En stor nyhet den senaste tiden i kenyanska medier är historien om de fyrtio tiggarna. Folk i kuststaden Mombasa förvånades över att se fyrtio vita människor stryka omkring och tigga. Det var föräldrar, ungdomar och barn.

”They were asking for our help to raise money. We were surprised because we have never seen this before”, säger en Mombasabo till en kenyansk tidning.

Tiggarna var muslimer och använde arabiska fraser när de bad om allmosor. De sov på madrasser i stadens moskéer. De vädjade till Mombasabornas fromhet och det muslimska broderskapets förpliktelser.

Efter några dagar kontaktades polisen som samlade ihop alla de fyrtio tiggarna och låste in dem efter förhör. Tiggarna visade sig vara jordanska medborgare som anlänt till Kenya med turistvisum.

En lokal affärsman ställde upp och bekostade tiggarnas hotellvistelse under några nätter. Sedan sattes de på bussar och kördes till flygplatsen för att deporteras till hemlandet.

Den kenyanska polisen förklarade att man under inga omständigheter kan tolerera att utlänningar går runt och tigger på landets gator.

En jordansk bekant här i Sverige berättade för mig att de fyrtio tiggarna är jordanska romer. Romerna har fått jordanskt medborgarskap och kan därför resa utomlands.

De prövar nu sin lycka i Afrika.

I Jordanien är det nämligen straffbart att yrkestigga. Man riskerar fängelsestraff i tre år, förklarade min bekant.

U-landet Kenya klarar av att göra det som Sverige uppenbarligen inte kan: att deportera utländska tiggare.