Gästskribent Kaj Sköldberg: Om den politiska korrekthetens rötter

Varifrån kommer egentligen den politiska korrektheten? Vad har den för ideologisk och filosofisk bakgrund? Det finns olika bud på detta, särskilt postmodernismen och kulturmarxismen. Jag ska argumentera för att båda är överdrivna i debatten, och att en tredje riktning kommit under radarn trots att den tagit ett järngrepp kring den högre utbildningen i samhällsvetenskapliga ämnen och lierat sig med PK:s hjärta, identitetspolitiken. Varför är detta viktigt? Jo, det är alltid av yttersta vikt att lära känna sin motståndare, det sade redan Sun Tzu, strategins klassiska mästare.

Postmodernism och kulturmarxism

Ofta sägs inspirationen till PK vara postmodernismen, närmast i skepnad av den franske filosofen Jaques Derrida. Det är till exempel den superkände kanadensiske psykologen och tv-personligheten Jordan Petersons uppfattning. Han betecknar Derrida som den farligaste samtida filosofen. Jag tror inte att det stämmer. Jag undrar hur många PK-ister (eller anti-PK-ister) som har läst den inte helt lättgenomtränglige monsieur D. Det han är mest känd för är förmodligen parollen ”det finns inget utanför texten”, vilket uppenbarligen är ett helsnurrigt påstående (om jag äter en räkmacka, så är det förhoppningsvis inte en bit text jag inmundigar utan en god bit mat). Ändå kom groupies på universiteten att upprepa detta som ett mantra under ett par decennier. Det ansågs nytt, innovativt och tjusigt att påstå någonting som så totalt stred mot sunda förnuftet. Att det var så uppenbart överdramatiserande minskade inte nyhetsvärdet.

Senare ändrade sig Derrida under kritik och sa att han inte hade sagt det han hade sagt, eller i vart fall inte menat det han sagt; med ”text” hade han inte menat text och med ”utanför” inte utanför, eller hur det nu var. Jag har i vart fall svårt att se vad dessa snåriga, verklighetsfrämmande filosofiska irrgångar skulle ha med PK-ismen att göra. Postmodernismen har, med rätta tror jag, kritiserats inte för att vara en vänsterriktning, eller politisk riktning överhuvudtaget, utan för att vara en ansvarslös, apolitisk lek med begrepp. På sin ålders höst ändrade för övrigt Derrida inriktning till att syssla med religion.

En annan kandidat som brukar framföras och ofta klumpas ihop med postmodernisterna är Frankfurtskolan, ofta identifierad som ”kulturmarxism”, och närmast representerad av den tyske filosofen Jürgen Habermas. Då ska man komma ihåg att Habermas sågar postmodernisterna jäms med fotknölarna, och kallar dem för ”pomos”. Och det är ingen tillfällighet, Habermas är en tyskt grundlig filosof som bygger upp stora tunga system à la Kant, Hegel eller Marx. Skillnaden mot den prillige, fransk-retoriskt hypade Derrida kunde inte vara större.

Ligger då Habermas bakom PK-ismen? Nja, möjligen väldigt generellt eftersom han är allmänt samhällskritisk, och är kulturmarxistisk i den bemärkelsen att han vill besegra motståndaren – den etablerade makten och dess föreställningar – inte på det ekonomiska planet som traditionella marxister ville, utan på det ideologiska och kulturella planet.
Men Habermas kritik av ”systemvärldens kolonisering av livsvärlden”, det vill säga att övergripande system och institutioner mer och mer tränger in i och ockuperar den enskilda människans liv, är verkligen inte PK, tvärtom. Inte heller hans teori om harmoniskt ”kommunikativt handlande”, där man i en diskussion förutsätts lyssna på varandra och inte försöka utöva makt. PK-modellen för kommunikation verkar snarast vara att försöka klubba, eller skrika, ner diskussionspartnern.

Själv tror jag att en annan, tidigare Frankfurtian har varit betydligt viktigare för PK-ismen nämligen Herbert Marcuse, som har betecknats som 68-rörelsens chefsideolog. Han drev bland annat tesen att man i stället för arbetarklassen borde satsa på olika minoriteter i samhället och deras intressen, för att förvandla världen, det vill säga det som nu brukar kallas PK:s identitetspolitik. Marcuse fick stort inflytande inom 68-rörelsen, vilken ju senare lyckats besätta ledande poster i samhället; i och med detta kunde man också realisera sina identitetspolitiska tankar.

Socialkonstruktionism

För min del tror jag att den viktigaste roten till PK är socialkonstruktionismen (i fortsättningen benämnd SK), lanserad i slutet på 1960-talet av forskarparet Berger och Luckmann. Enligt denna är verkligheten en social konstruktion: mycket av det vi ser, hör, känner, upplever är inte verkligt, utan något som vi i samspel med varandra själva skapar, eller, antydningsvis, hittar på. Hur mycket varierar mellan olika SK:are.

Den yttersta extremen är att hävda att även hela den fysiska verkligheten är en social konstruktion: det FINNS ingen verklighet. (Ett svar på detta bokstavligen verklighetsfrämmande påstående gav fysikern Alan Sokal när han uppmanade alla som hade en sådan uppfattning att hoppa ut genom fönstret i hans lägenhet på 21sta våningen, för att visa att tyngdkraften bara är en social konstruktion.)

Sen kan man begränsa sig till att hävda att den sociala verkligheten är en social konstruktion, till exempel att nationella gränser bara är ett påhitt, som en tidigare svensk statsminister påstått. Biologiskt kön är en annan social konstruktion; man kan hävda att det finns hur många kön som helst, även om den biologiska vetenskapen säger motsatsen, för den sistnämnda är ju bara … en social konstruktion. Och så vidare.

Från att ha varit en riktning i opposition har SK blivit dominerande och lärs ut på universitet och högskolor till framtida makthavare som det som gäller. Vad som helst kan avslöjas vara en social konstruktion och sen kan man muta in sitt egna lilla akademiska revir utifrån detta, skriva en rapport, uppsats eller avhandling och få kredd för det. Av någon anledning har dock, såvitt jag vet, ingen påstått att SK själv är en social konstruktion.

Men inte nog med detta. De ”avslöjanden” som SK:arna gör av att det ena eller andra i själva verket bara är en social konstruktion har en stark moralisk underton: det man avslöjar är i en eller annan mening inte bara onödigt utan dåligt och borde avskaffas. SK inom akademin ersatte, som en av dess allra främsta företrädare Kenneth Gergen beskrivit, den tidigare dominerande positivismens inriktning på Sanning med sin egen inriktning på Godhet. Positivisternas sanningar var både falska och hjärtlösa, avslöjade man i sina studier: de stod i de etablerades egenintresse. I själva verket fanns det andra och viktigare intressen, nämligen missgynnade minoriteters. Och därmed blev samhällsforskningen moraliserande och dörrarna öppnades för ett supereffektivt förbund mellan SK och kärnan i PK – identitetspolitiken. Identitetspolitiken blev den praktiska utlöparen och tillämpningen av SK. Indelningen i onda och goda fick den på köpet.

Och till sist då den svårplacerade Foucault (som jag inte räknar till vare sig postmodernisterna eller kulturmarxismen, men som har vissa tangeringspunkter med SK). Han var specialist på att demonstrera att det mesta som västerlandet varit stolt över, i själva verket hade dolda, skamliga och maktinriktade rötter. En annan och liknande foucauldiansk sträng var att kunskap alltid är förknippad med makt, och således aldrig är oskyldig. Här har vi alltså en grund till och en legitimering för det så aktuella europeiska självhatet.

Jag menar alltså att postmodernismens, särskilt Derridas, inflytande på PK-ismen varit svagt eller obefintligt, och att Habermas påverkan varit väldigt överskattat. Den viktigaste faktorn är nog socialkonstruktionismen, som varit tämligen förödande. Sen har vi Marcuses gamla idéer om att revolutionera minoriteterna i samhället, och hans inflytande via 68:orna på den nutida identitetspolitiken. Foucaults kritik av det västerländska förnuftet har varit ett inslag i bakgrunden till den västerländska politiska korrektheten.

Kaj Sköldberg är f.d. professor i organisation och ledning. Han har också arbetat på bland annat SIPRI, Stockholm Peace Research Institute. Hans intressen inkluderar förutom organisationsfrågor också sociologi och statsvetenskap samt allmän filosofi och vetenskapsfilosofi. 

101 thoughts on “Gästskribent Kaj Sköldberg: Om den politiska korrekthetens rötter

  1. Martin skriver:

    ”Tillbaka till naturen”….ju fler som jobbar fysiskt för sitt uppehälle ju färre har tid att ägna sig åt att sprida tankekonstruktioner grundade i snömos.

    Liked by 7 people

  2. Laggar skriver:

    Social konstruktion må säga att allt är en social konstruktion men PK säger vilken konstruktion som bör gälla. Om allt är en social konstruktion så betyder det att det finns många versioner av vad som kan konstrueras inte att man relativiserar det som för tillfället är dominerande. Det som PK gör är att försöka genomdriva sin version av vad som skall gälla och då går de i strid med det som för tillfälle gäller och alternativen. Det är deras version som skall gälla oberoende av att verkligheten kan tolkas på olika sätt i relation till de olika möjligheterna. Andra kan hävda andra versioner av den sociala tolkningen som kanske mer är anpassad till ”verkligheten”.

    Liked by 1 person

  3. Fredrik Östman skriver:

    På vilken grund avfärdar du möjligheten att Derridas ”det finns bara text” inspirerat eller omvandlats till socialkonstruktivismens ”det finns inget annat än mänskliga påhitt”?

