Patrik Engellau

Svenska folkets tänkande har – påstår jag helt fräckt – under det senaste året genomgått tre distinkta faser. Vi är nu på väg in i en fjärde.

Den första fasen var sluttampen på den oinskränkta pk-dominansen. Den nådde sitt triumfatoriska crescendo i och med treårige Aylans död i vattnen utanför Turkiet. Viljan att motta, välkomna och omhänderta migranter från Afrika och Mellanöstern nådde dittills oanade höjder.

Europas inbjudan till migranterna uppfattades av dem den berörde och två månader senare kom en migrantvåg, särskilt till Sverige, som ingen förutsett och som fick den svenska mottagningsapparaten att storkna.

Patrik Engellau

Jag tror att det är ett faktum att det svenska etablissemanget har lättare att ursäkta en handikappad som fuskar med assistansersättningen än en rörmokare som fuskar med skatten. Detta är inte vetenskapligt bevisat, men jag tror det likafullt.

Tänk på sjukkassorna. De var ursprungligen lokala, till exempel Hammerdals eller Råneå allmänna sjukkassa. Folk på bygden, mest arbetare, betalade till kassan i syfte att få ersättning vid inkomstbortfall på grund av sjukdom. Konceptet byggde på arbetslinjen, på solidaritet och lokal övervakning. Den som begärde och fick ersättning bodde granne med den som betalade.

Patrik Engellau

Jag är en trendmänniska. Det betyder inte att jag följer trenden, utan att jag leder den, utan dock att utöva något inflytande. Tänk dig att du befinner dig i en lokal där det plötsligt pyser in gas. Någon upptäcker det före andra. Sådan är jag. Men det betyder inte att jag har något inflytande på dem som oberoende av mig upptäcker lukten.

Patrik Engellau

När dammet nu verkar ha lagt sig efter bråket kring Riksrevisionen kan man kanske tydligare urskilja vad det handlade om. Eftersom det var Dagens Nyheter som avslöjade Riksrevisionen och därför inte har anledning att tona ned anklagelserna mot riksrevisorerna kan det finnas anledning att välja just den tidningens beskrivning av anklagelsepunkterna:

Patrik Engellau

Ska man låta sig påverkas mest av sin naturliga lydnad inför auktoriteter eller ska man göra egna bedömningar och följa sin inre röst och göra som man själv vill? Det är inte alls någon lätt fråga att besvara. Efter andra världskriget fick tyskarna mycket skäll för att de lytt sina onda, nazistiska ledare snarare än sitt samvetes bud och därför begått många gräsligheter.

Det spekulerades om tyskarna eventuellt hade någon särskild lydnadsgen. Därför föll det sig naturligt för psykologer vid amerikanska universitet att genom laboratorieförsök fastställa hur det stod till med den amerikanska genuppsättningen i detta hänseende.

Patrik Engellau

Det var som om fan själv kommit på bal. Nunnorna var som bindgalna. En del vittnade om hemska mardrömmar, andra ville svälta sig själva till Herrens martyrer, andra åter talade om att i stället bli mormoner. Abedissan visste varken in eller ut. Hon ringde till kardinalen som genast förstod att klostret blivit besatt av onda andar och att det behövdes en noggrann etiskt rensning, typ regelrätt djävulsutdrivning.

Efter morgonbönen laudes talade abedissan till nunnorna. Hon framförde kardinalens budskap och sitt eget beslut att föranstalta om professionell exorcism.

Patrik Engellau

Det känns som om berättelsen om dagens migration till Europa är tvinnad av tre trådar, som inte nödvändigtvis hänger ihop.

Den första och vanligaste berättelsen, själva fundamentet, är att folk flyr från krigshandlingar i Syrien. De kommer till ett land som Sverige för att söka asyl och begära att få status som flykting (eller kanske alternativt skyddsbehövande; jag skippar finesserna).

Patrik Engellau

Många har nog, liksom jag, känt sig förvirrade över ärkebiskopens samröre med en del muslimska ledare, till exempel i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter den 8 augusti. Det som förvirrar och oroar är dessa muslimska ledares, som det verkar – läs till exempel Mohamed Omars krönika – sannolikt har extremistiska böjelser.

Genast hamnar jag i förvirringens kärnpunkt: vad är extremism? Nu ska jag tala om vad jag tror mig att jag har begripit och hur man kan försöka förstå – om än inte stödja – ärkebiskopen.

Patrik Engellau

Med anledning av en avslöjande artikel av Mohamed Omar om det sällskap med vilket ärkebiskopen nyligen skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter kontaktade jag min församlingspräst Hans Rhodin i Oscars Församling med följande skrivelse:

Hans,

Läs den här artikeln av Mohamed Omar och förklara för mig vad Svenska kyrkan håller på med är du snäll. Jag betalar ändå åtskilliga tusenlappar om året till organisationen utan att besvära så särskilt mycket. Men det här vill jag inte betala för.

