Anders Leion: Stultokrati

Anders Leion

Vi lever inte i en meritokrati, trots att denna ordning var tänkt att ersätta det gamla privilegiesamhället. Den mest förtjänstfulle skulle befordras, inte den med bäst förbindelser och anor. Kanske har detta ideal aldrig varit uppfyllt. Nu har vi hursomhelst avlägsnat oss långt därifrån och försätter allt längre bort. Vi lever i en allt mer uttalad stultokrati (meritus, den förtjänstfulle – stultus, den dumme).

Det är inte första gången i historien detta sker. De egyptiska faraonerna var så ingifta att de led av svåra både mentala och fysiska problem. De europeiska kungahusen blev med tiden också mycket ingifta, vilket ledde till galna kungar på tronen i till exempel Danmark och England. Dock skyddades både Egypten och de europeiska länderna av att det fanns kapabla ämbetsmän, som kunde hålla emot galenskapen, när den uppenbarade sig.

Annorlunda är det i vårt samhälle, det svenska. I det nya årtusendet tultar landet fram på osäkra ben och gången blir inte särdeles säkrare allteftersom år läggs till år. Snarare blir gången mer osäker. Orienteringsförmågan försvagas och varseblivningen har blivit så osäker att varje liten tuva blivit ett stort hinder.

Hur kan det komma sig?

Våra offentliga beslutsfattare har allt sämre utbildning. De har allt mindre erfarenhet från verksamheter utanför partipolitiken. Detta förstärks av att de blivit allt yngre. Unga, oerfarna och obildade människor är lätta offer för olika romantiska irrläror.

Den erfarenhet de får i sitt politiska värv blir allt mer irrelevant, allt mer skild från andra människors erfarenhet. Eftersom alla ledande politiker liknar varandra har de inte något konkurrensmedel som gör att en enskild kan utmärka sig. De blir därför allt mer statusberoende, det vill säga att deras värde på den politiska börsen bestäms av vad andra i branschen anser om dem. Det är därför de är så ängsliga, så fega. De har inget att sätta mot klasskamraternas dom. Det mycket lilla fåtal som har någon egen kapacitet ses därför omedelbart som ett hot. De sparkas ut ur den instängda gemenskapen. Det hände Mauricio Rojas.

Denna deras bräckliga status kan däremot hotas av andra, som hämtar sitt värde från kunnande i något mer påtagligt värv. Detta är en av förklaringarna till det en gång berömda svenska utredningsväsendets förfall. Politikerna vill inte ha sakligt välgrundade utredningar, som redogör för förväntade följder. I så fall skulle de ju inte kunna styra processen dit de vill.

Politikerklassen befolkas alltså av allt sämre utbildade, allt mindre erfarna människor som, väl medvetna om sina brister, avskärmar sig för att dessa brister inte skall avslöjas av praktiskt verksamma eller i ämnet på annat sätt väl förtrogna medarbetare. (Tyvärr finns det också de som av ungdom, oerfarenhet och obildning inte ens är medvetna om sina brister. De är lika självsäkra och övertygade om sitt osvikliga omdöme som de tonåringar de nyss var).

Detta är en ständigt fortgående process som omformar den svenska offentliga sektorn och den svenska politiska apparaten mot en allt mer uttalad stultokrati.

Detta är också förklaringen till den svenska skolans ständiga misslyckanden och till den svenska sjukvårdens allt större problem (Nya Karolinskas problem förklaras just av osäkra politiker, som inte velat ge kunniga läkare inflytande i omdaningen – däremot om vården okunniga konsulter). Stultokratin drabbar alla områden, inte bara skolan och sjukvården, men jag nöjer mig med dessa två exempel.

Stultokratin verkar inte bara nedbrytande på olika sakområden. Den förgiftar framförallt det offentliga samtalet och möjligheterna för gemene man att orientera sig och fatta välgrundade beslut om partival och annat. Det finns inte längre någon saklig samhällsdebatt. Den har ersatts av statsmedias flamsprogram, som visserligen låtsas behandla frågorna seriöst, men i själva verket bara vill och bara kan erbjuda underhållning. Det är inte bara producenternas och programledarnas fel. De kan inte få tag i några kunniga debattdeltagare band politikerna, eftersom några sådana inte finns.

Det finns en svag medvetenhet om läget. Från olika håll efterlyser man en mer saklig och seriös samhällsdebatt. Men man kan bara uttrycka önskemål om en sådan. Ingen vet hur man skulle kunna åstadkomma en förändring.

Det gör inte jag heller. Var skulle man finna den kunskap om frågorna, det mod att dryfta också kontroversiella frågor och den oavhängighet gentemot etablerade intressen, som skulle kunna räta upp debatten?

Det finns inget hopp att hämta från utbildningssystemet. Det producerar allt mer utslätade och varandra liknande individer, som styrs mot allt mer politiskt korrekta områden i sin forskning och undervisning.

Inte heller kan etablerade massmedia bryta upp det rådande tillståndet. De förstärker i stället den politiska korrektheten och förkväver varje försök till utbrytning från detta.

