Vad gör livet värt att leva?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Om man läser den här bloggen får man lätt känslan av att livet här och nu handlar om att återupprätta det statliga våldsmonopolet och att få kontroll över migrationen. I den mån du tycker att jag med detta riktar kritik mot bloggen så drabbar kritiken inte minst mig själv, så jag skyller inte på andra. Jag bara noterar vad folk vill läsa. Zhengyang Wus text Jag valde fel land, till exempel fick på bara några dagar upp emot 20 000 läsare. (Våra största schlagers sedan start har varit Helena Edlunds Ursäkta om jag stör med över 132 000 läsningar och Mohamed Omars Fräckheten har visst ingen gräns med nästan 120 000 läsare.)

Men bara för att bevisa att det finns andra ämnen än våldsmonopol och migration ska jag nu ägna några rader åt ett spörsmål som inte alls är så hett men som trots detta upptagit mänskligheten sedan dag ett – och därmed riskera att inte få några läsare – nämligen frågan om vad lycka är och vad som gör livet värt att leva.

För att göra det lätt för mig ska jag bara sammanfatta vad tre stora filosofer sagt i frågan, nämligen Platon, Aristoteles och Jesus.

Platon behandlar ämnet i skriften Symposion (som på svenska kallas Banketten eller Gästabudet). Ett antal personer utvecklar sina uppfattningar i anföranden. Mot slutet kommer Sokrates, Platons alter ego. Sokrates förklarar att livets högsta mål är kärleken och att kärleken är detsamma som begäret – eros – och begäret är lusten efter det som man vill ha men inte har (”begäret begär det som det vill ha men inte besitter och slutar begära det som det inte längre vill ha”).

Det står faktiskt så. Ursäkta att jag säger det, men jag tycker det är en platt och outvecklad syn på livets mening. Det betyder till exempel att livet står på topp när barnet skrivit sin önskelista inför julen och sjunker till botten lagom till nyårsafton när ungen hunnit tröttna på innehållet i de glittrande paketen hon plockade fram från granen och packade upp.

Aristoteles kommer med helt andra bullar. Livets mening och det som gör det värt att leva är att vi lyckas utveckla dess fulla potential. En lyckad ros, till exempel, är en ros som är genetiskt laddad med all den ljuvhet som rossläktet kan prestera och dessutom har turen att bli planterad i den mest gynnsamma jorden med de mest gynnsamma väder- och klimatförhållandena såsom en särskilt begåvad ros ser det.

Det är samma med trumslagare, skådespelare och revisorer som med rosor. Deras liv blir värt att leva om de får utveckla sin medfödda potential på fördelaktigast möjliga sätt. Livet för hela samhället blir som mest lyckat när var och en hamnar på sin rätta plats i tillvaron.

Åtminstone på ytan kan detta förefalla tilltalande, men längre från vår tids jämlikhetsideal går det knappast att komma. Aristoteles vill se människors olikheter bejakade och fördjupade, inte kompenserade, som hos oss. Det antika Grekland hade inte mycket av vår värdegrund. Slaveriet ansågs helt naturligt för folk som inte höll måttet och gossekärleken var mycket uppskattad.

Så kom den tredje store filosofen i serien – Jesus – med ett helt annorlunda och revolutionerande budskap. Livets mening, sa han, det som gör livet värt att leva, är att vi hjälper varandra. Vi ska älska vår nästa som oss själva. Det betyder att vi ska offra oss för alla andra människor, kända och okända, med samma beslutsamhet som vi är villiga att offra oss själva för oss själva.

Håll med om att det är stort! Föreställ dig vilket paradis jordelivet faktiskt varit om människor följt denna enda regel som Jesus föreskrev. Men det finns en hake. Människorna, har det visat sig, har ingen lust att följa denna enda regel. Den är för jobbig.

Det ska fan vara moralfilosof.

65 thoughts on “Vad gör livet värt att leva?

  1. Thomas Ek skriver:

    Lycka är upplevelsen av lycka. Trots att vi tror att vi uppför oss så som vi känner oss så är det som regel tvärtom. Att uppföra sig som om man vore glad, vaken och uppsluppen leder faktiskt till att man blir det. – Älska dig själv, sov mycket och ge mycket kärlek, – le åt någon du möter på trottoaren. Följer du de här råden är sannolikheten till att du riskerar bli en ful, arg, bitter och avundsjuk kommunist närmast obefintlig.

    Liked by 1 person

  2. tomas skriver:

    Vad som gör livet värt att leva är att man är frisk och har lite pengar på banken. Och att man kan genomskåda dom flesta av politikernas och journalisternas bluffar. Kunna lyssna på god musik. Och sist men inte miinst: att ha ett par sköna promenadskor (storlek 48).

    Liked by 2 people

  3. Hedvig skriver:

    Utan att referera till en enda filosof, vet vi att människan – generellt sett – är född med ett visst mått av empati, som i första hand riktar sig till den närmaste familjen. I människans barndom bestod den närmaste flocken av uppskattningsvis ett 20-tal individer.

    Hos en tidigare människoras, neanderthalmänniskan, har man upptäckt kvarlevor i en spansk grotta, som visar, att tre generationer levde tillsammans. Det visar att neanderthalsmänniskan, som man tror knappast kunde tala, var tillräckligt empatiska för att ta hand om sina äldre släktingar.

    Hos homo sapiens kan vi se att redan små bebisar och koltbarn kan visa stark empati till närstående. De kan förstås också visa alla andra möjliga känslouttryck.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Det låter nästan som om du på förhand har bestämt att ”empati” är något som på något sätt är ”gott” i sig självt. Att neanderthalarna levde tillsammans i flera generationer, liksom så många andra djur, t.ex. valar, elefanter, schimpanser och hjortar, visar bara att detta var en framgångsrik överlevnadsstrategi. ”Empati” är bara en evolutionärt uppkommen signal till individen att använda denna strategi. En instinkt. Människan är full av instinkter och följer dem i allmänhet lydigt. Och det är nog bra det.

