Helheten eller intresset

Patrik Engellau

Kommentarerna till min krönika om att det vore bra om folk slutade skämmas och tog bladet från munnen har gett mig en del att tänka på. Jag skrev bland annat att SvT, som hävdat att sajten ”Rädda vården” gav en onyanserad och ensidig bild av sjukvården, hade en poäng. Anna Lindén genmälde så här:

Patrik, det du påstår om Facebook-gruppen ”Rädda vården” (sajten med samma namn har överhuvudtaget inga ”skräcknyheter”) ovan är djupt orättvist. Gruppen drivs av undersköterskor som utan tvekan vet vad de talar om. Dess syfte är inte att ge en neutral bild av svensk sjukvård, utan att sätta problem de dagligen upplever under debatt.

Jag kan förstå och sympatisera med resonemanget. Undersköterskorna bakom sajten är säkert uppriktiga och ärliga och värda mycket medkänsla och sympati. Ändå är det något som skaver hos mig. Jag är tacksam att Anna Lindén och andra tvingar mig att hitta och formulera mina skäl.

När vi samhällsvarelser tar emot ett budskap i form av en text eller bild eller video eller vad som helst så uppkommer genast frågan om vem som skickar budskapet och vad vederbörande har för avsikter. I princip finns två alternativ. Antingen handlar det om ett försök att teckna vad man kan kalla för sanningen eller också ligger ett intresse – som ibland kallas särintresse – bakom. Jag vet att denna indelning kan problematiseras till oigenkännlighet, men jag anser ändå att vi bör hålla kvar vid den praktiska illusionen om att det faktiskt existerar en sanning som artikulerar ett slags helhetssyn samt att det vid sidan därav finns ett oändligt antal partsinlagor.

Till exempel förväntar jag mig – ”förväntar” är kanske ett för starkt ord i sammanhanget; ”önskar” är möjligen ett bättre val – att tidningar ska eftersträva sanningen. Jag vill att tidningar ska ge en så korrekt bild av verkligheten som möjligt.

Samtidigt har särintressena ett legitimt behov av att göra sig hörda och tala för sin sak, även i tidningar. Därför kan man bredvid en sida med ”sanning” finna en sida med lovord om exempelvis bilmärket Mercedes Benz som är betald av sagda bilmärke. Det kallas ”annons” eller ”reklam”.

Vi har vant oss vid att världen ser ut så och jag tycker att det är en rätt bra ordning som med kraft bör upprätthållas. Det är inte bra om Mercedes Benz i skymundan mutar en sanningsjournalist för att han ska framföra särskilda lovord om just det bilmärket.

In träder internet, för att stjäla ett uttryckssätt från Shakespeares scenanvisningar, och allt blir oklart och förvirrat. Man vet inte längre vem det är som pratar. Man vet inte om en text strävar mot sanningen eller efter att ge uttryck för ett särintresse och i så fall vilket.

I fallet ”Rädda vården” är det uppenbart att det inte handlar om sanningen med tanke på att huvudpersonen säger att han ”tror folk är tillräckligt begåvade för att förstå att det inte är så illa som det verkar på min sida”. Alltså företräder han och sajten ett särintresse.

Där får jag två problem. Det första är att sajten själv uppger något annat, nämligen att den intar en neutral position:

Räddavården.nu är en partioberoende och icke-politiskt bunden sajt där vi diskuterar vård, vårdkvalitet, privatisering av vård, vinstintressen inom vård och andra aspekter som behandlar den svenska vården.

För mig är det något helt annat än att folk ska vara ”tillräckligt begåvade för att förstå att det inte är så illa som det verkar på min sida”.

Det andra problemet är att jag inte vet vilket särintresse som ligger bakom. Jag vet inte hur jag ska tolka och bedöma sajtens budskap. Är det undersköterskefacket som försöker få upp lönerna med hänvisning till en ohållbar arbetssituation? Är det rasister som försöker piska upp en stämning mot migration? Är det privata vårdbolag som vill skylla alla problem på de offentliga vårdgivarna för att de ska få fler entreprenader?

