Högerns 68

Mohamed Omar

För femtio år sedan, i april-maj 1968, gjorde studenterna i Paris upplopp. Bilderna från sammanstötningarna mellan vänsterstudenter och polis blev ikoniska. 1968 blev en anda, en rörelse, en epok.

Och 68:orna gick segrande ur striden. Den kommunistiska revolutionen som vissa drömde om blev inte av, men 68:orna formade det nya etablissemanget inom kultur och media som satte ramarna för vad man fick tänka och tycka – den politiska korrektheten.

Detta etablissemang utmanas nu i hela västvärlden av en upprorslysten höger. Den nya högerreaktionen använder Internet för att ifrågasätta etablissemanget. Befinner vi oss i ett nytt 68? Förra året, den 22 november 2017, intervjuade jag författaren Johannes Nilsson. Han debuterade 2002 med romanen Recension som fick stort genomslag.

Hösten 2015 började han sände podden Magister med komikern Kristoffer ”Kringlan” Svensson. De höll på fram till i år och kommenterade bland annat den pågående omsvängningen i svensk syn på invandring och mångkulturalism. De rörde sig utanför åsiktskorridoren och bjöd in flera kontroversiella gäster, både från vänster och högerkanten.

Själv kallar han sig ”hemlös vänster” och är något av en kättare i alla sammanhang. Vissa har kallat honom konservativ på grund av hans cyniska betraktelser över samhällets och kulturens förfall. I en intervju har han sagt att han ”drömmer sverigedemokratiska drömmar om en tid som aldrig riktigt funnits”. Anledningen till intervjun var Nilssons då nyutkomna bok Tyckonom, en nutidshistorisk betraktelse som tar upp hur sociala medier påverkar politiken.

Nilsson menade att vår tids rebeller kommer från höger. Det är där man ser kreativiteten, humorn och idealismen. Högern är punk medan vänstern har blivit trötta försvarare av den gamla ordningen. Och deras roll som retirerande, och allt mer nervösa, försvarare, har fått dem att framstå som intoleranta och humorlösa mobbare. Jag gjorde en podd med honom om boken Tyckonom som man kan lyssna på här

Etablissemanget har onekligen en svår uppgift: i en västvärld där allt fler är oroliga över massinvandringen och islamiseringen, som människor upplever på riktigt, försöker det övertyga oss om att vårt största problem är vita, rasistiska män.

I Nilssons roman Blodtörst (2016) driver han med etablissemangets politiska korrekthet. Till exempel använder feministerna konsekvent ”en” istället för ”man”. Jag har inte träffat en verklig feminist som lyckats att hålla sig till ”en”. Karaktärernas strikt ideologiska sätt att prata gör att de känns onaturliga och nästan lite läskigt omänskliga. Det är inte heller en realistisk roman utan där finns övernaturliga inslag, ja, monster. Och så visar det sig att ”könskampen” handlar om betydligt mer än disk och städning…

Detta stela, onaturliga sätt att prata fångar etablissemangets karaktär av nervös väktare av en verklighetsfrämmande ideologi. Satirens roll är att förlöjliga auktoriteterna – genom skrattet släpper deras makt över vårt tänkande.

När 68:orna skulle ta ner det borgerliga etablissemanget behövde de intellektuella redskap. Det fick de bland annat genom Göran Palms bok Indoktrineringen i Sverige, som kom ut 1968. I varje samhälle, konstaterar Palm, förekommer indoktrinering. Hans ärende var att avslöja den borgerliga indoktrineringen och ”västpropagandan” i skolornas läroböcker, filmer och teveserier och reklam.

Palm har rätt i att indoktrinering alltid förekommer. Men vilken indoktrinering präglar dagens Sverige? Hur påverkas vi av media, underhållning och utbildning? Det är knappast i västvänlig riktning.

Palm var socialist när han skrev boken, men vissa av hans observationer kan även de som står på den motsatta sidan ta till sig:

”Först när man börjar tvivla på sitt samhälles grundvärderingar inser man till fullo hur starkt och omfattande indoktrineringen är.”

