BIRGITTA SPARF: Så typiskt svenskt!

Uttrycket kan antyda något bra, eller något dåligt. När det gäller Sveriges hantering av asylsökande så anger det alltid något som är rent katastrofalt dåligt.

100 personer som inte har någon som helst anknytning till Sverige eller svenska verksamheter i Afghanistan lyckades alltså slinka med på evakueringsplanen från Kabul.

Migrationsverkets representant säger till P1 Morgon att läget på flygplatsen var kaotiskt och att de inte hade någon möjlighet att avgöra skyddsskäl på plats. Naturligtvis inte, och det var inte heller deras uppdrag.

De och övriga myndigheters klara och tydliga uppdrag var att se till så att utvalda personer som stod på en lista över kvotflyktingar kom med evakueringsplanen, inga andra. Men inte ens en sådan enkel uppgift klarade de.

Allt som har med svensk asylhantering att göra är som en tragikomisk fars, fylld av totalt inkompetenta aktörer.

P1 Morgons reporter har talat med fem av dessa 100 som inte har här att göra överhuvud taget. En av dem, Mahmoud, tog sig till flygplatsen med sin bror och svägerska. Brodern och svägerskan har nu fått uppehållstillstånd men inte Mahmoud. Han hävdar att han inte tagit sig till Sverige olagligt, och där kanske han har en poäng. Han undrar även hur man kan göra så olika bedömning på personer från samma familj.

Ja, det kan man ju fråga sig. Det är förmodligen slumpgeneratorn på Migrationsverket som har avgjort. Nu ska Mahmoud ”skickas tillbaka”, som P1 väljer att uttrycka det. För att betona det orättfärdiga i beslutet.

Migrationsverkets talesperson i reportaget säger lugnande att 65 procent av alla asylansökningar från medborgare i Afghanistan får bifall. Samt att de som inte får bifall lugnt kan återvända hem eftersom säkerhetsläget i landet stabiliserats.

Försök att hitta logiken i allt detta, den som kan. 100 personer som inte stod på listan för evakuering har transporterats till Sverige i svenska militärplan, belastat asyl- och rättssystem i två instanser och av dessa förväntas nu alltså cirka 35 individer som fått avslag frivilligt lämna landet.

Naturligtvis kommer detta inte att ske. De blir kvar här i skuggsamhället och efter fyra år kan de ansöka om asyl på nytt och då förmodligen få uppehållstillstånd eftersom deras anknytning till Sverige stärkts på ett eller annat sätt. Genom ingånget äktenskap med någon med uppehållstillstånd och eventuellt födda gemensamma barn. Eller bara på grund av sin långa vistelse här.

Jag har inget som helst förtroende för vårt asylsystem, och heller ingen respekt för det. Att då förvänta sig att de asylsökande skulle respektera systemet är nog lite för mycket begärt.

Men ändå förväntar sig fortfarande våra myndigheter och naiva styrande politiker att våra tandlösa migrationslagar ska efterföljas. Det, om något, är typiskt svenskt!

Birgitta Sparf