    Det alla dessa så kallade filosofer har gemensamt är socialismen, om vi med socialism menar ett sätt att umgås med det lidande som kommer till oss genom vårt medvetande om att vi är medvetna, dödliga och omtåliga varelser, nämligen principen att allt detta vårt lidande beror på handlingar utförda av något slags extern och ondsint aktör. Det är detta som binder dem tillsammans. Det är denna princip som likt ett mycelium i jorden orsakar diverse individuella svampkroppar (Derrida, Focault, Habermas, Marx, Marcuse, …) att snabbt växa upp när tillfille gives, sprida sitt gift, och lika snabbt försvinna.

    Liked by 14 people

    • Lars skriver:

      Nyliberaler (borgerliga partier bl.a.) utmålar visionen om Det Goda Samhället. Gamla tiders hädangångna socialister utmålade visionen om Det Goda Samhället. Edmund Burke utmålade bilden av Det Goda Samhället.

      Det Goda Samhället för VEM är den fråga man ställt sig de senaste trehundra åren. HUR ska det gå till. HUR fungerar samhället.

      Du gör ett stort misstag om du söker Gott och Ont som egenskaper i psyket hos individen och du gör ett ännu större misstag om du ser samhället som en summa av individers fungerande,

      Klasser har varit ett faktum i hela den dokumenterade historien. Stora inkomstskillnader, stora förmögenhetsskillnader, men olika former för hur samhällen fungerat och hur man fördelat rättigheter och skyldigheter.

      Kyrkan och olika ideologier har funnit GOTT och ONT som bekväma begrepp. Det ONDA var det Djävulen som åstadkom. Det GODA var det Gud som åstadkom.

      I olika samhällen och bland olika klasser pekade man ute DE ANDRA som ONDA. De GODA var de själva. För moderaterna var socialdemokraterna de ONDA, för socialdemokraterna var moderaterna de ONDA.

      Religion och utpekande av fienden till tron är fanatism oavsett om det är religiöst eller politiskt präglat.

      Sanningen om världen, om den går att uppnå kring den sociala verkligheten kan inte bygga på idealistisk filosofi, inte bygga på introspektion eller ideologiska konstruktioner. Den måste studeras i sina reala konsekvenser och i sitt historiska sammanhang och med hjälp av konceptuella modeller och hypoteser som kan falsifieras.

      Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Du visar, som vanligt, bara upp din egen djupt socialistiska mentalitet. Moderaterna tyckte aldrig att socialdemokraterna var ONDA. De trodde aldrig att man skulle kunna uppnå himmelriket på jorden genom att en gång för alla besegra de ONDA. Det är en alltigenom socialistisk tankebild. Som Jonathan Haidt konstaterat är det mycket svårt för vänsterns personer att förstå hur högerns tänker, men inte tvärtom.

        Om du tror att den gamla kyrkan hade en liknande uppfattning om gott och ont har du också fel. Det onda är inom kristendomen ett abstrakt fenomen, som kan dyka upp inom var och en, och som kan bekämpas inom var och en utan att personen som sådan bekämpas. Allt annat är kätteri, socialismens föregångare.

        Liked by 3 people

      • olle reimers skriver:

        Lars, jag kan inte låta bli att uttrycka mitt 100 %-iga stöd för Fredrik Östmans analys.

        Du visar verkligen med full tydlighet hur det socialistiska tänkandet är utformat. När du ställer frågan om för ”vem” det goda samhället är tänkt blir det helt klart.

        I stället för att tänka på ett handlande eller förhållningssätt som är bra för alla INDIVIDER av släktet homo sapiens så utgår du från att vissa åtgärder är bra för vissa GRUPPER av vår art men inte andra.

        Din och socialisternas utgångspunkt blir därför att om vissa slag av goda handlingar inte utmynnar i belöningar för ALLA samtidigt och PÅ SAMMA SÄTT så är de inte goda för släktet homo sapiens.

        I din och socialisternas värld måste man därför införa ett reduktionssystem som går ut på att om inte alla får del av allt samtidigt så måste det rensas ut. I Dantes inferno ska trappstegen tas bort så att ingen har möjlighet att klättra upp från botten utan att alla andra kan göra det samtidigt.

        Det är den vision av det klasslösa och Goda Samhället du vill förmedla.

        Fredrik Östman påpekade mycket riktig att en socialist inte kan förstå de andras tänkande men att vi andra förstår socialisterna.

        För er är det viktigare att alla får allting samtidigt än att några får möjligheten att gå före och bidra till att alla på sikt får det bättre. På den punkten skiljer vi oss åt.

        För min egen del fattar jag hur ni tänker men inte varför.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Olle: Apropå konservatism brukar man säga att dom är för rädda för att slåss och för feta för att springa. Mycket floskler finns, ideologin är svårdefinierad men dom har en välutvecklad magkänsla.

        Moderata floskler: Inte bara rättigheter, utan också skyldigheter, vilket betyder ” alla ska tvingas göra som jag säger” eller en mycket vanlig replik ” Det är inte så enkelt” som betyder ”Jag orkar inte bemöta vad du säger”

        Gilla

    • Lars skriver:

      Din definition av ”socialism” är helt uppåt väggarna. Den bygger på en teori om människans psyke som inte stämmer med någon befintlig psykologisk modell (men med existentiell filosofi).

      ”Socialism” definieras utifrån en ekonomisk historisk syn och utifrån hur olika samhällen har organiserat sig, från de kommunistiska staterna, till de nordiska välfärdsstaterna, till demokraternas dominans i USA efter krisen 1929 med reglering av den fria kapitalismen, av marknader, finansmarknader, med socialförsäkringar och pensionssystem. Det varierar väldigt mycket mellan olika länder.

      Jag hade en intressant upplevelse för några dagar sedan. För ca tjugo år sedan så köpte jag en bok om Rysslands historia. Tyckte den var alldeles för abstrakt då och obegriplig och stoppade in den i bokhyllan. Tänkte att någon gång ska jag läsa den. Började läsa nu och har klämt 190 sidor på några dagar. Den är smått fantastisk i sin stringens och kunnighet och med de sociala och ekonomiska förklaringarna av Rysslands utveckling.

      T.ex så läser man kanske om dekabrist upproret 1825 och att det slogs ned och begriper inte så mycket mer, nu får man en förklaring. Varför förstod jag inte då? Vad har hänt?

      Så tittade jag i bokhyllan och funderade och under tio år efter (sedan släppte jag historieämnet) så klämde jag Bonniers världshistoria i 18 band, fyra band tusen år i Europa, böcker om Polen, Svarta Havskusten, Peter den Store, Katarina den stora, Stalin i två band och en del om Tyskland, Kina osv.

      Jaha, tänkte jag, de konceptuella modellerna, den sociologiska och ekonomiska beskrivningen av Ryssland krävde att jag först trängde in i många detaljer kring vår historia i Europa. Ungefär som att man inte lär sig programmera och systemera genom att läsa några böcker med beskrivning.

      Filosofiska modeller, psykologiska modeller, ekonomiska modeller måste förstås genom applicering på den mångskiftande verkligheten. Ord och text låter så vackert och förförande t.ex. Derrida, Focault, Socialkonstruktivism, men t.ex. i mötet mellan en psykolog och en patient, kan man nöja sig med att ha läst in en text? Kan man nöja sig med ett sanningsbegrepp som är helt subjektivt? Har patienten nytta av att repetera sina erfarenheter för en psykolog som köper vad kunskap om sig själv patienten nu råkar ha? Behöver inte patienten få sin erfarenheter och tolkningar av orsakssamband prövade vad gäller relevans och rimlighet mot psykologens bas av erfarenhet och textmässig inhämtning? Vad är målet? Rimligen att patienten kan släppa sin oro, depression, negativa beteende, brist på förståelse och allmänna vilsenhet och gå vidare?

      Så vad leder ältandet om ”socialismen” till?

      Gilla

      • Lars skriver:

        Några av de idéer i detta systemtänkande som ingår i det systemiska tänkandet är:

        • Ett system består av ett antal delar som samspelar med och påverkar varandra på olika sätt.

        • För att kunna beskriva och förstå hur en del av ett system fungerar behöver man ha kännedom om systemet som helhet (förkunskap).

        • Vad ett system är och vad det består av bestäms av den som avgränsar systemet från omgivningen. Det som särskiljer ett system från omgivningen utgör systemets identitet. Ett system kan därmed ha olika storlek och komplexitet.

        • Det finns olika typer av system med olika egenarter: levande system, mekaniska system, teoretiska system, sociala system m.fl.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lars, du verkar vilja hävda en alltigenom rationell syn på både socialism (ideologi) och psykologi. Men även det rationella tänkandet måste utvidgas så att vi mer allmänt i rimlig utsträckning kan ”förstå” och hantera även det irrationella, speciellt när det uppträder i destruktiva och obegripliga kollektiva former, förenat med våld och makt.

        Jag vill påstå att ingen psykologi, klinisk psykiatri, terapeutisk erfarenhetsmassa eller ideologisk analys nöjaktigt kan förklara t ex hur och varför dagens kollektiva PK-ism har kunnat utveckla ett så bevisligen absurt, antilogiskt och självdestruerande innehåll, som i åratal kan förbli stabilt. Långt mindre kan någon berätta hur detta sjuka kollektiv ska botas. För att åtminstone ”förstå” lite behöver vi söka oss ner i psykets mer irrationella, mörka källarregioner och försöka hitta fenomenens rötter med hjälp av t ex existentiell filosofi, djuppsykologi och religionsvetenskap plus vår egen intuition, introspektion, livserfarenhet och samlade kunskaper från många områden.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Sixten, jag har valt bort det mesta av psykoanalytiskt baserad psykologi som psykodynamiska förhållningssätt. Jag betraktar inte psykoanalysen, precis som akademierna, som vetenskap. Vad jag närmast anser håller är det systemiska angreppsättet och interpersonella angreppsätt liksom en del gruppdynamisk psykologi. Jag fäster också stor vikt vi socialpsykologi.