Hur mycket trovärdigare och tillförlitligare hade det inte varit om sajten presenterat sig genom något av följande alternativ (eller något annat lika hederligt):

Räddavården.nu är en partioberoende och politiskt oberoende sajt som drivs av undersköterskorna Anneli Andersson, SÖS, Beatrice Bengtsson, Sahlgrenska samt Cecilia Cedrén, Astrid Lindgrens barnsjukhus. Initiativtagarnas syfte är att med exempel från svensk sjukvård visa a) hur omständigheterna djävlas med hederliga och hårt arbetande undersköterskor eller b) hur den fina sjukvård Sverige en gång hade nu hotas av sammanbrott på grund av b 1) invandringen eller b 2) att politikerna snålar med anslagen eller b 3) att våra kollegor åker till Norge där de får bättre betalt eller c) att undersköterskorna ogillar sin situation, vad den nu beror på, och vill inbjuda till debatt om läget inom svensk sjukvård och att alla som vill prata om detta inbjuds att komma med inlägg i syfte att vi gemensamt ska komma fram till en bra lösning.

Det var väl något sådant Anna Lindén egentligen menade var sajtens syfte.

32 thoughts on “Helheten eller intresset

  1. Christer Carlstedt skriver:

    När man skapar en site som heter ”Räddavården.nu” tycker jag nog att man har gjort en avsiktsförklaring.
    Alla vet att vården inte är bottenlöst dålig. Vårdbehövande kommer därifrån med livhanken i behåll och i allmänhet i bättre skick än vid inträdet.
    Följaktligen avser man att belysa problem som faktiskt finns eller upplevs finnas inom vårdapparaten. Liksom i alla andra sammanhang kan man inte åstadkomma förbättring om man inte tar upp det man ser som problem till ytan.

    Om jag skriver ett epos om hur eländigt jag tycker det är med gråväder, regn, snålblåst och tre plusgrader, så tror jag få begär att jag i rättvisans namn även skall tala om att maskrosorna har en väldigt vacker och klar gul färg.

    Däremot håller jag med Patrik om att ett förtydligande att man avser att diskutera vårdens problem ur ett undersköterskeperspektiv, skulle kunna vara på sin plats.

    Liked by 2 people

  2. Hortensia skriver:

    Hmm, Patrik, jag förstår hur du resonerar, men självklart är det enbart situationer inom vården där patienter – eller personal – utsätts för onödiga/oacceptabla umbäranden och risker som behöver lyftas fram, för att snarast kunna åtgärdas genom ökad spridning av kunskap och/eller resurser.

    Det är rationellt, effektivt och anständigtvis i allmänhetens intresse. Särskilt när påfallande många vanliga medborgare genom egen erfarenhet har uppmärksammat och påverkats orimligt negativt av nytillkomna, tills nyligen helt oväntade, ”utmaningar” inom den offentliga, svenska vården.

    Enbart proffspolitiker tjänar på att förtiga och förhärliga in absurdum.

    Liked by 3 people

  3. Fredrik Östman skriver:

    Din poäng är oklar.

    För det första är illusionen om opartisk förmedling av nyheter i massmedia just en illusion. Det har vi insett nu, för att stjäla ett uttryckssätt av Evert Taube. I fallet Public Service är det till och med så illa att just en ambition att vara opartisk har givit oproportionell exponering till vansinniga och extremistiska åsikter, speciellt när de fakta ”den ena sidan” framför är allmänt accepterad sanning.

    För det andra förefaller du inte ta hänsyn till den viktiga assymmetri som vidlåder epistemologin. Statens kommissarier och deras välsmorda munläders brännvinsadvokatyr kan påstå tusen gånger att allt är väl utan att det blir ett skvatt sannare eller trovärdigare, men det behövs bara ett enda exempel på motsatsen för att entydigt bevisa att så inte är fallet. Just detta, att spräcka de förnumstiga blåsorna och släppa ut de där instängda blå dunsterna så att de sprids för vinden och försvinner, är ofta drivkraften för dem som ur ett gräsrotsperspektiv bedriver kampanjer som Peter Springares eller Rädda vården på Internet.

    Det man hoppas på är inte att de många exemplen på vanförhållanden som man sprider skall ersätta den nuvarande officiella lögnen med en annan, utan att bevisen på den nu rådande lögnens lögnaktighet skall leda till ett öppnare och mer sanningsenligt diskussionsklimat, där staten och makthavarna visar upp mer ödmjukhet och mindre munläder. Kort sagt att ett civilsamhälle åter tillåts att etablera sig.

    Liked by 10 people

  4. Anna Kristina skriver:

    Den renodling av problematiken runt sanning/opartiskhet och särintresse som eftersöks är nog bra mycket knepigare än man först tänker sig. I ren hård vetenskap ställer sig människan helt vid sidan av sig själv och sina emotioner. Hon intar ett yttre oberoendeperspektiv. Hon trollar i praktiken bort sig själv ur ekvationen – och ställer sig helt vid sidan av sitt eget liv. Inom hård vetenskap har personliga värderingar och emotioner ingen plats.

