BITTE ASSARMO: Medierna möjliggörare för korruptionen i BLM-rörelsen

Black Lives Matter skakas av skandaler, något vi har uppmärksammat här på Det Goda Samhället. Allt fler amerikanska stater upphäver nu deras 501-konto (den amerikanska motsvarigheten till våra 90-konton) och grundaren Patrisse Cullors misstänks för att ha använt insamlade pengar för sin egen och sina vänners räkning. Och jag kan bara säga en sak: Det var väntat. Det är så här det blir när en rörelse, en ”sak”, blir så upphöjd och helig att den inte får granskas, än mindre kritiseras. De korrupta och giriga dras till sammanhanget som flugor till en sockerbit och de aningslösa givarna ser snart hur deras pengar försvinner rakt ner i fickorna på en drös narcissister.

När det gäller Black Lives Matter kunde man se det redan på ett tidigt stadium. Allt de gjorde – från upplopp till ockupationer av hela områden – hyllades av medierna. Även svenska medier ville vara med på tåget och ville rapportera om de fantastiska aktivisterna och deras fina kamp för mänskliga rättigheter.

När BLM ockuperade Capitol Hill i Seattle sommaren 2020 skickade Expressen sin stjärnreporter Magda Gad till staden. Och gudars skymning som hon frossade i revoltromantik! I en artikel beskriver hon en av ledarna för det ockuperade området på ett sätt som gör att det är svårt att avgöra om hon skriver ett nyhetsreportage eller en shejkroman:

”Framför polishuset på Pine street står en man. Han är omringad av ett hundratal människor, men hans fysik och hans röst är det som fyller gathörnet. Kliver man närmare ser man att hans ögon har en blågrön lyster, med irisar som skiftar som stenar som inte kan bestämma sig för vilken färg de ska ha när kvällsljuset når dem. Det gör att hans blick ser oberäknelig ut, och få som möter den tar klivet.” Hon förklarar vidare att mannen har en ”okuvlig nacke” utan att förklara närmare vad det är för något. Oerhört attraktivt verkar det vara i alla fall, att döma av hur hängivet hon beskriver honom.

Romantiserandet fortsätter när hon till varje pris vill banka in i läsaren hur viktig och fin denna ockupation är och hur himla dumma och elaka alla kritiker är. Hon letar efter någon som kan intyga det och hittar till sist en ung solbränd kvinna som gärna ställer upp:

”32-åriga Holly Drown, som är Seattlebo och som har bott i Capitol Hill, tycker om hur området har utvecklats. Hon sträcker ut sina sommarbruna armar:

– Det har förvandlats till den här fantastiska, fredliga protestzonen dit vem som helst kan komma och leva som de vill. Och konsten är så vacker, jag kan inte hålla mina ögon från allt vackert som jag ser här.

Hennes föräldrar som bor på östkusten och oroligt följer nyhetsrapporteringen frågar henne hela tiden vad som händer:

-Det de ser på nyheterna stämmer inte.”

Budskapet är glasklart. Rapporterna om barrikader, brutalt våld och mängder med rån var bara illvilliga och rasistiska lögner. Problemet var bara att rapporterna var sanningen. Det dröjde inte länge efter Magdas besök i Seattle förrän stadens borgmästare (som tidigare kallat ockupationen för 2020 års ”summer of love”) tvingades ta hjälp och upplösa ”frizonen” eftersom butiksägare och andra knappt vågade sig in i området på grund av allt våld. Misshandel, rån och skjutningar var vardag i Magda Gads skimrande drömvärld, men vart tog stjärnreportern vägen när allt rasade och lögnerna avslöjades? Jag har googlat ordentligt men inte hittat en enda text där hon gör upp med sitt eget trams från BLM-sommaren 2020, eller omvärderar det som skedde i Seattle. Det blev bara tyst. Väldigt tyst.

Den här typen av ”nyhetsrapportering” har naturligtvis bidragit till att BLM blivit så korrupt som det är. Hade medierna iakttagit ett enda litet uns av den vaksamhet man bör kunna begära av dem hade sådana som Patrisse Cullors och hennes närmaste medarbetare inte kunnat komma undan så lätt.

Men om människor är flockdjur så är journalister flockdjur 2.0. De följer den röst som är starkast för tillfället och sommaren 2020 var vurmen för BLM det starkaste av allt. Och de kommer aldrig att erkänna att de gick på en luring. De hoppas att folk ska glömma deras felsteg så att de kan fortsätta hylla tvivelaktiga fenomen och prioritera ner den granskande journalistiken. Sensationsjournalistik ger fler klick och säljer fler lösnummer än nyheter.

Bitte Assarmo