        Jag väljer alltså bort hela traditionen från Freud, Jung, Melanie Klein. Hela tanken om inre objekt som är delade i gott och ont, hela den individuellt orienterade psykoanalytiska traditionen. Men jag förnekar inte att det haft värde eller att man gjort många intressanta och viktiga observationer. Man har sökt sig framåt.

        Fredrik, som tydligen refererar Jordan Petersson, bygger sin tanke om socialism som uttryck för existentiell ångest, ångest som drivkraft. Jag anser det är fel, som jag framfört ofta, men jag vill också tillägga att ÅNGEST är mycket skadligt, man dör faktisk, organismen tar stryk. Och ångesten kan avse fantasiobjekt (som religionen). Det är ett orimligt antagande.

        Funderar på att ta en dust med Harry Sullivan, främsta företrädare med den interpersonella skolan och med https://sv.wikipedia.org/wiki/George_Herbert_Mead, tillsammans med sådana som Clara Thompson, Karen Horney, Erich Fromm, Otto Allen Will, Jr., Erik H. Erikson, and Frieda Fromm-Reichmann som var samlad kring Chestnut Lodge, det stora mentalsjukhuset på 1950-talet.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Sixten, jag hävdar inte all att allt är rationellt i mänsklig samvaro, men jag hävdar att vi måste försöka förstå rationellt när vi bygger våra modeller, modeller som kan innehålla det irrationella.

        Gilla

      • Lars skriver:

        När t.ex. Nationalekonomin bygger sina teorier på Micro nivå och försöker få det att vara byggstenar på Macro nivå så utgår de från den rationella, nyttomaximerande individen. Jag anser inte det håller!

        Gilla

      • Lars skriver:

        https://www.adlibris.com/se/bok/irrational-exuberance-9780691173122

        Robert Schiller, pristagare till Nobels minne, hör till dem som försöker föra in irrationalitet i ekonomins modeller, men jag ser inga mer grundläggande försök ifrågasätta de ny-keynesianska/monetaristiska modellerna inifrån de skolorna, men jag har inte överblick.

        Ser vi psykologin, så ser jag det som att vi bygger strategier under vår levnad kring olika företeelser avseende hur vi ska se på det och förhålla oss, därmed inte sagt att de är så fullfjädrade sett till den kunskap och förståelse de byggdes med eller att det som då, när de bildades, var relevanta är det idag. Så det irrationella är inbyggt i oss när vi ser på hur vi idag förhåller oss till omgivningen, men kan beskrivas rationellt.

        Vi människor är inte helt rationella, men vi har en mycket väsentlig förmåga att skapa rationella förklaringar och bestämma mål för vårt agerande.

        Den intersubjektiva förståelse som bildas i interaktion med andra kan ifrågasättas utifrån objektiva kriterier kring om det ger bra förhållningssätt och förståelse och vår förmåga och förståelse ändras med åren. Vi är inte uppbyggda axiomatiskt med byggklossar skapade under olika perioder, vi förändras i vår syn på oss själva, andra och historien. Men artefakter lever kvar, sediment i samhället, som inte så lätt förändras..

        Gilla

      • Lars skriver:

        Vad jag kallar strategier används ibland i olika psykologiska sammanhang liksom allmänt i olika sammanhang, men har många motsvarigheter t.ex. RIG (Representationer av Interaktioner som Generaliserats) som Daniel Stern myntat eller Arbetsmodeller, som Bowlby myntat eller konceptuella scheman, som används inom kognitiv psykologi. Samtliga rätt odefinierade till innehåll, men strategi tycker jag kan användas kommunikativt som beskrivning och även funktionellt beskrivas, även om vårt faktiska fungerande är relativt okänt. Pekar mot att vår tanke och känsla har syfte att agera/handla/tala.

        Gilla

    • Kaj Sköldberg skriver:

      Intressant kommentar. Jag avfärdar inte detta som möjlighet, den är närliggande: ”Allting är text” resp. ”allting är social konstruktion”. Men såvitt jag vet finns ingen sådan överströmning mellan den franske filosofen D. och och den amerikanska SK. Det är olika idétraditioner och kulturella/språkliga områden. Det verkar röra sig om en motsvarighet till vad man i biologin kallar ”konvergens” där arter med olikartad genetik utvecklar likartade karaktäristika. Det finns också ett tidssamband: D. publicerade sina mer kända PM-böcker från 1967 och framåt. De amerikanska sociologerna Berger och Luckmann publicerade sin bok, The Social Construction of Reality, som blev startskottet för SK, år 1966. En annan kommentator, Östen, har talat om ”tidsanda”, och år 1968 kom ju strax efter …

      Gilla

  4. Fredrik Östman skriver:

    Det gemensamma för de tankegångar vi kan kalla postmodernistiska är att de för sin socialism tafatt försöker exploatera det epistemologiska problemet med induktionen. Karl Popper har redan löst det problemet, men föreföll i viss mån ha blivit ifrågasatt av Thomas Kuhn, som visade att vetenskapsmän i praktiken arbetar mer enligt sociala mönster än enligt rent epistemologiska. Postmodernisterna går mycket längre och låtsas att ingen falsifikation finns, och utan falsifikation kan vad som helst få stöd i observationer och erfarenhet. Allt är en social konstruktion. Men de sprider inte denna dynga utan orsak.

    Meningen är att kunna dela upp världen i goda och onda, så att de onda kan bekämpas. Det viktiga är inte observationer och erfarenhet om vad som är ont och vad som är gott, utan rättigheten att kunna avfärda alla sådana observationer och erfarenheter och bombsäkert placera sig själv på den goda sidan och grupper som lätt kan angripas på den onda sidan. Det är ett slags fascistisk mobbing av simplaste slag. Det har djupa psykologiska rötter. Det är socialism.

    Liked by 13 people

  5. Fredrik Östman skriver:

    Själva termen ”politisk korrekthet” lär ha dykt upp första gången inom kommunistpartiet i Sovjetunionen på den tid socialismen huvudsakligen var marxistisk. Det är en naturlig tankegång inom socialismen och måste förr eller senare produceras inom varje socialism, eftersom all socialism är förljugen. Världens ondska skapades inte av något ondsint aktör, det finns inget radix mali, roten till det onda, och ett himmelrike på jorden kan inte återskapas och helt säkert inte genom bekämpning av radix mali, roten till det onda. Lögnaktigheten gör sig då och då i det dagliga livet under socialismen påmind, och då måste socialisten, undersåten, arbetssoldaten å ena sidan förhålla sig till verkligheten och sanningen, å den andra låtsas förhålla sig till nomenklaturans, partiets, avant gardets påbjudna politiska korrekthet.

    Vi har skapat precis samma system i Sverige: Föräldrar som har sina barn på dagis vet förstås alla och envar att dessa barn är antingen pojkar eller flickor, som tycker om antingen det ena eller det andra. Men på svenska dagis driver politiska kommissarier omkring — Berias bondeplågare — och tvingar oskyldiga barn att deltaga i vidriga socialistiska experiment. Föräldrarna har inget annat val än att skilja på korrekthet — sanningen, verkligheten, fakta om sina barn, deras könsorgan och deras preferenser — och politisk korrekthet som de ljuger de politiska kommissarierna rakt upp i ansiktet med.

    Liked by 18 people

    • Karl Oskar skriver:

      Mkt bra Östman.
      Menar att en oerhört stark motor/drivkraft för de PK-anstrukna är kampen mot SJÄLVINSIKT.
      De tror på en galen ide, som producerar galna resultat.
      De anser sig vara godhetens företrädare och världsförbättrare som för en kamp mot onda krafter. Verkligheten visar motsatsen.
      De har i grunden bedagits, vilseförts och utnyttjats av makthavare, politiker och media de litat på.
      Kampen för att slippa inse detta är våldsam.
      Vilket vi ser dagliga bevis på i form bisarra utspel och barocka aktiviteter.

      Liked by 1 person

    • olle reimers skriver:

      Fredrik Östman; jag har aldrig sett en bättre sammanfattning av socialismens innersta väsen. Måhända beror det på att vi bor i ett samhälle där det inte varit särskilt PK att göra det.

      Vi är alla uppfostrade med att höra att socialismen är god, att den vill allas väl och att den till lycka bär. Eventuella likheter med berättelsen om Råttfångaren från Hameln eller rävens locktoner till Pinocchio och vad dessa ljuva toner kom att leda till har sopats under mattan.

      De tider vi nu upplever kommer att ge tydligare besked. Ljuset har börjat skina in på de socialistiska tankarnas innersta väsen. Särskilt som de nu i västerlandet uppenbarligen har lierat sig med islam och synnerligast med dess spjutspets islamismen.

      Det förefaller som om en existentiell kamp mellan det goda – i form av bejakandet av en naturlig, inkluderande, utveckling av människosamhället – och det onda i dess paradoxala anspråk på att utrota de onda genom att undanskaffa stora delar av jordens befolkning; nu står för dörren.

      Tillåter vi att de europeiska samhällena islamiseras visar det att det onda tillåts segra och att allt det västerlandet byggt upp under mer än 500 år av kritiskt tänkande och ekonomiska framsteg monteras ner till förmån för en återgåmg till forna tiders slavsamhällen.

      Liked by 1 person

  6. Jan Andersson skriver:

    Jag tror inte att någon av dagens mest högljudda PK-ister har haft en susning om dessa filosofer, istället är det personer som fått en viss makt och uppmärksamhet med sina uttalanden och njuter av det. I Sverige är det som bekant mycket viktigare att ha makt än att kunna något.
    Om PK-isterna har något gemensamt så är det svår funktionell dumhet eftersom de aldrig i sitt liv funderat på vad det är som får samhället att fungera och var fjädern i urverket sitter.