    Men inget liv levs där. Ingen lever på Månens baksida eller på planeten Mars. Livet självt levs med känslor och värderingar. Vi väger hela tiden livsvalen utefter olika inre avvägningar som inte följer någon objektiv vetenskap. Att leva innebär i sig att man färdas fram i ett mycket personligt värderingslandskap. Egna föräldrar och barn tillmäts i realiteten större värde än okända människor. Och framförallt värnar man det egna livet. Och ytterst handlar olika kultursfärer om att stora människogrupper lever i något olikartade värderingslandskap. Och samma sak gäller för religioner.

    När journalister skriver i form av berättelser, ur en narrativ vinkling, använder sig han eller hon av människan som kännande varelse. Om detta har Ulf Larsson föredömligt skrivit på DGS. Han kallar detta mer emotionella urval för att göra berättarmässiga inzoomningar. Man lyfter då in emotionellt laddade element, i en för övrigt, till synes, objektivt berättande. Och det är just de emotionella elementen som då har och får förmågan att beröra – som skapar mänskligt driv i berättandet eller reportaget – men som samtidigt också ger förmågan att tjuvkoppla sig förbi logiken. Att skriva ”blodet flöt rött på gatan efter att lastbilen passerat” är då både ett objektivt berättande, men samtidigt ytterst emotionellt vinklat.

    Vi kan aldrig leva ett liv utanför vårt emotionella jag. Ingen lever sitt liv i vetenskapens värld. Inget liv levs i objektivitet. Vi kan kämpa med att försöka vara så objektiva som möjligt, men i själva valen faller likväl en värdering ut. Vi kommer i vardagslivet aldrig undan ett personligt urval. Och det gör inte journalisten heller. Källkritik handlar då mer om att medvetandegöra vilken emotionell del av värderingslandskapet avsändaren rör sig i. DN, SvD, SSU, Avpixlat, LO, Bris, TT, SVT och Expo, bär alla på sin del av subjektiviteten, trots alla försök att hävda motsatsen. Politiska partier är ärligare i det avseendet. De speglar de kollektiva värdevalen i ett eget partiprogram.

    Men de subjektiva valen syns även i mer suddiga begrepp som svenskhet, yrkesval och vem man väljer att leva med. I en helt objektiv värld, utan känslomässiga faktorer, skulle i princip alla dessa val ske helt slumpmässigt. I varje text, i allt vad vi säger och väljer att lyssna till, finns valen med. Visst är meterologen objektiv i sitt förhållningssätt till väderdata, men mer sällan den som presenterar sommarvädret i semestertider.

    Liked by 5 people

  5. kim skriver:

    Jag noterar att Patriks tongångar ändrats en aning sedan 7 april. Den vassaste udden som då riktades mot Rädda vårdens grundare var att de ”inte vill framträda eftersom den sanning de vill framföra i verkligheten inte är sann”. Det är allvarliga anklagelser. Formuleringen är svår att tolka på något annat sätt än att sajtens grundare ljuger och att det är dessa lögner som gör att de håller sig borta från ljuset. Intrycket förstärks av den avslutande meningen: ”Men eftersom jag lärt mig att folk i alla läger gärna ljuger ska det mycket till innan jag tror på någonting”.

    Idag låter det annorlunda: ”Undersköterskorna bakom sajten är säkert uppriktiga och ärliga och värda mycket medkänsla och sympati.”

    Den kritik som framförs i dagens krönika verkar istället handla om hur sajten presenteras och att denna presentation inte ger tillräcklig information om vilka eventuella intressen som ligger bakom. Denna kritik är lättare att instämma i: det hade varit bättre om sajtens syfte klargjorts på ett tydligare sätt. I den bästa av världar hade undersköterskorna också presenterat sig med namn, yrkestitel och arbetsplats. Men vi lever inte i den bästa av världar. Med tanke på hur det svenska samhället behandlat oliktänkande och kritiker de senaste åren är undersköterskornas önskan om anonymitet lätt att förstå och borde inte omedelbart leda till slutsatser om dunkla syften.

    Liked by 4 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Att man vill vara anonym säger nog rätt mycket om vårt repressiva samhälle!
      Man råkar illa ut i karriären, om man har avvikande åsikter!

