Demokrati

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Att lösa gemensamma problem med andra människor är inte bara praktiskt utan kan också vara själsligt berikande. Det finns hur många sådana situationer som helst. Man har gått bort sig i en främmande stad och står med sitt resesällskap och stirrar på en hopknycklad karta medan man försöker få in sina bäringar och försöker gemensamt att fatta var man är. Man står i köket med sin medkock och säger att nu är det tredje gången gillt, nu ska bearnäsen jävlaranamma inte få skära sig igen. Man lagarbetar på en segelbåt för att angöra kusten i storm och mörker.

Vi vet alla vilka mänskliga förhållningssätt som är nödvändiga för att sådana projekt ska krönas med framgång. Ständig observation, eftertanke och sanningssökande är nödvändiga. Man kontrollerar varandra eftersom alla kan göra fel. Den som får ett fel påpekat för sig markerar sin tacksamhet och girar genast babord tio grader. Samarbetet handlar inte om prestige, utan om att nå ett gemensamt mål.

Skulle det vara annorlunda inom politiken? Det borde inte vara det. Vad tror du vi har riksdagens kammare till? Jo, för att landets yppersta elit av förnuftiga, erfarna, eftertänksamma, hederliga och beslutsamma människor gemensamt ska diskutera och hitta lösningar för nationens problem. Jag tror att det i princip är samma mänskliga hantering att rädda ett skolväsende som oupphörligen skär sig som att få ihop en bra bearnäs.

Vad är det som krävs av människor som gemensamt ska hitta lösningar på problem av den digniteten? Jag tror att det krävs två saker.

För det första någon sorts elementär sakkunnighet. Det är bra att veta norr och söder på kartan, framför allt om man ska ta hjälp av solen och klockan. Men kompetensen måste förädlas av omdömet och den allmänna livserfarenheten. Det vimlar av experter som saknar omdöme (och i vårt land har de ofta alldeles för mycket att säga till om). Om någon föreslår mer socker i bearnäsen måste man ha vett att säga stopp och belägg.

Den andra förutsättningen för gemensam problemlösning är erfarenhet av gemensam problemlösning. Gemensam problemlösning är en mycket avancerad verksamhet. Sådan kompetens insups inte med modersmjölken. Barn i sandlådan slår hellre varandra i skallen med hinken än de ägnar sig åt konstruktivt samarbete. Det tar lång tid och kräver särskild färdighet och läggning att få smak för och utöva gemensam problemlösning.

Om man nu med dessa rätt elementära observationer i bakhuvudet blickar ut över överläggningarna bland Sveriges yppersta krets av beslutsfattare – riksdagsledamöterna i kammaren – blir man beklämd, dels därför att deras meningsutbyten är så tråkiga, förstås, men framför allt också för att det verkar saknas varje slags ambition att ingå i någon sorts gemensam, öppen, sanningssökande och fruktbärande diskussion.

Man tar sig för pannan, stönar ”vilka töntar” och stänger av teven. (OK, det finns enstaka stjärnor, men de utgör tyvärr undantag.)

Sedan kanske man börjar fundera över hur detta är möjligt. Och när man gjort det en stund inser man att det som förvånar i stället för förvånansvärt är självklart. Hur skulle det kunna ha blivit på något annat sätt än just så här?

Fundera på hur den karriärväg ser ut som dessa människor vandrat för att nå dessa sina positioner som nationens förnämsta företrädare. Har de en lång och meriterande livsbana bakom sig som företagare, fysikprofessorer, journalister, gymnastiklärare eller revisorer? Har de fått tillräckligt med motgångar av tillvaron för att ha utvecklat sådan ödmjukhet och visdom som är förutsättningar för att folk i svåra lägen ska kunna få något bra gjort tillsammans?

På det hela taget är svaret nog nej. Dessa våra förnämsta makthavare kommer från den egna branschen, från de politiska ungdomsförbunden. Liksom privata företag vill maximera vinsten så vill politiska partier maximera antalet röster. Det gäller för partierna a) att få röster på det egna partiet samt b) att förhindra att motståndarna får röster. Bara där ligger ett veritabelt hinder för varje form av meningsfullt samarbete. Sticker inte striden om rösterna käppar i hjulet för varje trevande samverkansförsök?

Närmare bestämt innebär a) att politikern själv inför väljarna ska framstå som vederhäftig och skicklig vilket sällan riktigt fungerar just eftersom vederbörande saknar både sakkompetens och lång erfarenhet av livet enligt ovan. Han övergår då i stället till b), alltså till att smutskasta motståndaren.

b) är framför allt en oppositionsstrategi. De svenska allianspartierna verkar föredra den till den grad att de inte ens vill regera.

58 thoughts on “Demokrati

  1. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Att lösa gemensamma problem med andra människor (människors pengar) är inte bara praktiskt utan kan också vara själsligt berikande”. Alla former för utplundring av medborgarna med hjälp av skatter, avgifter och övriga pålagor är stöld under hot om våld!
    Tycker Du Löfven/Batra är själsligt berikande? Förklädda socialistiska kuppmakare av den värsta sorten.

    Liked by 5 people

    • Anders F skriver:

      Hoppsan, en skattefobiker. Tillför hellre något till samtalet, tack. (Att dra in skatt för utjämning eller att göra upp om gemensamma regler, kallade lagar, är väl det sätt på vilket vi organiserar oss i normala länder. Hur tänkte du dig saken?)

      Liked by 2 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Det är ett bidrag till samtalet att motsätta sig skatt. Du har fastnat i socialdemokraternas problemformuleringsprivilegium. Det är för övrigt inget argument att göra som alla andra gör bara för att alla andra gör det. Hur tänkte du där?