      Men skall vi tala om moral och filosofi får vi nog likväl använda system som har utvecklats för att passa in i andra överlevnadsstrategier och koppla på den tänkande hjärnan.

      Om jag inte helt misstar mig så tror man nog att människan före civilisationen hade ett lite tvetydigt förhållningssätt till sin nästa och till sina äldre släktingar. Å ena sidan vördades de i kulturer där minnet av forna händelser, t.ex. orkaner eller andra kulturkatastrofer, var viktiga för överlevnaden, eller där svåra tekniker användes som det tog ett långt liv att bemästra, eller där den äldre människans uthållighet, sparsamhet och förnöjsamhet kunde vara till nytta och generera ett netto till familjens överlevnad. Å andra sidan har äldre i allmänhet helt enkelt slagits ihjäl när man tyckt att man inte behöver dem längre eller inte haft råd. Också detta kan förmodas ha förbättrat överlevnadschanserna. Av dessa observationer kan vi sluta oss till att din romantiserade bild av ”empati” som styrande vårt umgänge till det ”bättre” kan avfärdas som önsketänkande och filosofisk onani.

      Boktips: The World until Yesterday av Jared Diamond.

      Gilla

      • Elisabet skriver:

        Har länge observerat din allmänt mästrande ton på detta forum, och det tystar säkert många. Och vad gott kommer ur det?

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Empati är ju något gott i sig själv. – Det absolut goda är att vilja göra det bästa av läget efter förmåga och vår inlevelseförmåga gör att vi ser andras problem som ingående i det läge som det skall göras något av. – Har man trånga perspektiv i tid och rum, är läget ett annat än om man har ett vidare perspektiv.

        Gilla

      • Svarta klatten skriver:

        @Elisabet

        Jag vill gärna kommentera att någon har synpunkter på Fredriks mästrande ton. Jag tycker tonen är om inte irrelevant så av liten betydelse just nu, vi behöver komma ifrån att man angriper personen och inte argumenten, von oben eller von unten spelar ingen roll.

        Möt argumenten istället för att att försöka begränsa formen för diskussionen till något som passar just dig Elisabet, vi svenskar måste få lite skinn på näsan och kunna diskutera även med folk vi inte gillar. Vi behöver kunniga debattörer som argumenterar för sin sak, utan inlägg av typen ”blabla vit kränkt” man eller motsvarande ännu värre mot kvinnor (som det saknas här).

        Kan vi hålla oss till sakfrågorna? Vill man inte bemöta Fredrik så kan man ju låta bli? Detta försåtliga tystande är en mycket obehaglig härskarteknik von unten.

        Patrik är moderator och jag har blivit utvisad en hel del (även om jag idag drog förhastade slutsatser), det är han som är domare.

        Gilla

      • Hedvig skriver:

        @ Fredrik Östman 2 februari, 2017 kl 10:01

        Om du inte riktigt förstår empatins roll i mänskliga relationer vill jag gärna tipsa dig om t ex neurologforskaren António Damásios populärvetenskapliga böcker.

        Mänskligt förnuft och gott omdöme är helt beroende av vår emotionella förmåga. Känslorna är hjärnans förbindelselänk med kroppen.

        Gilla

    • Anna-Kristina skriver:

      Hedvig
      Blev själv uppmärksammad på just neurologforskaren António Damásio via podden Brain Science Podcast. Där intervjuar Dr. Campbell, som driver podden, regelbundet olika forskare som har något att säga om människans psyke. Mycket trevlig och inspirerande lyssning.

      Tyckte att António Damásio var speciellt intressant att lyssna till och köpte boken ”Descartes misstag”. Hade innan läst ”Varför jag känner som du känner”, av Joachim Bauer, Natur & Kultur, som handlar om just spegelneuroner och empati.

      Här en länk till podden, med nu runt 130 intervjuer att botanisera bland;

      http://brainsciencepodcast.com/episodes-page

      Gilla

  4. Walfrid skriver:

    Jag kan inte bidraga med så mycket mer än att redovisa vad som tagit bort i stort sett all min livsglädje de senaste åren:
    En fullständigt katastrofal massinvandring utan slut.
    Ett raderat militärt försvar.
    Polis, skola sjukvård på väg mot katastrof.
    Men framför allt: Insikten att de som styr inte har minsta avsikt ändra på något, oavsett vad de säger.
    Det är som om vi vore ockuperade av en främmande makt som helt och hållet gör det som är i hans intressen, våra kan vi glömma. Vi ska inte heller diskutera saken för då kommer repressalier som ett brev på posten, åtminstone för alla som inte är pensionärer.

    Liked by 7 people

  5. malmobon skriver:

    Intressant du tar de gamla grekiska filosoferna Aristoteles och Platon. Kan inte tänka mig dessa ingick eller ingår i dagens läroplan.
    Ordet demografi borde belysas mer. Med överbefolkning i snabb takt följer krig, sjukdomar, svält och fattigdom.
    När vi snart passerar 10 miljarder i världen och Sverige i snabb takt öka befolkningen så kommer detta hända och händer.
    Elefanten i rummet. Varför inte läsa på och ta lärdom av de gamla grekerna.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Demografi

    Liked by 2 people

    • Sören Holdar skriver:

      Tjing Malmöbon!
      Jodå, de ingår i såväl grund- som gymnasieskolans läroplaner. Och (inte riktat mot dig) är elefanten klunsen i porslinsbutiken och ”Flodhästen i vardagsrummet”. Finlandssvenske terapeuten mm Tommy Hellsten är pappa till formuleringen när han talat om medberoende. Men kännedom om flodhästens metod att markera revir blir uttrycket än mer talande.

