Mitt råd till kristna är att gå till Rom

mohamed omar

Mohamed Omar

Idag är det den 1 september och den svenska drottningen Katarina Jagellonicas födelsedag. Hon föddes den 1 september 1526 i Kraków i Polen. En sak som gör henne märkvärdig är att hon var romersk-katolsk drottning i ett land som nyss hade genomgått en luthersk reformation. Det sägs att hon utövade ett visst inflytande på sin make, Johan III, som ju var något av en kryptokatolik. Men Katarina var from och hade ett milt sätt, vilket gjorde att hon vann omgivningens sympatier trots sin romerska tro. I hertig Karls rimkrönika beskrevs hon som ”furstinna dygdefull och from, ändock hennes lära var kommen av Rom”.

Hon uppfostrade sin son, Sigismund Vasa, i samma tro och när han efter Johans död blev kung över både Sverige och Polen hade Sverige kunnat bli katolskt igen. I stället blev det inbördeskrig som varade 1597-98, Sveriges sista faktiskt, mellan Sigismund och hans strängt protestantiske farbror Karl, som gjorde uppror. Det slutade som vi vet med att hertig Karl blev Karl IX av Sverige och så småningom far till lejonet från Norden, protestantismens store hjälte, Gustav II Adolf.

Johan III eftersträvade en förlikning mellan påvens kyrka och lutherdomen, han ville återföra svenska kyrkan till ”en värdigare gudstjänst, en innerligare andakt, en djupare lärdom och en större fromhet under beaktande av sakramenten”, som det heter i Sveriges historia genom tiderna (1948). Han såg till att det kom ut en kyrkohandbok i den andan, Röda boken, som antogs 1577. Den vördas fortfarande av de högkyrkliga, det vill säga de som gillar rökelse och korstecken, i Svenska kyrkan.

Drottning Katarina begravdes den 16 februari 1584 i Uppsala domkyrka där hon fått ett kor uppkallat efter sig. Idag på hennes födelsedag gör jag ett besök och lägger ned en röd ros. Det finns något romantiskt i Katarinas öde som gör det passande att hylla henne med romantikens symbol framför andra. Hon följde av fri vilja med Johan till fångenskapen på Gripsholms slott där han sattes av sin bror Erik. Enligt traditionen ska hon ha hänvisat till inskriptionen i sin trolovningsring Nemo nisi mors – ingen utom döden (skall skilja oss åt). Orden finns inskrivna i korets fönster. Varför har ingen skrivit en dikt över Katarina? Eller en roman? Det är kanske jag som är obildad.

Det jagellonska gravkoret kanske kommer att få en större betydelse i Uppsala framöver eftersom katolicismen har kommit tillbaka. År 1985 invigdes S:t Lars katolska kyrka och jesuiterna har varit verksamma här ännu längre. I koret skulle man kunna samlas för mässa, konsert eller föredrag. När Svenska kyrkan sjunker djupare ner i förvirring börjar allt fler kristna vända blicken mot Rom i hopp om en trygg hamn. Den mest namnkunniga konvertiteten under senare år är väl Ulf Ekman. Hela kristenheten i Sverige skakade när han övergav Livets Ord för påven.

Under flera decennier har den högkyrkliga rörelsen, missnöjd med liturgisk tristess och kvinnliga präster, försökt smygkatolicera Svenska kyrkan inifrån, men en efter en har de desillusionerade gått över till Rom ändå. I en boklåda hittade jag för några år sedan en självbiografisk roman av en viss Hans O. Sjöström. I romanen, som heter Står min lycka i Guds händer (1991), skildrar han sin tid som elev på Fjellstedtska skolan i Uppsala på 1950-talet.

