Patrik Engellau

Det tog fyra dagar för Dagens Nyheters kulturredaktion att åtminstone delvis urskulda Mohamed Lahouaiej-Bouhlel för terroristmassakern i Nice. Massakern inträffade den 14 juli och den 18 juli publicerade DN en artikel av Olle Svenning som visserligen ställvis är lurigt oklar och rentav lite pladdrig – om jag fått en sådan artikel mig tillskickad i egenskap av redaktör så hade skribenten fått den tillbaka full med kommentarer av typ ”Det där resonemanget förstår jag inte” och ”Vad har det med saken att göra?” -, men ändå på den avgörande punkten är otvetydig: terrorismen beror på eftersatta unga mäns taskiga levnadsvillkor i utsatta områden samt på den västerländska kolonialismen.

Patrik Engellau

Häromdagen beslöt den israeliska riksdagen, knesset, att stifta en lag enligt vilken Non Governmental Organizations, NGOs, som jobbar i Israel och som får mer än hälften av sina pengar från främmande länders regeringar ska tydliggöra detta, med angivande av donatorer, på sina hemsidor och i sina relationer med den israeliska omvärlden.

Det har såklart tagit hus i helsike bland de NGOs som kommer att beröras. De uppskattas till några dussin stycken (se exempelvis här). Dessa berörda, som nästan undantagslöst arbetar mot den israeliska regeringen och för palestiniers rättigheter, är upprörda över att andra NGOs, som inte får pengar från regeringar, utan från det civila samhället, läs rika amerikaner, och som för det mesta stödjer den israeliska regeringen inklusive bosättningspolitiken, inte ska behöva vara transparenta med finansieringen.

Patrik Engellau

Skillnaden mellan ett arketypiskt i-land och ett arketypiskt u-land har alltid varit kvaliteten och kraften hos det utvecklingsarbete som respektive folk förmått ådagalägga av sig själv. När staten – ibland den egna, ibland kolonialmakten, sedermera det utländska biståndet – väl lagt institutionerna till rätta – skapat ett rättsväsende, inrättat skolor, byggt en bro, etablerat lantmäteri samt polis och militär och så vidare – i vilken utsträckning har då folket förmått tillvarata det utrymme för individuellt företagande och goda frivilliga gemensamma insatser som därmed öppnats?

Patrik Engellau

Var och varannan svensk man träffar framför sin uppfattning att migranter måste lära sig svenska och att det borde finnas någon sorts skolplikt. Nu har även Anna Kinberg Batra, moderatledare, kommit ut som skolpliktsaktivist för migranter, antagligen efter noggranna opinionsundersökningar om vad folk vill höra.

Patrik Engellau

Med underutveckling menar jag inte jungfrulig ekonomisk orördhet, utan det trista, obalanserade ekonomiska avancemang som karaktäriserar de flesta av världens länder, där en liten grupp människor lever som om de bott i Täby och resten på sophögar eller i kriminella slumområden.

I hela mitt liv har jag funderat över varför det blir så på en del ställen och varför andra ställen, exempelvis Sverige, utvecklats till ekonomiska Edens lustgårdar med hög och relativt jämn levnadsstandard. Jag har sannolikt varit anhängare av samtliga kända förklaringsteorier, åtminstone under någon kort period.

Patrik Engellau

Förhållandena är mycket växlande på mitt sommarnöje i Bohuslän. Det händer saker hela tiden. Den ena dagen blåser det från väst och nästa från sydväst. Bara sådär! Man förstår ingenting.

Jag har läst att mänskligheten ibland råkar ut för ännu mer dramatiska skiften än vindkantringar. Till exempel som när sillen gick till i dessa trakter och folk blev rika som troll av att sälja sill och tran:

Under höstmånaderna 1752 hade sillen, enligt kommerskollegiet, ”uti otrolig ymnighet och mängd stigit till Stranderna i Södra Skiärettgården emillan Giötheborg och Marstrand”.

Patrik Engellau

Fram till för ungefär trettio år sedan genomfördes ett intressant socialt experiment som hette Sovjetunionen. Experimentet byggde på en hypotes som utformats av dess vetenskaplige ledare, en Vladimir Lenin. Lenin hade noterat att framgångsrika kapitalistiska företag i sig själva var planekonomier även om de simmade runt i ett marknadshav utan medveten planering. Hur mycket effektivare skulle det då inte vara om man planerade inte bara de enskilda företagen, utan en hel nations ekonomi? frågade sig Lenin och hans vetenskapliga medarbetare.

Patrik Engellau

För mig är det mycket lättare är för alla andra att skriva dagliga texter, för om inspirationen tryter kan jag alltid söka upp mina intellektuella husgudar, filosofartistkomikerna från universiteten i São Paulo, hos vilka det normalt finns något intressant att sno. Nyss lyssnade jag på en timslång föreläsning om den privata äganderätten av Leandro Karnal.