      Gilla

  6. oppti skriver:

    Dagens tankar för dagen hade samma tema.
    Vi är alla en kugge i ett maskineri som är till för att göra tillvaron bra för alla, med ett tack till den som kör sopbilen mfl.
    Lycka är väl att handla och tänka och få se att andra tänker och handlar på ett för dem framgångsrikt sätt.
    Fast den enda sanna lyckan är väl att då och då få säga-Vad vad det jag sade!

    Gilla

  7. Svarta latten skriver:

    Ytterst så är det detta hela debatten handlar om och anledningen till att Trump vann. De som röstar Trump inser instinktivt att vänsterliberalernas projekt, med invandring och tankekontroll i centrum, syftar till att människan inte skall vara fri att söka leva det liv som man anser vara gott och värt att leva. Islam är frihetens antites och därför har man i frihetens land, USA, tidigare förstått faran med denna religion.

    När allt är räknat och vägt så handlar det om detta, vad tycker jag är ett gott och lyckligt liv, värt att leva, och tror jag att mina barn kan få ett gott och lyckligt liv. Allt vad etablissemanget har gjort under de senaste 30 åren har pekat mot att jag inte, och i synnerhet inte mina barn, kan leva ett gott och lyckligt liv i frihet. Vi är påtvingade ett paradigm som först nu, med muslimsk massinvandring som kronan på det utopiska lövverket, blir testat.

    Vänsterliberalerna anser att det som de anser gör livet värt att leva är det som alla skall tycka gör livet värt att leva, att de sedan tar fullständigt miste om att kunna övertyga muslimerna om detsamma är en detalj. De vill först och främst tvinga mig. De vill tvinga mig att tycka och leva på ett sätt som är raka motsatsen till det jag anser gör livet värt att leva. Jag tror att de som är i grunden konservativa realister har varit förlorare i stort sett ända sen andra världskriget, hela västvärlden har ända sen dess strävat från att komma bort från Hitler och har nu hamnat i säng med just de som var förenade med honom i judehat, muslimerna. Vi har gått hela varvet runt, så på så sätt kan man säga att Trump försöker rädda oss från Hitlers reinkarnation, vänsterliberalism i symbios med islam. Det är demokrati, genom Trump, som nu kanske kan rädda oss, det är därför kampen nu står om demokratin, vänsterliberalerna vill ha något annat. I 30år har vi varit demokratiska förlorare och lidit i tysthet, när nu i ett enda val vi vunnit så gör hela det vänsterliberala komplexet uppror mot demokratin, vi kommer att se samma i Europa.

    För mig är en stor del av det som gör livet värt att leva att jag själv får bestämma över det, detta går rakt emot den vänsterliberala doktrinen. De är därmed mina fiender, det kan inte beskrivas på annat sätt.

    Liked by 3 people

    • nationalromantik skriver:

      Mycket bra formulerat. Känner precis på samma sätt. Tack för att du satte ord på det.

      Dock. Alla dessa vänsterliberaler som skriker och slåss – vet de någonting alls? Är de medvetna om vad som kommer gå förlorat? Eller vad driver dem? Är det Flugornas Herre-beteende från början till slut?

      Jag noterar t.ex. att Sverige är mycket likt USA; speciellt vad gäller ”genus”, ”identitespolitik”, ”rasifiering” osv. Med sociala medier tar det bara några veckor för en ny korkad idé från USA att slå rot i Sverige. Ser hur universitet i USA har drabbats av detta och hör från vänner inom högskolevärlden i Sverige hur forskning och utbildning blir allt mer lidande av galna människor som fått för sig att genus, mångfald och global uppvärmning är viktigare än institutionens forskning.

      Då undrar man när amerikanska universitetsprofessorer går ut och fördömer Trump på officiella konton, för att de under 90 dagar inte har tillgång till alla forskarkollegor i Somalia och Yemen. Är de så korkade? Eller varför tillåter de sig att vara politiska? VILL de att USA skall islamifieras eller bryr de sig inte? Hörde de inte Trumps valtal (där han lovade att tillfälligt stoppa invandringen från terroristländer) och förstår de inte att det amerikanska folket har VALT den här politiken? Är de antidemokrater? Är de ointelligenta? Eller är de bara får? Jag skulle gärna vilja veta.