Fjellstedtska var ett privat internat-läroverk grundat 1892 med inriktning att förbereda för akademiska studier i teologi och prästtjänst i Svenska kyrkan, beläget på den östra åkanten. “Enligt skolans statuter”, skriver Sjöström, ”måste man vara konfirmerad för att gå där. Och för att konfirmeras måste man vara döpt.” På andra sidan ån, den västra, låg Magdeburg, ”flickskolan som så många drömskt stirrade mot under rasterna.” På skolan fanns de flesta strömningar inom Svenska kyrkan representerade: högkyrkliga, som han beskriver som ”halvkatoliker”, lågkyrkliga och gammalkyrkliga med mera. Men skolan var protestantisk och trots den lilla kryptokatolska kamarillan, som mest höll till i rökrummet, dominerade den traditionella antipapismen. Sjöström berättar:

“I rummet fanns egentligen inget annat att göra än att ligga och stirra i det gråblå taket eller på de gulmålade stenväggarna. Egentligen var det nog ingen större skillnad på ett sånt här rum och dödscellen i San Quentinfängelset borta i Kalifornien, där Cheryl Chessman kämpade för sitt liv. Jo, jag kunde gå utan att fråga någon. Jag kunde gå ut fast jag låg, smyga omkring i huset, gå på påven utan att be någon om lov.

– Vet du varför det heter påven?

– Nej.

– Därför att alla protestanter skiter i påven.”

De högkyrkliga utmärktes av sin faiblesse för rökverk, både cigarett och pipa. De gjorde också ofta och gärna korstecken och iakttog ”vesper”, den rituella aftonbönen, som Sjöström och hans likasinnade kallade ”gäsper”.

“Av någon anledning hade det snart visat sig att en majoritet bland rökarna var högkyrkliga. Vad högkyrkligheten exakt gick ut på var jag inte riktigt säker på, men de högkyrkliga gick ofta omkring med ett radband runt halsen, de gick gärna i svarta kläder …”

Jag har gjort samma iakttagelse, högkyrkliga både röker och dricker mer än lågkyrkliga. Dock är jag osäker på hur stor vikt man ska fästa vid detta, vad det säger om karaktären och så vidare. Själv är jag inte troende, men om jag var kristen skulle jag gå till Rom. Det är rådet jag ger till mina kristna vänner. Jag tänker så här: Rom är världens största kyrka och om jag går med blir den ändå lite större. Enhet är bättre än splittring. Jag ser det som väldigt osannolikt att Rom skulle ansluta sig till någon annan kyrka, i stället är det som kan ge enhet att de andra kyrkorna ansluter sig till Rom, trots alla sina förbehåll och invändningar.

Som jag ser det saknar frikyrkorna fast grund, de är alltför beroende av enskilda predikanter. En karismatisk predikant kan omvända många och bygga upp en församling, men när han dör rasar allt ihop. En sådan person skulle göra större nytta i katolska kyrkan där det finns en två tusen år gammal organisation som kan ta hand om hans bygge. Dessutom är både frikyrkorna och Svenska kyrkan sårbara för plötsliga förändringar. En liten grupp kan komma in och ta över. Man kan då stå där som vanlig kristen, sviken, och upptäcka att man befinner sig i en kyrka som står för helt andra saker än man själv verkat för. Katolska kyrkan är stabilare.

Jag föreställer mig också att islams ökade närvaro i västvärlden kommer att leda till att kristna närmar sig varandra och känner större samhörighet. I förhållande till islam är skillnaderna mellan olika kristna samfund mycket små och dessutom står både protestanter och katoliker på samma grund i den västerländska civilisationen. På den grunden står jag också som västerländsk agnostiker eller ateist. I en tid som vår har Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén uppvisat bristande ledarskap, hon har inte kunnat ge kristna det hopp och den trygghet som de söker. När hon fick frågan om hon anser att islams profet är en falsk profet svarade hon: ”Nej, jag anser inte att Muhammed är en falsk profet.”

