Men så kan vi väl ändå inte göra? Vi är ju ett mångkulturellt och tolerant land. Vi gillar ju olika och avskyr rasism.

I Sverige har vi lyckats med konststycket att 1) göra mångkultur och antirasism till statlig, skattefinansierad ideologi, och 2) tvångsassimilera invandrarbarn.

Hur lyckades vi med det? Genom att byta namn på saker. När socialtjänsten tvångsomhändertar och tvångsassimilerar barn från invandrarfamiljer uppger de inte ”främmande kultur” eller ”islam” som orsaker.

De uppger i stället orsaker som att barnen far illa, blir misshandlade eller förtryckta på olika sätt.

Föräldrarna från dessa familjer håller dock inte med om att barnen far illa. De menar att de ger sina barn en god uppfostran.

Många av föräldrarna anser istället att det är majoritetssvenska barn som far illa genom att de inte får lära sig ”anständighet”, ”heder” och ”respekt”.

Det råder alltså en kulturkrock, eller en värdegrundskrock.

Inom socialtjänsten är den moderna svenska kulturen norm. Den säger att det är en ondskefull handling och ett brott att aga barn. Inom många av familjerna, vars barn blivit tvångsomhändertagna, är islamisk kultur norm. Den säger att aga är en del av god uppfostran som gör barnen lydiga, snälla och respektfulla.

Nyligen höll Libyens högste imam Sadiq Al-Gharyani ett tal där han kritiserade Sverige och påstod att socialtjänsten ”kidnappar” muslimska barn. Därför bär muslimer lämna Sverige och återvända till sina hemländer:

”Muslimerna är inte tillåtna att stanna kvar i det landet”, sa imamen.

I hans ögon, i många andra icke-svenskars ögon runtom i världen, är det den svenska socialtjänsten som begår ett brott när den tvångsomhändertar barn.

Imamen sa också att barnen konverteras till kristendomen. Jag tror dock inte han menar att de faktiskt konverteras till den kristna tron på Fadern, sonen och den helige anden utan helt enkelt till en icke-islamisk livsstil, en icke-islamisk kultur. Ibland används ordet ”kristen” lite slarvigt bland muslimer som synonym till ”otrogen”.

Mångkultur är inte bara att vi har köttbullar och mos, medan ni har kebab och bröd. Kultur är inte bara mat, utan även seder, föreställningar och värderingar. I de flesta kulturer i världen har man till exempel inte samma uppfattning om vad god uppfostran innebär som i den moderna svenska kulturen.

Det är därför vi har hamnat i den paradoxala situationen att vi å ena sidan hyllar mångkultur och å andra sidan tvångsomhändertar och tvångsassimilerar invandrarbarn.

I en text här på Det Goda Samhället skrev Patrik Engellau följande om socialtjänstens tvångsomhändertagande av barn:

Därför hade jag ingen aning om vilken jätteindustri det här med omhändertagande av barn faktiskt blivit. Enligt Socialstyrelsen påbörjades insatser för vård enligt SoL eller LVU för nästan 11 000 barn och unga under 2020 . En årskull är ungefär 100 000 personer vilket betyder att 11 procent av svenska barn och ungdomar blir föremål för myndigheternas omhändertagande (om man antar att insatser bara påbörjas en gång i barnets liv och att antalet påbörjanden ligger någorlunda konstant år från år). Hela 27 295 barn och unga var någon gång under det året utsatta för vård utanför hemmet. Eftersom medelklassens barn endast sällan råkar ut för socialen kan man lätt föreställa sig de hisnande antalet ingripanden i utanförskapsområden. Det är klart att omhändertagna barn kan råka äta fläsk och hamna i kristna miljöer och därför är det också klart att ortodoxa muslimer som i alla fall inte begriper så mycket av Sverige måste gå i ständig ängslan för att barnen ska råka illa ut, det vill säga hamna i socialens klor. Det måste kännas som att bo i en hydda i ett träsk med krokodiler. Själv skulle jag leva med ständig ångest.

Den svenska staten gillar helt enkelt både skattefinansierad mångkultur och skattefinansierad tvångsassimilering.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook

Stöd mitt arbete genom att bli månadsgivare på Patreon här