Richard Sörman: Litteraturen helar genom att skapa distans

Richard Sörman

Böcker hör sommaren till. Kanske finns det inget mer vilsamt än att sjunka in i en bra roman när man är ledig under semestern. Och vad man läser spelar nog ingen roll: det får var och en välja efter tycke och smak. Det viktiga är att underkasta sig den terapi som läsningen tycks vara. Men varför mår vi så bra av att läsa?

Många läser mer skönlitteratur på sommaren än annars under året. Kanske känner man att hjärnan behöver den lugnande men ändå uppiggande stimulans som läsningen av en bra roman brukar utgöra. Det kan vara avkopplande att göra ingenting. Men det kan vara än mer avkopplande att göra ingenting tillsammans med en god bok.

Varför läser vi? Vilken funktion fyller litteraturen i våra liv? Teorier finns det gott om. Det är med läsandet som med det mesta: det finns hur många olika perspektiv som helst för att förklara mänskligt beteende. Läsandet kan förresten också vara ett lyssnande. Äldre litteratur skrevs ofta för att läsas (eller sjungas) högt. Man högläste också ofta när man läste för sig själv. Lyssnandet har kommit tillbaka med ljudboken. Jag har själv inte riktigt fastnat för ljudböcker än, men det kanske kommer.

När det gäller litteraturens plats i skola och undervisning är det lätt att urskilja syfte och mening: språkutveckling, allmänbildning, förmåga till koncentration. Man berikar sitt språk genom att läsa stora mängder text. Man lär sig också något. Om författarna kanske, om litteratur och kanske också något om det som författaren försöker förmedla. Och det är säkert bra att läsa för att träna koncentrationen.

För min egen del är jag mest tacksam för litteraturens stabiliserande verkan på mitt sinne. Om jag läser en roman som verkligen fångar mitt intresse sover jag bättre, min tankeverksamhet varvar ned, jag känner mig mer rationell, och jag får en behaglig distans till allt som vanligtvis oroar och förvirrar. Vad beror det på?

Det är först på senare år jag börjat tänka på litteratur som något annat än en källa till kunskap. Förr tänkte jag att man läste för att lära. Man skulle bli klok och vis och insiktsfull och djupsinnig. Idag tänker jag mer på effekterna av själva läsandet. Innehållet spelar roll naturligtvis liksom, stilen, framställningen, berättandet, insikterna, men det är också själva läsandet i sig som gör mödan värd.

Mycket självhjälpsteori handlar idag om närvaro och distans. Handlingsförmåga och effektivitet är framträdande ämnen, men är man mer ute efter att må bra, att leva i harmoni, att undvika onödigt lidande då är det närvaro och distans som gäller.

Ett vanligt förekommande begrepp i sammanhanget är ”mindfullness”. Mindfulness handlar om att stilla sinnet, om att observera allt som finns här och nu och att erfara allt dettas påtagliga verklighet och därmed också dess tillräcklighet. Man tar ett djupt andetag och landar i den verklighet man faktiskt har omkring sig. Om man sedan låter blicken stilla vandra mellan de olika föremål man har i sitt rum kan man få känslan av att aldrig egentligen ha sett dem. Plötsligt är de påtagliga och konkreta. Allt stannar upp och man kan vila i betraktandet. Det man har är tillräckligt. Saknad och frustration ger vika.

Det är ett faktum att litteraturen alltid ägnar sig åt att betrakta, konstatera och beskriva. Jag vet inte om jag själv brukar notera på morgnarna när jag går ut genom porten att himlen är blå och att fåglarna sjunger i träden. I litteraturen gör man alltid det. Eftersom vi inte är där måste författaren beskriva den verklighet han vill återge. Författaren/berättaren inbjuder oss att betrakta.

