FRÅGAN:
Hej Katerina!
Jag är en man i 50-års åldern som har funderingar kring mina, både icke önskvärda men tyvärr behagliga sexuella fantasier som jag haft sedan barndomen. När jag försökt prata öppet om dessa med vänner och bekanta blir jag missförstådd och får känslan av att andra ser mig som konstig eller t o m psykiskt sjuk. Jag är så långt ifrån konstig och psykiskt sjuk man komma enligt de som känner mig på rätt sätt!
En ny studie indikerar ett samband mellan autism och könsdysfori, något som väcker nya frågor om ökningen av könsbyten i västvärlden.
Studien leddes av dr Steven Stagg vid Anglia Ruskin University i England och omfattar 177 personer. Bland de studiepersoner som identifierar sig med sitt biologiska kön hade fyra procent fått diagnosen autism. I gruppen ickebinära eller transsexuella var 14 % diagnosticerade med autism.
Vare sig klimatfrågan finns i verkligheten eller inte så är den framträdande i samhällsdebatten. Det tvingar oss alla att förhålla oss till den.
Det finns, verkar det, två extrempositioner. Å ena sidan står Greta-falangen som satsar på panik till varje pris oavsett konsekvenserna. Å den andra återfinns de radikala ”klimatförnekarna” vilka jag hellre skulle kalla problemförnekarna. Hos mig själv märker jag en tendens att ansluta mig till problemförnekarna med argument som för det första att klimataktivisterna inte vet något och för det andra att de som vet något, arméerna av engagerade klimatforskare, har solida personliga incitament att överdriva hoten för att få större budgetanslag. Ingen av dessa extrempositioner känns särskilt tillfredsställande.
Igår inledde jag ett blygsamt försök att skapa en helhetsbild över de problem vi diskuterar eller kanske omedvetet aktualiserar i vår samtida samhällsdebatt. Jag började med några frågor som kan beskrivas som abstrakta eller teoretiska. Naturligtvis dök det efteråt upp ännu ett problem i huvudet som måste nämnas. Finns det något vi talar så mycket om idag som kategorier och generaliseringar?
Vår moderna tid vill vara individualistisk. Vi har en etik som säger att ingen får bedömas utifrån grupptillhörighet (kön, klass, sexualitet, osv.). Att kategorisera människor är orättfärdigt. Allt ska hänföras till individen.
Konspirationsteorier är ett ämne som väcker känslor, minst sagt. Den 18 juli skrev Richard Sörman om teorin om en grupp mäktiga som ligger bakom krig, massinvandring, klimathysteri med mera i syfte att upprätta en global diktatur, även benämnd New World Order. Sörman avfärdade denna teori, som han benämnde teorin om ”globalistmaffian”, som snömos. Jag kan inte annat än att instämma: detta prat är ofta ett utslag av intellektuell lathet.
I kommentarerna under Sörmans artikel dominerade dock de konspirationstroende.
Det kan vara dags att försöka skapa sig en helhetsbild över den samtida debatten. Vissa ämnen eller problem tycks återkomma hela tiden. Först kan det vara bra att identifiera några vanligt förekommande abstrakta problem. Det handlar bland annat om nödvändigheten av att upprätthålla en balans mellan ytterligheter, om skillnaden mellan praktisk realism och teoretisk idealism samt om hur kvantitet blir kvalitet när kvantiteten blir för stor.
Jag tänkte försöka skapa mig en helhetsbild över de problem vi diskuterar i dag i Sverige. Det finns några ämnen, eller några perspektiv, som hela tiden aktualiseras i debatten.
Det är inte bara i Sverige som politikerna vill höja pensionsåldern för medborgarna. Även Frankrike vill höja den allmänna pensionsåldern, från 62 till 64 år.
Det nya pensionssystemet förväntas träda i kraft år 2025, men regeringens rådgivare Jean-Paul Delevoye säger att arbetare fortfarande kommer att kunna gå i pension vid 62, men att de måste arbeta till 64 för att få full pension.
På uppdrag av bland andra den norska finans- och försäkringskoncernen Storebrand har konsult- och revisionsbolaget PwC gjort en studie om sambandet mellan ekonomiska faktorer, till exempel lönsamhet, och de privata bolagens kvinnopolitik, till exempel andel kvinnor i styrelsen. PwC har undersökt de 65 största börsnoterade bolagen i Norden. Så här sammanfattas resultatet av sajten realtid.se:
Nordiska bolag med kvinnor i styrelsen och i ledningen presterar bättre och är mer lönsamma än andra bolag.