Kanske kan en förändring komma nedifrån. Numera är den enskilde inte helt beroende av den politiska makten och de etablerade medierna. Trots alla försök verkar det vara omöjligt att helt censurera nätet. Numera är inte massmedias journalister och fotografer först vid en händelse. Det är de som varit med eller stått runtomkring- och de kan berätta själva på nätet.

Stultokratin verkar genom mörkning, genom att hålla undan de informerade och kunniga, genom att stänga ute den verksamme från hans verksamhetsfält och lyfta upp avgöranden och information till den politiska sfären ovanför. Detta blir allt svårare. Skolans och vårdens kris kan inte längre avhandlas bara i slutna rum.

Misslyckandena beskrivs gång på gång av dem som själva utsätts för bristerna i verksamheten. Ändå är stultokratins makt mycket seg. Skolan kommunaliserades av olika skäl. Ett var att det skulle vara ett slags decentralisering. Skolans verksamhet skulle komma närmare dem den berör och därmed passa dem bättre. (Det som skett och sker på skolans område, som en följd av skolpengens införande, skulle också kunna ske inom sjukvården, vilket Patrik Engellau visat). Resultatet blev det motsatta. Kunskaperna och erfarenheterna i det förut statligt styrda systemet försvann. Den lokala stultokratin slog till.

Ändå, när allt fler bilder och berättelser kommer fram om skolans misslyckanden – ofta trots att rektorer och kommunalpolitiker försökt hindra det – kommer den statliga tvångsmakten som uttrycks i skolplikten att undermineras och till sist försvinna. Kvar blir lärarna och deras med tiden förhoppningsvis större kunnighet. De odugliga lärarna kommer att försvinna därför att informationen mellan föräldrarna kommer att avslöja dem. De skolor där de finns i för stor koncentration kommer att läggas ned. Allt detta skulle i ett annat politiskt system kunna ske mycket snabbare – men stultokratin är seg

Inaveln inom de egyptiska och europeiska monarkierna miste sin betydelse därför att en annan politisk ordning avlöste dem. Nu blir det svårare. Någon ny ordning skymtar inte. Men man ska inte underskatta det undermineringsarbete som sakta och i tysthet sker nedifrån.

61 reaktioner på ”Anders Leion: Stultokrati

  1. olle holmqvist skriver:

    På 60-talet sa vi bl a att de politiska ungdomsförbunden först och främst var äktenskapsförmedlingar. Kan det ha med saken att göra ? Att man i sitt familjeliv
    mornar, kvällar helger gnuggar sina åsikter med en som tycker likadant ? Ständigt får bekräftat att man har rätt ?

    Gilla

  2. Fredrik Östman skriver:

    Visst men de som först kommer att befria sig från statens ”skolplikt” är de muselmanska utlänningarna. Och deras kriteria för en bra lärare skiljer sig markant från våra.

    Det upplysningstänkande som har byggt upp och förorsakat stultokratin vägrar att förstå Humes upplysning att man inte kan härleda hur bra något är ur fenomenet självt. När man låter fientliga främlingar utbilda sina framtida stormtrupper på sin egen bekostnad i den enfaldiga tron att de automatiskt kommer att välja att bli dumdryga svenskar är man själv ännu fast i den stultokrati som man tror sig därmed ha undkommit.

    Nej, vi måste agera metapolitiskt. Vi måste uttrycka en välgrundad mening. Vi måste ha starka åsikter och agera efter dem. Vi måste slita i Overton-fönstret. Politik är att vilja, som någon vettvilling sade.

    Gillad av 8 personer

    • Aha skriver:

      Det skulle räcka med att sådana som vi som läser Det Goda Samhället organiserade oss. Vi skulle t.ex. kunna pulvisera PK-isternas påstående med fakta och logiska, förnuftiga resonemang. Vi skulle kunna göra undersökningar/gräv. Vi skulle få in visselblåsare som med översikt kan vittna hur det är inom våra skattefinansierade välfärdsområden.

      Nyckelordet är organisering en insats som trevligt nog innebär marginella kostnader.

      Gillad av 6 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        Men vi måste sluta tro att det löser sig självt, speciellt om vi grundar denna tro på uppfattningen att den civilisation vi hade innan, den kultur vi hade innan, kommer att återuppstå på grund av att den är objektivt korrekt. Det är denna uppfattning som ligger till grund för liberal hybris och tankar om att historien tagit slut och att utlänningar blir svenskar genom att åka tunnelbana.

        Gillad av 9 personer

      • Min strand skriver:

        Hur då? Var konkret, SD är redan organiserade, Afs också. Swebbtvs konferenser är väl början på vad DGS kunnat bli eller ansluta sig till, men vad är genomslaget i systemmedia? Noll. Jag tror att du har fel, jag har enligt egen mening pulvriserat pk-istiska argument i 12år men det är mycket lätt för etablissemanget att besegra, man ignorerar oss helt enkelt. Så gjorde alla ledarskribenter jag skrev till i två år, Arpi skriver nu, snart 12 år sedan antydningar om sådant jag skrev till honom då.