      De som har lyxen att våga säga ifrån,
      de är självklart nästan undantagslöst pensionärer e ekonomiskt oberoende)

      Typ Patrik!

      Gilla

  6. 5ven55on skriver:

    Patrik, du beskriver det som om tidningarna dels har annonser, där man vet vad agendan är, och dels artiklar där de eftersträvar en sanningsenlig beskrivning. Problemet är bara att det inte fungerar så.

    Tidningarna (och annan msm, som Svt) är inte sanningssträvande utan har agendor som de driver. Det är ganska sällan de ljuger rakt upp och ner men de vinklar och förtiger fakta väldigt hårt.

    Så när Svt gör ett reportage om en facebook-sida är det lika trovärdigt som när en facebook-sida gör ett reportage om Svt. Du kan inte lita på någon avsändare (om du inte har väldigt goda skäl att lita på just den person som rapporterar) utan måste själv kolla.

    Liked by 3 people

    • Gösta Oscarsson skriver:

      Patrik skriver:

      Till exempel förväntar jag mig – ”förväntar” är kanske ett för starkt ord i sammanhanget; ”önskar” är möjligen ett bättre val – att tidningar ska eftersträva sanningen. Jag vill att tidningar ska ge en så korrekt bild av verkligheten som möjligt.

      Men om denna din önskan inte effektueras av media så hamnar vi i den situationen vi nu har. Folk försöker på olika sätt komplettera mediernas ofullständiga och vinklade budskap. Och då kan man inte ställa krav på dessa initiativ som vi ”förväntar oss” att media följer och de facto inte följer.

      Gilla

  7. Ove skriver:

    Jag håller med men makten har makten. Det är fortfarande så att Sverige har enormt dåligt skydd, både inom det offentliga och privata för visselblåsare. I finansbranschen som inte saknar skandaler så är det närmast ett skämt, vi uppmanas ta vår oro, om vi skulle ha någon, till vår chef först, sedan till högre ort. Det är lätt att läsa mellan raderna att ens karriär är slut efter det. I USA får en visselblåsare betalt så att man inte behöver jobba efteråt åtminstone, vi borde ha en liknande ordning även inom förvaltningen. Vem tvivlar på att byggandet av Nya Karolinska har berikat många under bordet, kanske en Reinfeldt? Hur ser hennes privatekonomi ut nu..? Eller med beviljanden på migrationsverket där beviljandegraden dubblades då man minskade inflödet, hade det inte varit värt 30miljoner att få veta hur många miljarder som kunnat sparas, eller med assistansutbetalningar? Vi behöver en bättre visselblåsarordning i Sverige. Varför är det endast brottslingar som får ersättning idetta landet?

    Liked by 7 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Kloka tankar!

      Att man ej skall riskera sin framtid,
      familj o privatekonomi om man avslöjar något stort!

      Gilla

  8. carler skriver:

    Patrik, du utgår från att allt är partipolitik. Men de flesta människor försöker beskriva problem i verkligheten utan hänsyn till vilket parti det gynnar eller missgynnar. Det är också en av anledningarna till att de traditionella partierna har blivit så ointressanta. Alla uttalanden skall vägas mot vad de andra partierna tycker. När såg du senast en politiker som stod för: Det här tycker jag oavsett vem det gynnar och jag tänker inte göra en pudel så fort media säger emot. Därför är jag också beredd att rösta på det parti eller den allians som säger: Detta är vår budget. De som vill rösta på den får göra det oberoende av om det är S, SD, Fi eller något annat parti.

    Liked by 3 people

  9. Hovs-svartaste-hallar skriver:

    Jadu, jag tycker du är ute i ogjort väder.

    ”Är det rasister som försöker piska upp en stämning mot migration?”
    Jodu Patrik, i så fall är väl du rasist också… Om man vill skapa opinion mot en fullständigt galen och på sikt katastrofal politik, så måste man rimligen berätta om de problem man anser att politiken leder till. Eller anser du detta vara ett ”särintresse”?

    Det låter för min del lite som när Reinfeldt påstod att Försvaret var ett ”särintresse”.

    Du och andra inbjudna skriver själva mycket skarpt och kritiskt om invandringspolitiken här på DGS. Den politiken är nämligen en ren överlevnadsfråga för vårt samhälle, så det gör ni helt rätt i. Men varför då ställa sig kritisk till andra som belyser frågan ur andra vinklar?