    Liked by 3 people

    • Östen skriver:

      Dessa tankar förstår jag inte alls, de har skapat tidsandan, man behöver inte ha läst ett enda ord av dessa herrar för att ha insupit deras tankar genom tidsandan.

      Liked by 2 people

      • Jan Andersson skriver:

        Jag har aldrig i mitt liv träffat någon ung eller gammal som har hävdat att det finns några nya valida allmängiltiga teorier för ett framtida samhälle, eller så har de inte vågat säga något till mig eftersom de visste att det inte skulle vara någon idé. Jag kunde, om de gett mig chansen och visat det minsta intresse, ha skaffat alla jobb och kanske till och med bostad genom mitt omfattande kontaktnät.

        Jag tycket fortfarande synd om de alla arbetslösa som sitter med sina radband av genusteorier, multikultur och klimatelände plus alla profeter som kan förklara exakt varför de är arbetslösa, men aldrig ge dem en uppgift i livet och en känsla av att göra nytta och vara behövda.

        Gilla

    • Aurora skriver:

      Håller inte med om att dagens unga skulle vara okunniga. Nämnda läror ingår i ungdomsförbundens utbildningar samt alla vänsterorganisationer och fackförbund. Många unga är också akademiker där lärorna är obligatoriska och möter ingen kritik (ej godkänd uppsats i så fall). Vad gäller outbildade så är väl alltid konceptet makt åt de okunniga (och förtryckta) attraktivt.

      Liked by 3 people

    • O.t. skriver:

      Det påminner om gruvdriften i afrikanska länder. Sverige har låtit sig förvandlas till en slags bananrepublik, eller rättare sagt bananmonarki där vi skänker bort våra naturtillgångar för småpengar.” – Lars Wilderäng i Aftonbladet
      Aftonbladets Göran Fröjdh har idag publicerat en riktigt bra artikel om överutmaningen med att skänka bort Sveriges (fd) billiga el till internationella IT-jättars datacenter. Extra bra är förstås artikeln för att enda kritikern som citeras verkar vara undertecknad, och att Mikael Damberg (s) slår ifrån sig kritiken som bland annat går ut på att politiker inte verkar vara särskilt begåvade.
      https://cornucopia.cornubot.se/

      Liked by 2 people

    • olle reimers skriver:

      Precis som det var med de östtyska arbetsplatsspionerna eller lägervakterna i de nazistiska koncentrationslägren. De får en makt över andra människor som de inte kan motstå.

      Liked by 1 person

  7. Östrahult skriver:

    Nja jag vill nog anmäla en avvikande uppfattning. Samhällsutvecklingen styrs av politiska och ekonomiska maktintressen. Ideologier på akademisk nivå har inte mycket påverkan, att de finns får väl främst tillskrivas överflödssamhället.

    Den enda kraft av betydelse som ligger bakom PK-ismen är socialismen där personer som Palme fick igenom en massa tokigheter som vi lider av idag. Andra viktiga faktorer bakom PK-ismen är WW2 som skapade en rad internationella institutioner som driver på globaliseringen och stärker politikernas maktbas. Detta förstärks av den tekniska utvecklingen som öppnar för internationell kommunikation till låg kostnad. Andra viktiga faktorer bakom PK-ismen är ökade kunskaper om hur media manipuleras och hur man tillämpar härskartekniker.

    Liked by 5 people

    • Lilla fröken P skriver:

      Jag tror att en hel del PK-ism bottnar i en förträngd kristen etik. ”Taga vara på min broder” = Alla mänskors lika värde. Arvssynden= De koloniala övergreppen, som eldar på under ett dåligt samvete. Varför har vi det så materiellt bra? Jo, det måste bero på tidigare övergrepp på oskyldiga naturfolk!
      Dags att göra bot och bättring!
      Svenska kyrkan trängtar efter att åter bli folkets moraliska vägvisare och gläds årt andlighetens renässans, även om det sker till priset av islamisering. Hur ska man annars uppfatta att biskopen i Växjö välkomnar muslimska böneutrop eller dumprosten i Visby som saboterar Tomas Gürs seminarium genom klockringning?

      Liked by 5 people

      • Hovs_hällar skriver:

        Lilla fröken PK — Jovisst, PK-sekten hämtar absolut näring genom att utnyttja kristna strömningar i samhället. Här kan politrukerna åka snålskjuts på spridda idéer om att ”göra välgörenhet till förmån för de stackars hedningarna” osv…

        Skillnaden är förstås att den tidens mission finansierades genom frivilliga insamlingar, och att ingen skulle drömma om att börja importera ”hedningarna” i miljontal…

        Liked by 1 person

    • Observatör skriver:

      Helt rätt. Akademien har ingen större betydelse i sammanhanget. Socialismen har en del av ansvaret men framförallt är det ”kapitalet” (huvudsakligen amerikanskt) som ligger bakom. Man vill ha fri rörlighet av kapital och människor, ett maximalt utbud av arbetskraft (stor invandring och inga hemmafruar), produktion i låglöneländer och vinster i lågskatteländer. Man har lyckats. De rika blir allt rikare medan medel- och underklassen knegar på.

      Liked by 1 person

      • Jan Andersson skriver:

        Det amerikanska kapitalet sticker sin bruna läsk, sina hamburgare och våldsfilmer under näsan på oss hela tiden alla vartåt vi än tittar.

        Om vi väljer att inte köpa, skiter väl det amerikanska kapitalet i det; de håller upp sina skyltar för nästa förbipasserande istället.

        Problemet är att vi aningslöst köper mer och mer desto mer reklam vi utsätts för.

        Det har knappast med någon genomtänkt världförändringskomplott att göra, endast brutalt enkla försäljningstricks. Vill du slippa globalismen, köp inte globalisternas varor, så försvinner de och tar sina reklamskyltar med sig.

        Gilla

  8. Pelle skriver:

    En mycket bra text som ger förklaring till det vansinne vi ser omkring oss. Dessutom berörs PK-sektens främsta arbetsmetod som hastigast, nämligen det hysteriska skriket och gråten. Argumentationens konst har de för länge sedan övergivit. Nu finns bara det hysteriska skrikandet för att överrösta och när det inte hjälper kommer gråten. Skrik och gråt i en enda stor kakafoni och med ständigt ökad volym, sådan ser PK-sektens samtal och kommunikation ut.

    Liked by 8 people

  9. Göran skriver:

    PK-sjukan är resultatet av sitta ner och kissa pedagogerna som jag ser det.
    Små människor som alla velat sätta sin prägel på historien. Dock så gör dom det inte på slagfältet utan med små oskyldiga barn i förskola och skolan.
    Dessa människor är resultatet av att man tagit bort sund konkurrens och ersatt den med mjuka värderingar som att det inte är värst viktigt att vara intelligent utan det ska löna sig att vara strävsam eller säga rätt saker, vad det nu är.
    Och just där spårar det ur om nu rätt saker dikteras av några tyckare som är väldigt förvirrade i sin världsbild, så lär inte nästa generation bli värst mycket smartare. Beviset för detta är världens smartaste tjejgäng eller den med slöja feminist regeringen som hylla allas lika värde.
    Förr när människan skulle överleva på egen hand, så dog dessa förvirrade individer ut. Det fanns varken plats eller föda till dom, i dessa tider av survival of the dumbest, så är PK just det som förbinder parasiterna.
    För att citera Sun Tzu” Jag kan göra soldater av era konkubiner på 15 minuter.
    Det exemplet behövs göras på dom styrande några gånger så blir det ordning i hönshuset igen!

    Liked by 4 people

    • brrr skriver:

      ”Sitta ner och kissa” tycker jag var ett uselt exempel att koppla ihop med PK, de har inget med varann att göra.
      Att sitta ner och kissa hör till vanligt hyfs och hänsyn. Eftersom det är jag och ingen annan som städar min toalett och golv & väggar omkring den, samt byter och bekostar golv- och väggbeklädnad när det behövs, så är ingen ståkissare, PK eller ej, välkommen att använda min toa, sådetså.

      Liked by 2 people

      • Göran skriver:

        Var och en blir salig på sin tro,
        Det finns en koppling, Nämligen tvånget att tydliggöra hur mycket bättre ens åsikter är än andras.
        Därav liknelsen mellan PK och sitt
        Jag respekterar absolut din rätt till kisstvång i ditt hem det är ditt hem.

        Gilla

      • brrr skriver:

        ÖSTEN/KEA/JVK/MIN STRAND PÅ ETT VYKORT o.s.v., i min bekantskapskrets är det precis tvärt om. Den ende som är PK går hellre ut och pinkar i buskarna än att ”sitta som ett fruntimmer”, de andra har inga som helst problem med sittpinkning.

        Liked by 1 person

      • olle reimers skriver:

        Östen, det är inte så lite PK att ”pinka som en man”. Bättre är att göra sig av med den typen av fördomar om vad som är manligt respektive omanligt och i stället, oavsett vad andra må ha för åsikter på den punkten arbeta efter maximen bra eller dåligt. Det behöver inte nödvändigtvis plaska hörbart i skålen för att bevisa manlighet.

        Gilla

      • Östen skriver:

        Detta var ju det värsta trams, jag pinkar inte som en man för att vara pk utan som jag alltid gjort för det är medfött, ute i skogen, satte sig en man och pinkade på stenåldern? Svar nej, det är ju att uppmuntra att få skallen inslagen. Det man kan märka nu är ju hur pojkar skall vara som flickor och att det därför uppmuntras att de skall sitta. För pk-isten så är hygienen sekundär, men visst stänker det mindre sittande. Men för de som inför regler som på något sätt skall genomföras så att de faktiskt nämner att man skall sitta, eller har en skylt, nå, de kan dra åt helvete. De är sådana som inte kan acceptera livets ojämnheter.