Ett mycket besynnerligt svar. Om Muhammed var en riktig profet och talade sanning så är ju inte Jesus både människa och gud och då faller kristendomen. Jag tror inte på några profeter alls, men jag har som alla andra begåvats med ett förnuft och det säger mig att antingen är man muslim och håller Muhammed för en sann profet eller så är man kristen och håller honom för en falsk profet. Antje har trasslat till det.

26 thoughts on “Mitt råd till kristna är att gå till Rom

  1. joarx skriver:

    Jag tror att vad Jackelèn menade var att Muhammed inte alls är en profet enligt Nya testamentets definition, och således inte heller en falsk sådan. Han försökte ju inte ge sken av att förkunna evangelium.

    Gilla

    • BjörnS skriver:

      Det är möjligt att du har rätt. Svaret blir dock mycket otydligt och det hade varit bättre att svara att hon inte ansåg honom vara en profet i enlighet med NT. Det är inget bra när man måste gissa vad svaren betyder. Hennes tal är knappast sådant att ja är ja och nej är nej.

      Matteus 5:37 ”… utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.”

      Gilla

    • Tahmas skriver:

      Å andra sidan så utger han sig för att vara sänd av Gud för att förkunna. Den Kristna guden dvs Jesus kan ju näppeligen degradera sig själv till en simpel profet i en ny religion därav en falsk profet eftersom han ses som en profet även i Anjte Jackelens ögon.
      Hon svävade på svaret vem som stod närmast Gud Jesus eller Muhammed det tycker jag säger allt.

      Liked by 2 people

  2. Tahmas skriver:

    En kristen enighet är vad som krävs för att hindra Europa att bli islamiserat. Som nämnt så är trovärdigheten för svenska kyrkan körd i botten och Antje Jackelens ständiga teologiska dikeskörningar ger oss inget hopp.
    Tyvärr känns det som att även påven tillhör samma gycklarkrets som Antje Jackelen visserligen så har han ännu inte avisat Jesus som hans kollega har gjort men vissa uttalande tyder på han lutar väldigt mycket till vänster och ser islam som en broder religion.
    Kristna kräver tydlighet från deras representanter samma tydlighet som islams dito.
    Vi kan inte mjäka runt det faktum att Jesus är Gud och som MO påpekar att Muhammed är en falsk profet. Hur det sen tas emot av muslimer och deras företrädare kan vi bortse ifrån. Det viktiga är vi står handfast i vår tro.

    Liked by 3 people

    • larslindblog skriver:

      Tahmas : jag vet inte om du minns polskfödde påven Johannes Paulus II ? JP hade en genomträngande blick och karisma. När påven träffade kommunistiske Generalen Jaruzelski i biskopspalatset i Krakow blev det total konfrontation. Kommunistregimen erbjöd vissa eftergifter vilket avfärdades av påven. Påven krävde allmänna och fria val. Grälet sägs ha varit så högljutt att det hördes ut på gatan ; ” Jag och min kyrka backar inte en tum” !! ! förklarade påven . Vi vet ju vem som vann.– –Av detta kan man lära att man inte skall nöja sig med symboliska eftergifter ,som snart kan återtas – MAKTEN lämnar dom makthavande inte ifrån sig frivilligt.
      Man måste vara beslutsam och sopa ut den gamla regimen innan återuppbyggnaden kan påbörjas .

      Liked by 1 person

      • Jonas Nilsson skriver:

        Utvecklingen i Polen är ett särskilt kapitel redan för länge sedan, i synnerhet under kommunisttiden. Visst JPII var en välsignad nyckel – han hade lärt sig att bemöta kommunismen inifrån och han liksom hela Polen ser till att man har så god marginal som möjligt till Ryssland. Men idag är det inte längre självklart att på svenska lyfta fram Polens katolska kyrka som ett föredöme.