        Gilla

  2. lars a skriver:

    Jo vi har ältat det till leda här och det är kanske bara ett naturligt sluttillstånd vi hamnat i, partierna har i huvudfrågan för Sverige alla haft fel (invandringen för den oinvigde) och där alla verkat för att hålla ute nykomlingen. Andra frågor har man trätat och bytt väljare om men dessa andra frågor har visat sig i nästan alla fall också handla om invandring, inte så konstigt, det är ju människorna i ett land som betyder mest, inte marken de står på.

    Man skulle tro att ett nytt parti av välutbildade och erfarna lätt skulle mosa motståndet men så är nog inte fallet, hela medieapparaten och stora delar av samhällsforskningen är i samma båt som politikerna, annars hade det aldrig gått så långt. Även detta har avhandlats på DGS.

    Därför blir Patriks förslag av igår så viktigt, det behövs en Berlusconi-light, eller kanske inte, det är ju det MSM är, det behövs något så arrogant som en media och forskningsapparat som helt enkelt har sanningen och prövandet som ledstjärnor, inte agendan och mörkläggningen.

    Liked by 4 people

  3. Erling skriver:

    Träffande analys av MENINGSLÖS men FÖRÖDANDE FARS! Och vi ska delta, göra vår `demokratiska plikt´ vart fjärde år. Vilket konfirmerar, bekräftar och legitimerar att politiska adelns
    fortsatta privilegier är räddade!

    Liked by 3 people

  4. Lennart Bengtsson skriver:

    Tyvärr är detta en alldeles riktig beskrivning och är en följd av ett fundamentalt systemfel. En möjlighet vore att reducera det ekonomiska bidraget till politiska partier samt minska lönen till politiker i allmänhet. Varför inte introducera som ett krav att men man måste ha eller att ha haft ett normalt arbete samt att åldersfördelningen bland riksdagsledamöter borde representera samhällets åldersfördelning. Det som idag kännetecknar svenska politiker är att de är ovanligt unga, har bristfällig utbildning samt saknar professionell erfarenhet från ett liv utanför ”politiken”. De ser politiken i sig som ett ”yrke” och själva tanken att de faktiskt representerar landets medborgare verkar vara dem fullständigt främmande.

    Liked by 9 people

    • Anna skriver:

      Ett mycket vettigt förslag! Dessa politikerbroilers, som Fridolin, Bush, Lööf, inger inget förtroende, de är endast makthungriga. Det är egentligen problemet med politiker, de som till slut kommit så långt att de hamnar på valbar plats är inte de tysta, de hederliga, de som verkligen vill göra något för landet o medborgarna. Det är istället de drivna, de makthungriga, de som saknar insikt o förståelse för andra människor – för mig ganska skrämmande människotyper. Naturligtvis har de medietränats o är skärpta nog att veta att de ska framstå som empatiska, men hos karriärmänniskor som dessa politiker är det enbart en fasad. Makten är det yttersta målet. Så det minsta kravet bör vara minst fem års vanligt yrkesarbete, utanför politiken, för att bli valbar- då torde chansen öka att mer normala personlighetstyper med vettig livserfarenhet av ett vanligt liv kommer in i riksdagen. Samt minskade löner o förmåner samt ingen omställningspension, blir de inte omvalda så gäller för dem vad som gäller för alla andra medborgare- första dagen som arbetslös anmälning hos Arbetsförmedlingen, annars mister du rätten till a- kassa och nollas i sjukpenningen. Då, först då deta gäller även politiker o generaldirektörer, då har vi ett samhälle med rättvisa !

      Liked by 4 people

  5. Jaxel skriver:

    Jo, det ligger mycket i det som sägs i krönikan. Jag påminns om en partiledardebatt jag hörde för någon tid sedan. Minns reflexionen att den närmast framstod som ett inofficiellt SM i intellektuell ohederlighet. Den ende som inte tycktes ha några allvarliga ambitioner på en pallplats var ledaren för de oberörbara. Eller så var det inte ambition som fattades denne utan istället hård och långvarig träning.

    Fast kanske blir domen väl hård om man endast utgår från debatterna i kammaren. Det förekommer nog ändå visst samarbete i andra fora.

    Liked by 3 people

  6. Hortensia skriver:

    Ja, Patrik, Riksdagiset har under sedvanlig pompa och ståt öppnat för säsongen. Herregud, vilken pinsam och resursslukande lekstuga, som vanliga, hederliga, erfarna, kloka och rumsrena vuxna svenskars obenägenhet, att engagera sig framgångsrikt inom svensk partipolitik har skapat… och värre lär det bli:

    http://ledarsidorna.se/2016/09/separatism-eller-halla-ihop/

    http://www.smp.se/ledare/mote-utan-mitt/

    http://www.expressen.se/nyheter/krav-pa-birgitta-ohlssons-avgang/

    Det är bråttom nu, om Sverige och en anständig form av demokrati ska kunna räddas och det kan sannolikt bara lyckas, om våra förment ”folkvalda” verklighetsfrånvända proffspolitiker slutar göra sig så infernaliskt välförtjänta av folkets förakt.

    Liked by 2 people

  7. Christer Carlstedt skriver:

    Patrik berör i näst sista stycket ovan en fundamental brist i vårt nuvarande system för regerande.
    ”Den som inte är med mig är emot mig”.

    Vårt styressätt, som vi kallar demokratiskt, har i sig inbyggt möjligheten till bildandet av olika intressegrupper eller kotterier, vilka vi valt att kalla politiska partier.