        Liked by 1 person

  10. Aurora skriver:

    Alla nämnda, och med inbördes lån av varandra, har bidragit till 68-rörelsens marxistiska grund-ideologi, som uppenbarligen rotat sig så djupt att den styr både politik och utbildningsväsende idag. Att ingen verklighet finns visar sig i de nu aktuella politiska inläggen om ’berättelsen’ och om vems berättelse som ska ha preferens över andras Marcuses ideer om minoritetsgrupper är också grund för Faucaults teorier om makt och där han driver att det är den förtrycktes uppfattning om verkligheten (Derrida) som ska gälla. Faucualt kallas för relativitismens fader. Alltså om en afrikansk analfabet påstår att jorden är platt så är det det som gäller. Det är också därför som en SFI-lärarinna kunde få bassning av sin chef, efter att lärainnan hävdat mot en invandrad elev som nekade till judeutrotningen, att denna visst ägt rum, med argmentet att man ska inte ställa fakta mot fakta. Märkligt nog ägnar sig nu samma grupper (Faktisk.se) åt att faktagranska åsikter. (Ex. Hanif Bali). Åsikter är faktiskt individuella, och vad någon tycker är mycket medan en annan tycker samma sak är lite, och irrelevant av faktisk siffra (som dock är en verklighet).

    Liked by 2 people

  11. Turid Ulven skriver:

    Tack för intressant artikel! Jag kommer tänka på den samtida debatten här i Norge; vi har senaste året haft två särskilt inspirerande bidrag från författaren Kaj Skagen: ”Norge vårt Norge – et lands biografi” där han bl a begrundar pk-ismen och det man här talar mycket om – tredjevärldenianismen – utifrån just Marcuse. Sen har vi professor Terje Tvedts inflytelserika böcker, bl a den senaste: ”Det internasjonale gjennombruddet” – rekommenderas!

    Liked by 1 person

  12. Östen skriver:

    Jaha, jag kan inte säga att detta är .. sofisteri .. men nära nog, alla dessa har väl haft inflytande på varandra och att dividera om detta kan vi ju göra på vår fritid, de flesta av dessa var intelligenta herrar som drevs av hat och missundsamhet och omoral förklätt till godhet, och onda hycklare av idag dras mest tydligt till dessa grundare av hyckleriet som politisk princip. Derrida och Focault har en självklar plats i mitten för att de är som ORDET som inte kan ifrågasättas, det måste finnas någon mytiskt i mitten som nästan ingen förstår, därav dessa herrars centrala plats, en ogenomtränglig mytisk kärna som skall dölja det trams som postmodernism och kulturmarxism döljer.

    Vapnet och målet som pk-ister använder identifieras i alla fall ovan:

    Vapnet: inget är sant, så allt är godtycke, och därmed så betyder endast makten något och man behöver aldrig förklara något eller bemöta motståndarens argument i sak. Den vetenskapliga metoden kastas ut.

    Målet: identitetspolitik vilket inte alls handlar om att minoriteters rätt utan om att isolera en grupp man kan hata och förfölja, denna grupp kan idag närmast approximeras med vita västerländska män men den är plastisk och kommer att innehålla alla som inte håller med den postmoderna och kulturmarxistiska makten. Ett exempel är Ilan Sadé som får många poäng för att han tydligen är homosexuell men poängen nollställs för att han inte bugar för makten.

    Liked by 7 people

  13. Johan skriver:

    Intressant information. Gemensamt för inriktningarna är att de verkar utifrån opposition med syfte att attackera etablissemanget.
    Idag ÄR de själva etablissemanget och återstår att se hur de klarar sig som samhällsbärare.
    Låt mig gissa att det kommer gå åt pipan med dunder och brak. Tyvärr kommer världen få betala ett högt pris innan ordningen är återställd, förhoppningsvis är det ändå möjligt.
    Dags att lägga en 50 år gammal ideoligi i malpåse och modernisera och verklighetsanpassa samhället
    En annan intressant fråga är hur det kan vara möjligt att så många kan köpa ideologin.

    Liked by 2 people

  14. Östen skriver:

    Jag tror vi måste vara försiktiga så vi inte förlorar oss i historiska studier, nog så viktiga. Jag tror att många fortfarande underskattar kraften i det vapen som postmodenisterna satte i händerna på socialisterna. De hade förlorat det rationella argumentet, deras principer ledde till massmord, hur skall man rädda ett sådant vrak? Jag tror som väl Östman att det föddes vid Bastiljen, folk tittade runt sig och insåg att de var många, de var som myror, men det fanns ingen drottning som knipsade huvudet av en längre som i gamla kunga och kejsardömen. Kommunismen trevade sig fram och man trodde att man behövde en drottning som knipsade huvuden för att bönderna var ju smarta, lika smarta som partiordföranden, men med religionens fall så fanns inget större att slå med, man måste tala till bönder på bönders vis, dvs rationellt, därför knipsade man huvuden. Ett rationellt samtal klarar i längden bara ärliga konservativa ledare så vad göra för att rädda socialismen? Jo man drar bort själva grundvalen, det rationella samtalet. Ingenstans har vi ett rationellt samtal, inte på TV, inte i riksdagen, inte i tidningar, utan istället bara ett talande till sig själv och med sina halmgubbar. Det är ett formidabelt vapen, för där folk på en blogg som denna kräver fakta och bevis och sammanhållen argumentation, så krävs av pk-isterna bara lojalitet, och hat mot oss. Det är svårt att tänka och gör att våra led beskärs. Det är allt, man frågar sig, varifrån får en Alice Bah Kunke eller en Löfven sitt självförtroende från, var de båda inte näst sämst i klassen? Det är postmodernismen som ger dem deras självförtroende, det krävs inget mer än lojalitet, därför så blir det så pinsamt, och därför KRÄVS det de journalister vi har, vilket barn som helst hade kunnat klä av våra politiker, men det görs nästan aldrig, endast om någon faller lite utanför så sker det, då knipsas huvudet.

    Liked by 9 people

  15. Christer L skriver:

    Varje teori eller ideologi måste prövas i det konkreta för att kunna utvärderas. Att pröva olika tankesystem mot varandra är vad som kallas ”av akademiskt intresse”, och utfallet av en sådan prövning är inget värt utan att detta utsätts för en konkret prövning. Mycket av ideologier och teorier kunde ha bevisats odugligt genom utfallet i det konkreta, om man tog fasta på sådan vetenskap. Men istället ägnar sig akademiker åt detta oändliga malande av teoretiska resonemang ställda mot varandra, och vill (törs) inte se vidare. Hur kan socialismen fortfarande existera som politisk ideologi? Hur kan socialkonstruktionismen förneka manlighet och kvinnlighet på hormonstadiet? Postmodernismen, som vann stor publicitet genom att dekonstruera jaget? Materialismen, som förnekar att urgrunden är andlig? Akademiska hjärnor fortsätter mala, som om realiteten inte bits. Frälsningsläror i politiken. Feminismen, se vad som hände med den! Kapitalismen, vad leder den till? – jo, segrarna i konkurrensen blir allt större och allt färre, tillslut blir detta kreativa fria företagande motsatsen, monopol, oligarki, globalism. För att inte en gång till tala om PK. Ingen uppmärksamhet fästes på att systemen ej är djupa sanningar utan påfallande begränsade i tiden, till situationen, blott kan fungera ett tag, sedan inte. Till och med humaniteten kan urarta. Naturen är det underliggande, oföränderliga systemet. De gamla grekerna insåg detta.

    Liked by 1 person

    • brrr skriver:

      Instämmer. Många drömmer sig tillbaka till den tid då t.ex. feminismen, kapitalismen eller någon annan -ism fungerade, och tror att den tiden ska gå att återskapa i den helt annorlunda situation och med de helt andra förutsättningar vi har nu. Jag tror det krävs nytänkande. Och det är väl det globalisterna pysslar med…?

      Gilla

  16. Björn skriver:

    PK-ism är fult utnyttjande av mångas endimensionell vilja att vara god! Vad konsekvenserna kan bli i ”nästkommande led”, nämns eller diskuteras sällan eller aldrig! Typ ”självklart ska vi ta emot alla som flyr från fattigdom och krig” och senare ”oj då, väldigt vad många som saknar jobb och bostad, och vilka köer det blivit till skolor och sjukhus”!

    Liked by 2 people

  17. educaremm skriver:

    Dock, om nu ett viktigaste, underliggande, bakomliggande, grundläggande, mål, med alla de olika filosofiska teorierna, de s.k. moderniteter, faktiskt var att just kunna dekonstruera, söndra, upplösa, samhällens sammanhållningsförmågor, genom just ett slags skapande av väldigt många olika små intressegrupperingar (till slut enpersons-partier?), så kan man väl säga att ett sådant eventuellt slutmål är på väg att uppnås?…

    Hur många partiformationer tål en riksdag? Hur många, utan att den totalt sönderfaller i en komplett oförmåga att över huvud taget kunna enas i beslut om någonting? Eller att kunna fatta några avgörande beslut om någonting, som behöver en majoritet för att kunna röstas igenom? 10 partier? 20? 30?…

    300 partier?…

    Det eventuellt eftertraktade Målet, verkar nog ändå ha förmått att göra medlet mycket helgat? Detta eftersom det som då förmodligen eftertraktades, eller strävades efter, har mer eller mindre uppnåtts idag? Därmed har idéerna fyllt sin funktion? De moderna ideologierna har visat sig vara både effektiva och användbara, ja, helgade……..

    Gilla

  18. Hovs_hällar skriver:

    Intressant! Håller med om att Marcuse absolut har en del i den ideologiska soppa som lärs ut överallt numera. Jag minns att hans böcker lästes och diskuterades inom 68-vänstern — och det är denna vänsters arvtagare som nu papegojaktigt upprepar Marcuses destruktiva idéer.