Till exempel insåg jag något som egentligen borde ha varit självklart, nämligen att den privata äganderätten inte plötsligt uppstod fix och färdig som om Gud skapat den på den sjätte dagen, utan tvärtom gradvis utvecklats, förfinats och till och med tidvis lokalt tillbakabildats.

Patrik Engellau

Denna text är inspirerad av en debattartikel i Svenska Dagbladet där den ”nationella samordnaren för unga som varken arbetar eller studerar”, en tjänst inom Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, exercerar många av de pretentiösa och egennyttiga floskler som representanter för välfärdsindustrin vanligen använder. Intervjusvaren nedan består av en ordagrann återgivning av en stor del av debattartikeln bortsett från att den nationella samordnarens mandat är ändrat med ty åtföljande minimala justeringar.

Jessica Ahnbring-Zuleimalides, 28, (JAZ) är nationell samordnare mot döden. Här intervjuas hon av Patrik Engellau (PE).

Patrik Engellau

Almedalsveckan ägnades till stor del, enligt medierapporteringen, åt diskussioner kring ”svenska värderingar”. Saken är a) ny och b) yrvaken.

Att den är ny och har tilltagande betydelse är lätt att bevisa. Jag googlade på ”svenska värderingar” den åttonde juli på kvällen. Beroende på vald tidsperiod fick jag olika antal träffar. Det senaste dygnet visade sig saken ha varit jättehet. Om den hade varit lika het det senaste året hade årets träffar varit sju gånger fler än de faktiskt var. Motsvarande siffra för den senaste månaden är tre gånger fler och för den senaste veckan 1,4 gånger fler. Så ämnet har tydligen gradvis fått ökad vikt och nu liksom brustit ut. Blivit en blomma, typ.

Patrik Engellau

Jag har sett människor som lever på sophögar, som i många länder kan vara riktiga berg, i syfte att hitta matrester och andra nyttiga saker. Jag har betraktat detta som den yttersta misären och ekonomiska förnedringen.

Men som bekant är livet rikare och mer fullt av variation och upplevelser än man någonsin kan föreställa sig och därför kunde jag inte annat än bli positivt överraskad av den mänskliga godhet som dokumenteras i en kort dokumentärfilm som jag just hamnade på (tyvärr bara på portugisiska, men i alla fall).

Patrik Engellau

Alla vet att USA alltid har varit det stora invandringslandet. Invandrare har varit välkomna. Så här lyder de mest kända raderna i inskriptionen på Frihetsgudinnan:

Give me your tired, your poor,
Your huddled masses, yearning to breathe free,
The wretched refuse of your teeming shore,
Send these, the homeless, tempest-tossed to me,
I lift my lamp beside the golden door.

Patrik Engellau

Påven Franciskus har sagt så här till den amerikanska kongressen; min översättning:

Näringsverksamhet är en värdig syssla som ägnas att producera rikedom och förbättra världen. Den kan vara en betydelsefull källa till framsteg i det område där den verkar, särskilt om den betraktar skapandet av arbeten som en betydelsefull del av dess tjänster till det gemensamma goda.

Om påven i förväg hade skickat mig sitt tal hade jag framfört två synpunkter.

Patrik Engellau

Jag hoppas att jag inte förolämpar någon läsare, men jag tycker vi svenskar på det hela taget är rätt provinsiella. Ursäkta om jag sätter mig på höga hästar och påstår mig kosmopolit. Provinsiell definieras i detta fall som i avsaknad av insikt om att det existerar radikalt annorlunda kulturkretsar än den egna. Den som bara lärt känna folk i den egna provinsen, där alla tycker i stort sett lika, har inte fått tillfälle att konfronteras med någon riktigt främmande kultur och utgår därför från att det inte finns några radikalt annorlunda kulturkretsar. Den provinsielle tror att alla världens folk i grunden har samma föreställningar och värden som han själv. En provinsiell svensk tror ärligt och uppriktigt att alla andra människor lever i kulturer som i grunden är som den svenska, att alla andra människor egentligen tänker som han själv.

Patrik Engellau

I regeringsförklaringen 2014 sa regeringen att den nog skulle komma med tvingande lagstiftning om börsbolagen inte av sig själva kommit upp till 40 procent kvinnor i sina styrelser per 2016. Det har de inte. Därför kan man förvänta sig ett lagförslag i ärendet inom viss tid.

Jag har suttit i några få börsbolags styrelser och därtill har jag själv haft ett antal företag men framför allt har jag som chef för en börs för små och medelstora företag sett hur det ser ut och hur folk tänker i typiska tillväxtföretag. Det är inte sådana företag en eventuell tvångslag kommer att beröra, men den som börjar med en knappnål kan, som bekant, mycket väl fortsätta med en silverskål. Jag vill således stämma i bäcken.