    Detta skulle inte nödvändigtvis vara ett problem, men har visat sig vara det.
    Intressegruppen eller partiet är för sin ekonomiska överlevnad numera helt beroende av en plats i Riksdagen – annars ryker ju partistödet och därmed ett antal goda försörjningsmöjligheter.
    För mig som (tänkt) enskild riksdagsman följer att lojaliteten mot partiet som valt in mig till köttgrytorna då blir större än det uppdrag jag i realiteten verkligen fått. Mitt grunduppdrag är faktiskt att efter bästa förstånd sätta hela landets väl och ve i första rummet. Definitivt inte partiets. Lika väl har det faktiskt blivit så.

    Härmed har vi öppnat upp spelplanen för skickliga retoriker. Palme var en sådan. Men – vad har han åstadkommit?
    Röstfisket på vänsterkanten har gett oss dagens skola.
    Visst lät det bra att alla skulle ta studenten!
    En följd av detta är att högskolorna, enligt vad jag uppfattat, får starta med undervisning som i det gamla systemet genomfördes redan i gymnasiet.

    Visst är det sant att skicklig retorik är ett nöje att lyssna till. Men, när den används för att misstänkliggöra andras, sannolikt goda intentioner, så är den katastrofal för det gemensamma goda. Den skapar då inte en gemensam förståelse för ett problem som skall lösas, utan animositet.Vi får ett partipolitiskt ställningskrig, som inte är till gagn för medborgarna på något sätt.

    Betyder då detta att jag skulle vilja underkänna det nuvarande partisystemet helt?
    Nja, inte nödvändigtvis.
    Däremot så skulle det kanske vara välbetänkt med någon enhet som över Riksdagen, och helt partipolitiskt fristående, kunde ta partierna i örat och återkalla dem till ordningen när de spårar ur i käbbel. Tidigare hade vi kungen som såg till detta. Ni kan ju föreställa Er hur det hade varit med vår åsikts- och yttrandefrihetslagstiftning om inte Gustav III högst handgripligen hade satt ner foten.

    Hur man skall övertyga Riksdagen att släppa ifrån sig ett uns av självbestämmande och kanske av överordnad enhet bli tvingad till samlingsregeringsbeslut i vissa frågor är en helt annan femma.

    Gilla

  8. JAN BENGTSSON skriver:

    De enda gångerna Regeringen vill ”samarbeta” gäller främst områden,
    där man INTERNT är svårt splittrade,
    antingen inom Socialdemokraterna e mellan S o Mp.

    Det gäller för partiledningen att ”desarmera” dessa bomber,
    i praktiken köra över intern opposition o begrava problemen…

    Praktisk skillnad mellan S o M resp SD är ganska liten,
    DÄRFÖR gäller det att till varje pris förstöra skillnaderna,
    för annars strömmar ännu fler väljare över till SD…

    S-taktiken är solklar o uppenbar,
    med Stefan som den i särklass främste företrädare för den,
    diskutera ALDRIG en enda sakfråga med en SD företrädare,
    därför man med egna ord har informerat gräsrötterna:

    Vi kan ALDRIG NÅGONSIN vinna en debatt mot en SD företrädare,
    utan dra istället fram rötterna o brunkleta allt Ni orkar,
    till slut kanske det fastnar…

    Man förtränger dock givetvis alltid DE EGNA BRUNA,
    som dessutom var en för partiet,
    praktisk politisk realitet…

    Vi värnar Allas Lika Värde, med ett litet undantag,
    som efter nästa val kan vara 1/4 av de röstande…

    Man måste ha haft många rasister i sina partier innan)

    Liked by 2 people

  9. JL skriver:

    Instämmer med att nuläget är en veritabel katastrof…..

    Anledningen tror jag är mer bristen på rätt incitament, även om kunskapen/erfarenheten såklart också är betydelsefulla. De sistnämnda brukar dock folk ha en förmåga att införskaffa (i de flesta fall) om incitamenten är de rätta..

    Vem, om någon, i ledande politisk ställning drivs främst av att ”göra det bästa för landet”?
    Är inte makterövring och maktvidhållande de överlägset största drivkrafterna i Sveriges politik?

    Skull det fungera bättre om vi hade: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Representativ_direktdemokrati ?

    Känns som teknikens utveckling möjliggör radikala förändringar, men är de genomförbara, eller ens önskvärda?

    Gilla

  10. Tomas Lenke skriver:

    Kan bara hoppas att Borgerlig Framtid kan vara just den förändringens vind som krävs och att de i stället för politiker-broilers kommer in 2018 med livserfarna kompetenta personer. Samt att de förmår att behålla kraften och viljan att förändra och inte sugs in i det vanliga korrumperade politiker-frälset.
    Palatsrevolutionen känns lite illavarslande men hoppas att ledningen kommer ut starkare.
    http://www.borgerligframtid.se/beslut-angaende-borgerlig-framtids-styrelsesammansattning/

    Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Inget ungdomsförbund vore ett bra inledande steg!

      Sen sätta en gräns på minst 30 år för att vara valbara till Riksdag mm

      Max tre mandatperioder!

      Första oftast för att lära sig jobbet, två för att verka.

      Sen tillbaka till verkligheten!

      Ett parti Broilerfritt)

      Liked by 2 people

    • Bengt skriver:

      Om BF lyckas komma över fyra-procents-spärren skulle det säkert bli en vitamininjektion för demokratin. Men det är en uppenbar risk att partiet inte får tillräckligt många röster för att få riksdagsmandat. Skulle det vara tänkbart med valsamverkan med SD kanske, för att undvika ”bortkastade” röster? Genom valsamverkan skulle ju även andra eventuella uppstickare som har stöd i opinionen kunna få inflytande på politiken. Sådant tror jag kan öka väljarkårens politiska engagemang. En vitalisering av demokratin!