    PK-sektens fotfolk har naturligtvis inte själva läst Marcuse, och vet nog knappt vem han var, men man har drillats i att upprepa några enkla fraser som sammanfattar själva tankesättet.

    Kärnan i det hela är en allmänt fientlig hållning mot Väst, som sammanfattas av rasisten Tobias Hübinette:

    ”Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!”

    https://sv.wikiquote.org/wiki/Tobias_H%C3%BCbinette

    Officiellt säger förstås inte PK-politrukerna så provocerande saker, men de driver i praktiken en politik som kommer att få EXAKT den effekten. Det rör sig alltså om en OND och DESTRUKTIV politik som absolut måste stoppas — nu!

    Vi har inte råd att hålla på och tjafsa om detaljer utan måste ta strid mot vanvettet genom att rösta bort alla politiker som smittats av PK-sektens åsikter.

    Liked by 10 people

  19. Mikael Steinwall skriver:

    I det sekulära Sverige är PK-ismen den nya religionen. Precis som i vilket samhälle som helst där religionen har ett stort inflytande, har de kritiska rösterna svårt att nå ut. Att tro på identitetspolitiken är så självklart att få ens reflekterar över det.
    Men utan återväxt skulle PK-ismen dö ut. Skolverket trycker hårt på att eleverna ska lära sig att tänka kritiskt, framförallt när kunskaperna inhämtas på Internet. Det eleverna däremot INTE får lära sig är att alla mediala aktörer har en baktanke, en agenda, när nyheter eller fakta presenteras. Det gäller således även DN och Svt.
    Det är inte lätt för eleverna att se igenom de rådande normerna när hela samhället talar med en röst.
    Så får vi också unga aktivistiska damer som uppfattar att de gör en god gärning genom att stoppa utvisningen av en redan dömd brottsling, eller unga människor som utgår ifrån att alla minoriteter är förtryckta. Och förtryckta människor är det synd om, de kan aldrig begå tvivelaktiga handlingar.

    Gilla

  20. slaszlos skriver:

    Experimentet s k PK är paraplyskydd att dröja landsförräderiet vilket den socialliberala regeringsmakten med sina koalitioner vill avspärra sig för anklagelserna i sitt fördrivande politik att skapa diktatur och underkastelse…

    Liked by 1 person

  21. På spröda kryckor skriver:

    Filosofer och olika skolor utan förankring i biologi går på styltor. Mellan en Same och Aborigin ligger mer än 80 000 år. Tidsdjupen inom mänskligheten går bra mycket djupare än jordbrukets uppkomst, och det som vi räknar till civilisationer. Utan ett evolutionärt perspektiv på mänskligheten står vi oss slätt. Det finns ett trassligt kontinuum, en obruten evolutionär följd, rakt ned i primatriket, och längre än så, som i hög grad definierar oss psykologiskt. Att sitta på kammaren och tänka ut sådant som sociala konstruktioner och sedan applicera det som en slags gummibeklädnad på mänskligheten, kan bara den världsfrånvände syssla med. Och då stöpt i form av ideologi.

    Redan hos mer primitiva primater hittar man en variation av olika protokulturer, förstadier till människans mer utvecklade kulturförmåga. Det är inom den delen dessa ”avancerade tänkare” får placeras. Inom det kulturellt uttänkta. Inte verkande som gedigna vetenskapsmän.

    Inom primatvärlden har proto- och mer avancerade kulturer kommit och gått. Likt ett otal olika trossystem. De uppräknade tänkarna har inte alls tagit spjärn i vårt evolutionära förflutna. De har därmed ingen gedigen att kärna utgå ifrån. Intresset av dem kan därför enbart bli sociologiskt. Deras konstruktioner består mest av avancerad luft.

    Från rent ideologiska utgångspunkter har många akademiker tagit avstånd från all biologi. Som de trott varit ödesmättad och därmed inte kunnat härbärgera deras egna tankar om världen. De har velat behålla en slags frihetsgrad för samhällsutveckling och egna experiment. Utan att alls ha förstått att i arv och miljö ryms hela den palett av mångfald vi kan se omkring oss. Och det med råge. För de flesta av mångfaldens representanter är döda sedan länge. Och för dessa finns det få försvarare.

    Samhällsvetare kan för lite om biologi och antropologi. Och vet bara rent schablonmässigt och grunt vem människan som varelse ytterst är. PK-ismen går på spröda kryckor. Lappade och lagade av ren okunskap.

    Liked by 1 person

    • Hovs_hällar skriver:

      På spröda… – Jag kan inte förstå varför du talar om ett ”kontinuum”, då rent faktiskt det är en avgrund mellan oss och våra närmaste nu levande släktingar — chimpanserna.

      Vår art, Homo sapiens, har föralldel stora variationer i olika avseenden men med den gemensamma egenskapen att vi står på ett helt annat utvecklingsplan än chimpanserna.
      Alla ”felande länkar” har för länge sedan dött ut.

      Vad som möjliggjorde vår utveckling är ett intressant ämne, som kan sammanfattas med ordet ”vattenapan”. Tränade människor kan bland annat fridyka till 100 meters djup.

      Gilla

      • Din avgrund, inte min skriver:

        Alla organismer som lever i dag är frukten av ett enda långt kontinuum. En obruten kedja av länkar, ända från livets begynnelse. En tid som omspänner mer än 3,5 miljarder år.
        De som lever nu utgör bara en bråkdel, av en bråkdel, av de som gått före. Om det sedan råkar finnas schimpanser eller ej ändrar inte på dessa förhållanden.

        Vad intellektuell nivå betraktat så finns det människor med otur i livet som inte nått högre upp än till nivån strax över varseblivning. Som tvingas till ett tämligen vegeterande liv, men likafullt känner, uppfattar och antagligen finner mening utefter egna förutsättningar. Att gradera livets värde efter intellektuell prestation tror jag ingen förälder göra som fått ett gravt förståndshandikappat barn. Sett dess glädje över ting den vanlige uppfattar som tämligen oväsentliga.

        Att dra stora växlar på skillnaden mellan högre djur och människor bör man vara försiktig med. Kännande och upplevande varelser är naturligtvis inget unikt för människosläktet. Dock har människan, som art betraktat, naturligtvis klättrat i intellektuell nivå.

        Det i sig bör snarare påföra henne ett större ansvarstagande för svaghet och sårbarhet.
        Även över artgränser. Att ha förmåga att gå utanför sig själv. Att utnyttja de tankeresurser hon bibringats även till inlevelse bortom artegoismens gränser.

        Bara för att näringskedjor äta och ätas genomsyrar naturen betyder inte det att man inte kan ta steg åt sidan och se sig själv utifrån – och djuren inifrån – även i ett moraliskt perspektiv. Att förtingliga djur värjer jag mig starkt emot. Särskilt när det motiveras efter varelsens intellektuella prestationsförmåga.

        Liked by 1 person

      • Hovs_hällar skriver:

        PS: Sign ”På spröda” för ett resonemang värdigt en extrem företrädare för PKsektens ideologi där allt är lixom likadant och alla påpekanden om annat påstås vara på något sätt onda.
        Puerilt och kunskapsfientligt. Man får spykänslor.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Håller med. Tror vi tänker själv utifrån hur vid drivs av biologisk given social motivation att fungera i grupp och detta fungerande har sin bas i hur vi individuellt fungerar, men är inte samma sak. Det är cirkulära samband, ömsesidigt påverkande, inte linjära, men basen är biologiskt och det har man missat inom psykologi och sociologi och ekonomi. Hur vi fungerar är frågan.

      Hur någon kan kalla det du skriver för PK överstiger min förmåga att förstå. Det tyder på fanatiskt seende, religiöst eller proto-religiöst. Jag begriper då rakt inte, men så begriper jag inte heller hur man kan formulera PKism som en avgränsad sekt, eller hur man kan förlägga hela spektrum av massinvandring och dess konsekvenser ansvarsmässigt till socialism i olika skepnader (ja man definierar om socialism så att man med ett skohorn får ned det).

      Historien, den kända, är ju full av olika ideologiska synsätt, av religion, av maktförhållanden och nu lever vi sedan slutat av 70-talet i en värld där nyliberalismen dominerar ekonomin och därmed samhällena. Dessa kritiker av PK tycks ju utgå från nyliberalism i sin kritik, kallar det konservatism, men orden ändrar ju inte faktum. Hur kan de tro att idéernas värld styr skeendena i samhället så att man kan läsa Derrida eller liknande och spåra att minsann, det måste vara vad VÄNSTERN anammat. Diffusionen och konvergensen av information i samhället kommer från många källor. En är nyliberalismen. En annan EU. En tredje USA. En fjärde universiteten. En femte bristen på kunskap utanför det egna yrket och utbildningen så att man låter sig fångas av slagord.

      Jag väntar med spänning på att man börjar diskutera konkreta samhällsfrågor och diskutera vilka grupper som driver dessa, men jag får nog vänta.

      Gilla

      • Lars skriver:

        John Bowlby och Anknytningsteorin är naturligtvis det stora brottet med psykoanalysen och innebär en förankring av psykologin i biologin, i en av de sociala motivationer man anser man kan identifiera kring vad som driver människan till sociala grupper. Inte endast avseende spädbarnet utan hela livet. Än intressantare med de som identifierar ångest med frustration av anknytning. Om man reducerar ångest till en enbart fysiskt medicinsk reaktion som botas med piller, så blir man inte klokare på kopplingen orsak och verkan. Alla människor med ångest har funderingar kring orsaken bakom. En del tror tydligen det handlar om existensen som sådan och inte om biologin.