        Andra, som SD, har insett detta än längre.

        Vad precis är det du menar AHA? Det saknas forum eller arenor där man kan krossa pk-isterna, detta är helt medvetet förstås. Åkesson har väl pulvriserat 7-klövern mycket länge i riksdagen men taktiken är alltid samma, möt inte sakargumentet och antyd nazism, alltid, alltid, fast det är socialdemokraterna och centern som har legat närmst nazism och rasism i Sverige, men hela massmedia står och räddar bollarna och ignorerar argumenten. Det sker helt enkelt inget meningsutbyte. Det enda som hjälper än så länge är att rösta mot, dvs för SD, Afs, eller MED.

        Gillad av 12 personer

      • Aha skriver:

        Till min strand
        Gå in på
        https://lastips.se

        och läs igenom information som handlar om oss som står bakom Lästips.

        Vi saknar inte konkreta arbetsuppgifter.

        Vad betr. SWEBBTVs ”användar”-konferenser tycker vi att de är utmärkta initiativ.

        Gilla

      • A skriver:

        Visst AHA, men varför inte börja med en kopp kaffe??.. Men det tycks vara oöverstigligt, och det är samtidigt beviset för att det mesta bara är helt vanligt gnäll. Vekt svenskt gnäll, som pekar på att det måste bli värre. Ja visst sanning är lite jobbiga grejor så jag rekommenderar att inte gilla. 🙂

        Mvh A

        Gillad av 1 person

      • Matte skriver:

        @ Östman kl 9:11

        Oerhört viktigt och välformulerat.

        Problemen som eliten försett Sverige med bör inte uppfattas som en grop på vägen, och något som bara stör tillfälligt.

        De kommer troligen kasta in landet i en helt ny riktning som vi inte har en aning om vad det blir. Bättre? Tveksamt.

        Civilisationer kan ta en mängd oförutsägbara riktningar, precis som evolutionen. Särskilt när de störs. Spengler har en del att säga om detta.

        Gillad av 1 person

    • Kalle skriver:

      Lite fake news. Jag har hört att elaka tungor föreslår Socialdemokraterna att byta namn till. Socialstultokraterna, vilket passar mycket bättre.

      Gilla

  3. Elisabeth G skriver:

    Mycket bra analys! Jag hoppas att du har rätt i de förhoppningar som uttrycks i de sista styckena. Enligt min egen erfarenhet börjar det röra på sig bland folk men det går tyvärr långsamt. Ännu är alltför många blinda för vad som sker.

    Gillad av 2 personer

  4. PV544S skriver:

    Det var på tiden att idiotin fick en intelligent sammanställning. Visserligen en-på-ytan iakttagelse men nu kanske en djupare analys kan komma. Människans plats och hur människan kan utvecklas.
    Kyrkan har också drabbats av stultokrati, där borde restaureringsarbetet börja, om något nytt och utvecklat samhälle skall kunna skapas. Istället kommer naturligtvis alla andra lösningar att prövas först i stultokrati, innan man till slut hamnar i religionens kärna. Arma folk.

    Gillad av 1 person

  5. Tomas skriver:

    Värre har det blivit när de dumma skall anställa ännu dummare, dels som belöning för lojalitet i nätverken, dels för att inte vara ett hot mot de dumma som sitter på de finare taburetterna. Vi har redan, likt ett annat europeiskt land i kris, stora skattefinansierade yrkesgrupper som är helt onödiga men som används som belöningssystem. Jag har på nära håll sett att CV:n med höga utbildningar och dokumenterad kunskap numera är ett hinder för anställning. Die dumme schweden är ett faktum.

    Gillad av 3 personer

    • Elisabeth G skriver:

      ”Jag har på nära håll sett att CV:n med höga utbildningar och dokumenterad kunskap numera är ett hinder för anställning.”

      Visst är det så. Jag har haft världens bästa chef. När han gick i pension tillsattes en ganska dum chef. När hon slutade tillsattes en ännu dummare. Då hade jag slutat på den arbetsplatsen men när jag fick reda på det skrattade jag rakt ut. Jag kände henne mycket väl och hade svårt att se någon mera olämplig, både vad gäller yrkeskunskaper och ledarskap.

      Den som vill bli chef i dag får nog förnedra sig till att ta fram sina sämsta egenskaper. Slicka uppåt och sparka nedåt och åt sidorna.

      Gillad av 7 personer

      • Tomas skriver:

        Tragiskt. Jag har t.o.m. rått en förtvivlad att dölja en hög examen för att testa ifall chanserna till anställning skulle öka.

        Gilla

      • Ms skriver:

        Har samma erfarenhet. Jag gömmer mig numera. Obekväma sanningar kan numera endast komma från konsulter och då är det redan förbeställda obekväma sanningar.