Palm menar att kulturen är den viktigaste arenan för indoktrinering. Han tar upp sin tids spionfilmer som exempel på hur man vinner sympati för väst och antipati mot kommuniststaterna:

”En svårighet med all politisk indoktrinering, dvs. för dem som bedriver den, är att publiken ofta är motspänstig och misstänksam. Det gäller då att hitta indoktrineringsformer som publiken inte bara kan finna lustbetonade och spännande utan som de förbinder med något annat än indoktrinering, t. ex. med avkoppling, och därför inte tar emot med politisk misstänksamhet. Såvitt jag förstår tillgodoser spionfilmerna båda dessa krav.”

Om högern ska kunna utmana det politiskt korrekta etablissemanget kan de lära sig av 68:ornas kulturkritik. För det gäller att bli medveten om hur filmer och teveserier försöker påverka oss med idéer om till exempel vit skuld, västerländskt självhat, mångkulturalism och öppna gränser.
Att bli medveten om indoktrineringen, skriver Palm, är nödvändigt för att kunna ta ställning:

”Det finns som sagt inga samhällen som saknar indoktrinering, men för att kunna tänka och tycka någorlunda självständigt måste varje människa åtminstone försöka bli medveten om den indoktrinering hon ständigt utsätts för, annars kan hon inte ta ställning. Det bästa botemedlet mot indoktrinering är alltså kunskap om att indoktrinering förekommer – och att den ofta är särskilt effektiv när den dyker upp i sammanhang där ingen letar efter den, t. ex. i blomsterkataloger, uppslagsböcker och underhållningsfilmer.”

Palm förklarar också att indoktrineringen inte behöver vara resultatet av en konspiration. De som indoktrinerar är själva indoktrinerade, det vill säga de tänker ”rätt” för att ”det är så det är”.

”Jag tror inte ens att de producenter och regissörer som är satta att tillfredsställa vårt behov av TV-agenter, ett behov de själva skapat, behöver ha en mer medveten politisk avsikt med vad de gör eller följa en av ledningen uppgjord politisk mall. Det behövs inga yttre mallar, därför att producenterna sen barnsben bär de rätta mallarna inom sig. Kanske blir resultatet bäst när serietillverkaren själv är politiskt ointresserad och alltså omedveten om genrens politiska implikationer, ty då kan han helhjärtat gå in för att åstadkomma en spännande serie utan att störas av samvetskval över att föra publiken bakom ljuset. Indoktrineringsinslagen infinner sig av sig själva, helt enkelt därför att han själv låtit sig indoktrineras.”

Det finns dock en viktig skillnad mellan 68-rörelsen och dagens högerrörelse. 68 var ett elitiskt projekt medan högern har Svenssons på sin sida. Det finns ett stort folkligt stöd mot massinvandringen och islamiseringen. Detta alltså trots vänsterns inflytande över kulturen, vilket visar att indoktrinering inte är allt. Etablissemangets idéer fungerar helt enkelt inte. De stämmer inte med verkligheten, och det betyder mer än Hollywoodbilden.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan även stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).

38 thoughts on “Högerns 68

  1. Eva Danielsson skriver:

    Högern har Svensson på sin sida. Ja, men det råder förvirring eftersom traditionella högerföreträdare inte är högern längre. Varken moderaterna eller svenskt näringsliv. De är uppsugna av den vänsterorienterade pk-makten.
    Mittpartierna C och L har redan bekänt sin sosselojalitet, och även moderaterna indirekt.

    Många hävdar att SD också är ett sosseparti. Jag är inte kunnig i hur de har röstat hittills i riksdagen i t ex ekonomiska frågor. Men SD vill ändå strypa invandringen. På riktigt. Övriga partier vill ju ha öppna gränser och fortsatt curlande med bidrag. Vad de än låtsas.

    Äkta borgerlig förnuftig politik hittar man hos MED, men de är nystartade och har inte ens åstadkommit någon rejäl skandal som kunde gett publicitet.
    AfS kunde behövas som provokatör åt det högra hållet. Om de skulle ha chans att bli riksdagsparti.