        Liked by 1 person

  3. Anna Lindén skriver:

    Visst, enhet är bättre än splittring, men man behöver som kristen inte gå med i romersk-katolska kyrkan för att verka för kyrkans enhet, Mohamed. Den ekumeniska rörelsen har arbetat för kyrkans synliga enhet under hundra års tid. Den otålige må tycka att takten är långsam, men om den teologiska grunden för enheten skall läggas måste det få ta sin tid. 2017, då det är femhundra år sedan Luther spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg, kommer det sannolikt att hända en hel del på enhetsfronten.

    Gilla

  4. Birgitta C skriver:

    Jag känner mig i första hand kristen, inte protestant. För mig har katolicismen aldrig stått som någon sorts annan religion skild från protestantismen. Kan bero på att jag har en hel del erfarenhet av katolska tron. Jag håller helt med dig att kristenhetens olika falanger borde se till sina grundläggande likheter och grunder. Vi kan inte blanda ihop oss med någon annan Gud och profet.

    Gilla

    • Lars A skriver:

      Precis, hon hade inte kunnat agera mer för islamism, vad hon tror och tycker privat är ointressant, jag gissar att hon är ateist men av någon anledning, likt så många så vill
      hon att islam skall breda ut sig.

      Gilla

  5. Hovs--hallar skriver:

    Nu undrar jag förstås om den katolska kyrkan egentligen utgör något bättre skydd mot islam än Svenska kyrkan — men föralldel, den sistnämnda har ju fullständigt kapitulerat.

    När Jackelen fick frågan om kristendomen hade en sannare gudsbild än islam kunde hon inte ge något klart svar — efter det förvånar det mig att Svenska kyrkan alls har några medlemmar kvar. Värre kan det knappast bli.

    Liked by 2 people

  6. Anna Lindén skriver:

    Den enhet som den ekumeniska rörelsen arbetar för handlar om mer än bara att upphäva splittringen mellan romersk-katolska kyrkan och dess reformatoriska dotterkyrkor. Den stora schismen skedde redan 1054, när romersk-katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan gick skilda vägar. De ortodoxa kyrkorna accepterar att påven har en särställning i egenskap av Petri efterföljare, men för att enheten skall vara möjlig vill man att Rom slår in på en mer ödmjuk väg, där påven är primus inter pares (den främste av jämlikar) i förhållande till östkyrkans patriarker. Påve Franciskus har i handling ofta visat att han är beredd att göra just det. Som jag ser det ligger den ekumeniska bollen i hög grad hos Rom, med ett mer ödmjukt påveämbete i fornkyrklig anda skulle kyrkan inom kort kunna enas. Det skulle i så fall även innebära att de seriösa och ekumeniskt inriktade teologerna inom Svenska kyrkan skulle få en förstärkt position i förhållande till politrukerna.

    Gilla

  7. Hortensia skriver:

    Sverige behöver inte fler troende – eller trossamfund – utan färre, om vår dyrbara religionsfrihet, demokrati, jämställdhet och yttrandefrihet ska kunna överleva och frodas i framtiden.

    Endast en stark sekulär stat kan skydda sina medborgares individuella fri- och rättigheter, att välja/rata privata angelägenheter, som religiös övertygelse, yrke, livskamrat, familjebildning och dylikt med avgörande betydelse för livskvaliteten.

    Den svårartat patriarkala katolska kyrkan och dess ålderstigna, klänningsförsedda ledare med sin nedtystade pedofili, sitt högljudda abortmotstånd och sin obegripliga homofobi påminner väl en hel del om muhammedanernas unket förmoderna leverne?

    Gilla

  8. Apg17 skriver:

    Rom (katolska kyrkan) är den kristna världens varböld. En besudlande skamfläck på sanningens vita lamm. Gå till Rom? Bort det! Vik hädan du osalige ande som vandrar på jorden, sökande vem han må uppsluka.

    Nog med besvärjelser.

    Katolicismen har inte sanningens ande. Ej heller Ulf Ekman eller Antje Jackelen. Enhet under lögn och villfarelse är samtidens mest förföriska doktrin. Mångkultur, Rom, Islam, samma totalitära andas barn.