        Gillad av 1 person

      • Jan Molin skriver:

        En fråga: skriver ni om det offentliga: stat, landsting och kommun eller det privata näringslivet?
        Tillsvidare antar jag det förstnämnda. I och med den stora utbildnings-”explosionen” mot slutet av 60-talet där alla skulle genomgå en kunskapsnedbantad gymnasie- och universitets/högskoleutbildning så måste dessa ju anställas någonstans. Då myntades väl det också numera väldigt använda uttrycket ”skapa arbetstillfällen”!
        Till skillnad mot det privata som anställer och säger upp vid behov så anställer det offentliga enligt beskrivningen ovan och i skrivningarna nedom.
        Det vi troligen upplever i Sverige idag, och i ökande takt framöver, är nog slutet på Sverige som allmän välfärdsstat. Det har nog inte bara med massinvandringen att göra, denna påbörjades ju redan 1975 av Palmes S och de andra partierna. Men förfallet skyndas naturligtvis på i hög grad av denna.
        Inget land kan låta andra länders invånare bara komma och bosätta sig i landet, utan att de måste försörja sig själva! De har fått och får från början och, utan tidsgräns, tillgång till vår av oss svenskar betalda allmänna välfärd.
        Men att döma av de allmänna valen så anser de flesta etniska svenskar och utlänningar med rösträtt att så ska det vara.

        Gillad av 2 personer

      • Elisabeth G skriver:

        Jan Molin,
        jag skriver om statlig sektor och förändringen skedde, som jag uppfattat det, för ca tjugo år sedan.

        Gilla

  6. Lars Strömberg skriver:

    Idealism ersätts av egoism. Och nu vill jag – som jag så ofta gör här – fokusera på gemene man. Inte politiker, höga tjänstemän och andra, som nästan alltid är de som ifrågasätts.
    Jag brukar tex emellanåt tänka på alla de som ser sin anställning främst som sin karriär, sin status, sina förmåner, sin lön, sin språngbräda vidare. Sin egen vinning helt enkelt. Med den grundattityden blir det lätt så, att verksamheten (företaget, arbetsgivaren) blir sekundär. Ens engagemang som anställd baseras istället främst på frågan ”vad vinner JAG på det?..” ”Hur mycket behöver jag bry mig?..”
    ”Kommer chefen att belöna mig, kommer mitt CV att berikas, om jag verkligen bjuder till nu, eller blir en rejäl uppoffring från min sida BARA en förbättring för verksamheten, utan att JAG vinner något?”
    Man spekulerar alltså i om det är PERSONLIGEN LÖNSAMT (nu direkt, eller på sikt) att bjuda till. Eller om det är ganska meningslöst att anstränga sig.
    Att ens ansträngning nästan bara skulle gynna verksamheten (landet, kommunen, verksamheten, företaget) och knappt alls en själv, betraktas som en väldigt oattraktiv drivkraft.
    Jag tänker annorlunda. Jag har alltid brytt mig, bjudit till, tagit egna initiativ, försökt förbättra etcetera UTAN att vare sig ha blivit ombedd till det av chefen, UTAN att ha sett någon framtida vinning hägras. Inte sällan engagerar jag mig i saker och förbättringar som jag inte ens rapporterar vidare till mina chefer. Inte av rädsla för att de skulle ogilla det jag gjort. Utan för att det som drev mitt engagemang var att det var viktigt att förbättra något, inte att visa upp mig.
    Självklart finns det många som delar min inställning.
    Problemet är att det finns för många som INTE gör det.
    Alltför många är loja. Alltför många är självupptagna. Alltför många är engagerade i spelet för galleriet.
    Idealisten betraktas som en småkorkad kuf, som gör mer än han behöver.

    Gillad av 7 personer

    • Bo Adolfsson skriver:

      Så jobbade jag också så i den ofantliga sektorn.
      Det slutade med Fas 3 efter högskoleutbildning och mer än 30 års yrkeserfarenhet.
      Jag läste Kinas historia. De perioder som det gick bra under kännetecknades av meritokrati, då alla begåvningar togs tillvara. När belöningarna delades ut beroende på vilka kontakter man hade gick dett dåligt.

      Gillad av 2 personer

    • p kohlin skriver:

      Med all respekt men det avgörande måste ju vara i vilket sammanhang man är ”duktig”. Vad är verksamhetens syfte? Vilka blir konsekvenserna av den? Denna ”egoism” fanns hos ledande inom nazism, kommunism men också i bramoral-samhällen.

      Gillad av 1 person

    • Matte skriver:

      Ditt förhållningssätt fungerade då Sverige hade en gemensam identitet, ett samhällskontrakt, och medborgarna kände ansvar och stolthet. Detta har de politiska makthavarna brutit ned, medvetet och effektivt.

      Förhållningssättet fungerar fortfarande i företag som tar hand om sina anställda och tar stort ansvar, även om dessa företag är ovanliga.

      Lojaliteten mot företaget/staten bör inte vara större än den är besvarad, särskilt som maktrelationen är asymmetrisk i förhållande till den enskilde.