      Gilla

  8. Sture skriver:

    Patrik,
    jag uppskattar verkligen dina dagliga reflektioner. Men du fortsätter dina påståenden om att Jesus misslyckades med sin mission. Jesus har inte misslyckats med sin mission – allt det som vi förknippar med ett modernt samhälle har nämligen sitt ursprung i Jesu lära, man frisläppte slavar, fick slut på gladiatorspelen, fick slut på barnamorden, byggde barnhem, åldringshem, sjukhus, utvecklade vetenskap, musik, etc., etc. Men Jesus påstod inte att allt skulle ske med en gång. Ibland får man ta saker och ting i perioder. Det är därför han berättade att han skulle komma tillbaka igen. Denna tid är nu. Och dessa två ankomster, den första och andra ankomsten, berättas om redan i Jesaja och Daniel, 700 år före vår tideräkning.
    Du skriver: ”Vi ska älska vår nästa som oss själva. Det betyder att vi ska offra oss för alla andra människor, kända och okända, med samma beslutsamhet som vi är villiga att offra oss själva för oss själva.”
    Vi skall älska oss själva (inte ens eget ego) eftersom vi har ett gudomligt frö i vårt hjärta. Och detta är någonting att tänka på för de personer som vill begå självmord och oftast hatar sig själva. Men vi skall älska vår nästa av precis samma orsak – de har ett gudomligt frö i sitt hjärta, som kan utvecklas och växa och bli något stort. Men detta innebär inte att man inte har rätt att försvara sig själv och sitt liv.
    Jesus kräver inte att vi skall ”offra oss” för andra. Men han vill att vi skall lära oss känna ”givandets glädje”, att det finns en glädje och lyckokänsla i att vara generös. Vi skall inte vara generösa för att vi skall få vår belöning (inte ens i himlen) utan generositet bär på sin egen belöning. Det ligger också en glädje i att få mottaga någonting – om man förmår känna tacksamhet.
    Här har du lyckokänslan – när du givit bort någonting till någon som behöver det. Känn efter hur lätt du då känner dig i hjärtat. Eller när du ger bort ett leende eller lite uppmuntran till någon som verkligen blir glad för detta. Patrik, du behöver inte göra mera än detta, det är fullt tillräckligt för att vårt samhälle skall bli mycket roligare att leva i. Du ger ju oss så väldigt mycket varje dag. Och jag tror att Jesus skulle vara ganska nöjd med din insats för mänskligheten.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Visst kan man se de så. Den Jesus jag lärt känna är emellertid en hårdare och mer krävande typ än den som präster brukar prata om. Men det finns många läsarter.

      Patrik

      Gilla

      • Staffanw skriver:

        Patrik, vore intressant att höra hur och genom vem du fått din bild av denne hårdare och mer krävande Jesus du nämner.

        Gilla

      • Redaktionen skriver:

        Exempelvis:

        Han kräver en total och villkorslös underkastelse, inget intresse, inget engagemang får komma emellan den troende och honom själv: ”Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värdig.” Följdriktigt förnekade Jesus sina egna närmaste släktingar. Hans mor och hans bröder sökte honom medan han predikade, men de kom inte in i huset, för där var fullt med folk. Han uppmärksammades på saken och förnekade då släktskapet: ”Men han svarade och sade till dem: ’Min moder och mina bröder äro dessa, som höra Guds ord och göra det.’” Man påminns om Gamla Testamentets Gud, som krävde av Abraham att han skulle döda sin son Isak för att bevisa sin kärlek till Gud.

        För att ingen skulle ha en chans att missförstå formulerade Jesus sitt krav så extremt att det knappt går att ta till sig: ”Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar sin fader och sin moder och sina barn och sina bröder och systrar, därtill också sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge… Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger.”

        Patrik

        Gilla

      • Sture skriver:

        Patrik,
        Nya Testamentets evangelier består som bekant av 4 olika böcker, Matteus, Lukas, Markus och Johannes. Matteus och Johannes var lärljungar och följde Jesus under de 3 år han vandrade omkring i Palestina. Varken Lukas eller Markus var lärljungar till Jesus. Lukas, som var läkare, hade sänts ut av en historiker i Rom, Teofilus, för att försöka ta reda på sanningshalten i alla de rykten som florerade om Jesus. Lukas baserar sitt evangelium på påstådda ögonvittnesskildringar kanske 10-15 år efter Jesu korsfästelse av människor som påstod sig ha varit med och hört och sett. Och det var denne historiker i Rom, som gjorde de slutliga formuleringarna av detta evangelium – inte Lukas själv. Varifrån Markus fått sina uppgifter vet ingen med säkerhet, men man tror att de kom från Paulus (som inte heller var lärljunge) eller Petrus. Således skiljer sig alla dessa fyra evangelier åt.

        Här finns 3 olika redogörelser för samma händelse.
        Matteus 19:29: ”Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel.”
        Lukas 14:26 ”Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.
        Johannes 12:25-26: ”Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv. Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom.…

        Matteus redogörelse är ganska rakt på sak: den som följer Jesus måste räkna med förföljelse och tvingas lämna allt de har. Detta skedde. Samtliga lärljungar tvingades fly undan förföljelse men mördades slutligen på det mest bestialiska sätt – förutom Judas Iskariot som tidigt tog sitt eget liv och Johannes som på sin ålders höst skållades i kokande olja (förtäljer ryktet) men överlevde.

        Johannes, som var den lärljunge som på ett bättre sätt än Matteus förstod det andliga innehållet, uttrycker sig mycket effektfullt i motsatser – dialektiskt skulle vi säga idag. Men många av motsatserna överdrivs och skall tolkas symboliskt.

        Lukas (eller Teofilus) påstår att Jesus vill att man skall ”hata sin fader och sin moder, och hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill sitt eget liv”. Och det är samme Jesus som vill att man skall ”älska sin nästa såsom sig själv”. Någonting står inte rätt till med denna text. Kan det bero på att Teofilus ändrat i texten för att göra den mera effektfull eller att några av ”ögonvittnena” inte bevittnat vad de påstår sig ha bevittnat, eller kanske redogör för sekundär- eller tertiäruppgifter eller minns fel?

        Patrik, du är inte bokstavstroende i andra sammanhang och bör inte vara det här heller. Det är fullt tillåtet att använda sitt eget förnuft. Det har bibelforskare gjort i hundratals år och kristna bibliotek innehåller hyllmeter på hyllmeter av böcker om deras funderingar kring dessa kortfattade texter. Man är inte fullärd bara för att man läst texten.

        Gilla

      • Redaktionen skriver:

        Svarar pa dator utan svenskt tangentbord.

        Med min tolkning gar alla versionerna ihop, anser jag. Ingenting, menade Jesus, far hota omtanken om den okande nastan. Sa glom bort mamma och din ovriga familj. Jag tror Jesus menade allvar. Vi gor honom en otjanst om vi inte erkanner sadant som ger hans budskap trovardighet.