Bostadsfrågan, nästan alltid bestämd som social bostadspolitik, har länge varit ett mycket viktigt inslag i offentlig debatt och verksamhet. Redan i början på förra århundradet formulerade statliga utredningar riktlinjer för bostadsbyggandet. (I början på denna text beskrevs läget då – som var mycket likt dagens). Bostadsbrist och höga hyror ledde till grundandet av HSB och Riksbyggen. Kommunerna skaffade sig direkt inflytande på bostadsproduktion och bostadsmarknad genom sina allmännyttiga bostäder. På 1930-talet var bostadsstandarden i Sverige bland de lägsta i Europa. Fyra årtionden senare var den bland de högsta.
Jag är torsk på flotta, schweiziska klockor. Jag gillar märken som Jaeger le-Coultre, IWC, Audemars Piguet och Rolex. Jag är inte fanatiker, men jag försöker hålla koll på vad som sker i branschen, nya modeller och sådant.
Nyligen upptäckte jag en stor händelse, ett helt nytt märke, CODE41, som marknadsförs med visst eftertryck. Jag vågar slå vad om att detta nya märke kommer att bli en flopp, inte för att det skulle vara något fel på klockan utan för att företagarna bakom märket inte fattat den flotta klockans psykologi. I sista hand är det en fråga om människosyn. CODE41-gänget verkar tänka som en kommitté bestående av folk från IKEA och Konsumentverket.
Portugal har dragit in utfärdandet av visum för iranska medborgare av, hittills, ospecificerade säkerhetsskäl. Utrikesminister Augusto Santos Silva är mycket förtegen om anledningen till åtgärden men sa tidigare i veckan att det inte beror på någon ökad spänning mellan de båda länderna.
Ibland hördes Eddie Meduza genom väggen, ett ”hemtrevligt” dunkande som avslöjade att min granne Kurt var hemma. Han brukade vara borta någon månad i stöten som kock på ett atlantgående fartyg, men fick sällan gå iland eftersom containrarna numera lastades av och på med häpnadsväckande effektivitet, ofta långt ute till havs. När han var hemma lyssnade han på Eddie Meduza, läste böcker om kända kriminalfall och bjöd mig vid något tillfälle på en burköl framför teven.
En upprymd, förväntansfull stämning råder den här veckan bland de tre-fyra miljoner invånarna i Ukrainas huvudstad. Landet håller på söndag ett hastigt påkommet parlamentsval som ska befästa den nyvalde presidentens ställning.
På Maidan – Självständighetstorget på vilket envetna demokratidemonstranter åren 2013 – 14 slet Ukraina ur den ryske presidenten Putins grepp – hörde jag Dennis, en ung man inom turistnäringen, säga:
”Vi måste ge honom en chans.”
På grund av ett antal olyckliga omständigheter blev den stenrike Pierre Besuchov, huvudpersonen i Tolstojs Krig och Fred, fånge hos Napoleons trupper efter det ryskfranska slaget vid Borodino år 1812. Erfarenheten förändrade honom i grunden. Tidigare hade han betraktat allt som ”begränsat, smått, vardagligt, meningslöst.” Men hans lidanden som krigsfånge hade lärt honom ”att se det stora, eviga och oändliga i allt, och han gladde sig åt livet i dess rika och evigt skiftande mångfald”.
Igår den 19 juli skrev en krönika här på Det Goda Samhället i vilken jag spekulerade om inte det arabiska ordet ”eid” kunde ha ett latinskt ursprung. I den romerska kalendern kallades månadens mittdag ”idus”.
Ordet ”idus” är mest känt eftersom Julius Caesar år 44 f.Kr. mördades i mitten av månaden mars, den 15:e mars eller ”Idus Martii”.
I Shakespeares pjäs från 1601 varnas Caesar av en spåman med orden ”Beware of the Ides of March!” eller i Hagbergs översättning ”Tag dig i akt för Idus Martii!”
Den transsexuella tyngdlyftaren Lauren Hubbard, 41, vann nyligen två guldmedaljer och en silvermedalj vid en tävling i Samoa.
