PATRIK ENGELLAU: En självklarhet

Efter många års tjuvräder i överlägsna tänkares skrifter samt åtskilligt eget huvudbry har jag kommit fram till en teori om hur samhället fungerar. Teorin utgår från en hypotes om att alla människor är mer eller mindre egoistiskt lagda i bemärkelsen att de inte gärna bortser från vad som är gynnsamt för dem själva. Jag har till och med gått så långt att jag anställt vetenskapliga experiment för att belägga hypotesen. Jag har frågat folk om de, allt annat lika, skulle vilja ha högre lön. Sedan de försäkrat sig om att det inte ligger någon hund begraven i frågan har de enhälligt, fast var och en för sig, ställt sig positiva till en löneförhöjning.

När jag berättar för vänner om mina funderingar undrar de om jag är riktigt klok med tanke på att jag uppenbart håller på att forska fram självklarheter. Ja men vänta, säger jag, det finns en följdsats som är en hårdare nöt. Den är att de organisationer i vilka människor inordnar sig av olika skäl, till exempel för att få lön och något att syssla med på dagarna, troligen beter sig på samma sätt. Hur då på samma sätt? invänder vännerna misstänksamt. Jo, säger jag, att de tänker på sig själva. Till exempel att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommunens sociala avdelning och Säkerhetspolisen tolkar världen så att det gynnar dem.

Nä, nä, nä, säger vännerna, nu går du för långt. Först säger du att folk vill ha mer lön och sedan ska det betyda att Säkerhetspolisen tolkar världen. Därefter lyssnar vännerna inte mer på mig.

Men jag vet att jag är något på spåren så jag ger mig inte. Är det inte självklart att Säkerhetspolisen (och alla andra likartade organisationer) hela tiden vill ha en högre budget? Är det inte självklart att när Säkerhetspolisen blickar ut över världen för att fastställa dess tillstånd så kommer den att tolka in ett enda, men starkt, meddelande i allt den ser, nämligen risker, faror och hot som tillsammans bildar ett monumentalt behov av just Säkerhetspolisens tjänster (och då förstås motsvarande budgetförstärkning)? Faktum är att detta inte är något som fritt springer ur min fantasi utan här finns stabil grund i form av tydliga skrivningar i form av Säkerhetspolisens senaste årsberättelse:

Ryssland… allvarligt hot mot Sveriges säkerhet… auktoritära stater allt mer aggressivt… oroliga omvärlden… växande extremism… ökat attentatshot…bredare författningshot… att skydda den nationella säkerheten… aldrig viktigare.

Främmande makt… sårbarheter… brott… motsättningar mellan grupper… försvaga… skapa splittring…hota och rikta hat… extremism… bredare författningshot… polarisering kan påverka attentatshotet… extremism… våldsbejakande extremism…

Konspirationsteorier… antistatliga budskap nära våldsbejakande extremistisk ideologi… undergräva förtroendet… samhällets institutioner, politikers beslutsfattande, statens legitimitet… oroar… våldsbejakande extremister… främmande makt… subversiv verksamhet… ensamagerande gärningspersoner med oklar ideologi… drabbade av psykisk ohälsa…

Säkerhetspolisen följer hela tiden noga utvecklingen… vidtar ständigt åtgärder… säkra framtiden för demokratin… ligga steget före…  aktörer… Sveriges utmanas varje dag. Säkerhetspolisens uppdrag… aldrig viktigare.

Den som av detta inte förstår Säkerhetspolisens avgörande betydelse kommer troligen inte att förstå så mycket annat heller. Men det märkvärdiga är – och du kan själv kontrollera genom att läsa deras årsberättelser – att de andra myndigheterna är fullt lika intresserade av sig själva som någonsin Säkerhetspolisen och att de med samma skarpa iakttagelseförmåga som Säkerhetspolisen ser det nästan obegränsade behov som världen, i varje fall Sverige, har av deras tjänster. Betänk då vilken oslagbar makt alla dessa apparater tillsammans besitter om de förenar sina krafter och upphöjer sig själva till den fullvärdiga representanten för världens kanske enda humanitära stormakt.

Det är dessa organisationer som tolkar världen åt Sverige och de gör det med utgångspunkt från sina egna intressen. Deras tolkning blir Sveriges officiella, inte minst för att dessa samlade organisatoriska egenintressen praktiskt nog har egna mediabolag som nästan dygnet runt talar om för befolkningen hur världen ser ut, det vill säga hur den tolkas av organisationerna. 

Kan något bli mer uppenbart och självklart än detta? (Ändå skulle nog detta organisationsvälde under politikernas beskydd föraktfullt avfärda min teori om att de besitter och utövar egennyttig makt som ett slags ”konspirationsteori” eller ”antistatligt budskap” som de anser utgöra sådan extremism som de har till uppgift att bekämpa.)

Patrik Engellau