Vänliga hälsningar

Patrik

Patrik Engellau

Ärkebiskopen skrev nyligen en debattartikel i Dagens Nyheter tillsammans med en katolik, en jude och två muslimer. Mohamed Omar påpekade att de två muslimerna har nära samröre med Muslimska brödraskapet.

Med anledning av detta skrev jag till kyrkoherden i den församling i Svenska kyrkan där jag är medlem och bad att det skulle ordnas ett möte för en diskussion av frågan. Kyrkoherden frågade ärkebiskopen. Följande brev kom tillbaka:

Patrik Engellau

En normalt välbyggd segelbåt har den egenskapen att det bara behövs liten vindkraft mot seglen för att båten ska luta sig en aning, men att det sedan blir gradvis allt trögare att ytterligare luta båten. När den till slut kränger betänkligt krävs väldiga vindstyrkor för att luta båten några grader till. I olyckliga fall kommer sådana väldiga vindstyrkor och tvingar båten att lägga sig ytterligare varvid den i något ögonblick passerar sin ”tipping point” och då plötsligt tappar sitt motstånd och kapsejsar. Men när tipping point närmar sig sätter besättning till alla krafter och jobbar gemensamt för att undvika katastrofen.

Patrik Engellau

Igår höll jag en predikan på temat ”kapitalismens strukturella godhet” och angav Ingvar Kamprad som illustrativt exempel. Nu ska jag delvis ta tillbaka detta evangelium, ty kapitalismen kan tyvärr ibland vara strukturellt supergirig och orättvis.

Nu för tiden talas det en hel del om globaliseringens nackdelar. Det lyckorus världen kände för tio, femton år sedan inför det internationella ekonomiska utbytets välsignelser verkar ha avklingat och ersatts av en baksmälla. Den framstående amerikanske ekonomen Joseph Stiglitz påpekade nyligen att det bara är de superrika som fått det bättre medan de nittio procent fattigaste i USA inte fått uppleva några ekonomiska förbättringar alls under de senaste trettio åren. Han sa att detta beror på missriktad amerikansk politik och föreslog i stället något som inte imponerade på mig och gick ut på sådant som Jonas Sjöstedt, vänsterpartiet, brukar förfäkta.

Patrik Engellau

Jag utgjöt mig nyligen över kapitalismens fördelar och påstod att framgångsrika företagare var som ett slags välgörenhetsfurstar även om de aldrig gett en krona till SOS Barnbyar.

För den händelse någon misstror detta ska jag nu ge ett illustrativt exempel. Jultomten i det här fallet är Ingvar Kamprad.

Kamprads förmögenhet påstås ligga kring 500 miljarder kronor. Varifrån kommer de pengarna? Enligt den marxistiska läran har Kamprad stulit dem från sina anställda genom så kallad utsugning. Den som inte fördjupat sig i Karl Marx tänkande skulle kanske förmoda att pengarna kommer från kunderna, i varje fall är det de lördagshandlande barnfamiljerna som i möbeljättens kassor lämnat ifrån sig de pengar varur Kamprads förmögenhet härrör.

Patrik Engellau

Jag har just läst det femtonde, nyligen utkomna, numret av Dabiq, Islamiska statens tidskrift. Detta nummer heter ”Att bryta korset” och handlar om att muslimer måste krossa den förvekligade och hedniska kristna kyrkan – och dess medlöpande falska muslimer – som försöker lura i vanliga muslimer att islam har något med fred att göra. Ja, det står så.

Patrik Engellau

Rubriken är, som du vet, dramatikern Bertolt Brechts kanske mest kända citat. Det kommer från Tolvskillingsoperan och betyder ”Först kommer käket, sedan kommer moralen”.

Är det cyniskt? Det beror på hur man läser det. Om man läser det som ”Det viktigaste är att jag har det bra och får jag sedan lite tid över så ska jag tänka på moralen” då är det cyniskt – eller kanske bara rått och kallhamrat.

Patrik Engellau

Mitt tålamod med Svenska kyrkan är på upphällningen. Organisationen framstår för mig som alltmer inåtvänd, förljugen och självgod. Jag betalar åtskilliga tusenlappar i årlig avgift och sliter väldigt lite på kyrkans golv. Ej heller besvärar jag dess personal. Men när jag ville ha vägledning i ett viktigt andligt spörsmål och skrev ett öppet brev bevärdigades jag inte ens med ett svar. Snacka om dålig kundvård.