        Patrik

        Gilla

      • Staffanw skriver:

        Håller med dig, blev förvånad över Patriks beskrivning av Jesus. Som han förefaller enbart ha mött genom val av olika bibelcitat. Jag är ense med honom om att den Jesus han beskriver inte är särskilt sympatisk, och den Jesus hade knappast haft miljoner följare, eller blivit världens genom tiderna mest inflytelserika person. Lösryckta bibelcitat kan ge bilden av en nästintill galen och sinnessjuk Gud. Men för att få en samlad helhetsbild måste man nog läsa hela Bibeln, som är fylld av texter som pekar i en helt annan riktning. Och allt Jesus säger och gör måste tolkas i ljuset av när och till vem och vad syftet var med hans uttalande.

        Gilla

  9. Johan Löfgren skriver:

    Ja, vad gör livet värt att leva? Jesus förmedlade visserligen att vi ska älska varandra och på sätt och vis ge våra liv för varandra. Det förnämsta budet är dock att sätta kärleken till Gud först. Först därefter möjliggörs det andra – att älska sina medmänniskor.

    Jesus framställde sig också som sanningen och livet. Allt som finns till är till genom honom, och allt hålls samman i honom. Om vi alltså tror på de anspråk Jesus står för hittar vi pusselbiten som tycks fattas i livets varande och mening. Då finner vi även kraften till att leva upp till buden. Det är jobbigt då vi själva i vår egen kraft försöker, men med tron på Jesus upprättas kontakten med skaparen och lusten med mera kan infinna sig.

    Det här gör livet värt att leva. Liknelsen om Jesus som vinstocken och de troende som grenarna visar på att det riktiga livet är beroende av gemenskap med frälsaren. Utan den gemenskapen blir livet en ensam kamp att hitta identitet, lycka och mening, en brottningskamp som är uppenbar i vårt sekulära samhälle. Lyckoforskningen signalerar ett liknande budskap, exempelvis att se bort från sig själv och fokusera på andra för att erfara just lycka.

    I godnattbönen ingår ”lyckan kommer, lyckan går, du förbliver Fader vår”. Vi har ett samhälle som är i kris, ett samhälle som söker existentiell mening, ett samhälle som är utsatt för mer eller mindre märkliga tankefunder. Paradiset på jorden nås alltså inte genom regleringar (eller avreglerigar), utan genom att Gud träder in och ges utrymme i våra liv och därmed i vårt samhälle.

    Det ska vara Fader vår.

    Gilla

  10. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik. Det finns naturligtvis olika tolkningar av lycka och livsvärde, men som inte helt purung kvinna i Sverige år 2017 vill jag påstå, att de lyckligaste stunderna i livet uppskattar man sällan till fullo förrän efteråt, när man fått anledning att inte längre ta sin egen och sina käras livskvalitet, hälsa, säkerhet och liv för givna.

    Liked by 1 person

    • Hortensia skriver:

      Tillägger, att jag med decenniers hundägande bakom mig fortfarande blir lyckorusig av oxytocin, när jag interagerar med mina högt älskade vovvar, som – med tanke på samhällets våldsamt negativa utveckling, där importerad hund- och kvinnofientlighet gör livet som ansvarsfull hundägare allt riskablare – sannolikt kommer att bli mina allra sista.

      Aldrig hade jag kunnat föreställa mig, att dysfunktionellt vett- och ansvarslös, ”svensk” politik skulle tvinga mig – och väldigt många andra svenska hundälskare – till ofrivillig, förtida hundlöshet och därmed förknippad olyckligen försämrad livskvalitet.

      Liked by 1 person

  11. Björn skriver:

    Lycka för mej är att känna gemenskap med, och kunna ha ett ohämmat förtroende för, mina närmaste, mina vänner, grannar och medborgare i samhället, här där jag bor och lever! Att ha politiker och beslutsfattare, på alla myndighetsnivåer, jag kan respektera och känna förtroende för, samt en regering som värnar om Sverige och svenskarnas intressen i första hand, och resten av världen i andra! Inte tvärt om! Det var ett tag sen jag kände just lycka………!

    Liked by 3 people

  12. Kallle7 skriver:

    Jag tror på Jesus och hans levnadsråd, jag har levt ett hårt liv och gått en svår labyrint där kompassen oftast varit: Mår du bra av det du gör, så har du gjort rätt, mår du dåligt så har du gjort fel. Känner du ingenting så var det varken eller. Lyssna på vad du känner inom dig, hur känns det, vifta inte bort känslan eller bedöva den med alkohol eller annat.

    Mår du dåligt idag så försök analysera varför med ett bibliskt Jesus perspektiv över vad som är bra eller dåligt. fundera på vad har du gjort eller inte gjort och ta nya tag. Det räcker att man gjort en annan människa förargad eller ledsen. Be om ursäkt, ställ till rätta och försök låta bli att upprepa det imorgon.

    Man kan destillera ut en logik från det: Om det sämsta man kan göra mot andra och sig själv är att döda eller skada en annan människa. Så är det bästa man kan göra borde då vara att hjälpa, lindra och i bästa fall rädda livet på någon, kanske bara genom ord som får personen att byta spår i sitt liv.

    Jag har i åratal gått till ett särskilt ställe (Avgiftningen på sjukhuset) med enda avsikten att förändra personerna där genom att berätta om den väg ut från missbruk (AA) som jag hittat
    Många gånger så har jag lämnat de lokalerna gåendes på små moln i ett slags rus av lycka som hållit i sig resten av dagen.

    Och då vet jag att jag gjort rätt!

