Gästskribent Lennart Bengtsson: Att möta en annan verklighet

logo­DGSDen svenska debatten har varit synnerligen högröstad efter att det blivit känt att en muslimsk friskola har infört separata tider vid gymnastiklektioner för pojkar och flickor. Man ser detta som ett hot mot den svenska jämlikhetsprincipen. Det är svårt att bli uppjagad av detta separationsbeslut som verkar förnuftigt och vettigt. Det var dessutom vanligt förekommande tidigare i Sverige. Vad vi ser inom idrotten så finns det ju ändå fysiska skillnader mellan män och kvinnor.

Ett annan liknande emotionell fråga är heltäckande baddräkter för muslimska kvinnor. Detta verkar förvisso något opraktiskt inte minst vid solbad, men våtdräkter förekommer ju vid bad i kallt vatten. Dessutom kan en heltäckande baddräkt vara bra för någon som kanske inte vill visa upp kroppsdelar som är mindre tilltalande som ärr efter operationer eller liknande. Råkar man vara fet, extremt magerlagd eller ha ett mindre lyte kan det ju också vara befriande att slippa visa upp detta för främmande människor. Inte minst kvinnor är normalt känsliga för sitt yttre och föredrar en viss diskretion.

Ett speciellt problem inte minst i dagens Sverige är den radikalisering som skett under senare år. Ett sådant exempel är den moderna feminismen med en agendasättande postmodernistisk genusteori där det hävdas att en människas kön är en social konstruktion. Många unga kvinnor är fångade i en sådan föreställning och numera har till och med landsortsuniversiteten professurer i ”genusvetenskap”. Man menar att kvinnor även i vårt upplysta land fortfarande är diskriminerade genom det ”socialt konstruerade” könet. Man har ju till och med lyckats med prestationen att få in det nya personliga pronomenet, hen, i SAOL. Om inget radikalt händer kommer kvinnor, hävdas det, att befinna sig i samma oacceptabla situation som tidigare diskriminerade naturfolk som samer, eskimåer eller australier.

Flertalet av dagens invandrare kommer från äldre kulturer i mellanöstern där strikta religiösa förhållande rått under mer än tusen år och där skillnaden mellan män och kvinnor inte minst inom islam har varit dominant och följt väl utformade regler. De flesta av dagens svenskar ställer sig främmande till detta men kulturskillnaden skulle säkert ha varit mindre om invandrarna kommit hit för ett par hundra år sedan och inte nu. Även om det finns kvinnor inom islam som ogillar sharia så är det ändå många som har vant sig vid den ungefär som många av dagens svenskar har vant sig vet att leva i en förträngd åsiktskorridor med alla dess underligheter.

Det stora flertalet invandrare till Sverige, inte minst muslimer, vill fortsätta att leva i sin kultur. Orsaken att de har kommit hit är att de har fått nog av våld, misär och hopplöst förtryck. Dessutom är de inviterade av det politiska etablissemanget. Helst skulle de säkert se att Sverige förvandlades till ett välskött och välfungerande islamskt samhälle och med de värderingar som de levt med så länge de kan minnas. Att kasta allt detta överbord och bli kristna eller ateister är något som deras barn eller barnbarn kanske kommer att göra men knappast den första generationen invandrare.

Frågan är därför hur vi bäst skall hantera den snabba övergången från ett homogent modernistiskt samhälle till en multi-kultur som kommer att dominera svenskt liv för överskådlig tid? Att ändra på dagens invandrare är minst lika svårt som att ändra på de inhemska extremisterna med sina kanske ännu mer absurda idéer som att människans kön är en social konstruktion och andra liknade stolligheter. Kommer det att bli möjligt att tala förstånd med de mest radikaliserade? Kanske oroar vi oss i onödan då konflikten mellan extrema föreställningar knappast kan överleva konfrontationen med verkligheten för någon längre tid åtminstone i en värld med flera konkurrerande samhällssystem. Inte ens Sovjetsystemet kunde i längden hävda sig mot det öppna västerländska samhället i USA med sin inneboende dynamik.

Min uppfattning är därför att radikalism som dagens extremfeminism kommer att kapslas in och så småningom självdö men att vi ändå kommer att ha ett antal stökiga år framför oss. Vid verkligt absurda föreställningar får man helt enkelt låta naturen ha sin gång och inget väsentligt kommer att hända förrän de verkligt insnöade lämnar det jordiska.

Vad beträffar islam är situationen mer svårbedömd inte minst genom det stora antalet människor som bekänner sig till islam och har gjort så över mycket lång tid. Härtill kommer den religiöst betingade höga fertiliteten i den islamska kulturen. Om den pågående folkvandringen till Europa och Sverige fortsätter över lång tid och i den takt detta skett under senare år så kommer de nuvarande europeiska samhällena att utsättas för ett ohanterligt socialt tryck. Risken är då att vi inte klarar av assimileringen och i stället kan komma att islamiseras när de invandrande efter en tid blir större än ursprungsbefolkningen. Det är sannolikt bara en tidsfråga när Sverige får sitt första islamska parti eller alternativt ett existerande parti kommer att islamiseras.

Valet är då att antingen reducera invandringen till vad som är socialt möjligt eller att acceptera att det svenska samhället oåterkalleligen kommer att förändras.  Huruvida ett sådant samhälle blir moraliskt bättre eller sämre än det samhälle vi har idag vet inte ens de gudomliga makterna.

Lennart Bengtsson är meteorolog och klimatforskare med lång internationell tjänstgöring, främst i Storbritannien och Tyskland. Vid sidan av ett aktivt vetenskapligt arbete har han ett allmänt och engagerat intresse i centrala samhällsfrågor.