        Gilla

  22. Rikard skriver:

    Hej.

    Professorn har inte fel i sina tankar; det hör till ämnets natur att vara bekvämt vagt och odefinierbart.

    För att erbjuda mer kunskap i ämnet vill jag erbjuda perspektivet att begreppet har sitt ursprung hos en viss Lenin. Länk nedan till en liten essä på det ämnet:

    [https://www.scribd.com/document/85827712/Frank-Ellis-Political-Correctness-and-the-Ideological-Struggle-From-Lenin-and-Mao-to-Marcuse-and-Foucault]

    I sin renaste form formulerades politiskt korrekthet dock i Östtyskland, i parollen ”Die Partei hat immer recht”, ett smeknamn på SED:s partisång ”Lied der Partei”. (Varför det är ‘die Partei’ i den ena meningen och ‘der Partei’ i den andra har jag inte en susning om, men så är tyska språket inte mitt ämne heller.)

    Partiet har alltid rätt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 3 people

    • rksmrgs skriver:

      Roligt att kunna bistå Dig med en förklaring till Din tyskgrammatiska undran:

      ‘Die Partei’ är nominativ, alltså ‘partiet’.

      ‘Der Partei’ är genitiv, alltså ‘partiets’.

      Tyska är ett fantastiskt vackert och effektivt språk.

      Dito hälsningar,
      Magnus, fd elev

      Liked by 2 people

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Man får tacka Lilla Fröken P och RKSMRGS för grammatiklektionen. Vackert och effektivt kan jag hålla med om, men för mig har engelskans brokiga lapptäcke* av bidragande språk alltid haft en särskild tjusning.

        *Eller heter det sametäcke, om man är politiskt korrekt? 🙂

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Fenomenet är förstås precis lika gammalt som socialismen själv, och dess föregångare kätteriet, och dess föregångare fariséismen, och dess föregångare. Lika gammalt som människans självmedvetande. Men användes beteckningen politisk korrekthet på Lenins tid eller i DDR?

      Gilla

  23. Karl Oskar skriver:

    Det tycks mig att definitionen av PK är varje uppfattning som ligger 180 grader i opposition mot människans natur och sunda förnuft.
    Den som lyckades formulera en text från den utgångspunkten kan anses vara den första, som så att säga, nedtecknade PK-ismen.

    PK-ismen fanns emellertid, vid nedtecknandet, redan bland människorna. Det fanns redan ett betydande antal potentiella följare som agerade i linje med vad ideologen satte på pränt.
    Nedtecknandet innebar att läran ökade i styrka och sprängkraft.

    Liked by 1 person

  24. Hyllan skriver:

    Den sovjetiske futuristen Majakovskij diktade: Ty den som icke sjunger med i kören – han är en fiende till oss!
    Majakovski konstaterade också att i kören finns det gott om opportunister som låtsas sjunga med.
    Den politiskt korrekte kommer alltså i eget intresse att reservationslöst försvara även de mest omöjliga PK-ståndpunkter. Det finns det ju också ett överflöd av exempel på. Allt för att fortsatt försäkra sig om en plats i kören. Nuförtiden den globalistiska nya världsordningen med mångkultur och gränslöshet. Fienden är dock samma konservativa och kristna som tidigare. Folk skjuts inte eller hamnar i Gulag men tystas och får närmast yrkesförbud i dagens PK-Sverige. Förtal av staten eller uppsåt att förtala staten var ett av de allvarligare brotten i Sovjet, snart även här.

    Liked by 3 people

      • brrr skriver:

        Även Sverige skulle jag säga. Kanske också Tyskland och Frankrike?
        Att det märks tydligare med England, tror jag beror helt på Tommy Robinson. Han har inte låtit sig tystas, därför märks han. Tusentals i både England, Sverige och andra länder har tvingats ner på knä och in i skuggorna där de inte syns eller hörs.

        Liked by 7 people

    • olle reimers skriver:

      Alla har sett bilderna av de sovjetiska potentaternas uppställningar och det gemensamma applåderandet. När det kom till de högsta ledarna visste man att det gällde att fortsätta att applådera så länge alla andra gjorde det. Den högste potentaten av dem alla, Josef Stalin kunde stå och njuta i flera minuter av att se sina närmaste män bli alltmer trötta i armarna av ihärdigt applåderande i flera minuter. Vem som helst som har en sådan makt kan förfalla till cynism och sadism.

      Gilla

  25. kvellulvblog skriver:

    Jag har en enklare syn på PK. Alla samhällen har detta i större eller mindre grad. Där det har varit oerhört strängt tillämpat, Judendomen, katolska kyrkan, Islamismen, den Romerska republiken, kommunismen i Sovjet, Nazismen i Tyskland, Kina, Kuba, DDR, PolPot har det varit förenat med livsfara att vara avvikande. Vår aktuella PK är född i USA , övertagen och modifierad efter DDRs principer, (men utan livsfara), men man kan i vissa fall riskera sitt yrke och sin position i samhället. Kortfattat innebär PK i Sverige: Tyck som vi politiker gör, annars kommer Du att tryckas åt. Barnen indokrineras från Daghem, via Skola och Universitet. De vuxna via statligt påverkade media och ett otal organisationer som gödslas med skattepengar.

    Liked by 1 person

  26. Tomas Andersson skriver:

    En intressant analys av en komplex frågeställning. En nyckelkomponent är omdefinitionen av vad som är ‘bra’, fördelaktigt och önskvärt. Från den naturvetenskapliga synen på världen där sanning, fakta är ‘bra’ då det leder till nytta för mänskligheten, ekonomisk, medicinsk och teknologisk, till den rådande västerländska (PK) tesen, att godhet övertrumfar sanning. En känslornas seger över logiken där vilka religösa och galet ideologiskt motiverade idéer som helst kan marknadsföras som ‘bra’, fördelaktiga och önskvärda.

    En ytterligare ingrediens är den akademiskt konstruerade bilden av det perfekt goda samhället, ett nytt edens lustgård eller ett modernt sekulärt himmelrike om man så vill, det socialistiska samhället. Alla sanningar som motsäger möjligheten att nå denna utopi är övertrumfas av godheten hos de idéer som anses leda till utopin. Allas lika värde, tabula rasa etc.

    Sen har vi givetvis den Marxistiska dialektiken, nödvändigheten att alltid definiera de onda och goda för att genom kamp och konflikt föra samhällsutvecklingen framåt. En attraktiv idé för den överhet, som då utopin är ouppnåelig, i evighet kan motivera sin existens i kampen mot de onda och för skydd a de goda i syfte att uppnå det moderna himmelriket.

    Idén om kampen mellan de onda och goda fanns redan i Babylon för att inte tala om gamla testamentet, dvs. det tycks vara en mänsklighetens förbannelse. Förutsättningen för denna dialektik är att det finns tydliga grupper vilka står i konflikt med varandra. Den verkliga makten ligger i förmågan att definiera dessa grupper, vilka i sig är sociala konstruktioner. Ty, om dessa sociala konstruktioner inte fanns, fanns inga konflikter och inget behov av överhet.

    Se där, ytterligare en utopi.

    Liked by 2 people

  27. UlfH skriver:

    Alla partier, medier och grupper har historiskt sett alltid varit politiskt korrekta, alltså haft en egen enhetlig ideologi. Idag har medier och politiska partier (utom SD) i tyst samförstånd enats om en enda syn på samhället och dess framtid, som de anser vara den absolut korrekta och därför endast den som är sann. Och finns finns det bara en enda korrekt syn på det komplexa samhälle vi lever i, så finns det ju inget att diskutera om man nu tillhör det politiskt korrekta etablissemanget.
    ,
    .

    Liked by 1 person

  28. MartinA skriver:

    Tankeknippena som redogörs för är spritt språngande. Så hur förklarar författaren att de fått sådan total makt i västvärlden? Hur gick det till?
    Vidare, kulturmarxism och dylikt förstås bättre som retoriska kampmetoder. Strategier och taktiker för makt. Snarare än ärliga försök att förstå världen. Tycker inte det är tydligt i artikeln.

    Liked by 4 people

    • Karl Oskar skriver:

      Martina
      Samtliga fundamentalitiska ideologier tjänar syftet att möjliggöra för följarna att agera ut ondska/ uppdämda aggressioner! Vissa mer än andra.
      Det skrämmande faktum är att detta är huvudsyftet.
      Exempel:
      -Kommunismen (hur många 100 milj döda?)
      -Nazismen (någon som tvivlar Hitler var rasande?)
      -Islamismen (någon som anser IS framfart ej tyder på raseri?)
      Teorier om goda syften är rationaliseringar för att möjliggöra huvudsyftet.

      Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Nej. Människors tendens är att sträva efter resurser. Aggression är en naturlig egenskap i vår art och helt livsnödvändig.
        ”Ondska” är ett annat ord för utgruppare med potential att effektivt konkurrera om resurser som ingruppen behöver. En alternativ betydelse av ondska är ingruppare som bryter mot ingruppens regler för ingruppare.

        Liked by 1 person

      • Karl Oskar skriver:

        Tillägg
        ” Uppdämnda aggressioner ” är kanske inte ett helt klart begrepp.
        Förträngda aggressioner är mer exakt.

        Gilla

      • Kaj Sköldberg skriver:

        Hur har dessa tankeriktningar fått sådan makt i västvärlden? Jag nämner det i förbigående i artikeln, men det är värt att utvecklas i en egen artikel. Svaret är, väldigt kort: genom högre utbildning i samhällsvetenskapliga ämnen där de framtida makthavarna skolas in. Men, som sagt, ämnet är värt en egen artikel. I och för sig skulle det kunna fylla en hel bok.