    Omar hoppar än hit, en dit. Ramlar mellan diken. Jag råder sökare som dig att vända på klacken när tårna börjar peka mot Rom. När dryckjom, rökelse och svarta rockar dig lockar. Vik hädan innan vid graven du grämar.

    Liked by 2 people

  9. Lars skriver:

    Tröls Nilsson:Di högkyrklia drecker och ryger eftsom di ha mär pänga än di vanlia så di kan kosta pau sej de.Mest dreker presterna fau di ha daulit samveite.Svart e di kleda eftsom di e Saturnus farg och jävelens som eter smau baurn levandes.

    Gilla

  10. Lennart skriver:

    Antje Jackelèn är nog kulturmarxist. I annat fall skulle hon klargöra skillnaden mellan Islam och kristendom; de kristna tror på en treenig gud; Fadern , Sonen och Anden som är väsensskild från islams gud Allah.

    Svenska kyrkans ledning är sedan länge ockuperad av antikristna vänsterkrafter, därav förfallet. Svenska kyrkan har dock kvar sina evangelisk-lutherska bekännelseskrifter. Att konvertera till Rom är dock ingen lösning. Det fanns goda skäl till att munken Martin Luther på sin tid ville reformera den allmänna kyrkan som leddes av påven i Rom. Det största av allt var återupptäckten av evangeliet i Romarbrevet 1:7, ”den rättfärdige skall leva av tro”. Luther vände sig vidare mot all kyrklig tradition som inte stod i samklang med den heliga Skrift utan i strid med densamma. Några exempel:

    1. Läran om påvens primat eller överhöghet utgår från en tolkning som gjordes av biskopen i Rom på 200-talet. Texten är Matt 16:18, med sammanhang. ”Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling”. Dessförinnan har Petrus avlagt en bekännelse på frågan om vem lärjungarna tror att Jesus är: ”Du är Messias, den levande Gudens Son”. Är Petrus klippan eller är det hans bekännelse som är klippan? Bara några verser senare försöker Petrus hindra Jesus att gå sin förutbestämda väg till korset, Jesus säger då till honom; ”Gå bort ifrån mig Satan, dina tankar är inte Guds utan människors”. Sammanfattningsvis kan innebörden sägas vara att Kristi församling är byggd inte på människotankar utan på den gudomliga uppenbarelsens/bekännelsens grund.
    Luther ansåg att det är Jesus själv som är klippan. Detta kan jämföras med vad som sägs i
    1 Kor 3:11: ”En annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus”.
    Och i den 18:e Psaltarpsalmen står skrivet: ”Vem är en klippa utom vår Gud?”. Därför kan inte påven vara denna klippa utan endast Kristus.
    Reformationens tolkning av Matt 16:18 kan sammanfattas så: ”Klippan på vilken kyrkan är byggd utgöres av bekännelsen att Jesus är Kristus, vilket samtidigt betyder, att det är Kristus själv som är klippan”.

    2. Läran om mässoffret; här lär påvekyrkan att Kristus offras på nytt till Gud, som ett oblodigt syndoffer och med samma verkan som Kristi offer. Därför skall prästen varje dag fira mässa, de flesta mässor förrättas utan närvarande församling. Dessa mässor kan köpas av lekmän till hjälp för dem själva eller andra, även för avlidna för att lindra plågorna i skärselden. I praktiken innebär detta att Kristi offer på Golgata hamnar i skymundan och den katolske prästen sätts i centrum. Luther ansåg att ”Mässoffret i påvedömet är ovillkorligen den största och förskräckligaste styggelse, emedan den står i skarpaste strid mot/läran om rättfärdiggörelsen genom tron på Kristus utan laggärningar/, se nedan”. I Roms lära om mässoffret är det vi människor som genom prästen stiger uppåt och blidkar Gud genom att offra Kristus till honom. Enligt Bibeln är det Gud som i nattvarden stiger ned och av nåd för Kristi skull skänker frälsningens rika gåva åt var och en som tror Guds Ord och löfte.