      Gilla

    • Hans L skriver:

      Jag tror också att Borgerlig Framtid kan bli den nya kraft som behövs för att få ordning på Sverige. Allians tar inte sitt ansvar och ”regeringen” regerar inte utan bara snackar. Palatsrevolutionen som du nämner får vi hoppas kan läggas under fliken ”all vår början bliver svår”. Jag tror på BF!

      Gilla

    • Boris skriver:

      Om inte jag tar fel så är BF politiker avhoppare från andra partier. Så vad skulle skillnaden vara mellan dem och alla andra. Eller är det så att alla goda med lång yrkeserfarenhet gått till BF medan de onda yrkespolitikerna stannat kvar.

      Gilla

      • Hans L skriver:

        Nja, några avhoppade politiker finns det i Borgerlig Framtids ledning, men annars är det vad jag kan se ”vanligt folk” som vill ta tag i det här misskötta landet. Men hur ska man få dugliga riksdagsledamöter? Många lämpliga kandidater tjänar betydligt mer än en riksdagsledamot. Enkelt, skär ner antalet i riksdagen till kanske så mycket som hälften och ge kvalificerat folk marknadsmässiga löner! Jag tror på BF!

        Gilla

      • Hortensia skriver:

        Jag tror absolut att vi kan fortsätta skämta, Jan, och även om jag är ovanligt lång för att vara kvinna har jag faktiskt inte märkt av någon lägre takhöjd på DGS ännu. 🙂

        Gilla

    • Lars Åhlin skriver:

      Oddsen för att Borgerlig Framtid kommer in i riksdagen är inte höga. Släng inte bort era röster och ert engagemang. Bli istället medlem i SD och försök bli nominerade på deras listor! De behöver mängder med kloka företrädare i kommuner och landsting/regioner.

      Gilla

      • Hans L skriver:

        Lars Åhlin
        Slänga bort röster? Alla vi som röstade på Alliansen senast, vad har vi fått? Absolut ingenting! En krypande rörelse utan kurs! En röst på SD, som är märkt av sitt förslutna kommer inte att leda särskilt långt, inte på länge än i alla fall. Nej, ett parti med liberalkonservativa (Borgerlig Framtid) tankar passar oss svenskar bäst. Jag tror på BF!

        Liked by 1 person

  11. Fredrik Östman skriver:

    Parlamenten infördes väl en gång i just detta syfte, och det fungerade ganska bra så länge de inte hade så mycket makt. Riktigt illa blev det när allmän rösträtt infördes. Därmed inte sagt att detta var en ogärning. Men det ledde till påhittandet av ideologier, d.v.s. franchiser för färdigtuggade politiska livslögner. Politik är för de flesta människor lika svårbegripligt och tråkigt som matematik. Därför hänfaller man gärna till ideologiernas lockelser. Och med ideologier i riksdagen dör samarbetet och debatten. Det blir bara marknadsföring för hela slanten.

    Frågan är vad som skulle hända om man införde politik på skolschemat. Det skulle förstås bli lika illa omtyckt som matematik. Men kanske kunde ett allmänt obehag inför politik som skolämne vara gynnsamt för samhällsutvecklingen i samma grad som det allmänna obehaget inför matematiken är skadligt. Jag inser förstås att det efter ideologiernas intåg inte längre är möjligt att undervisa i politik, men man kan ju tänka tanken. Och än så länge uttrycka den.

    Gilla

  12. Anna skriver:

    Den tredje egenskapen som behövs är prestigelöshet. Att kunna erkänna att min kompassriktning var fel, att mina kunskaper att göra bearnaise är minimala, att mina insikter om Sveriges problem var grunda. Men ser vi någonsin detta hos makthungriga politiker? Nej, en ständig vakt på den egna betydelsen och aldrig någonsin ett erkännande att fel begåtts av ens eget parti. Inte undra på att politikerföraktet frodas. De struntar i valboskapen, de lever i sin egen maktklubb.

    Gilla

  13. Nils Dacke skriver:

    Tyvärr består inte riksdagen idag av landets yppersta elit mer än i några få undantag, de flesta av 349 ledamöter tillhör ett knapptryckarkompani som knappast tänker eller uttrycker sig självständigt. Övervägande delen följer partilinjer som beslutas i slutna rum och därmed försvinner tanken med alla dessa ledamöter. Det är dags att reducera antalet kraftigt till kanske 99 st som sedan får trycka på knappen flera gånger.

    Gilla

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Tänk om vi skulle prova med ersättning för förlorad arbetsförtjänst i RD)

      Då gällde det att meritera sig först!

      Då blev politik ingen evig välbetald födkrok, för ”Sahlinare”)

      Liked by 1 person

  14. Tahmas skriver:

    Sverige har ingen opposition. När alliansen påstår stt det är i opposition så är det att förringa väljarnas intelligens.
    En opposition skall alltid ha som mål att vara beredda på att regera vilket alliansen inte är. Man kan ha viss förståelse för det eftersom Batras företrädare tillsammans med nuvarande regering har förstört årtionden av landets uppbyggnad.
    Det värsta är dock att alliansen inte ens tar debatten när regeringen försöker slå i väljarna att Sverige går som tåget i alla avseende.
    Troligen blir det inget regeringsskifte 2018 för alliansen kan inte regera en spillra av sitt forna jag.

    Gilla

    • Hortensia skriver:

      Ja, Tahmas, den förmenta oppositionen i Allianskostym har ju inte mycket att yvas över, men självförtroendet tycks det i varje fall inte vara något fel på hos moderaten Tomas Tobé:

      ”Den bästa garanten för att byta regering i nästa val är Moderaterna och Alliansen. Vill man vända utvecklingen i ett Sverige som är på väg åt fel håll ska man rösta på Moderaterna och vår plan för ett starkare Sverige.”

      http://www.dagenssamhalle.se/debatt/m-det-haer-duger-inte-loefven-27440

      Tror Moderaterna verkligen att svenska folket redan har glömt bort den förfärliga reinfeldtska kallduschen?