    Men Svensson kan nog inte påverka så mycket på valdagen. Det blir tyvärr ändå bara fortsatt vänster och pk och id-politik i en ny variant på DÖ. Sju partier vill allihop köra landet i botten, radera nationens betydelse och siktar på politisk globalism. Och använder våra skattepengar till detta. Vi får äran att betala för vår egen undergång som kultur.

    England och Kanada går nu blixtsnabbt samma destruktiva väg som Sverige. Man kan bara hoppas på USA som i a f har Trump som hinder för pk-ismen.

    Liked by 9 people

    • Mats Jangdal skriver:

      68-indoktrineringen fortsätter oförminskat i västlig kultur. Det märker vi som minns hur kulturen var innan 1968.
      SD är ett sosseparti eftersom de omhuldar den stora staten. Men de vill reservera den för svenskar.
      MED är sjuklöverparti för folk som inte lyckats göra karriär i de etablerade partierna.
      AfS är en planta som är oidentifierbar än så länge, men viss högertendens finns.
      Piratpartiet skulle kunna kallas borgerligt eftersom de i stora stycken förordar nattväktarstaten, men tycks vara blockerat av interna strider.
      Landsbygdspartiet är i huvudsak ett sosseparti.
      Alla är de sossepartier för att de inte på ett medvetet sätt gjort upp med den indoktrinering alla nu levande svenskar varit utsatta för hela eller huvuddelen av sin levnad.

      Det enda parti som inte är ett sosseparti är klassiskt liberala partiet, KLP. De har på riktigt analyserat ideologierna och gjort upp med vänsterindoktrineringen. Partiet har visserligen funnits flera år men verkar ha svårt att komma förbi groddstadiet.

      Så vad röstar man på?

      Gilla

      • Hovs_hällar skriver:

        Mats J — Du verkar rätt likgiltig för den helt dominerande frågan i valet:
        ASYLINVANDRINGEN och dess mycket destruktiva effekter på samhället.

        Men det får väl stå för dig….

        Liked by 2 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Ulf K:s favoritpolitiker i Canada Justin Trudeau, MarxistLiberal…
      har en Agenda av att aktivt importera Muslimsk Röstboskap,
      för säkra sitt partis framtida maktinnehav!

      Judar bryr man sig inte om, för få röster att hämta,
      precis så agerar Sossarna här i Sverige,
      fast man snackar annorlunda…

      Men se hur man agerar I PRAKTIKEN…
      Vad man blundar för!

      Tragiskt att Ulf inte kan öppna ögonen,
      för vad detta innebär på sikt?

      Man avskaffar sig själv som Regeringsbildare…
      De lär knappast mer än i undagsfall rösta på Moderaterna…

      Gilla

      • brrr skriver:

        ”…Tragiskt att Ulf inte kan öppna ögonen…”

        Detta är en slags nostalgi som tycks anfäkta väldigt många, oavsett vilket parti de sympatiserat med under sina liv. Man tror att politikerna egentligen skulle agera annorlunda om de förstod konsekvenserna av sitt agerande.
        Är det inte tänkbart att de vet precis vad de gör, och att de gör så för att de tycker det är bra?

        Liked by 3 people

      • Linden skriver:

        Lilluffe har jag av någon anledning särskilt svårt för.
        Troligen beror det på att ulf mer än de övriga i sjuklövern utger sig för att vara någon annan än han är.
        Både som person och hans politiska budskap.
        Jag tror att vi svenskar överlag skattar ärlighet högt.
        Lögnhalsar har alltid betraktats med misstro.
        Vem vill ha en baron Münchhausen som statsminister?

        Liked by 1 person

    • Hans skriver:

      -Eva D
      Efter uppvisningen på ”pridefestivalen” (och på feg politik för övrigt) blir det efter 45 år i M i stället MED i höstens val för min del.