Många kvinnoorganisationer oroas nu över vad som kommer att hända med damidrotten då biologiskt födda kvinnor får konkurrens av kvinnor som tidigare varit män och har en annan fysik.
Gårdagens text om konspirationsteoriernas funktion i en svårbegriplig tid väckte ont blod hos somliga. Skulle vi själva vara våra värsta fiender? Ja, på sätt och viss är det faktiskt så. Vem kan styra oss om vi inte låter oss styras? Vem kan hunsa oss om vi inte låter oss hunsas?
I går skrev jag en text här på Det Goda Samhället där jag hävdade att de konspirationsteorier som florerar kring globalistiska agendor förklaras av att vår samtid är så absurd att den inte låter sig förstås.
Först var det korna som bajsade och pruttade för mycket och förstörde klimatet. Sen var det de vita männen som åt för mycket kött och förstörde klimatet. Sen var det våra hundar som var klimatbovar eftersom de är köttätare. Och nu har turen kommit till halloumin. Ja, du hörde rätt – halloumin. Och det bådar inte gott för framtiden.
Halloumi är en (cypriotisk) ost som är lite seg och salt och som lämpar sig mycket bra för stekning och grillning eftersom den inte smälter utan bara blir härligt knaprig på ytan. Ett självklart vegoalternativ för trendkänsliga klimatsmartisar sen flera år tillbaka, gärna i kombination med en förebrående blick mot de förlegade vita män som lagt en köttbit på tallriken.
Varför skriva om ett mord som ägde rum i mitten av mars i mitten av juli? Jo, för alldeles nyligen så firade jag en väns födelsedag. Jag skulle säga några ord på kalaset. I detta syfte tog jag reda på vilken dag han var född – en tisdag.
Min vän föddes alltså på en tisdag, på guden Tyrs dag, i månaden juli. I Nordisk familjebok beskrivs Tyr som den asagud ”som är djärfvast och modigast och råder mycket för seger i strider”. Romarna kallade tisdag ”dies Martis”, Mars dag, efter krigsguden Mars.
För en tid sedan inledde jag en text på följande sätt:
MORDET – DET ENDA SÄKRA, OM INGA REGLER FINNS
Rubrikens innebörd illustreras gång på gång, nästan dagligen, när konflikter skall lösas i invandrargettona. Också i andra sammanhang, till exempel vid uppgörelser på gatan utanför någon krog i centrum, görs konflikter upp enligt likartad logik: misshandeln av den redan till marken slagne fortsätter trots att denne är försvarslös.
Det var så himla kallt, blåsigt och regnigt på sommarstället i Bohuslän att jag bestämde mig för att ta semester från semestern och resa till Lissabon. Tre saker förvånar en svensk i Portugal varav jag ska fördjupa mig i den tredje. Den första är att det står en polis i nästan vartenda gathörn, i varje fall i centrala Lissabon. Polisbilar och poliser på motorcykel syns också rätt ofta.
Den andra saken är att det knappt finns några asylmigranter. Många utlänningar finns förstås, det kan vara pensionerade svenskar, det kan vara damerna från Nepal som städar på mitt hotell, det kan vara turister från hela världen, men asylanterna är få vilket många hävdar beror på att det saknas ett hyggligt utvecklat bidrags- och välfärdssystem i landet.
Jag brukar säga att demokratin består av två komponenter: dels medborgarnas rätt att i val utse sin överhet, dels ett antal skarpa förbud för den valda överheten att kränka de fri- och rättigheter som medborgarna i grundlagen särskilt identifierat, till exempel yttrandefriheten, näringsfriheten och egendomsrätten.
Men vid närmare eftertanke inser jag att det inte räcker med dessa två rekvisit för att en samhällsordning ska kallas demokratisk. Det finns nämligen alltid en risk för att pacta turpia – skamliga överenskommelser – uppstår mellan statsmaktens olika grenar.
Konspirationsteorierna blomstrar just nu på sociala medier: en globalistmaffia styr utvecklingen mot en världsomfattande diktatur. Men varför just nu? Varför dessa naiva teorier om hur lätt det skulle vara att manipulera en hel värld? Kanske för att människor aldrig haft så svårt att förstå vad som händer i deras eget land. Om inget går att förstå får man skapa förståelsen själv.