      Gilla

  15. Ewe skriver:

    Berättelsen haltar lite nu.Den är svår att få ihop även för de mest insatta.
    Hatbrotten ökar i England efter Brexit (vad var det vi sa ska man utbrista här!).
    Enligt media jagar den engelska polisen en bunt ungdomar för att de ska ha misshandlat en polack.Enligt uppgift av rasistiska skäl.(Är polacker en ras? Eller är det engelsmännen som är det?)
    I Sverige finns det separatistiska rasifierade som är rasister i SSU som företräds av en f.d miljöpartist i en tv-debatt med en moderat iranier.Detta alltmedan statsministern skäller på ett parti för att de är rasister samtidigt som han inte klarar sig utan dem.När man inte klarar sig utan dem är det en krigsförklaring hävdar en iransk minister i statsministerns regering som saknar rasisternas stöd för sitt förslag och blir sur på riktigt.

    Men är det här på riktigt eller något slags delirium?

    Gilla

  16. Trikarn skriver:

    Lösningen på Sveriges många problem kan inte bestå i att jaga efter ”bättre politiker”. Vi måste skapa privata samarbeten och institutioner utanför etablissemanget.

    Gilla

  17. Janne skriver:

    Till att börja med är riksdagsledamöter för många för ett så litet land som Sverige.
    Borde räcka med 150 st.
    Man bör också höja minimiåldern för riksdagsmän till minst 23 och för att bli minister till 30, statsminister till 35. Den typen av åldersgränser finns i många andra länder.
    Man borde inte heller tillåta dubbla medborgarskap för de folkvalda.

    Gilla

  18. Erik skriver:

    ”Vad tror du vi har riksdagens kammare till? Jo, för att landets yppersta elit av förnuftiga, erfarna, eftertänksamma, hederliga och beslutsamma människor gemensamt ska diskutera och hitta lösningar för nationens problem. ”

    Jovisst, tjena, det kanske är en målfunktion för medborgarna men det är knappast det resultat som blir effekten av valprocessen.

    Istället för förnuftiga representanter får vi en kader av människor som i mycket sällsynta fall har erfarenhet av något annat än politiskt manövrerande ända sedan ungdomsåren. Människor med erfarenhet av ett normalt arbete och den kunskap det ger om samhället saknas i stor utsträckning, politiker har blivit broilers.

    Nästan varje dag kan jag konstatera att partister inte kan resonera och tänka eller i vart fall döljer de eventuella förmågorna med stor framgång. Att känna, tro, uppleva, tycka och ge uttryck för dessa emotioner anses vara höjden av politisk kraft. Själv finner jag den emotionella inkontinensen generande men den inkontinente förväntar sig att bli tagen på fullt allvar när den blickar ut från de moraliska kommandohöjderna. Jag förväntas vara lika intellektuellt grund som partisten och det finner jag djupt stötande.

    Äckligt.

    Liked by 2 people

  19. 77711n skriver:

    Frågan gäller hur vi ska få det demokratiska systemet att fungera konstruktivt. Vilka kriterier gynnar val av konstruktiva och kompetenta politiker? Vi kan mest dagligdags konstatera att flertalet av våra riksdagsledamöter inte klarar konstruktiva debattinlägg eller hålla strukturerade och fria anföranden i riksdagen. Det vi får se är i bästa fall rätt betonad innantill-läsning och ibland ett ordflöde utan sakligt innehåll.

    Ingen minister borde få ansvara över verksamhetsområden som de saknar kompetens för, ingen valbar kandidat borde förekomma på vallistan utan egen, flerårig erfarenhet på arbetsmarknaden, begränsningar för omval borde införas, översyn av löner och förmåner, i linje med den övriga arbetsmarknadens göras. Det är några förslag på områden som kriterier borde utarbetas för val av riksdagsmän.

    Gilla

  20. BjörnS skriver:

    Det är en tredje komponent som behövs för att få till ett fungerande samarbete: vilja, dvs. incitament att samarbeta.

    Politik tycks förutsätta en konflikt. Åtminstone kan en politiker tjäna på att agitera och gå i konflikt med en annan. Det är liksom så man brukar vinna val. Jag tror att de inte är dummare än att de förstår att det är en suboptimal ordning men eftersom man vill vinna ett val och dessförinnan ta kortsiktiga poäng så blir det långsiktiga lidande. Sådana är sakernas tillstånd.

    Mär väl att detta är politiker som, med rätta, lagstiftade mot höga och incitamentssnedvridande bonusar i bankerna under finanskrisen. Det skedde över hela världen. Den dåvarande regeringen och oppositionen tävlade i ”bank bashing”. Men man hade rätt i grunden, som bonusarna var utformade snedvred de incitamenten hos de beslutsfattande i bankerna. Politikerna förmår dock inte, föga förvånande, att försöka attackera sina egna incitamentsproblem. Är det t.ex. rimligt att ett val för omedelbart genomslag (omedelbar utbetalning av hela bonusen är förbjuden)? Ett tvåkammar system kan kanske minska denna effekt. Speciellt om det kombineras med enmansvalkretsar där de tävlande vill vinna medianväljarens röst.
    En mer krass ide är att ge ministrar och riksdagsledamöter en ekonomisk bonus (och lägre grundlön) baserad på BNP-utvecklingen under 5 år i efterhand, dvs. bonusen för 2016 beror på utvecklingen 2017-2021. Det kan kanske kombineras med vikter för skolresultat, vårdköer och brottslighet.

