Rättsstaten måste kavla upp ärmarna

Widar_bild_casual

Widar Andersson skriver här i två texter om det eskalerande våldet. Den senaste tidens händelser, med dödsskjutningarna i Uddevalla och på Vårväderstorget i Göteborg, visar att rättsstaten nu på allvar måste kavla upp ärmarna.

Mördare med offerkänslor

Tre unga människor mördades i Uddevalla för två veckor sedan. Två av offren och de två misstänka mördarna som polisen har anhållit på sannolika skäl är som det brukar heta ”kända av polisen” och har tidigare dömts för brott som grov misshandel, övergrepp i rättssak och narkotikabrott. Exakt vad som hänt och vem som har gjort vad i just den här tragiska händelsen kommer förhoppningsvis att redas ut av polis och domstolar här framöver. Oavsett detta har ett antal unga liv släckts och förstörts för all framtid.

I kvällstidningarnas imponerande snabba nyhetsflöde väller det fram floder av människor som vittnar om hur ”snälla och fina” alla de mördade och de misstänkta gärningsmännen var och är. Vilket förmodligen är helt sant.

Jag har under cirka tio år av mitt liv bott och levt tillsammans med ungdomar med ungefär de sociala och kriminella bakgrunder som träder fram i Uddevallatragedin. Erfarenheterna från perioden på Hasselakollektivet är sammansatta; precis som de bör vara när det handla om mänskliga beteenden. En stark gemensam faktor som knöt samman många av de ungdomar jag har träffat under åren är hur som helst att de var både offer och förtryckare. Offer för en besvärlig barndom och ungdomstid. Ibland offer för ignoranta och uppenbart olämpliga föräldrar. Ibland offer för en skola som aldrig högg tag i dem i tid. Offer för ett rättssystem som bara lät deras ”småbrott” passera. Offer för sina egna medfödda och/eller förvärvade psykiska sjukdomstillstånd. Offer för obildning och okunskap.

Offer kan i vissa lägen också vara sällsynt råa förtryckare som trampar på andra människors känslor och livsrum utan minsta eftertanke. Föräldrar, flickvänner, lärare, socialtjänstemän, arbetsförmedlare, väktare, poliser; listan är lång på människor ur olika (yrkes)kretsar som vet vilka vidrigheter som kan begås av ”snälla offer”.
Var och en får ta ansvar för sina egna handlingar.

Att flera av de döda och de misstänkta har sin bakgrund i Mellanöstern kan inte seriöst anföras som vare sig förmildrande eller försvårande omständigheter. Däremot oroas jag mer av en film från mordplatsen som visas i danska tv 2. En stor grupp människor med synliga rötter i Mellanöstern ”stormar” platsen där poliser och rättsläkare arbetar bakom avspärrningsband. Poliserna får värja sig med batonger. En kvinna skriker att det är ”polisens fel”. Stämningen är upprörd. Filmklippet ger en ögonblicksbild av ett slags kollektiv och utanförskapsdoftande offerkänsla. Vilket bör betraktas som en samhällsfarlig tendens som bör tas på största allvar. Det är vi mot dom ända in i kaklet liksom.

Sådana gruppofferkänslor sliter på samhällstanken. Vilket skapar grogrund för nya förtryckare att växa till sig mot en fond av ändamålsenliga offerkänslor.

Vansinnet på Vårväderstorget

Vårväderstorget på Hisingen i Göteborg stod klart 1957. Torget var en del av den nya stadsdelen södra Biskopsgården som markerade framtidstro och inflyttning i den tidens Göteborg. Efter vansinnesdådet på Vårväderstorget där minst två unga människor mördades känns Vårväderstorget mer som en symbol för gravt utanförskap och grov kriminalitet.

Som var och en förstår så är det inte vem som helst som går in på en krog med vapen och börjar skjuta omkring sig. Det är allvarligt skadade och störda personer som gör sådana saker. Personer som helt lever i en kriminell värld där en helt annan rationalitet rådet än i det öppna samhället. De här unga männen leker krig ute bland vanligt folk med skarpladdade vapen. De är livsfarliga. Enligt trovärdiga källor är minst en av de mördade personerna en oskyldig civil människa – utan minsta koppling till Göteborgs gangstergäng – som var på krogen för att se på fotboll. Ett stort antal människor är skadade. Det kan inte uteslutas att flera helt oskyldiga människor finns bland de skadade.

Hur bisarrt det än kan låta så är kanske de civila offren på Vårväderstorget det som äntligen får den svenska rättsstaten att kavla upp armarna på riktigt. Vi ska inte blunda för att det finns en djupt rotad uppfattning mellan skål och vägg om att ”så länge de kriminella håller på och tar livet av varandra så är det väl inte hela världen”.

Med civila offer hamnar saken i en annan dager. Jag talar med många aktiva och samhällsengagerade göteborgare som är så upp över öronen trötta på handfallenheten som myndigheterna i Göteborg visat under de många år då gängkriminaliteten vuxit till sig. Insatserna har dominerats av ”käcka projekt” i parti och minut. Projekt som varit små, avskilda, inte så sällan ”snällistiska” och överlag som droppar i havet i det stora hela.

Några samlade, tuffa och uthålliga insatser mot kriminaliteten av polis, domstolar och fängelser har inte genomförts; i vart fall inte på ett rejält och verkningsfullt sätt. Det är ingen oöverstiglig uppgift att rensa upp i Göteborgs gängkriminalitet. Saken är att det behöver göras.

Kanske kan vansinnet på Vårväderstorget bli det som triggar igång rättstaten på allvar.

Texterna har tidigare varit publicerade i Folkbladet och på folkbladet.se

En reaktion på ”Rättsstaten måste kavla upp ärmarna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.