Jag förenklar. I modern litteratur kan författaren medvetet skriva för att destabilisera läsaren. Allt är inte tydligt och åskådliggjort i alla texter. Men den generella regeln är att litteraturen framställer verkligheten med urskillning och distans. Berättarrösten blir ett filter mellan läsaren och den värld som läsaren ska ta del av. Berättaren väljer ut, filtrerar, visar fram, målar upp, ibland till och med i fågelperspektiv som Strindberg i början av Röda Rummet. För att förenkla kan vi säga att världen plötsligt blir som en tavla och att det nu finns ett avstånd mellan läsaren och den värld som ska upplevas.

Och detta är – tror jag – en av anledningarna till att läsningen av god litteratur ibland kan fungera som medicin för själen. Litteraturen verkar ungefär som österländsk meditation. OM man stillasittande beskådar världen är man inte längre en del av densamma. Verkligheten är nu något man betraktar. Och själva betraktandet frigör. Det frigör oss från våra måsten, vår brådska, våra behov, vår tvekan, vår förvirring. Som betraktare står vi över allt det där och vi stärker vår självständighet och självtillräcklighet. Vi blir något annat än den värld vi lever i.

Vår moderna tro på pratandets helande funktion är också en terapi som syftar till att skapa distans. Vi talar OM något, och det vi talar om blir något annat än det vi själva är i det ögonblick vi talar om det. Det fungerar även när man talar om sig själv. Men kanske har vi inte uppmärksammat att läsandet till viss del fungerar på samma sätt.

En författare berättar en historia. Han eller hon ställer fram en bild av verkligheten som vi får titta på. Verkligheten får betraktas ur ett perspektiv. Vi är den som betraktar, inte den som lever mitt i allt det där. Vi befrias. När vi lägger ifrån oss boken känner vi oss lite lugnare, starkare, friare.

33 reaktioner på ”Richard Sörman: Litteraturen helar genom att skapa distans

  1. Mädchen Potätchen Zchmetterling skriver:

    Vilken fin text! Tack! Den kommer jag fundera vidare på!

    Om man inte ”bara” vill mindfulness-glo på tingen omkring en så kan jag rekommendera att börja teckna av tingestarna istället. Det här är bara en av många bra böcker som finns för den som vill komma igång och rita på nytt som vuxen, det är riktigt roligt:

    http://www.adlibris.com/se/bok/art-before-breakfast-the-workbook-9781452154336

    Gillad av 1 person

  2. Nina G Persson skriver:

    Hur kommer det sig att det heter skönlitteratur på svenska? På engelska är det väl ordet fiction? Fast hette nåt i stil med Belle Lettres på 1700-talet, är det därifrån skön kommer?

    Och roman, varför heter det så?

    Gilla

  3. olle holmqvist skriver:

    Berättelser har nog funnits långt före skriftspråket. Farmor berättar om hur farfar ledde
    björnjägarna att lura upp den ur grottan och sedan döda den med spjut.. Farligt, men mycket kött. Hon berättar med gester och mimik, med skratt och utrop. Barnbarnen sitter runt besatta av historien. Det är teater. Vad som förvånar är att de föreställningar idag som fortlever – är tragedier, inte komedier.

    Försök till förklaring:med hjälp av Schopenhauer och evolution. S.:s grundbult: Sök inte lycka, njutning framgång men – och nu den eviga dubbla negationen: Undvik det onda, det goda är det som blir kvar. Evolutionen har ristat in i den allmänmänskliga naturen, denna asymmetri mellan ont och gott. Det onda är oändligt mycket viktigare -att känna det f a kunna undvika.

    Med berättelser om andras tragiska öden blir vi hemma i verkligheten.

    Gillad av 2 personer

  4. UlfH skriver:

    Mycket bra tänkt, analyserat och skrivet. Litteratur som engagerar det egna jaget fungerar som meditation. Men det skall som sagt vara en text som engagerar min inre värld, och en sådan kan ibland vara svår att hitta..