    Gilla

  21. Tahmas skriver:

    Danmark är bra exempel på hur det skall fungera. När det kommer till frågor som är viktiga för landet så enas partierna och väljarna, givetvis med undantag, men generellt.
    Migrationen är en sådan fråga där de flesta var eniga om att det måste finnas gränser för vad landet orkar med, Integrationen likaså.

    I Danmark värnar man om sin kultur och sina värderingar givetvis har Danmark sina problem med ”utanförskapsområde” men det finns ett dansk konsensus om saker och ting.

    I Sverige är det tvärtom, politikerna är så tvärsäkra på att just deras politik är den rätta och de går över lik för att få igenom den. Regeringen Löfven sitter bokstavligen i knäet på en partiledare vars parti har ett förflutet som får SD att likna ett barnkalas. Vänsterpartiet har kommit att styra Sverige och Löfven är en marionett i sammanhanget.
    Sverige har blivit en bananmonarki, det är oförlåtligt hur de under fem år, inkluderar LF Reinfeldts migrations överenskommelsen med MP, lyckats att sabotera det mesta.
    Svenska politiker är inte kompetenta eller mogna nog att driva landet. Vi måste införa en regeringsförmyndare en förmyndare som har mandat att stoppa vansinnet och och utlysa nyval eller ta politikerna i örat som små barn de är.
    När landet står inför en systemkollaps och en demokratiskt vald regering har tappat kontrollen så måste nästa fas av demokrati komma i verket och det är nyval där man måste räkna med Sveriges åttonde parti. Sverige kan inte styras av ett parti som stjälper landet med hjälp av ett parti som håller på att åka ur riksdagen och ett annat parti som har Stalin och Lenin som politiska förebilder.

    Gilla

  22. MartinA skriver:

    ”Democracy is the theory that the common people know what they want, and deserve to get it good and hard.”
    H.L. Mencken

    ”The theory urging us to all join political parties in order to improve them-if we pretend they are bad – is false and perfidious. As it has been from the beginning of the world, day and night uninterruptedly, it is only sweet water that has flowed into the Black Sea from thousands of rivers, this never resulting in sweetening the sea’s salty water but rather the opposite: likewise with us, entering the cesspool of political parties, not only will we not better them, they will corrupt us.”
    Corneliu Codreanu (rumänsk kristen fascist)

    Gilla

  23. MartinA skriver:

    Ska man diskutera demokrati tycker jag man ska börja med att bestämma sig för vad demokrati betyder. Och vad det är man vill ha av demokratin. Fattar demokratin ”bättre” (vad nu det betyder) beslut? Eller är det att demokratiskt valda regimer har mindre motstånd och därmed blir handlingskraftiga? Eller är det en rättvisefråga, att de styrda skall ha inflytande? Etcetera.
    Alla dessa är inte sanna, man bör välja sin favvo-orsak till demokrati.

    Och betyder demokrati folkstyre? Eller värdegrundsdemokrati?

    Gilla

  24. Hedvig skriver:

    En klok eller oklok politiker?

    Idag har ledande Liberaler suttit från kl 10:00 till 17:30 i ett slutet möte för att avgöra Birgitta Olssons politiska framtid. Olsson är och har över tid varit en politisk frispelare som återkommande attackerat sin partiledare.
    Resultat av dagens möte: BO sitter kvar i partiledningen och i Utrikesutskottet men har på eget bevåg avgått från riksdagsgruppens styrelse.

    Är Birgitta Olsson en klok och ansvarstagande riksdagsledamot för Liberalerna? Eller bryr hon sig bara om sin egen framgång? Eller kan det vara så, att hon mer ansvarstagande och framsynt än många av de andra liberala politikerna? Hon för ett öppet massmedialt krig mot Jan Björklund med syftet att själv bli partiledare. Och sviker samtidigt sitt lilla parti som har betänkligt låga opinionssiffror.

    Själv vet jag ingenting om Liberalernas inre politiska liv.

    Gilla

  25. Tahmas skriver:

    Är det bara jag som reagerar över att kommentarer som skickas till DGS efter 13.00 och något senare inte uppdateras förrän dagen efter när nya krönikor läggas ut.
    Jag kommer följaktligen att bara kommentera på morgonen, missar jag det så är loppet kört.
    Känns lönlöst att kommentera ett inlägg vid 19:00 som ingen läser dagen efter.
    Vissa arbetar och kan inte kommentera förrän efter jobb men då är kommentarerna inaktuella.
    Så där bra!

    Gilla

  26. Bengt skriver:

    En stilla undring: hur många av er självutnämnda experter på politik och demokrati som kommenterar Patriks krönika skulle själva leva upp till de politikerideal ni efterlyser? Skulle ni gentemot era politiska meningsmotståndare kunna diskutera er fram till den för landet bästa politiken? Jag tvivlar!
    Dels är åsikterna starkt delade om vilken politik som är den bästa i alla avseenden, dels är kompromissviljan nog tämligen sval på ömse sidor.
    Visst finns anledning till besvikelse och kritik mot riksdagen, men tyvärr har svenska folket (i genomsnitt) inte bättre politiker (i genomsnitt) än vi förtjänar. Det är ju vi som valt dem!

    Dessutom – att utgå från att våra folkvalda (från kommunpolitiker till riksdagsledamöter) i allmänhet ser till sitt eget bästa före sina uppdragsgivares förefaller mig vara ett lågvattenmärke i debatten.
    Med detta sagt – visst behövs förändringar i det politiska systemet, och framför allt behövs större folkligt engagemang!

    Gilla

    • Hedvig skriver:

      @ Bengt 14 september, 2016 kl 21:20

      Eftersom du påstår att vi som kommenterar här är ”självutnämnda experter på politik och demokrati” kanske man kan ana en viss irritation bakom ditt inlägg. Eller hur tänker du?