      Många företag, och Sverige i synnerhet, har sig själv att skylla.

      Gilla

  7. Christer H skriver:

    ”Stultokrati” ett ord som på pricken beskriver vad det är för en organisation för medborgarnas gemensamma angelägenheter som vi skattebetalare föder och livnär.
    Tack Anders Leion för att du satt ord på den företeelse som vi ser överallt i både stat, region oxh kommun.

    Gillad av 3 personer

  8. Östrahult skriver:

    Det importeras väl en hel del medborgare som bekänner sig till inavel.
    Politikerklassen: Den håller ihop, man gläfser om man är utanför men håller ihop i stugvärmen. Kolla bara på Sabuni, nu är det OK med sossarna – man ska inte störa familjefriden.
    Vasa: Mycket idag är som fartyget Vasa. Citat ut en bokrecension i Aftonbladet, träffsäkert tycker jag: ”Jag tänker på regalskeppet Vasa. Storståtligt skisserat, utsmyckat med maktfullkomlighetens alla attiraljer och byggt och sjösatt efter diktat från en suverän som är oåtkomlig för sakliga invändningar. Topptungt förliser fartyget i måttlig vind på jungfrufärden.”
    Men nu byggs inga skepp men däremot byggs ståtliga lustslott inom feminism, mångfald, klimat, osv.

    Gillad av 6 personer

  9. Claes-Göran Olsson skriver:

    Anders Leion gör en god analys av samhällets tillstånd i Sverige. Men kommer till den förvånande, märkliga och handlingsförlamande slutsatsen:

    ”Det finns en svag medvetenhet om läget. Från olika håll efterlyser man en mer saklig och seriös samhällsdebatt. Men man kan bara uttrycka önskemål om en sådan. Ingen vet hur man skulle kunna åstadkomma en förändring.

    Det gör inte jag heller. Var skulle man finna den kunskap om frågorna, det mod att dryfta också kontroversiella frågor och den oavhängighet gentemot etablerade intressen, som skulle kunna räta upp debatten?”

    Det finns ingen brist på kunniga människor i Sverige, både yrkesmässigt aktiva och pensionärer, Internet är ett utomordentligt kvitto på att dessa människor finns. Systemfelet är att dessa inte tillåts påverka skeendet i Sverige.

    Landet sjuder av tillbakahållen önskan om förändring. Skrapa på ytan så finns den där. Den svåra frågan är hur denna önskan kan materialiseras i ett land, som närmast är att betrakta som ett mentalt fängelse, där dissidenter av olika slag sätts i mental isoleringscell.

    En positiv förändring av Sverige påbörjas i det ögonblick svenskar bestämmer sig för att läget måste ändras till det bättre OCH VISAR DETTA I HANDLING VID VALURNAN. Mängder med människor utanför etablissemanget står redo att påbörja förändringen, så snart startsignalen kommer från landets röstberättigade.

    Gillad av 6 personer

  10. Lars Strömberg skriver:

    Ingen politiker skulle väl någonsin säga att samhällsproblemen bottnar i gemene mans beteenden, värderingar, lathet, självupptagenhet etcetera. Alltså ÄVEN om det faktiskt skulle finnas fog för påståendet.
    Hur många av de kritiserade gemena männen skulle rösta på det partiet?
    Här tror jag att den hycklande politiska korrektheten ALLTID kommer att bestå.

    Gilla

  11. Min strand skriver:

    Ja det borde ju gå att bryta om det inte var så att de ALLA är likadana, de vill därmed ALLA ha det så här, hela 7-klövern, hela media. Denna aspekt gled Leion bekvämt förbi, det har sedan länge funnits ett politiskt alternativ som motverkar stultokratin, men så många, Leion inkluderat antar jag, har satt sitt ego och sin sociala status över att ens välja detta alternativ i valbåsets anonymitet, än mindre öppet säga att man stöder SD eller Afs, eller MED. SD har funnits LÄNGE!

    De flest artiklar på DGS präglas av detta problem, man beskriver ett problem, men nämner inte det, ej perfekta visst, alternativ som funnits. Man måste ju då anta att Leion vill ha det så här? Han vill ha stultokrati och hellre än att aktivt rösta för och som en självklarhet stödja SD, så producerar man ordmassor och hoppas att detta går över av sig självt.

    Det är något ohederligt över alla dessa inlägg som inte nämner det alternativ som funnits i flera årtionden. För att stoppa stultokratin så måste man ju rösta mot, dvs för ett motalternativ, för man inte det då sällar man sig till de som vill ha det så här dolt med lite sofistikerat hyckleri.