    Visst, Internet komplicerar frågan om avsändare — och vad gör vi åt det? Gör som i diktaturstater och censurerar vad folk får tillgång till?
    Sådana röster börjar nu höras från makthavare här i Sverige, som den olycksaliga Bah Kuhnke. Sajter som ”sprider hat”, dvs. sprider regimkritik, ska helst förbjudas.

    Gilla

  10. Anna Lindén skriver:

    De nyheter Fredrik Antonsson och de andra på ”Rädda vården” delar kommer från väletablerad press, som inte har något intresse av att överdriva problemen. Även den källkritiske kan därför utgå ifrån att de är sanna. Jag förstår inte hur du menar, Patrik. Vill du att Antonsson och de andra undersköterskorna skall återberätta solskenshistorier som komplement till de dåliga nyheterna? Att de vill vara anonyma har jag förståelse för med tanke på den risk de löper att bli avskedade. Antonsson, som är en välkänd bloggare (bloggen ”Oftast i otakt”), träder dock fram när SvT kontaktar honom.

    Gilla

  11. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Nja här har nog PE gått vilse i pannkakan och hamnat i en von oben situation. I princip har PE rätt i hur opinionsbildning och nyhetsförmedling borde fungera, men problemet är att så ser inte verkligheten ut. I verkligheten finns manipulerande och vinklingar överallt. Och varför ska vi då ställa högre krav på vanliga människor med begränsade erfarenheter och resurser än på dem som finns inne i värmen? Resultatet blir bara att man utestänger vanligt folk från att uttrycka sin synpunkter. Jag har full förståelse för att man inom offentliga verksamheter känner behov av att uttrycka sin frustration, det är det utförande skiktet som utsätts för påfrestningarna, inte de som bestämmer villkoren. De frustrerade har två kategorier emot sig i sin arbetssituation, chefsskiktet och politikerna. Titta bara på hur personal behandlas inom polisen.

    Gilla

  12. MartinA skriver:

    Åk tillbaka till sjuttiotalet? Eller nej, visst ja, det går ju inte. För det sverige finns inte längre. Just på grund av att PEs goda vänner DN och SvT bedrivit propaganda mot sverige och svenskarna under decennier.

    Gilla

  13. sjodinbjorn2hotmailcom skriver:

    Tack alla för Era inlägg! Mycket läsvärda. Ett särskilt tack till Anna-Kristna. Jag kan inte låta bli att tänka på Charles Dickens och Samhällets Olycksbarn. Vad hade det blivit, om han lagt källkritikens raster över tillställningen? Vi måste gå tillbaka till den tid då vi lät människor själva tänka och bestämma vad dom vill tro på eller inte. Livet är inte ett ständigt dagis, där vi ska titta upp på fröknarna, för att dom skall godkänna allt vi gör, eller tänker.

    Liked by 1 person

  14. Gunilla skriver:

    Undrar ibland om Patrik överanalyserar. Det är klart man måste skilja på helheten och ett enskilt syfte. Men i dagens samhällsdebatt tenderar de flesta ur etablissemanget att vilja framhålla helheten när det enskilda syftet är obekvämt eller strider mot dessas ‘bild’ som de vill visa fram av samhället. Ex.vis när våldtäkter eller grova brott begås av övervägande utomeurepisla grupper så är man snabbt på plats för att skriva att 98% (ex.vis) ur denna grupp begår inte brott. Nej, fattaes bara att det skulle vara ex.vis 50%. Men det förtar ju inte det faktum att de 2% (för att följa exemplet) som begår grova brott redan är för mycket och i relation till majoritetsbefolkningen överrepresenterade. Man flyttar alltså folus från det faktiska problemet som måste erkännas och hanteras genom att istället prata helhet. Det är völ bra om sjukvprden i sin helhet fungerar någorlunda bra. Men det är ju där och när dom det inte fungerar som måste åtgärdas.

    Liked by 1 person

  15. fabricerad skriver:

    Hmmm. Ska alla som lyfter fram åsikter på nätet i en organiserad kanal behöva lämna en syftesförklaring som är lika snårig, lång och heltäckande som en bruksmanual till produkter på amerikanska marknaden? Blir det inte lite ”plastpåsen är ingen leksak och man kan kvävas om man trär den över huvudet”?

    Liked by 2 people

  16. NETTANN skriver:

    Slutet i PE’s text 7/4 gjorde mig förvånad och jag anade ett slags dubbelbottnat tänk hos skribenten som skulle bli förklarat i en kommande krönika. Det är nämligen lite svårt att se PE som naivt litande på de bokstäver han stavar sig igenom. Men så var det alltså inte.