      Jag har följt svensk politisk debatt i över femtio år och tycker nog att debattnivån sjunkit rätt ordentligt. Till det kommer att våra politiker tidigare oftast var mer allmänbildade, sakkunniga och erfarna.
      Idag urartar inte sällan debatterna till svart/vita verbala slagsmål, utan till synes andra syften än att svärta ner de politiska motståndarna och vinna nya väljare med hjälp av primitiva och inte sällan förljugna argument.

      Gilla

      • Bengt skriver:

        Hedvig 14 september, 2016 at 22:36

        Du tycks ha fattat mig rätt, Hedvig! Men du tillhör inte dem som har bidragit till min irritation. Snarare tvärt om.

        Anar att vi båda med intresse lyssnade på debatterna mellan Herrarna Erlander, Hedlund, Ohlin, Hjalmarsson och Hagberg då det begav sig. De var ju rätt artiga mot varandra – duande förekom inte – och i det avseendet kan man möjligen påstå att debattnivån har sjunkit.
        Om de var mera allmänbildade vete tusan, men att de hade mera livs- och yrkeserfarenhet än dagens partiledare är min uppfattning. Sunt förnuft ansåg nog deras respektive anhängare att de hade, vilket naturligtvis då som nu inte betyder samma åsikt. I ännu större utsträckning än nu gällde det att gynna den egna klassen – särskilt utmärkande för ”Arbetarpartiet”. (Som om vi andra inte arbetade!). Valmanskåren på den tiden valde parti av gammal vana i långt större utsträckning än som nu är fallet, vilket ju är en positiv förändring.

        Min uppfattning är att politiker i huvudsak är som folk är mest – det är stora variationer. Somliga utmärker sig som dugliga, somliga som odugliga. Jag envisas med att tro att de flesta vill göra så gott de kan, men håller med om att det räcker inte alltid.

        Gilla

    • Hortensia skriver:

      Jag är verkligen inget politikerämne, Bengt. Kvickilsk och långsint med en orubblig moraliskt kompass och genuin, närmast besserwissrig, vördnad för fakta och kunskap, skulle jag sannolikt marschera ut från allra första mötet om jag dristade mig till att engagera mig partipolitiskt, men visst behövs det ett större folkligt engagemang i politiken.

      Med det sagt, vill jag protestera mot ditt påstående att ”… svenska folket (i genomsnitt) inte [har] bättre politiker (i genomsnitt) än vi förtjänar.”

      Det är ju sällan väljarna som har valt politikerna personligen. Vi har valt att rösta på det parti, som har utgett sig för att hysa åsikter och vilja företa åtgärder vi sympatiserar med och anser mest angelägna. Partierna komponerar sina röstsedlar själva och väljarnas reella inflytande över laguppställningen är försumbart.

      Liked by 1 person

      • Bengt skriver:

        Hortensia 14 september, 2016 at 23:38

        Mitt inlägg som du svarade på avslutade jag: ”Med detta sagt – visst behövs förändringar i det politiska systemet, och framför allt behövs större folkligt engagemang!”

        Att du är engagerad hedrar dig!

        Din avslutande mening ”Partierna komponerar sina röstsedlar själva och väljarnas reella inflytande över laguppställningen är försumbart”.

        Så långt verkar vi helt överens.

        Gilla

  27. Eskil skriver:

    Svensken i gemen är vara sig rasist eller enfaldig idealist. Inte heller någon som önskar ohämmand rövarkapitalism eller kommunistisk kommandoekonomi. Svensken i gemen är en pragmatisk realist. Vilka val erbjöd det politiska systemet i det senaste riksdagsvalet alla de som inte känner sig tillfreds med något av ytterlighetsalternativen?. Absolut inget vill jag säga.

    Det dilemma och olust det svenska folket upplevde inför senaste riksdagsval övergår dock vida de etablerade partiernas företrädares begreppsvärld. De har med få undantag en uppväxt i allt mer isolerade och krympande ungdomsförbund med eventuellt en universitetsutbildning på program där de får träffa likasinnade.

    Att bryta det ensidiga rekryteringssystem för de som skall företräda Svenska folket i beslutande församlingar är en central punkt för att återupprätta förtroendet för det politiska systemet och skapa förutsättningar att ge landet en positiv framtid. Hur det skall gå till saknar jag tyvärr bra sva.

    Gilla

  28. bomarkusson skriver:

    Det är bara att konstatera att vi lever i ett fulländat kommunistiskt samhälle. Kommunism innebär att en självutvald nomenklatura utgör ”proletariatets diktatur”. ”Proletariatet” självt förstår inte sitt eget bästa och behöver därför stängas ute från alla former av beslutsfattande. Vi har också undanhållande av information och mörkläggning värdig både Sovjet och DDR. Åsiktsregistreringen är utlagd på entreprenad till Expo och AFA. Såsom att rättsskipning i Malmö är konkurrensutsatt till K-falangen och M-falangen.

    Men titta bara på de styrespersoner (får felmarkering, tvungen att svära och skriva styresmän) vi har! Gustav Fridolin har ingen aning om hur ”miljön” fungerar. Tack för att den lokala macken stängdes ner. Hur många miljarder har inte etanoläventyret kostat? Jag har alltid ansett det så totalt snurrigt. Jag kan heller inte förstå vilken gynnsam miljöpåverkan det är att införa kärnenergiskatt. Politik handlar om symbolfrågor numera. Fredrik Reinfeldt med lönsamheten! Så sent som i våras vidhöll han sitt tyckande, vilket även Löfven gjorde. Vad är det? De borde för många år sedan fått klart för sig att det är motsatsen, som gäller.
    Det finns två alternativ: 1. De är korkade eller ännu värre: 2. De är lögnare. De borde haft tillgång till arbetslöshetsstatistik. De borde också känna till överrepresentationen i brottsstatistiken, särskilt beträffande grova våldsbrott.