    3. Läran om den ingjutna nåden; följer man konsekvent den romersk-katolska läran i hur man blir frälst, blir man evigt förtappad istället för evigt salig. Rom stödjer sig i denna lära på sin teolog Thomas av Aquino, som i sin tur var påverkad av den hedniske filosofen Aristoteles. Huvudbegrepp är här natur och nåd; genom syndafallet blev människan försämrad men inte fördärvad. Frälsningen består enligt Rom i att den av Gud ingjutna nåden i människans natur höjer upp henne till ett övernaturligt plan, till ett liv i kärlek till Gud och nästan. Detta är huvudsaken i påvens frälsningslära. Syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod har ingen framträdande plats i Rom.
    Trons roll i frälsningen är ett intellektuellt försanthållande av alla påvens läror utan undantag. Men någon frälsning genom tron allena är det alltså inte fråga om; tron skall formas av kärleken som är detsamma som den ingjutna nåden. Allt detta bär lagens prägel; den romersk-katolska frälsningsläran är gärningslära.

    Om nu inte konvertering till Rom är en lösning så finns andra alternativ inom ramen för Svenska kyrkans evangelisk lutherska bekännelse, till exempel Missionsprovinsen, Lutherstiftelsen och Kyrkliga Förbundet. Fortfarande finns också här och var fungerande församlingar inom Svenska kyrkan.

    http://goteborgsstiftstidning.se/

    http://kyrkligaforbundet.se/kyrka-och-folk/

    Gilla

  11. Jonas Nilsson skriver:

    Intressanta funderingar omkring intryck av olika kyrkliga (gamla) trender. Tyvärr (?) är de just nu bara historia. Sök gärna upp Fjellstedtska huset av idag. Det vore mycket intressant att höra dina reflektioner av ett sådant levande besök (huvudinstitut för Svenska kyrkans prästutbildning).
    Ditt argument för Rom är enkelt och klart. Störst är bäst. Men det argumentet biter inte riktigt i ett litet land som Sverige. Problemet i Skandinavien är troligtvis att man redan från början visste att man kan vara kristen på mer än ett sätt. Nordeuropas reformation bekräftades och skyddades av nationalstaternas framväxt. Jag tror sanningsfrågan har haft lika stort inflytande som makt/storleksfrågan.
    Om man idag går till Rom för att slippa formuleringar som den Antje bjöd på tror jag man biter sig i svansen. Det var inte en händelse att Antje och Arborelius och de muslimska ledarna skrev sig samman. Nuvarande påven följer samma spår. Det är vänner som möts i Lund i höst.
    Visst finns det kritiker inom katolska kyrkan, de har ännu (?) ett dominerande inflytande i Sverige, men gällande grunddokument (Vat II) ändrar man inte på. Att Benedict släppte fram sådana kritiker reagerade bl.a. Arborelius märkbart på. Jag tror att Arborelius kan dokumenten bättre. Sådana grunddokument har inte Antje. Svenska kyrkans grundtext handlar just om att lyfta fram Jesus.

    Gilla

    • Anna Lindén skriver:

      Svenska kyrkan har bekännelseskrifter och de är inte särskilt flummiga. Dessutom har Svenska kyrkan undertecknat ekumeniska dokument som man förbundit sig att följa. Svenska kyrkans nuvarande situation beror på att stora delar av dess ledning struntar i att följa Svenska kyrkans lära, inte på att det inte skulle finnas någon sådan lära att följa.