      Liked by 2 people

  2. Magnus Rosensparr skriver:

    Ja, 68-projektet var elitistiskt för att det hade leninismen som förebild, och i enlighet med den lyckades man infiltrera staten och ta över den. Enda skillnaden var att det skedde utan våld. För att ta makten från PK-etablissemanget måste den folkliga högerrörelsen få majoritet i vårt parlament. Först då kan man stänga de statliga kranarna. Utan näring dör ogräset. Det är inte säkert att den folkliga högern kan uppnå 175 mandat i valet 2018, men om så inte blir fallet är det garanterat att det händer 2022.

    Liked by 2 people

  3. Jan Bengtsson skriver:

    Alla filmer som som hoppas på ett produktionsbidrag från Filminstitutet,
    de har givetvis en vit ond högerextrem man som skurk…

    Men garanterat aldrig finns det en ond Jihadist som skurk?
    För det vore givetvis inte Politiskt Korrekt!

    Hand upp, om någon kan komma på en sådan serie/film…
    Garanterat inte en ryckning, i ett aldrig så stort sällskap!

    Detta är indoktrinering a la PK!

    Liked by 1 person

      • olle reimers skriver:

        Eichmann beskrivs i termer av ”den banala ondskan” alltså en person som plikttroget utför sitt värv utan att inse de onda konsekvenserna. I hans fall har närmare analyser visat att han själv föreslog många av de åtgärder som ledde fram till Förintelsen.

        Den ”banala ondskan” kan framstå som en ursäkt för onda handlingar. Den är en illusion. I ett samhälle där man från barnsben får lära sig att se skillnaden på rätt och fel och förstår medlidande; saknar den idén validitet. De som utför handlingen vet i sitt innersta att det är fel men fortsätter ändå därför att alla andra gör det.

        Om ett samhälle vill anses sig som civiliserat ska det uppmuntra medborgarens förståelse för medkänsla samtidigt som det förmedlar att denna medkänsla måste innefatta även dem han ogillar.

        Gilla

  4. Mikael Steinwall skriver:

    Jämfört med 68-vänstern har dagens vänster tappat något väsentligt: humorn! Det är å andra sidan inte lätt att driva med samtiden eftersom den genomsyras av vänstermarinerad identitetspolitik.
    Ingen vill väl göra narr av sig själv!

    Gilla

  5. Hyllan skriver:

    Jag vill minnas att de franska valen något år därefter gav en stor gaullistmajoritet där den medelklass som då fanns mobiliserades att rösta konservativt. Med WP- invasionen av Tjeckoslovakien borde också studenternas radikalitet kommit av sig. Men icke. Det är väl troligt att tillräckligt många av dessa radikaler inom en akademisk värld tämligen sofistikerat och utan svårare motstånd lyckats dupera och infiltrera lärosäten och därefter myndigheter och politiska partier. Nu styr de även olika frontorganisationer kallade för NGO. Att lyckas utpeka den vite mannen som samhällets fiende nr 1, även i den vita världen, är nog det märkligaste trick världen någonsin skådat.

    Liked by 3 people

  6. Gunnar Sandelin skriver:

    Göran Palm var en tämligen humorlös person, åtminstone i sitt skrivande. Jag läste ”Indoktrineringen i Sverige” när den kom och läste om den för några år sedan. Jag och Karl-Olov Arnstberg diskuterade att göra en samtida uppföljare, vilket slutade i hans läsvärda bok ”PK-samhället”.
    Palm blev närmast besatt av att hitta borgerlig västindoktrinering, tycker jag. Minns att ett bevis på sådan indoktrinering av våra sinnen var att spionen John Drake i en teveserie gick omkring med ”ett västerländskt leende”…

    Liked by 1 person

    • Kronblom skriver:

      Påminner mig om min tid i handräckningsplutonen under min militärtjänst. Vi skulle marschera från regementet till kyrkan och alla andra gick i takt. Vi fick gå sist, gick lite hursomhelst med avsikt och regementschefen höll handen för ögonen när vi passerade. Att marschera i takt och få saker gjorda är två helt skilda saker. Ni grabbar är bara bra på det viktigaste, sa chefen på ett möte med oss efteråt.

