemets fundamenta, alltså grundtanken att vi svenskar har något slags solidarisk skyldighet att värna om varandra och att det är bra om stat och kommun engagerar sig för det.

Patrik Engellau

Morgan,

Din företrädare Ullenhag kallades ”integrationsminister” medan du tituleras ”justitie- och migrationsminister”. Förändringen kan möjligen bero på att ditt jobb handlar såväl om migrantmottagning som om integration och att den nya beteckningen därför är mer heltäckande och därför bättre. Förändringen kan också möjligen bero på att den nuvarande regeringen efter den borgerliga regeringens misslyckanden insett att det där med integration kanske inte kommer att fungera och att det därför är smart att sluta prata om det.

Patrik Engellau

Personliga incitament är viktiga, en del skulle till och med säga avgörande, för hur människor beter sig. När jag för länge sedan frågade min farbror, en gång hyllad chef för Volvo, hur han fick folk att anstränga sig sa han ”tja, det är väl med piskor och morötter”.

Piskor betyder personliga problem, till exempel att man får sparken. Morötter betyder personliga fördelar, till exempel avancemang och högre lön eller annan ekonomisk ersättning.

Patrik Engellau

En av pamparna i ”etablissemangets eliter” – uttrycket är hans eget även om han inte betecknar sig själv på det viset – är Javier Solana, tidigare generalsekreterare i Nato och utrikespolitisk talesman i EU. I Dagens Nyheter framför han allvarsord till sina kollegor och varnar dem för att ta lätt på vad västvärldens ”högerpopulister” kan ställa till med.

Patrik Engellau

Nu ska jag ge mig på ärkebiskopen igen. Du kanske tycker min iver att förfölja den stackars kvinnan verkar patologisk. OK, det här blir sista gången (om inget oförutsett inträffar), men det här är en grej som jag gått och tänkt på ett tag och så småningom kommit fram till är rätt anmärkningsvärd. Ursäkta att det blir lite teologiska spetsfundigheter.

Patrik Engellau

Att Sveriges intellektuella på det hela taget är vänstervridna är en rätt vanlig uppfattning bland folk som inte anser sig vara det.

Frågan är vad vänster betyder. Det är inte så självklart som man kan tro, i varje fall inte för mig. (En professor emeritus som jag känner sa: ”Det är väl allt sånt som man ogillar”.)

För några decennier sedan, medan det ännu fanns marxister, var saken klarare. Vänster var att i någon form anse att marknadsekonomin är både dålig och dödsdömd och att ett bättre och jämlikare samhälle kan skapas genom att folket tar makten från kapitalisterna och socialiserar allting. Visst, det finns väl fortfarande intellektuella som när sådana uppfattningar, men numera förefaller det vara en helt annan uppsättning idéer som kallas vänster.

Patrik Engellau

Svenska folkets tänkande har – påstår jag helt fräckt – under det senaste året genomgått tre distinkta faser. Vi är nu på väg in i en fjärde.

Den första fasen var sluttampen på den oinskränkta pk-dominansen. Den nådde sitt triumfatoriska crescendo i och med treårige Aylans död i vattnen utanför Turkiet. Viljan att motta, välkomna och omhänderta migranter från Afrika och Mellanöstern nådde dittills oanade höjder.

Europas inbjudan till migranterna uppfattades av dem den berörde och två månader senare kom en migrantvåg, särskilt till Sverige, som ingen förutsett och som fick den svenska mottagningsapparaten att storkna.