    Gillad av 1 person

  5. Elisabeth skriver:

    Åh, så bra. Richard.Jag håller helt med. Bra litteratur är medicin för själen. Vi har byggt upp ett bibliotek hemma, ett rum med hyllor från golv till tak.Förutom att det är härligt att vistas bland böcker så ser det vackert ut med alla bokryggar i skiftande stil. Ja, det verkar ju vara populärt med boktapeter nuförtiden, varför inte ha det ”på riktigt ” ? Jag gillar verkligen att leta begagnade böcker, inte svårt att hitta idag när folk och dödsbon vräker iväg böcker. Tyvärr har ju många slutat läsa ”pappersböcker” av olika skäl. Och vilka skatter man kan hitta när man, som jag, mest gillar äldre litteratur. Gärna inbundna i vackert läder.

    Gillad av 3 personer

  6. Anders F-berg skriver:

    Är det någon som har något bra boktips inför lata dagar på stranden?. Eller inregnad i stugan, typ. Helst inte deckare dock. Semesterlivet hägrar.

    Gilla

    • Elisabeth skriver:

      Oj Anders, du kommer nog att få många tips. Här är några från mig : Hans Fallada ” Hur ska det gå för Pinnebergs ?”, Heinrich Mann ” Undersåten”, Eric Maria Remarque ” På västfronten intet nytt”, Väinö Linna ”Okänd soldat” och resten i den serien, Vilhelm Moberg ” Din stund på jorden”, Tom Wolfe ” Bonfire of the vanities” ( ”Fåfängans fyrverkerier ” ) , allt av George Orwell.
      Inget av förslagen är särskilt tungläst, några är mycket roliga, och om du är kattälskare har jag en juvel, Doris Lessings ”Rufus”.
      Men vill du ha tyngre kaliber så har jag annat att föreslå. Bara säg till. Och biografier är alltid intressant. Mycket nöje !

      Gillad av 3 personer

      • Jan Molin skriver:

        Jag föreslår böcker av Kerstin Ekman, en mycket god författarinna! Tex Svartvattnet eller Herrarna i skogen, Grand final skojarbranchen mfl.
        För övrigt läser jag mindre nuförtiden, särskilt tidningar som DN, SVD. De är ju hemska, skrivna av obegåvade okunniga och maktentrogna journalister.
        Jag tycker faktiskt att jag blir klokare av att läsa ”hatpress” av mångahanda slag. Egentligen räcker det väl att fråga vilken journalist som helst om vad man inte ska läsa, så vet man vad är läsvärt. Förlåt, men jag ser verkligen ned på journalister inom SR, SVT, DN, SVD och många fler skitblaskor! Förstår dom ingenting av vad allt som hänt det svenska samhället sedan Palmes tid? Och hela det övriga partigängets stöd till förstörandet av ett tidigare friskt och sunt Sverige!

        Gillad av 2 personer

  7. Min strand skriver:

    Ja som jag skrev på annan plats idag så är det en utmaning att få barn att läsa. Mobilen och dataspel har enorm dragkraft. Har precis haft en dust. Det gäller att öppna läsvärlden för barnen, det kräver mer jobb än jag lagt hittills, för det som serveras av bokhandlarna är ofta på samma pk-skit-nivå som Jan Guilo. Så det kräver arbete att sålla bland alla böcker om snälla flyktingar och homosexuella det är synd om.

    Gillad av 4 personer

  8. Hovs_klipphällar skriver:

    Ja, själv lärde jag mig läsa i treårsåldern. När jag vid sju år började skolan fick jag arbeta med roliga minnes-stimulerande berättelser medan de andra ungarna tragglade med att Far ror och Mor är rar.

    Har egentligen alltid läst för att det var roligt, inte för att lära mig något.

    Problemet var att jag blev utanför, blev sedd som en konstig typ. En som inte kunde vara som de andra. Detta präglade min barndom.

    Då skulle man spela fotboll och inte sitta med näsan över böcker.