      Gilla

  7. Hovs_hällar skriver:

    Jovisst är vi indoktrinerade — numera oftast enligt PK-sektens ruttna agenda.

    Gå bara till SVTs hemsida och titta på programutbudet! Det kryllar av program som förkunnar PK-sektens agenda mer el. mindre öppet.

    Svenskproducerade program tittar jag nästan aldrig på numera.

    Liked by 4 people

  8. olle reimers skriver:

    Redan på 1960-talet konstaterade en undersökning i England att de mest konservativa väljarna satt i House of Lords eller i fängelse. Socialisterna hänfördes i de allra flesta fall till akademiker och allsköns medelklass.

    I USA har valet av Donald Trump kommit att vända upp och ner på invanda sanningar om höger och vänster. Han, som representerade den republikanska överklassen, attraherade arbetarklassen genm att lova att göra slut på allehanda socialistskt tankegods.

    I den pågående valrörelsen har fler och fler svarta väljare, som tidigare till 90 % röstat demokratiskt, offentligt uttalat sitt stöd för Trump. Dinesh d`Souzas film ”The Death of a Nation” som hade premär häromdagen pekar på demokraternas rasistiska rötter.

    Demokraterna söker nu med ljus och lykta efter andra indoktrineringsmodeller som ska visa att det är de som står för rättvisa och solidaritet med de lägst stående i samhället. Empirin visar något annat.

    Det som gäller är att man nu med ivrigt stöd av CNN, MSNBC och New York Times öppet predikar socialism. ”Majoriteten är för fri skola och fri sjukvård” säger de. Frågan om hur notan ska betalas kommer dock inte på tal.

    Gilla

  9. Lars skriver:

    Högerns 68 inträffade ungefär 1968! Barry Goldwater var en av de första representanterna 1968. Milton Fridman blev den ekonom man satte tilltro till liksom andra under 70-talets Chikago Universitet. 1973 störtades Allende i Chile och Chikago Boys, chilenare utbidade i Chikago, ledde marschen bort från importsubstitution och nyliberal politik med privatiseringar. 1981 höll landet på att gå i bankrutt, finanskris, man tvingades backa politiken, Pinochet tvingades lätta på militärdiktaturen, chilenare började våga återvända de närmsta åren och så kunde inte Pinochet hålla emot, valde en folkomröstning om sitt styre och fick ett rungande NEJ.

    Reagan kom till makten, bedrev i verkligheten Keynesiansk politik de närmsta åren, men sänkte sedan skatter och bedrev sk ”utbudspolitik”. Thatcher i England förde motsvarande politik, Miltons penningpolitik misslyckades i USA och England försökte inte, men man privatiserade (bl.a. kommunala bostäder, järnvägar mm) och skapade ökade inkomstklyftor. EU följde efter och Euron är ett utslag av fåfänga nyliberala drömmar som stadfästes i Mastrich trots att alla kvalificerade amerikanska ekonomer, utom utbudsekonomerna i Chikago, sa att EU är inte ett optimalt valutaområde, saknar gemensamt språk och kultur och därmed rörlighet, saknar gemensamma överstatliga utgifter för försvar, social security mm.

    Vänsterns Bill Clinton och Tony Blair köpte det mesta av nyliberalismen.

    I Sverige fick vi Bildt till makten 1991. Hans gäng av ungmoderater fick makten med Alliansen.

    I Europa har Socialdemokratin minskat i alla länder utom i Spanien och Portugal. I öst europa diskrediterades de genom att bestå av fd kommunister och nomenklatura.

    Ryssland är en tjuvstat styrd av oligarker som plundrade landet mha nomenklaturan.

    Kina är kapitalistiskt till allt utom namnet.

    Socialismen i stort sett död.

    Om än inte exakt i alla delar och inte med alla olika politiska punkter med, så borde det väl stå klart att i dualismen mellan höger och vänster, som man såg det nder efterkrigstiden fram till idag, så skedde högerns 1968 ungefär 1968.

