Det fanns en tid för bara några årtionden sedan när jag på det hela kunde förstå den aktuella politiska debatten. Jag instämde förstås inte i alla uppfattningar, men jag kunde för det mesta begripa dem och ofta med intresse följa med i tryckta åsiktsutbyten, så kallade debatter.
Numera är det annorlunda. Alltför ofta, till exempel när jag läser morgontidningen, presenteras jag synpunkter som inte följer vad jag betraktar som normala krav på ett intressanta och civiliserade meningsutbyten. Eftersom det bär mig emot att förklara förändringen med hänvisning till tilltagande senilitet hos mig själv passar jag på att torgföra mitt missnöje och mina intellektuella dubier så att du, om det passar, kan visa mig till rätta.
Ibland är det småsaker som retar mig. Till exempel förekom följande passus i söndagens huvudledare i Dagens Nyheter. Det handlade om föregående fredags möte mellan fem rödgröna partiledare plus tre, fyra funktionärer från respektive rödgrönt parti samt ett tiotal företrädare för ledande organisationer, till exempel Saco, TCO och Fossilfritt Sverige. Det hör till saken att allt tydligen var mycket hemligt. Inte ens Claude lyckades snoka upp några intressanta resultat av detta högnivåmöte som trots allt måste ha handlat om hur landet skulle styras från och med om några dagar. DN skrev:
På fredagen fick partiledarna en rad beskrivningar av framför allt den ekonomiska och säkerhetspolitiska verkligheten. Nu är det dags att formulera politik som förhåller sig till denna.
Du kanske inte tycker att det var något anmärkningsvärt med det lilla stycket, men det gör jag, särskilt den avslutande meningen och framför allt tidsadverbialet ”nu”.
Viktiga delar av Sveriges härskande skikt, ledande politiker och chefer för dominerande organisationer, träffas en månad efter ett riksdagsval för att var och en under tjugo minuter ska kunna framföra sina önskemål om politiken. Är detta möjligt, alltså att landets härskare inte vet precis vad kollegorna tycker? Känner de inte varandra? Har de åtminstone inte haft ingående personliga diskussioner under kaffepauser på i och för sig förväntat jättetråkiga konferenser?
Det har gått fyra månader sedan valet (och fyra år sedan förra valet). De har alltså inte saknat tid att planera hur de borde styra landet. Men inte förrän nu kommer de på att de kanske borde ta reda på hur viktiga människor vill ha det. Eftersom väljarnas uppfattning när det kommer till kritan spelar mindre roll än vad ett antal höjdare med yttrandeförbud på Högberga gård (bilden) tycker så föreslår jag ett enklare, snabbare, billigare och troligen mer demokratiskt och vederhäftigt sätt att tillsätta Sveriges regering: på valdagen mellan klockan 15 och 17 delar man ut 24 statsrådstaburetter med fyra års giltighet till slumpvist valda resenärer.
Jag kan inte påstå att jag är så förvånad över de ledande politikernas – i varje fall de rödgrönas – ointresse när det gäller att förbereda sig för de höga uppgifter de under valrörelsen stridit så engagerat för att vinna.
Det här med att politikernas intellektuella nakenhet avslöjas vid Högberga på Lidingö för den som granskar sin morgontidning må vara en småsak. Men när man fördjupar studiet och upptäcker, vilket jag har gjort, att inget parti (utom kanske Medborgerlig Samling som antagligen består av plugghästar) på någon enda punkt har ett genomtänkt program om man med ett genomtänkt program menar något som ett nytt statsråd kan börja förverkliga på måndag, då har man anledning att bli beklämd.