      Gilla

  12. Mats R skriver:

    Det är väl inte svårare än så här: I den kristna läran anses de vara profeter som förebådat Messias ankomst. Enligt kristendomen är Jesus från Nasaret den Messias som förebådats av de profeter som finns representerade i Gamla Testamentet (det är liksom själva grunden för den kristna läran). Eftersom Muhammed var verksam ungefär 600 år efter Jesus, så kan han inte vara en profet i kristen mening (man kan ju knappast förebåda någon som levde 600 år innan en själv). Alltså kan man inte, som kristen, betrakta Muhammed som profet, hur man än vrider och vänder på saker och ting.

    Gilla

  13. Irena skriver:

    Katarina Jagellonica är den svenska drottninghistoriens mest fascinerande och romantiska figur. Just i Uppsala finns fragmenten av hennes liv kvar och påminner oss om en annan sorts tid, i vilken religionerna spelade en avgörande roll. Tänk vidare till Kristina och hennes återkonvertering till den katolska kyrkan. Inte den katolska tron, för det finns ingen specifik katolsk tro och inte heller t.ex en specifik frikyrklig tro. Alla kristna tror på Jesus Kristus, Messias och Guds sonblivande i sig själv med hjälp av jungfru Marias Ja-ord.
    Jesus är alltså Gud, samt vägen, sanningen och livet. Den enda vägen till Fadern går genom Jesus. Det är kärnan i den kristna tron, och det kan man inte modifiera oavsett om man kallar sig katolik, protestant, ortodox eller pingstvän.
    Det är som om en muslim skulle säga: ”Det finns bara en Gud, och Muhammed är hans profet tillsammans med Kristus och Robert Lind från Kramfors samt några andra tjejer och killar”

    Dock har du, kloke Omar, missat det inflytande ett möte som inleddes 1962 och pågick till 1965 hade i den katolska kyrkan: Andra Vatikankonciliet. De dokument som utgick därifrån påverkar den katolska kyrkan starkt bort från traditionerna och in i en förment modern värld.
    Den vänder sig bort från rökelse, klostermystik och latinska mässor och till Populum, det s.k. Lekfolket, som nu skall leda den katolska kyrkan in i en jämställd framtid med hjälp av Sensus fidelium, ett slags andligt majoritetsvälde. Det man ständigt måste ha i minnet när man betraktar den katolska kyrkan av idag är hur stort inflytande detta i grunden socialistiskt influerade koncilium har haft på det dagliga livet, mässor och andra verksamheter.
    Påve Franciskus är en stark tillskyndare av detta konciliums andliga frukter. Dock är han inte alls den banbrytare för kvinnors ämbetsvigning i kyrkan som man inledningsvis trodde. Han har vid flera tillfällen offentligt rackat ned på den s.k. Genusideologin som han anser förgiftar världen inifrån.

    Alla vägar bär, som bekant, till Rom, men Rom är inte alltid den stabila klippa av oföränderlighet många drömmer om. Rom, eller rättare sagt Vatikanen, befolkas av politiska djur av olika färger och just nu pågår en ovanligt hänsynslös maktstrid mellan de olika falangerna, s.k. Traditionalister mot Liberaler.. Sorgligt är bara det första förnamnet på den striden om Jesu kropp som, trots sina sår, alltid var en och odelad.

    Gilla

  14. andrès chacòn skriver:

    Bland det mest klartänkta och välformulerade som jag har läst på mycket länge. Slås osökt av den anglikanska konvertiten, den numera saliga John Henry Newman`s ord ; ” ”To be deep in history is to cease to be Protestant.”

    Varje döpt kristen (boende utanför Mellanöstern) som söker historicitet har EN väg att gå – korsa Tibern och kom hem igen till Petri Stol i Rom. Där finns nåden, sakramenten och apostlarnas fulla Tro.

    Gilla

  15. phnordin skriver:

    Hej Omar, Tycker ditt förslag är konstigt. Skall vi alla övergå till katolicismen? Vem vinner på det? Förmodligen endast islam som får fritt fram i sin förkunnelse.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s