    Jaså? Enligt regeringsdeklarationen ska regeringen lösa all problem. Men de har två år på sig och ändå har allt blivit värre i en rasande fart. Där tror jag Löfven rent ut sagt blåljuger alternativt säger vad han blivit tillsagd.

    Gilla

  29. thojak skriver:

    Angående ‘demokrati’ rekommenderas att titta på Schweiz och inte bara titta på utan helst kopiera hela deras samhällssystem 1:1.
    Sverige är mycket fjärran varande en ‘demokrati’ – här råder, som Wilhelm Moberg sa för länge sedan, Demokratur – med risk att inom (kort) framtid förvandlas, via de små stegens taktik (‘den självkokta grodan’) till diktatur.
    Arma Land ! 😦

    Gilla

  30. Lennart Göranson skriver:

    Ett problem som varken inlägget eller kommentarerna tar upp är relationen mellan Regering och Riksdag (däremot har vi varit inne på den frågan tidigare här på DGS). Av olika skäl (t.ex. det statliga partistödet, partiernas minskande medlemsantal, jakten på opinionssiffror m.m.) har kontrollen över partiernas opinionsbildning hårt centraliserats till Regeringen (Statsrådsberedningen) respektive oppositionens partikanslier. Det ger inte mycket svängrum för riksdagsledamöter att ”gemensamt (…) diskutera och hitta lösningar för nationens problem”, som Patrik uttrycker det. Och valsystemet ger ju inte heller den koppling mellan väljarna och den riksdagsman man röstar på som innebär att riksdagsmannen känner sig ha ett mandat från just sina väljare att förvalta.

    Men frågan är om samverkan alltid är så bra även om det låter trevligt. Anledningen till att vi har olika partier är ju att det finns olika uppfattningar vad som är den bästa lösningen på problemen. Om jag tycker att ett partis recept är bra och ett annat partis är dåligt, och jag därför röstar på det förra partiet. Hur kul är det då om den jag röstat på börjar samverka med den som jag tycker har ett dåligt recept? Vore inte det att sätta sig över väljarmakten?

    Gilla

    • Hedvig skriver:

      @ Lennart Göranson 15 september, 2016 kl 23:25

      I dagens parlament tycks allt handla om röstmaximering! Allt annat underordnat.
      Tänk på alla (inte sällan nedtystade) tillfällen, när politiker av olika partifärger köpt röster för att stärka sin makt. Det hände i Stockholm där M köpte en massa röster i Rinkeby för en billig penning. Röstköp är satt i system i kommuner/kommundelar, där invånarna är del av klankulturer. T ex Södertälje, Botkyrka etc. Samma sak händer på olika håll i landet.

      Den här tendensen och ”klanifieringen” av våra riksdags-/landstings- och kommunval försvagar vår sekulära demokrati, som ju ska bygga på invånarnas individuella val.

      Till det kommer som du påpekade, att medlemsantalet i de flesta riksdagspartier har sjunkit kraftigt. Resultatet av det är att det sitter en mycket liten grupp medlemmar i varje parti och bestämmer vilka som ska placeras överst på valsedlarna. Inte särskilt demokratiskt.

      Det stora statliga partistödet verkar också styra in partierna i odemokratisk riktning. Jag läste för några år sedan på ledarplats i SvD, att fd arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i klartext uttryckt att riksdagsvalen vart fjärde år är onödiga. Hur mycket demokratiskt ”DNA” fanns i honom, måntro?

      Jag tror du har alldeles rätt i att ”kontrollen över partiernas opinionsbildning hårt centraliserats till Regeringen (Statsrådsberedningen) respektive oppositionens partikanslier.”

      Vi har ett litet titthål in i det socialdemokratiska regeringskansliet via S-bloggaren Johan Westerholms avslöjande Ledarsidorna.se.

      Frågan är vad vi väljare idag kan göra, för att stärka vår demokrati, där maktdelning och kontroll är avgörande?

      Gilla

    • Bengt skriver:

      Lennart Göranson 15 september, 2016 at 23:25

      (Kanske det är för sent nu att göra inlägg i denna tråd, men jag gör ett försök).

      En välkommen och respektabel demokratikommentar av Lennart. Demokrati och politik är inte så enkelt som man kan tro om man inte, som Lennart, går på djupet. Politiken, ”det möjligas konst” ligger ofta nära det omöjligas konst. Styrkeförhållandena mellan olika ideologier i riksdagen är avgörande för hur partierna kan motsvara väljarnas förväntningar.

      Och – inte att förglömma – media har ett orimligt stort inflytande på politiken! Positivt är dock att vi numera har tillgång till många alternativa medier, och inte bara Public Service. Men dessvärre är det nog fortfarande sistnämnda som styr vad som är – eller inte är – politiskt gångbart. Både SVT och SR håller sig exempelvis med politiska kommentatorer som mer eller mindre öppet talar om för oss vad vi ska tycka i aktuella politiska frågor. Att jämföra med ledarskribenter utan offentlig partibeteckning men med klart politiska syften.

      Gilla

  31. Kverulantus skriver:

    Liknelsen med en segelbåt haltar betänkligt.
    Som mångårig kappseglare kan det mer liknas vid diktatur.
    Kapten styr allt.
    Gastarna lyder kaptens direktiv.
    Hur skulle det se ut om det skulle röstas om varje krysslag?
    Kapten har fullt ansvar. Något som politiker totalt har missat.
    Det går inte att sitta vid rodret och sen skylla på andra om det går åt fanders……

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s