    Finns det en enda Facebooksida som har startats för att presentera en absolut sanning? Så vitt bekant initieras de för att föra fram åsikter i ena eller andra riktningen. Skulle någon hävda att just här på min sida hittar du alldeles sanslöst objektiva alster så skulle det troligen väcka misstankar.

    Är det inte det som är själva kvintessensen av vår (nya) verklighetsvärld? Alla möjliga åsikter och beskrivningar finns där ute. Den som vill, kan och har möjlighet kan få sig en rätt gedigen bild av vad idioter och genier tycker och tänker. I bästa fall kan man dra slutsatser.

    I Räddavården`s självdeklaration hittar jag inte ett ord om att den skall vara objektiv och berätta en komplett bild.

    PE´s föreslagna programförklaring för sidan verkar utmärkt för någon som är beredd på trubbel på jobbet.

    För övrigt är jag ytterligt fundersam efter att i två år (?) ha läst fantastiska texter på DGS och plötsligt hitta ett helt oväntat resonemang av PE. Lätt skakad, faktiskt!

    Liked by 2 people

  17. Göran skriver:

    Om jag jobbade inom vården och tycker att den fungerar dåligt och vill förbättre den och det inte går inifrån och hoppas att det kan ske utifrån genom att jag berättar om hur jag upplever vården via en hemsida är det 100 % klart att det är ett särintresse.

    VAD ÄR DET FÖR FEL MED DET?

    Gilla

  18. Redaktionen skriver:

    Med risk för att bidra till att det blåser till storm i ett vattenglas vill jag bara säga något till de många som ogillar min ståndpunkt i frågan om raddavarden.nu.

    Invändningarna mot mig förefaller vara två (eller någon variant av dessa).

    Den första och starkaste är att politiker och MSM är obalanserade och därför har de som tycker annorlunda rätt, kanske till och med skyldighet, att vara obalanserade.

    Det är enligt min uppfattning en felsyn. Om Makten gör fel och man tycker felet bör åtgärdas ska man väl inte följa Maktens dåliga exempel.

    Den andra invändningen är att det är viktigt att de som har insikt – till exempel undersköterskor – måste tala om för svenska folket vilka besvär migrationen medför för sjukvården.

    Men de gör ju inte det. Jag har inte hittat en stavelse varken på sajten eller Facebook-gruppen om att det är där skon klämmer. En läsare fattar att skon klämmer här och där, men får inte minsta vink om vad det beror på. Det kan lika gärna handla om Norgeflykt som dålig personalutbildning eller för lite pengar eller trög administration. Om jag är intresserad av vad undersköterskorna vill säga, och det är jag, får jag ingen hjälp av den där sajten.

    Patrik

    Liked by 1 person

    • Sten Lindgren den äldre skriver:

      Jag måste ärligt talat medge att jag skrev en kommentar baserat på hörsägen och på vad PE skrev. Först nu har jag kollat innehållet på Facebook och på raddavarden.nu. Hemsidan är helt undermålig, innehållet är torftigt, det finns ingen problemformulering, man anar möjligen en lätt doft av (s). Siten tillför inget idag om jag nu sett allt som finns att läsa.

      Utan att ha läst allt på Facebook kan man samtidigt konstatera att det ser ut att vara verklighetsnära skildringar av olika problem som finns, men återigen ingen sammanfattning, analys av orsaker eller förslag. Så jag tycker att det är i princip bra att sådant kommer fram och det är torftigt att vissa intressen slår ner på detta (då menar jag inte Patrik).

      Möjligen skulle ytterligare en slutsats kunna vara att de som reagerar på Facebook behöver hjälp av lobbyister och opinionsbildare, förutsatt att man har en någorlunda gemensam syn på problemen och vad som ska göras, något jag är rädd för att man inte har

      Gilla

    • Kim skriver:

      Citat: ”Den andra invändningen är att det är viktigt att de som har insikt – till exempel undersköterskor – måste tala om för svenska folket vilka besvär migrationen medför för sjukvården.

      Men de gör ju inte det. Jag har inte hittat en stavelse varken på sajten eller Facebook-gruppen om att det är där skon klämmer.”

      Nej, det har du inte, eftersom det inte är det som är sajtens syfte. Sajtens syfte är att lyfta fram problem i vården oavsett orsak. Varifrån kommer idén om att det måste handla om just migrationen?