        Gilla

  29. fairdinkum2017 skriver:

    Substantivet parti är femininum, die Partei, vilket de flesta substantiv som slutar på -ei , -heit, -keit, -schaft och -ung. Lied der Partei är genitiv – dvs partiets visa och best artikeln står således i genitiv.
    Från oss som fick lära in Hjort och Liedes tyska grammatik för realskolan 1965. Konstigt att det sitter kvar för jag blev naturvetare sedan. Troligen pga pluggskolan och hård lärare.

    Liked by 1 person

  30. jörgen skriver:

    Roger Scruton: ”Fools, Frauds and Firebrands. Thinkers of the New Left.” Här har vi en professionell filosof, som gör jobbet att nedmontera det som mest av allt är nonsens. Att se Scruton plocka det marxistiska begreppet ”värde” sönder är ren skönhet. Att se honom visa, att det mesta av de nya tänkares tanker vilar på reguljärt nonsens, övergår ofta glädjen att läsa den unga Platon. Det är en njutning för alla som tycker om intellektets himmelgång.

    Liked by 3 people

  31. Inge Larsson skriver:

    Intressant med socialkonstruktionismen som en ideologisk och filosofisk bakgrund till den politiska korrektheten. Har själv tyckt att postmodernism och kulturmarxism inte träffar rätt. Postmodernismen handlar ju mer om individualism och att just det mesta kan ifrågasättas och inte tas för givet. Jag tror att socialkonstruktionismen också fick ett kulturellt uttryck under 1980-talet, som utgjorde en stark kraft i utvecklingen av den politisk korrektheten. Först om politiska rörelser och kulturella vågor:

    Politiska rörelser drivs av aktörer som försöker övertyga människor. Men man använder sig också av medel som syftar till att på ett kulturellt plan initiera förändringar av människors sätt att tänka och handla. Man utnyttjar därmed den kraft som ligger i kulturella vågor, som fortplantar sig mellan människor utan att man alltid ens reflekterar så medvetet över det.

    Nyliberalismen som politisk rörelse som startade under 80-talet. Dess företrädare i Sverige lyckades också åstadkomma en kulturell förändring av vårt beteende. Jag var med när det började, och reflekterar gärna över innebörden av vad som händer. Det finns en aspekt av nyliberalismen som jag vill koppla till vad som senare utvecklades till den politiska korrektheten:

    Det ingick i den nyliberala kulturella vågen att trycket blev stort på individen att vara entusiastisk inför det som bestämdes uppifrån. Man skulle tycka att det var spännande. Var man inte sådan till 100%, så var man direkt en ”NEJ-sägare”, vilket kunde vara mycket negativt för karriären och för ens möjligheter att ta sig fram. Notera alltså likheten med den utifrån detta senare utvecklade politiska korrektheten, där man t.ex. antingen är positiv till all invandring eller är rasist.

    Gilla

  32. Sixten Johansson skriver:

    Det här är nog första gången som socialkonstruktionismen beskrivs på DGS, så Kaj ger ett välkommet bidrag till vår samtidsförståelse, tack! Att koppla SK till PK-ismen fungerar utmärkt, men ett krux är att både terminologin och utredandet av rötterna och tillväxten är knepigare än som ryms i en artikeltext. För oss gäller det också att skilja ut de rottrådar som mest är av akademiskt intresse från det som är matnyttigt och gör att vi kan se och kommunicera bättre.

    Läs gärna artikeln ”SocialkonstruktiVISM” i Wikipedia! Inom samhällsvetenskaperna är det en självklarhet att sociala fenomen tolkas, förmedlas och därmed också konstrueras socialt, även om man kan tvista t ex om biologins roll. Sedan har mer extrema filosofiska idéer utbroderats om att själva verkligheten är socialt konstruerad, för att vi egentligen inte kan veta något säkert om verkligheten. Även det rymmer korn av sanning. Dessa teoribyggen kallas socialkonstruktionism. De bildar stammen och grenarna, om vi tänker oss PK som kvistarna och bladen.

    Mitt arbetsnamn på PK är babbelismen, för jag ser ordmagin som PK:s och vår tids återuppgrävda kärna. Socialkonstruktionismen är alltså babbelismens filosofi. Men många fler rännilar och strömmar än kulturmarxism, postmodernism (abnormalism) och SK har flutit samman och fött denna verklighetsförnekande, förljugna, antilogiska, uppblåsta babbelism. Trots sin psykoinfantilism är den en farlig, muterad hydra, som inkapslad i sin ekokammare förgiftar samhällskroppens hjärna.

    Gilla

  33. Klas Göran skriver:

    Tack för en informativ artikel! Man behöver inte ha läst en rad av Foucault, Derrida, Barthes, Marcuse etc för att förstå den konstruktivistiska grundprincipen som ”politisk korrekthet” bygger på: eftersom den sociala verkligheten skapas av ord, spelar det en avgörande roll för hur samhället ser ut vilka ord som används.
    Ur denna princip motiveras alla krav på förändring av språket. Ta t ex ”hen”: i o m att ordet ”hen” finns, anser dess förespråkare att gruppen transsexuella nu också ”finns” i social betydelse. Och tvärt om: om ordet ”hen” inte används, förnekas transsexuellas existens. O s v.

    Gilla

  34. olle reimers skriver:

    I USA pågår en intressant utveckling i sann PK-anda. I flera fall har unga kvinnor genom att beskriva sig som socialister och lova allt till alla vunnit överraskande framgångar i primärval. Ännu mer överraskande är mediernas reaktioner. På CNN, MSNBC m.fl. hörs glada tillrop i form av: ” vem vill inte ha fri sjukvård och fri utbildning; opinionsundersökningar visar att mer än hälften av befolkningen säger ja till det” o.s.v.

    Det blir spännande att se vad kongressvalen i höst för med sig. Det är inte lätt att vara konservativ i dessa dagar (suck)!

    Liked by 2 people

  35. Lars skriver:

    Jag funderar på PK som en form av självbedrägeri hos både eliter och menigheten.

    https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/942344?programid=793

    Självbedrägeri anser jag involverar strategier och scenariobyggande (fantasi) och därmed social motivation (pep talk eller förnekande eller byggande av högre syften eller nedvärderande av andra)

    Damerna och herrarna i studion försöker formulera det som rationell process mot mål eller omedvetet/undermedvetet/irrationellt. Min syn är att våra strategier/skript, är målorienterade och ger inte bara mål utan värderade mål, värderingar som har med andra att göra, interpersonella relationer, och det kan man inte enbart se som flykt och inte heller som mål att uppnå något specifikt.

    Snarare ser jag hur man strävar mot överlevnad, kognitiv förståelse, emotionell balans, balanserad social motivation och identitet.

    Till självbedrägeriet hör också brist på kunskap och insikt t.ex. om vilka problem som är viktiga (chefens eller alla dessa ungmoderater eller pensionerade moderater som hatar sossar och beskyller dem för att ha orsakat alla problem eller PK människorna som är som papegojor)
    Idag är det ju uppenbart att både eliter och media och befolkningen förnekar de problem som det trots allt skrivs alltmer om och bristen på kunskap yttrar sig ju i brist på förståelse av ekonomi, system, kultur och utbildningskrav och erfarenhetskrav.

    Så min slutsats blir att självbedrägeriet inte är att jämföra med en medveten lögn mot andra eller inre lögn för att framstå bättre mot andra utan det har med vårt behov av stabilitet som jag skrev i början i en värld som vi inte kan hantera och då väljer vi en syn som hjälper oss hålla ihop.

    Motivet för PK tron att allt står bra till i Sverige. Desto fler problem, ju mer PK. Det är en märklig förändring från ett kritiskt seende på samhället, som det belyses i artikeln, till dess motsats.

    Liked by 2 people

    • Sixten Johansson skriver:

      Mycket fin beskrivning av självbedrägeri, Lars! Säkert helt dominerande i dag. Det medvetna ljugandet måste trots allt vara mycket begränsat (men uppenbart t ex hos vissa ministrar). Däremot uppfattar jag att det också finns en grundmurad inre livslögn om jaget i förhållande till andra. Jag är inte ensam om att ha uppfattat en omedveten övertygelse hos massor av svenskar om att de själva och deras egna kretsar är överlägsna på ett inre, ”finare” plan. Det är en sorts ”ädel”, undertryckt övermänniskoattityd, som kan framträda i grov form som makteliternas arrogans och i subtilare form som spelad ödmjukhet och demonstrativ tolerans, en fariseism, som avslöjar sig genom inversion och projicering av de egna obehagliga sidorna på lämpliga slaskhinks- och hatobjekt.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Jo, det ingår ju i den sociala motivationen och i identiteten att man strävar att tillhöra en grupp eller en klass dvs ett system utanför sig själv och att den gruppen skapar gränser utåt. Jag ser det interpersonellt, att allt utom biologiska drifter som motivation och temperament och intelligens (grovt sett) kommer utifrån dvs är en följd av vår strävan tillhöra familjen och andra grupper och vi bildar oss uppfattningar i gruppen. Individen är ändå separerad från födseln och det är det individuella självbedrägeriet jag berör, men onekligen är det hela grupper som ägnar sig åt självbedrägeri i den diskurs man utvecklar.

        Gilla

  36. olle reimers skriver:

    Lars, du skriver: ”Motivet för PK tron att allt står bra till i Sverige. Desto fler problem, ju mer PK. Det är en märklig förändring från ett kritiskt seende på samhället, som det belyses i artikeln, till dess motsats.”

    Det du beskriiver är väl precis vad världshistorien visar att det är: ju mer man närmar sig stupet, desto mer förnekar man dess existens. ” Om folket svälter kan de ju äta bakelser”.

    Partiledarnas uppträde! på Pridefestivalen är just ett symptom på denna förnekelse. Vi bör alla se med förskräckelse på den utvecklingen. Signalen kunde knappast vara tydligare.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.