    Liked by 1 person

  13. Christer Carlstedt skriver:

    Det är nog litet förmätet att komma med nya infallsvinklar efter att ha konfronterats med några stora tänkare på området lycka.
    Fast vi kan dock konstatera att strävandet efter denna lycka, vari man än tänker sig att den består, har kommersialiserats å det grövsta. Man kan göra pengar på denna!
    Och det görs.
    Om någon är tillräckligt hungrig kan Du sälja fornat bröd till fullt pris!

    Kika litet på Platon och hans eros!

    Visst har de tankarna exploaterats in absurdum. Min Melodis Hjärtebibliotek, Fifty Shades of Gray och hela porrindistrin.
    Skulle man dessutom få för sig att var och en har rätten att åstadkomma sin egen lycka, så blir knappast våldtäkt något otänkbart.

    Personligen tycker jag nog att Platon här är litet grund. Mer vill jag nog se på bordet.

    Litet mer känsla har jag nog för Aristoteles. Huruvida lycka är det rätta begreppet för känslan när man råkar prestera ett toppresultat inom sitt gebit är jag kanske tveksam till. Tillfredsställelse ligger nog närmare till hands. Lite mallig också möjligen om någon applåderar min bedrift.

    Ändå tycker jag nog att Aristoteles skulle ha funderat ett varv till. Jag uppskattar i vart fall inte fullt ut tanken att lyckan skulle vara prestationsbaserad.

    Jesus strular till det med att introducera godhet i resonemanget. Man skall hjälpa andra. Det låter ju trevligt och rätt så bra.

    Genast infinner sig frågan vad som är hjälp. Är det hjälp att fixa matteläxan åt barnet eller är en rejäl åthutning och utegångsförbud tills läxan är gjord den bästa hjälpen?

    Är det hjälp att stoppa en peng i pappmuggen till tiggerskan utanför Willys som gnäller så ynkligt om mat till barnen där hemma på andra sidan Europa?
    Ingen som ser till att ungarna går i den obligatoriska skolan?
    En slant som gör att det växer upp en ny generation tiggare som skall sitta utanför Willys om tio-femton år med en hoper egna barn där hemma?
    Eller är det möjligen bättre hjälp att se till att de packar sig hem och sköter det de skall om än med små resurser?

    Är det möjligen så att serotoninkicken man får av att stoppa en femma i pappmuggen är ett sätt att köpa sig litet ”lycka”?
    En annan variant på att gå in och handla i klädbutiken eftersom man ju ser på alla affischer hur lycklig man blir av att äga just det fabrikatet av underkläder?

    Litet märkligt känns det nog när man kopplar lycka till att man gör eller presterar något.

    Vore det inte rimligare att man tänker litet på hur det kändes när man fick den där kramen alldeles utan anledning? Det är en rätt god karamell som dessutom varar mycket länge.

    Liked by 2 people

  14. Erling skriver:

    Vilket intressant ämne! Och inte helt fel med variation!

    Vi är ju individuella människor, i mångt och mycket lika men i sanning även olika.
    Du är ensam om din unika livsresa, ingen exakt parallell finnes! Vad som gör livet
    värt att leva måste därför vara personligt. Det som har hög prio för dig betyder
    inget för mig och vice versa.

    Allmänna faktorer må vara hälsa, graden av uppfyllda mål, och harmoni i relationer.
    Samt kanske den viktigaste, förmågan/gåvan att vara tacksam för det man har!

    Liked by 1 person

  15. Jaxel skriver:

    Intressanta och imponerande uppgifter om antalet läsare. Förlåt mig om jag ändå vill granska uppgifterna lite kritiskt. Handlar det verkligen om läsare eller kan det vara läsningar? Jag har givetvis i bakhuvudet hur jag själv läser här.

    Vissa dagar klickar jag själv på samma krönika ett antal gånger. Först för att läsa krönikan, sedan en eller flera gånger för att se om det kommit några intressanta kommentarer. Har jag dessutom kommenterat själv så tittar jag efter om någon kommenterat det jag skrivit.

    Jag är knappast ensam om detta mönster. Å andra sidan kanske vi som ”läser” på detta vis inte är en så jättestor grupp. Svårt att veta hur mycket en eventuell korrigering för sådant agerande skulle dra ned siffrorna. Om det nu alls behövs!?

    Liked by 1 person

  16. Bo Svensson skriver:

    Hjälpa andra håller ju inte. Den välinformerade inser att hjälper man en, stjälper man någon annan eftersom alla strävanden utöver livets nödtorft handlar om läget relativt andra.

    Nej, vi är spelare och den bästa hjälpen åt sina medmänniskor är att ordna väl fungerande spelregler som gör att det går den redlige väl och inte den som mördar och stjäl. – Det som väger tyngst där, är de globala spelreglerna för vad som skall berättiga att vinna terräng på andras bekostnad. – Om det är att vara flitig, fredlig och kompetent eller att framstå som ömklig och ha misslyckats att ordna fred och välstånd hemmavid.

    Begrundar man vad alla de andra djuren håller på med, handlar det om spel: De har hittat ett spel de gillar och klarar av.

    Nästan alla tror att det är fritiden som är essensen och jobbet ett nödvändigt ont man har för att få hem kosing och sedan när de äntligen har tillräckligt och kan göra vad de vill, gapar tomhet och tristess mot dem. – Man skall syssla med det man finner angelägnast och som man klarar av. – Alltid. – Pensionera sig är fel tänkt.

    Gilla

  17. Fredrik Östman skriver:

    Lycka är en signal från lustcentrum. Hur vi upprätthållbart stimulerar detta centrum måste vi (1) tänka ut en strategi för. Om vi inte har turen att (2) redan leva i ett fungerande samhälle.