      Gilla

      • Sten Lindgren den äldre skriver:

        Det kan ligga nära till hands att aktioner av den här typen hamnar i att det bara är en fråga om mera pengar, med mera pengar försvinner problemen. Så är det givetvis inte. Att se mellan fingrarna när det gäller den aspekten är också ett svek eftersom mera pengar inte finns i någon större omfattning och dessutom har problemen devis andra orsaker. Ska man förbättra situationer måste man kunna se de verkliga problemen och de är många, några exempel utan inbördes viktning:

        • Överdriven politisk styrning såsom i fallet Nya Karolinska
        • Konstiga management-idéer
        • Oförmåga att kombinera offentlig och privat verksamhet effektivt
        • Det oroliga samhällsklimatet som belastar sjukvården (missbruk, invandring,..)
        • Längre livslängd kombinerad med uppluckrade familjeband

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Inte sajtens syfte? Självfallet är en överbelastning av sjukvården av folk som lagligen inte har minsta anspråk på att få gratis sjukvård här i landet ett problem för vården eller, om man så vill, i vården. Genom ändrade prioriteringar, senare lagda kirurgiska ingrepp, försenad strålbehandling mot cancer, m m. ”Att lyfta fram problem oavsett orsak”. Du menar väl inte att man ska bortse från orsaken? Hur ska man annars åtgärda problemen om man bortser från en viktig del av orsaken.

        Sajtens är som många andra sajter schizofren. Man renodlar inte problemställningen, utan man kapar bort det som inte passar.

        Gilla

    • MartinA skriver:

      Att söka objektivitet är bara möjligt i harmoniska samhällen. Sverige är inte längre ett sådant samhälle. På grund av dina goda vänner SvT och DN. I det samhälle som ni i etablissemanget har skapat ovanför våra huvuden finns bara kampen om makt. Med alla till buds stående medel. Det har vi lärt oss från dina vänner SvT och DN. Lögn, förvanskning, demonisering.

      Och nej, fin i kanten objektivitet är vatten värd när Media kablar ut en troligtvis arrangerad bild av ett dött barn på en strand. I syfte att elda på med ännu mer invandring. I syfte att göra svenskarnas samhälle obeboligt. Det är just därför de använder döda barn i sin propaganda. För att göra objektiv diskussion omöjlig. Dåligt beteende driver ut bra beteende. Ni i etablissemanget och då framförallt dina vänner i media har haft decennium på sig att förbättra ert beteende. Ni har hållit på så här så länge någon kan minnas. Minns till exempel uthängningen av nationalister med namn och bild och adress 1999. Med litet yrkeskriminella inblandade för att skandalisera max. Och demoniserande texter invid. Med såna människor som etablissemanget i sverige går det ej att resonera. De sitter på alla positioner, de har all makten de har oändliga finansiella resurser. Medans vi försöker skydda oss mot deras ondska med skosnören och brädstumpar. Med de fattiga resurser vi kan spara efter att vi har betalat världens högsta skatter. Som används till att bedriva propganda emot oss.

      Jämför med konflikttrappan i vedisk teori. Det är särskilt tydligt och konkret i vanliga livet. Vi kan börja med att försöka vara objektiva och resonera med varandra, väga för och emot, mitt och ditt, rätt och fel. Den ”mentala” nivån. Men så börjar någon med personangrepp och emetionella attacker. Och då är vidare försök till objektiv diskussion inneffektiv. Du måste också ge dig ner i träsket och gyttjebrottas. Eller fly fältet eller ge upp. Nästa port som vi eventuellt öppnar är våldets port. Och precis som den mentala nivån är meningslös mot den emotionella. Så är både emotionella och mentala argument meningslösa mot den fysiska nivån. Dina vänner i media har sedan länge öppnat den emotionella porten. Att slåss renhårigt mot dem är helt meningslöst. Särskilt i det samhälle som sverige har blivit. I det här samhället är lojalitet oerhört viktigt. Något du visade att du saknade med ditt svassande för SvTs exempellösa beteende.

      Eftersom media och etablissemanget har så otroligt mycket mer resurser (som de kontinuerligt plundrar från oss) så måste vi regimkritiker använda sanningen. De har så mycket resurser så de kan ljuga hela tiden i syfte att fritt forma politiken oberoende av verkligheten. Men det kan alltså inte vi. I den meningen kanske du har en poäng. Men det var inte så du framförde det. Du gav fienden stöd.