    Gillad av 1 person

    • Stefan Sewall skriver:

      ”Han vill ha stultokrati och hellre än att aktivt rösta för och som en självklarhet stödja SD, så producerar man ordmassor.” skrev Min Strand.
      -Nja, tvärtom anser jag att det är klokt att artikelskribenterna här är återhållsamma med tydlig direkt partilojalitet. När utomstående läsare halkar in på DGS ska det inte vara helt uppenbart politisk propagandism och enkelspårigt evangelium som läsaren möts av. Det ska inte heller gå att avfärda DGS som en ren partibudskaps-basun. Det är bättre att det förs en allmän strikt intelligent diskussion där genomtänkt och övertygande riktigt logisk argumentation med säkra fakta om och trovärdiga beskrivningar av verkligheten möter läsaren, utan pekpinnar. Läsaren kan då dra sina egna slutsatser från de övertygande resonemangen, om nödvändig kursriktning.

      Om DGS är klart partipolitiskt bunden blir det endast en ekokammare för redan frälsta och blir ej besökt av mer neutrala läsare. Det gäller att undvika att få en stämpel som en simpel parti-sajt som snabbt blir svartlistad och därmed aldrig läst i bredare kretsar. Det bästa är att framstå och vara balanserad och logisk, och ej fanatisk, och därvid ha en chans att vinna mer respekt från de man vill nå och få att tänka och reagera – de på andra sidan, ex.v. DN- eller AB-redaktörer. Tydlig propaganda blir kvickt genomskådad och undviks. För bäst genomslag ska man vara mjuk i tonen. Störst påverkan på större delen av jordens befolkning, under 1900-talet, har Hollywoods romantiska filmer och äventyrsfilmer med happy end, haft som nästan oavsiktligt påverkat folk överallt att drömma om Amerika och dess kultur. Även brittiska TV-serier och västlig populärmusik har varit perfekt att sprida väst-värderingar. Tydligt utropad hård propaganda som t.ex. de aggressiva förutsägbara onyanserade tongångarna från Norrskensflamman eller Radio Moskva har föga effekt på ev. lyssnare eller läsare (utom de djupt troende) som snabbt stöts bort av aggression och påstridighet och enkelspårighet.
      Jämför Ledarsidorna.se, där man vet att Johan Westerholm är gammal socialdemokrat och son till Barbro W, som var socialstyrelsechef i många år. Andra sossar och folk i mitten kan känna en viss given respekt då de vet att han inte är en gammal nazist eller fanatiker, och då läsa hans artiklar och ta intryck utan att automatiskt avfärda idéerna som ond propaganda och lögner.
      Bättre att alla som skriver här är lugna och kloka, -det ger intryck, medan fundamentalister förblir ohörda.

      Gillad av 3 personer

      • Elisabeth G skriver:

        Kan bara instämma, Stefan Sewall! Du har helt rätt i hur man bör förhålla sig. En aggressiv framtoning skrämmer bara bort dem som börjat ifrågasätta gängse paradigm.

        Gillad av 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Först säger du att Westerholm ÄR en gammal sosse och sedan att han INTE är det!? Röda fanor som röda fanor. Socialism i ett land som socialism i ett land. Korporativism som korporativism. Välfärdsstat som välfärdsstat. Eugenetik som eugenetik.

        Gilla

      • Stefan Sewall skriver:

        -Fredrik Ö. : Johan W. har varit och är kanske fortfarande socialdemokrat. Jag har inte sagt att han inte är det, men han skriver ju med argumentation mot islamiseringen och gör en viktig insats som avslöjar den lömska m. -broderskaps infiltrationen i s-partiet.

        Gillad av 1 person

    • Jan Molin skriver:

      Var inte elaka mot andra som skriver här på DGS, jag uppfattar dem alla som mer eller mindre motstånds-män och kvinnor! Man måste inte varje gång tala om att man röstar SD. Inte ens någonsin.
      Det kanske är bra att inte göra så, pga den ofantliga skrämselskrivningen makten håller på med. De flesta, tror jag, måste långsamt vänja sig vid tanken att bli motstånds-kvinnor och män! Ty det innebär att man måste tänka igenom hur just jag ska bete mig inför vänner och bekanta, när folk utan att tänka säger något inom tabuämnet som jag kanske känner att jag bör svara mot. Man har ju olika vänner, fruns kvinnliga vänner kanske är mer PK än mannens, särskilt om de är från födseln sossar. Då är det lätt att ”göra bort sig” vid bjudningar! Man kan faktiskt bli orsak till dessas uppsägande av bekantskapen. Det vill man säkerligen inte åsamka sin partner.
      Kampen är inte ännu avgjord. Trots vissa framgångar så återstår väldigt mycket innan folk verkligen förstår vad Sverige riskerar. Väldigt många tror ännu att islam är en religion som andra! Och att islam kan samfinnas med kristendomen utan problem. Islam är som säkert alla vet här på DGS en diktatorisk statsideologi. Det finns inga demokratiska islamska stater. Men det bryr sig våra politiker, som de flesta ännu röstar på, inte om! Det är ju faktiskt förskräckligt, Samma sak med mångkultur, att våra politiker tror att ett land kan ha flera stora kulturer ”bredvid” varandra! På lång sikt går det inte, utan allvarliga motsättningar blossar upp.
      Politikerna tänker alltid kortsiktigt, valperioden är ju endast 4 år, men i sådana frågor handlar det för den invasiva statsideologin islam om flera livstider! Så handlar islamisterna och när de i sinom tid, märk väl att de har inte bråttom, får eller tar makten då ryker huvudena i rask takt. I islam är ett framtida världsherravälde inbyggt, ty koranen är deras guds egna ord och ordet islam betyder just underkastelse. Och, visst är islamisterna få, men i en religiös kamp kommer de flesta i landet varande muslimer att stå enade mot oss ”kristna” och de kristna.