    Vilket av dessa två alternativ är det lättare att lyckas med?

    Hybris är lyckans farligaste fiende. Rasera inte det som fungerar. Detta är nyckeln till lycka och framgång.

    Gilla

  18. Bengt skriver:

    Patrik:”Det ska fan vara moralfilosof”. Om man ska ta dig på orden så kan du väl vara ganska nöjd över att just den lede (en annan benämning på fan/djävulen) alltmer tagit över moralen.

    Gilla

  19. Walfrid skriver:

    Intressant med referenserna till den kristna tron.
    Min tro i det sammanhanget är att Gud trots allt skapade världen på sex dagar. Men vem kan säga hur lång en dag är för en som skapar universum?
    Jag tror när jag ser mig omkring att detta är och har länge varit den sjunde dagen och att Gud sover.

    Gilla

  20. Svarta skatten skriver:

    Jag blev viss censurerad.pga ett visst signalord men det är nog som det skall vara, det gäller att tygla känslorna för att vinna denna kamp..Patrik han sparkade omkull mitt sandslott, det måste man kunna ta.

    Nå jag kokar ner mitt långa inlägg till att konstatera att för mig så är en stor del av det som gör livet värt att leva är att jag själv kan bestämma över hur jag vill leva mitt liv. Punkt där.

    Liked by 1 person

  21. uppstigersolen skriver:

    Lycka är något man har en kort stund. Kanske en sekund eller några minuter. Att må bra kan man däremot göra under en längre tid. Även med ont i ryggen eller andra krämpor. En trevlig partner, några barn och barnbarn att umgås med, något som fyller en med glädje som ett intressant arbete eller fritidsintresse. Är man positiv i sig själv är det lättare att må bra. Att situationen just nu i Sverige inte är bra får man ju ta med i beräkningen men utan positiva tankar går det nog inte att må bra.

    Gilla

  22. MartinA skriver:

    ”Den största lycka en man kan känna är att besegra sina fiender och driva dem framför sig, att rida deras hästar och ta ifrån dem deras ägodelar, att se deras nära och käras tårdränkta ansikten och att ta för sig av deras fruar och döttrar.”
    Genghis Kahns åsikt i frågan enligt Rashid-al-Din Hamadani.

    Gilla

  23. Gunilla Solara Rundby skriver:

    .Livet är en ständig resa mot allt djupare former av lycka. Vad tidigare filosofer och profeter proklamerat – det tillhörde DEN tiden. Grundläggande dock – Sokrates: ”Lär känna dig själv och du lär känna hela Universum!”
    Vad Jesus sa – det skulle gälla tiden fram till Nu – Och nu är den stora vändningen, då allt det upplevda skall genomlysas och alla tudelningar – uppdelningar i gott och ont osv, skall smälta ihop och göras neutrala igen – så som ursprunget var – kärlek i uppdelad form. Belysa alla skuggor/mörker och se att dom är Ljus.(Och se att i det ”goda” finns lika mycket mörker)

    Lycka i dessa dagar – att se och lukta på och ‘dona’ med mina David Austinrosor och andra blommor när de kommer – att sitta stilla i soffan och känna ren ‘Bliss’ – Gudsnärvaro i precis allting. Sådana stunder kommer ibland.
    Några inlägg om Vägen till lycka:
    https://gunillasolara.wordpress.com/2014/05/06/att-komma-hem-till-sitt-sanna-jag/
    https://gunillasolara.wordpress.com/2017/01/09/the-engine-of-the-soul/
    https://gunillasolara.wordpress.com/2015/05/25/det-hela-ar-valdigt-enkelt/
    https://gunillasolara.wordpress.com/2014/02/23/vi-har-varit-laangt-hemifran/

    Gilla

  24. Kuckeliku skriver:

    Angeläget ämne, men analysen är förstås ganska amatörmässig. Det är fråga om svåranalyserade saker och det är tyvärr ingen som helst mening att kalla in någon ”expert” i form av någon svensk filosofiprofessor eller dylikt, eftersom deras analyser också rör sig på skräpnivå.

    Jag tror jag skall börja hålla ett öga på den här bloggen, men skulle verkligen uppskatta om det vore lättare att se skillnad på kommentarsresponser och nya kommentarer. Det måste väl gå att markera tydligare?

    Gilla

  25. Sixten Johansson skriver:

    I dag tänker man ut vad lycka och kärlek måste vara och försöker sedan materialisera det fortast möjligt. Självklart återstår snart bara ett tomt skal. Hellre bör vi acceptera och glädjas åt livet, försöka vända även det negativa till något gott. Oväntat kan vi då ibland känna lyckans beröring. Om vi griper för hårt och girigt, så förflyktigas lyckan.

    Likt Patrik vill jag kontrastera mot min egen erfarenhet och tillämpa vår tids logik och medvetenhet även på vördade filosofers tankar och religiösa dogmer och skrifter. Enligt min tolkning kan Platon ha rätt bara om han likställer Kärleken med Gud, alltså ett högsta väsen, en högsta kraft eller existens, som människan av egen fri vilja strävar mot, vill möta eller uppgå i.

    Om inget högre kan finnas än denna Kärlek måste Gud verka i allt levande och själv ständigt utvecklas. I praktiken kan Gud alltså även kallas Livet! Gud är evolutionen och all annan biologisk och andlig utveckling. Där kommer vi in på Aristoteles. Han har fel på en viktig punkt: inget kan nå sin fulla potential utan att härdas. Det som inte blir livskraftigt är ju inte fullkomligt. Därför kan man se det onda, orättvisa och ojämlika i världen som den skola vårt klena andliga jag behöver genomgå för att härdas och berikas under vår strävan mot fullkomning. Även vår småttighet och hybris måste hamras bort, tills bara äkta ödmjukhet och glädje över Livet återstår.