    Vad vi idag ser är hur den sk ”högern” styr Europa, inte förstår att de vunnit, men att det inte blev så bra och på golvet skränar dagens vuxna MUFare om krig mot ”socialism” som de definierar på sitt eget sätt så att de inte kan ha fel…

    Gilla

  10. Lars skriver:

    Högerns 68 inträffade ungefär 1968! Barry Goldwater var en av de första representanterna 1968. Milton Fridman blev den ekonom man satte tilltro till liksom andra under 70-talets Chikago Universitet. 1973 störtades Allende i Chile och Chikago Boys, chilenare utbidade i Chikago, ledde marschen bort från importsubstitution och nyliberal politik med privatiseringar. 1981 höll landet på att gå i bankrutt, finanskris, man tvingades backa politiken,

    Pinochet tvingades lätta på militärdiktaturen, chilenare började våga återvända de närmsta åren och så kunde inte Pinochet hålla emot, valde en folkomröstning om sitt styre och fick ett rungande NEJ.

    Reagan kom till makten, bedrev i verkligheten Keynesiansk politik de närmsta åren, men sänkte sedan skatter och bedrev sk ”utbudspolitik”. Thatcher i England förde motsvarande politik, Miltons penningpolitik misslyckades i USA och England försökte inte, men man privatiserade (bl.a. kommunala bostäder, järnvägar mm) och skapade ökade inkomstklyftor. EU följde efter och Euron är ett utslag av fåfänga nyliberala drömmar som stadfästes i Mastrich trots att alla kvalificerade amerikanska ekonomer, utom utbudsekonomerna i Chikago, sa att EU är inte ett optimalt valutaområde, saknar gemensamt språk och kultur och därmed rörlighet, saknar gemensamma överstatliga utgifter för försvar, social security mm.

    Gilla

  11. Lars skriver:

    Vänsterns Bill Clinton och Tony Blair köpte det mesta av nyliberalismen.
    I Sverige fick vi Bildt till makten 1991. Hans gäng av ungmoderater fick makten med Alliansen.
    I Europa har Socialdemokratin minskat i alla länder utom i Spanien och Portugal. I öst europa diskrediterades de genom att bestå av fd kommunister och nomenklatura.

    Ryssland är en tjuvstat styrd av oligarker som plundrade landet mha nomenklaturan.
    .
    Kina är kapitalistiskt till allt utom namnet.

    Socialismen i stort sett död.

    Om än inte exakt i alla delar och inte med alla olika politiska punkter med, så borde det väl stå klart att i dualismen mellan höger och vänster, som man såg det nder efterkrigstiden fram till idag, så skedde högerns 1968 ungefär 1968.

    Vad vi idag ser är hur den sk ”högern” styr Europa, inte förstår att de vunnit, men att det inte blev så bra och på golvet skränar dagens vuxna MUFare om krig mot ”socialism” som de definierar på sitt eget sätt så att de inte kan ha fel…

    Gilla

  12. Lars skriver:

    Jag ät inte ”socialist”, men jag är hjärtligt trött på historielösa kommentarer. Men jag hoppar förstås över dem…

    Gilla

  13. Hawwa skriver:

    Tack för denna så träffande beskrivining av vad som fn försiggår i vårt land.
    Förhållandena för indoktrineringen är som du påpekar på flera sätt omvända, men essensen finns där: En påbjuden syn progrageras som man har att förhålla sig till, och är man inte med så är man emot, och förpassas till kylan.
    Protester finns på många håll, men i det lydiga Sverige tror jag att det finns många som sväljer budskapet otuggat.

    Gilla

  14. Hawwa skriver:

    Tack för denna så träffande beskrivning av vad som fn försiggår i vårt land.
    Förhållandena för indoktrineringen är som du påpekar på flera sätt omvända, men essensen finns där: En påbjuden syn propageras som man har att förhålla sig till, och är man inte med så är man emot, och förpassas till kylan.
    Protester finns på många håll, men i det lydiga Sverige tror jag att det finns många som sväljer budskapet otuggat.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.