      Gillad av 4 personer

      • Elisabeth G skriver:

        Klokt sagt, Jan Molin. Hackar man på dem som nyss börjat fundera riskerar man att de låser sig totalt. Man bör närma sig dem med klokhet, förnuft och försiktighet.

        Gillad av 2 personer

  12. Göran Fredriksson skriver:

    Att Mauricio Rojas sparkades ut ur folkpartiet av snällistgänget Ullenhag med vidhängande Cecilior m.fl. och efterföljande övergivande av kravliberalismen är grunden till att folk lämnade partiet och namnbytet till liberalerna blev nödvändigt. Om Björklund inte hade varit så feg och inte lagt sig platt för dessa utan istället byggt vidare på Leijonborgs, Rojas och partisekreteraren Johan Jakobssons kravliberalism (att ställa krav är att bry sig) hade partiet sannolikt dragit till sig väljare och varit stort idag och haft en ledande roll inom borgerligheten och namnet folkpartiet inte hade behövt bytas ut. Inte heller den gamla fina välkända loggan hade behövt ersättas med en ny urfånig logga. Och Sveigedemokraterna hade varit mindre.

    Kommer Sabuni kunna ta igen det som partiet har tappat under Jan Björklunds brist på ledarskap?

    Det som talar mot detta är att det har gått lång tid sedan Lars Leijonborg, Mauricio Rojas och Johan Jakobsson lämnade partiet och partiet lämnade kravliberalismen. Många känner med all rätt att man inte kan lita på att partiet gör det man påstår sig vilja göra. Därtill kommer att Sabuni, även om hon har haft ett antal vettiga förslag som aldrig har förverkligats, är mer intresserad av sin egen karriär än av något annat.

    Gillad av 1 person

  13. Lars Strömberg skriver:

    Alltså, det gäller nog att hålla sig med en omfattande integritet.
    Att finna det avsevärt mycket viktigare att tänka och fundera än att socialisera och sträva efter uppskattning, och vinning.
    Som varandes väldigt socialt oberoende, så har jag massor av tid för annat än att trygghetsknarka, ställa mig in och jaga uppskattning.
    Det går nästan lite överstyr, då jag har utvecklat en reflexmässig avighet mot allt som blir populärt eller vanligt. Nästan helt oavsett om det gäller modeord, åka slalom, tatuera sig, grilla, stirra i mobilen, heja på Greta eller åka till Thailand.

    Gillad av 2 personer

  14. Samuel af Ugglas skriver:

    Stultokrati är väl lite blygsamt i sammanhanget. Det hade varit betydligt hederligare att använda ordet ”KLEPTOKRATI” som enligt i Wikpedia definieras således: Kleptokrati av klepto- och -krati (”stöldstyre”) är en stat som regeras av personer som utnyttjar regeringens möjligheter, naturresurser och folket för personlig vinning,[1] ett statsskick där staten leds av ”tjuvar”
    Och kan man tänka, socialisterna har begagnat sig av knepet att ge min granne en liten papperslapp som man kallar för ”RÖSTSEDEL” för att plundra mig, dig och alla andra på våra tillgångar.
    Jag ser fortfarande framför mig Gunnar Emanuel Sträng på cykel i Mälardalen utdelandes dessa små fantastiska lappar som blev början på Sveriges undergång. Löfven behöver inte röra ett finger för sina 174.000:kr/ månad + ”fringisar”, invandrarna sköter resten!

    Gillad av 3 personer

  15. Hovs_klipphällar skriver:

    Jovisst har det blivit en DUMMOKRATI här i landet — om detta är väldigt många rörande eniga.

    Och grundorsaken tror jag förstås inte kan vara inavel, som på den tid när makten var ärftlig, utan får sökas på annat håll.

    Det handlar snarare om en ideologiskt betingad mass-psykos. Alltså att en fanatisk sekt av PK-vänsterfolk har lyckats manipulera sig till makten, och nu bara släpper fram totala medelmåttor, alltså folk som jamsar med i de rådande destruktiva idéerna och inte klarar av något annat.

    Folk som Löfven, kort sagt.

    Gillad av 3 personer

  16. Vax skriver:

    Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) ser nu fram emot att få samarbeta med sitt danska systerparti, som tagit makten i Danmark och som är starkt invandringskritiskt.
    https://www.friatider.se/l-fven-ser-fram-emot-samarbete-med-danska-invandringskritiker

    I Sverige har Socialdemokraterna gjort tvärtemot sitt danska systerparti. Man har mobbat ut och hetsat mot Sverigedemokraterna. Stefan Löfven har mer eller mindre startat ett krig mot SD.