    Det lilla vi vet om Jesus måste vi fylla ut med vår intuition. Kristenhetens svenska ledare tycks inte ha någon andlig insikt alls, när de indirekt försöker framställa Jesus som en ren materialist, en socialist, som förespråkar tvångsmässig PK-indoktrinering, fördömelser av oliktänkande och missbruk av folkets ägodelar, förtroende och livsrum – för att de själva ska få framstå som goda! Jesus skulle låta piskan vina över alla dessa biskopar, präster och frikyrkopastorer, som vantolkar hans budskap och har förvandlat templen till rent materialistiska rövarnästen.

    Evangelierna har förstås ingen anledning att förklara den självklara grunden för varje samhälle och församling: ömsesidighet! Men på frågan vem som är ens nästa berättar Jesus om den barmhärtige samariten och frågar till sist vem som var rånoffrets nästa. Jo, den som har visat honom barmhärtighet. Uppmaningen är alltså dubbelsidig, både att visa barmhärtighet och att återgälda den. De som inte visade offret barmhärtighet har han inga moraliska skyldigheter mot, oavsett ställning och etnicitet!

    Jesus uppmanar oss att bli seende och vara tacksamma för livets rikedom, att alltid söka sanningen, att gå en andlig väg, att praktisera tålmodighet, barmhärtighet och kärlek, men absolut inte att offra oss! Hans liknelser handlar om den inre vägen, om det andliga förhållningssättet och hans intensitet förklaras också av att tiden förväntas bli kort. De som erbjuds och accepterar tron kan bli varandras nästa och försöka gå sin individuella andliga väg, men inga kristna eller hedningar kan och får påtvingas ”goda” tankar och gärningar! Det är just skrymtare och andligt oförstående religiösa ledare med liknande tvångsidéer och gärningsfixering som Jesus läxar upp.

    Ingenting alls hindrar ju Sveriges politiskt korrekttänkande biskopar, präster och pastorer att satsa sina pengar, hitta likasinnade och bilda egna kollektiv, göra vilka kärleksgärningar de vill, bara de inte offrar andras ägodelar, hälsa, liv och livsrum. Och alla andra utopiska materialister kan ju starta kooperativa företag i stället för att förbli snyltare och brassa med sin goda progressivism. Gör som antroposoferna, köp upp mark eller åk utomlands, visa upp era paradiskollektiv, föregå med gott exempel! Alla som predikar godhet på andras bekostnad, inte begriper hur gemenskaper fungerar och inte lever upp till sina egna maningar, är bara uppblåsta floskelfior och maktens narrar.

    Gilla

  26. Hovs-hallar skriver:

    Stort ämne. Och jag tycker de ovan refererade filosoferna verkade ha rätt ytliga svar.

    Såg ett TV-program om en afrikansk vildhund, en tik, som kommit bort från flocken och levde ensam. Denna vildhund fick för sig att adoptera en kull schakalvalpar, till schakal-föräldrarnas stora förfäran, de kunde dock inte sätta emot mycket då de var mindre och svagare. Småningom kom de dock att acceptera vildhund-tikens omsorger, då de kunde se vilken nytta hon gjorde för valparna.

    För denna vildhund var alltså instinkten att visa moderskärlek så stark att hon adopterade en helt främmande valpkull, tom. av en annan art. Om man kunnat fråga henne om begreppet ”lycka” hade hon troligen svarat att lycka för henne var att få ta hand om en kull valpar.

    Även vi människor styrs i hög grad av liknande grundläggande instinkter. Personligen var jag t.ex. i många år kroniskt deprimerad, och en av de saker som så småningom fick mig att må bättre var att jag blev far till ett barn.

    Jag hade dessutom ytterst dålig ekonomi förr, vilket troligen bidrog till depressionen — men att jag numera har det betydligt bättre ställt ekonomiskt tror jag är av mindre betydelse för mitt sinnestillstånd.
    Att ha pengar är såklart bra och praktiskt, men jag tror många har noterat att man inte blir ”lycklig” enbart av att ha det bra ekonomiskt. Däremot kan pengar eventuellt göra det enklare att följa sina medfödda instinkter (t.ex bilda familj), och alltså bli till ett instrument för att känna lycka.

    När jag fick mitt barn var jag dock ännu helt utfattig.

    Liked by 1 person

  27. Nina skriver:

    Vilket bra ämne, Patrik. Jag har ägnat en del konstruktiva, positiva funderingar åt ämnet hela dagen här! Visst har vi massor med filosofer, och vad man än kallar Jesus så var han rak och intressant. Tror att han tillhör de mest missförstådda i historien dock.
    Kan rekommendera Jacques Lusseyran’s självbiografi (”and there was light”) den är stark, får en definitivt att fundera över livet.
    En grabb i 30- talets Paris, som vid 8 års ålder mister synen i en olycka, utvecklar en sällsynt inre klarsyn, och under tyska ockupationen startar en massiv/modig motståndsrörelse.
    Tillbringar därpå ca två år i konc.läger.
    Och blir inte uppgiven, bitter, slocknar inte! En bok med många fina nyanser….. Vad är ljuset, egentligen? Hur finner man sitt eget inre ljus. Och (först) när man gjort det , kan man hjälpa andra att hitta sitt, om möjligt.
    Låter för mig som ganska nära livets mening!!

    Gilla

  28. Björn skriver:

    Lycka infinner sig när man, för en kort stund, lyckats stänga den mentala dörren till alla ens bekymmer, och snabbt klämmer två stora stark!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s