En konspirationsteori är en förklaring på något som framstår som både omotiverat och obegripligt. Den kan till och med syfta till att förneka det omotiverade och obegripliga. Ouppklarade mordfall på kända personer brukar leda till en mängd spekulationer om bakomliggande sammansvärjningar.
Just nu cirkulerar några bilder på Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg i färd med att checka in sig och sin familj på flygplatsen för att påbörja semestern. Bilderna väcker stor uppmärksamhet och det är kanske inte så konstigt. Det är inte så förfärligt längesen som han konstaterade att ”folk som flyger borde skämmas” på Twitter.
Den tweeten var förvisso en push för en artikel i tidningen, skriven av någon annan, men det framgår inte förrän man faktiskt följer länken. Därför förknippas citatet starkt med Anders Lindberg, och det inte omöjligt att han – i alla fall fram tills nu, när han ertappats med att göra sådant som andra borde skämmas över – tyckte att det kändes ganska schysst. Flygskam är ju ändå det trendigaste av allt just nu.
I Storbritannien ska mördare, rånare och vissa sexbrottslingar, som har tillbringat åratal i fängelse, inte längre att behöva berätta för sina arbetsgivare. Justitieminister David Gauke vill ”ta bort stigmat från fängelsedomar”. Tusentals grova brottslingar kommer att ha ett helt fläckfritt förflutet när de kommer ut.
Enslingen Anders, 82 år, dog dagen efter att han skjutsats hem från sjukhuset, den fjärde juli 2019. Han dog i sin säng i sin ensamhet, i sitt nedgångna föräldrahem ute på landet.
Anders är ett påhittat namn för att skydda hans identitet. Han var morbror till en vän.
I början av juli ringde han min vän och berättade att han var på den mellanstora stadens sjukhus. Han hade fått bältros som kan göra väldigt ont. Denna åkomma drabbar ofta äldre då immunförsvaret är svagare. Virus från barndomens vattkoppor får kraft att blomma ut.
Folk i vår tid tycks anse att allting numera går fortare. Det sker fler betydelsefulla händelser per år än det tidigare gjorde. Livet antas förut ha lufsat på i samma gamla hjulspår sekel efter sekel.
Jag tror på att tekniken för några hundra år sedan växlade in på ett snabbspår som människan inte fått uppleva sedan skapelsen. För det mesta har detta varit en välsignelse även om det ibland känns lite onödigt som när iPhone modell 400x efter bara några år ersätts av modell 400x Alpha. Men med tanke på de fördelar som lanseringen av Herr Google medfört avser jag att förlåta även modell 400x Beta Super.
När hon försökte stoppa Nuonaffären – statens största och sämsta affär genom tiderna – blev hon känd som Sveriges bråkigaste kvinna. Nu ger hon sig in i klimatfrågan. Det Goda Samhället intervjuar Elsa Widding, som strävar efter en klimatdebatt baserad på saklighet och vetenskap istället för alarmism och känslor.
– Klimatfrågan har utvecklats till en mångmiljardindustri. De alarmistiska budskapen som framförs av media är kraftigt vilseledande mot både beslutsfattare och allmänhet. Det har gått så långt att frågan knappt tål att debatteras, skriver hon i förordet till sin nyutkomna bok Klimatkarusellen – vilka frågor kan besvaras?
Mina samtal med min portugisiskafröken utvecklas ofta till ett slags sociologiska seminarier där vi jämför våra iakttagelser av Brasilien, Sverige och USA, där hon tidvis bor (eftersom hennes man är amerikan). Med dessa tre hållpunkter kan man rätt väl pricka in hur det står till även i det övriga västerlandet som inte avviker sådär särskilt.
Frökens pappa var tandläkare och mamma språklärare i delstaten Minas Gerais. Jag känner igen mig precis från min egen barndom i medelklassen.
Voltaire var ironins mästare. God ton i debatten var inget som bekymrade honom. Den ironiska effekten blev som starkast när Voltaire skrev som om han accepterade sina motståndares argument men i realiteten påvisade deras totala absurditet. Hur hade han beskrivit dagens Sverige? Kanske genom en oskuldsfull DN-journalists ögon som skriver som om Sverige kunde bli vad Voltaire skulle kallat ”den bästa av alla möjliga världar”.
Voltaire var, som många vet, en fransk upplysningsfilosof som på 1700-talet kämpade mot maktmissbruk, rättsröta, vidskepelse och vad han betraktade som människans allmänna dårskap.