    Men att samarbeta med Mette Frederiksen, som alltså förespråkat en hårdare invandringspolitik än vad SD gjort, har han inget emot att göra. Nej, han ser rentav fram emot det, förklarar han nu.

    Gillad av 2 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Han utgår givetvis ifrån att Mette kommer göra som han själv gör. Säga en sak men göra en annan. Vad händer om hon gör som hon säger?

      Gillad av 1 person

  17. Elon skriver:

    En teori om varför vi har så många inkompetenta politiker:

    En begåvad, kunnig och vältalig person kan välja;
    -Antingen politiker med mål att bli minister och tjäna c-a 200.000 inkl förmåner. Som politiker blir man utsatt för granskningar, medvetet missförstådd och i värsta fall våld.
    -Väljer man däremot en karriär inom näringslivet får man om det går bra, status, en lön mellan 300.000 och 1.000.000 i månaden eller mer. Dessutom är man inte lika utsatt som en politiker.

    I mina ögon är valet lätt och en förklaring till den velighet, inkompetens och dumhet som jag alltför ofta ser hos politiker. Många av våra politiker skulle inte klara ett kvalificerat jobb. Tyvärr.

    Gillad av 3 personer

  18. Rikard skriver:

    Hej.

    Värderingar kan bara visas och bekräftas via gärningar: ord flyktar för vinden.

    Så om vi tittar på härskarnas gärningar, vad ser vi för värderingar?

    Att en illegalt invandrad massmördare, vars vistelse i landet delfinansierades av en i landet boende släkt bergsturkar utan asylskäl, får kosta tusentals kronor per dygn – låt oss säga tretusen för att vara blygsamma och för att hålla matematiken simpel, även om kriminalvårdens dygnskostnad för dylika fångar är högre. Man värderar alltså honom som person till minst tretusen kronor per dygn.

    Det gör 90 000:-/månad (trettio dagar).

    En man eller kvinna som arbetat i låt säga fyrtio år men som gjort så inom låglöneyrke och som därför enbart får garantipension är värd under 10 000:- per månad. En person som jobbat sönder kropp, själ och sinne kan efter lång tids sjukskrivning beviljas sjukersättning – vilken kan omprövas och överprövas av tjänste-hen med socionomutbildning, alldeles oavsett vad läkare har sagt. Denna person kan då få 70% av sin inkomst, påstås det, men i verkligheten? Först sjukskrivning tills sjukpenning på normal nivå (låt säga 80% av nettoinkomsten, och på beloppet dras kommunalskatt) har löpt ut, därefter sjukpenning på fortsättningsnivå vilket brukar utgöra ca 60% av den ursprungliga inkomsten (och på beloppet dras kommunalskatt) – och först därefter sjukersättning till 70% av de 60%, på vilka det dras kommunalskatt. Låt säga ca 8 000:-/månad.

    Stefan Löfven anses värd mer än 150 000:- per månad., samt förmåner dessutom.

    Så är detta en fråga om dumhet, att man prioriterar resursförbrukning såhär?

    Tyvärr inte – det är en fråga om värderingar, och värderingar är endast en annan form av instinkter legerade med känslor, och är därför aldrig fel (eller rätt) i mätbar eller jämförbar mening.

    Den som omfattar värderingen att Löfven skall ha mer ersättning än en sjukling eller en pensionerad arbetare gör inte detta till följd av en kvalitativ bedömning av värdet på vad som uträttats (eller på humanitär behovsbasis), utan på en rationalisering: han har ett sånt jobb, så därför måste han ju vara värd den summan, annars hade han aldrig fått den. Men var är mätvärdet för insatsen?

    Agenten som ror hem ett kontrakt om turbiner á 1 500 000 000:- styck till sitt företag är värd sin bonus; så även ingenjören, ekonomen, marknadsföraren, juristen, med flera – ända ner till montörerna och bodknoddarna och städarna. Mätbarhet finns oberoende av värderingar.

    Vad det är frågan om är helt enkelt inget annat än att en klass (kast, skrå, homosocial gemenskap) rekryterar likasinnade.

    Inte dumhet, det. Tvärtom fullt rationellt val av agerande för de individer det handlar om.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 3 personer

  19. Claes Elliot skriver:

    Så rätt! Jag förfasas över den låga utbildningsnivån hos våra politiker. Att klättra inom de politiska ungdomsförbunden räcker inte. Man måste ha yrkeserfarenhet och helst universitetsutbildning för att förstå vår komplexa nutid

    Gilla

  20. solbergaord skriver:

    Stultokrati! Intressant ord. En tankegren på samma stam som Peters princip: I en hierarkisk organisation kommer varje anställd att befordras till sin inkompetensnivå.

    Gilla

  21. Richard J skriver:

    Jag har ett annat favorit-uttryck för det som sker i Sverige idag. Kakistokrati. De allra sämsta och mest inkompetenta är satta att styra skutan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.