      Liked by 1 person

  19. Elöd Szanto skriver:

    Är det ngn som ser upp till PE så är det jag. Ingen är dock felfri och kan göra eller tänka fel ibland.
    Det är inget skamligt att göra en ”pudel”. Att vara principfast är en dygd, men att erkänna fel är större.

    Gilla

  20. Sixten Johansson skriver:

    Patrik, varför ber du inte Facebook-gruppen och den synnerligen sansade bloggaren förklara hur de ser på saken? Jag tror att det fortfarande är alltför riskabelt att på ett öppet eller halvöppet forum ange migrationen som det största problemet, eftersom man blir både rasiststämplad och utsätts för repressalier från arbetsgivaren.

    Men generellt undrar jag hur en sann och rättvisande helhetsbild skulle kunna skapas av den oerhört komplicerade verklighet som t ex vården i Sverige utgör (eller skolan eller integrationen). Med vilka resurser – och av vem? Utopiskt kan vi förstås önska oss en kompetent medieplattform, högskoleinstitution eller utredningsapparat, som på begäran skulle sätta samman en sådan. Men verkligheten är ju så oändligt detaljrik, skiftande och svåröverskådlig och alla tolkningar är så individ- och perspektivberoende att någon täckande och ens tillnärmelsevis sann helhetsbild inte existerar.

    Varken riksdagsmannen som begär fram ett underlag eller normalläsaren av en tidningsartikel får mer än ett vinklat och osäkert vägt fragment av verkligheten, hur förtroendeingivande sifferframställningen eller medieliturgin än kan te sig. Massmedia är de sista man ska vända sig till om man vill ha balanserade och maximalt sanna helhetsbilder av verkligheten. Sådana är helt ointressanta för media, ingår inte i journalistikens uppgifter och kompetensområde. Nyhetsvärderingen och det normalt presenterade stoffet utgår från andra kriterier än helhetsperspektiv.

    Redan innan de svenska nyhetsjournalisterna upphöjde sitt och kollegornas privata tyckande till det största allmänintresset, så formades medieinnehållet av oskrivna ”agendor”, av en privat och skråmässig verklighetsuppfattning och praxis och av aktörernas medvetna och omedvetna strävanden. För allmänheten finns därför i praktiken ingen annan fungerande strategi än ett ständigt pusselläggande och vägande mot egen erfarenhet och annat stoff. De som skriver anonymt om känsliga saker är många, spridda, oavlönade och i regel även som personer trovärdigare än de namn- och bildbraskande journalisterna, som lyder husbondens röst och strypkoppel.

    Gilla

  21. annaklinden skriver:

    Jag undrar om inte hela problematiken bygger på hur man uppfattar Fredrik Antonssons utsaga, att folk nog är ”tillräckligt begåvade för att förstå att det inte är så illa som det verkar på min sida”. Jag uppfattar det som att Antonsson menar att ”Rädda vården” uppmärksammar problem, men att folk förväntas förstå att allt inom vården inte är problem. ”Var plåga har sitt skri för sig, men hälsan tiger still”, för att tala med Geijer. Att så är fallet är naturligt mänskligt och betyder inte att uppgifterna som sådana är falska. Kanske Patrik har uppfattat Fredrik Antonssons utsaga på något annat sätt. Om inte, har jag mycket svårt att förstå kritiken mot Antonsson.

    Gilla

  22. Hortensia skriver:

    ”Det om min avslöjade så kallade anonymitet har inte upprört mig lika mycket som stämpeln jag fick av SVT:s chef för sociala kanaler. Som ensam uthängd individ i artiklarna är det omöjligt att inte koppla ihop omdömen som någon som ”överger och trasar sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen” med mig som person. Det var det som gjorde riktigt ont att läsa – mycket mer än att se mitt namn, min arbetsplats nämnas.”

    ”Svensk sjukvård lider, och den lider inte för att det skrivs alltför mycket negativt om vården. Vården lider för att landets politiker inte orkar, vågar, kan ta tag i de långsiktiga problemen som behövs för att ge vårdpersonal och patienter hopp om en ljusare framtid. Ideologiskt käbbel och politiska tjuvnyp anses i dagsläget vara viktigare än att hitta vägen ut ur krisen.”

    http://iotakt.se/i-stormens-oga/

    Det är ju själva f-n, att kloka och kunniga svenskar, som faktiskt gör nytta genom att utnyttja sin medborgerliga yttrandefrihet – med den äran – ska kunna malas ner av ett vettlöst, ansvarslöst och smaklöst sammansvetsat ”etablissemang”!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s