    Gillad av 3 personer

  9. Japaner, japaner, japaner skriver:

    Det finns en hel del som kan stimulera oss här i världen. Mycket hittas i kontrasten till det egna och främmande. Inte alltid så välbehagligt kanske. Men ändå tillräckligt mycket trevligt för att platsa in bland det stora överflödet. Den vardagliga hinnan ger så lätt fadd smak i munnen eller i sinnet. Eller faller helt bortom osynlighetens gränser, av bara farten.

    En mycket bra reportageidé, som en gång i tiden genomfördes, var att sätta ett antal kameror i händerna på några turistande japaner, i en mellansvensk stad. Och efteråt intervjua dem om varför de valt ut just de motiv de gjorde. Genom deras ögon fick vi plötsligt syn på oss själva. På ett smått överraskande sätt. Deras ögon blev för en kort stund våra.

    När vi själva reser i världen via litteraturen ser vi samtidigt med egna och andras ögon. Och finner stimulans i detta. Går det att slutgiltigt fotografera hela världen? Jag menar inte uppifrån som Google Earth gjort, utan marknära och ur olika låga vinkar. Från nära till oändlighet. Knappast!

    Livet självt består av pyttesmå skärvor av något oändligt stort.
    Hur mycket vi än reser och fotograferar här i världen fångar vi bara lös konfetti. Om ens det. Oavsett om vi reser i litteraturens värld, eller som japaner i en mellansvensk stad.

    Har ni någon gång tagit er för att detaljstudera bilder från Mars, Saturnus månar eller någon förbiflugen komet? Och då insett hur många motiv som ligger bortom räckhåll, i andra planetsystem och främmande galaxer. Och hur ingen varelse kan fånga dessa potentiella motiv, ur ett marknära perspektiv. Och visa oss.

    Vad för bilder japanska turister skulle kunna komma hem med, om de bara fick chansen, är en spännande tanke. Tänk er arme av japaner i universum, med en kamera på magen och med långa selfiepinnar. Vad för motivvärld skulle de komma hem med? Det är inte mycket till resor en människa hinner med under sitt korta liv, eller har bittersta möjlighet att någonsin genomföra.

    Att resa i hängmattor eller i en fåtöljer är därför ingen dum idé. Dessutom energisnålt så det förslår. Åtminstone bränner man inte särskilt mycket fett.

    Själv trivs jag både i öppna landskap och uppe bland andras memer. Och varför inte kludda lite form och färg själv på en målarduk eller pannå? Och ge sig ut på egna inre resor. Där din fantasi tillsammans med dina ögons näthinnor få utgöra din egen reseguide.

    Gillad av 1 person

  10. Göran Holmström skriver:

    Älskar att läsa, men om det är nyttigt är en helt annan pilsner.
    Passade illa in innan jag började läsa allt jag läst, passar än mindre in efter uppemot 2000 böcker, dom flesta har bara passerat filtret i alla vindlingarna, och lämnat olika djupa spår.
    Vissa djupare än andra. Precis som med människor, vissa lämnar avtryck som bleknar på några dagar, andra kan förändra en på endast ett möte.
    Så är det med böcker med, Alf Henriksson var ett sådant möte, Ivar Lo med hans erotiska berättelser satte sina spår i en oskyldig 13 åring.
    Norman Mailer och Hemmingway tillsammans med Erich Maria, dom fångade människans mörkare historia.
    Tolkien byggde magi med texterna, sångerna fann jag dock trista, han gjorde en kräsen inom fantasy genren.
    Alla trista nobelpristagare, Suck korta möten, där strunt överskattas och målas med massor av färg och grova penseldrag.
    Annat var det med Miyamoto Musashi! Där var det fan kärlek omedelbart, Först via Eiji Yoshikawa och sitt fantastiska verk, sedan via Fem Ringars bok skriven mycket nära hans död,
    60 dueller på liv och död prövade han innan intresset för odling tog överhanden.
    Endast en slutade i oavgjort, resten i dödad eller sårad opponent, en av duellerna genomfördes med ett träsvärd täljd av en åra mot en katana.
    Nej ingen ödmjuk kille var det, han dyrkade stridskonsten fullt ut, tills insikten att odla liv var bättre infann sig.
    Mesta av mina dueller har varit man och maskin, mot naturen i nästan 40 år har dom varit,
    Nej alla har inte varit på liv och död, men i snitt en åkning i veckan under 40 år ger över 2000 åk på mc, räkna bort sjukhus,skador och läktid. Plussa på veckor med flera åk per vecka,
    Så säg minst 2000 gånger har jag kört mc i skogen i cirka 1-3 timmar, säg att av dom plus 2000 gångerna så har vart tionde åk varit legendariskt!
    Med andra ord ett åk där jag satsat precis allt för att finna mig själv och mina inre drivkrafter,
    till det har jag minst 50 slagsmål under bältet två med kniv som motståndaren haft, visst några förluster i början. Skjuten på två gånger, stått för nära sprängladdning två gånger med.
    Om det är böckerna eller livet som fuckat up mina chanser och passa in?
    Fan vet, men önskar att jag bara passar in och kan få leva mitt liv som nördig bokmal,
    Skriva kan jag inte det är tyvärr bevisat så många gånger.
    Men älskar att läsa, Inte för friden som Richard så vackert beskriver, nej läsa ger mig känslan att passa in lite, och det gillas mycket.
    Göran.

    Gilla

    • Elisabeth skriver:

      Oj Göran, jag hoppas att du tar det lite lugnare nu när du uppnått mogen ålder. Eller far du fortfarande runt som Steve McQueen i skogarna ? Sätt dig istället i fåtöljen och njut av detta lästips : ”En dag i Ivan Denisovitjs liv” av Aleksander Solzjenitsyn. En kort liten bok. Ja, författaren är en Nobelpristagare, men en alldeles speciell sådan. Han skildrar en människa som uthärdar i ett Gulagläger . Men denne stoiske man finner ändå att det hårda livet innehåller ett och annat glädjeämne. En pärla . MVH.

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Elisabeth, lite lugnare är det just nu, Gumman och jag kom hem från en cirka 80 mila tur på mc med tältboende och partyliv, för att inatt åka V8 båt med polarna på sjön.
        Det var toppen tills vi satte den på grund, kompisens farsa (Kranen) tillkallades, vi lyfte av båten från grundet, och bogserades till trygg hamn, i säng klockan 3 uppe 9 repade grannens mc, nu ett glas vatten i garaget.
        Tack för lästipset, den ska njutas av en regnig dag i biblioteket.
        Mvh Göran.

        Gilla

  11. gratiks skriver:

    Att vara analfabet är att vara en halv människa. Ett lika svårt handikapp som vara utan armar och ben, tycker jag, som ligger i hängmattan och läser om en av världshistoriens mest berömda analfabeter, Djingis Kahn.
    Hade denne mongolhövding kunnat läsa hade han kanske inte ägnat sig så mycket åt erövringskrig…

    Gillad av 1 person

  12. Conny Lundberg skriver:

    Upplösningen av självkänslan och individens identitet måst ju vara elitens våta dröm! Ju mer lättpåverkade väljare och/eller individer är, ju enklare är det att styra dem i den riktning som mediamonopolen önskar. De mediamonopol som för övrigt styrs och betalas av samma elit som i sitt storhetsvansinne ser det som sin enda uppgift i livet att styra och kuva ”massorna” i enligthet med sina diaboliska syften.
    Tänkande och kännande människor som styrs av sin inre moral och känsla för vad som kallas vanlig anständighet är definitivt inte vad eliten önskar utan någonting som motarbetas med hjälp av de ytterst trånga åsiktskorridorer som tvingas fram av den politiska korrekthet varmed politiker och massmedia styr.

    Gilla

  13. Kristian skriver:

    Arthur Lundkvist:
    ”De rätta böckerna får en att känna sig utvidgad och mer levande. Vardagen avtrubbar, utsuddar, förslöar, gör oss vanemässiga. Litteraturen skärper, renar och förnyar.”

    (”Kan du läsa en bok”, 1945)

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.