Patrik Engellau
Man kan inte vara säker på någonting. Alla ens uppfattningar och försanthållanden måste ständigt ifrågasättas och undersökas och eventuellt revideras.
Som så ofta tidigare hamnade jag häromdagen i en diskussion om migranter i asylboenden. Min samtalspartner hävdade att det är orimligt att Sverige tar så lång tid på sig att behandla asylansökningarna och att det är ett slöseri med migranternas tid ”att vi inte lär dem svenska”.
Patrik Engellau
Om vi funderar över vad som har gjort västerlandet så framgångsrikt så tror jag att vi kommer fram till att det beror på att etablissemang inte får styra, att folk får tänka lite som de vill samt att det mest framgångsrika tänkandet är det uppstramat skärpta och logiskt strukturerade, kort sagt vetenskapliga. Sammanfattningsvis är framgångsformeln att så många människor som möjligt tillåts tänka fritt och att de väljer att tänka enligt vetenskapliga principer. (Till detta kommer att lämpliga värderingar måste råda i samhället, men det gör ekvationen så komplicerad att jag struntar i det och helt fräckt påstår att ovanstående är framgångsreceptet i dess helhet.)
Mohamed Omar
I Miljöpartiet fanns en politiker som hyste varma känslor för Erdogan, Turkiets islamistiske president som stödjer jihadister i Syrien, fängslar journalister och människorättsaktivister. I en ledare i Expressen den 3 april, ”MP-politiker försvarar despoten Erdogan”, pekade skribenten Johannes Forssberg på det olämpliga i att ett progressivt parti som MP var i färd med att välja en Erdogan-anhängare till sin partistyrelse.
Men Erdogan-anhängaren, som heter Yasri Khan, blev inte invald i MP:s partistyrelse. I stället hoppade han av svensk politik. Hans islamiska övertygelse om att det är, med hans ord för ”intimt”, att ta en kvinnas utsträcktas hand, krockade med MP:s feministiska grundsyn.
Patrik Engellau
Jag tror nästan inte på någonting. Jag tvivlar på allt. När jag häromdagen lyssnade på min nuvarande favoritfilosof Clóvis (se här) förstod jag att jag var i gott sällskap. Filosofen René Descartes, död 1650 på Stockholms gamla kungaslott, tvivlade också på allt. Det enda han inte tvivlade på var att han faktiskt tvivlade. När han blev medveten om denna tankehandling eller observation tyckte han sig äntligen ha fått en fast punkt utifrån vilken han kunde bygga ett filosofiskt system och utropade hänfört: Cogito, ergo sum (jag tänker, alltså finns jag).
Patrik Engellau
Förra sommaren körde jag in på en bensinstation i Mellansverige för att tanka. Det gick inte, för pumparna var avstängda. En skylt uppmanade till kontakt med kassan för erläggande av handpenning.
Jag blev lite missnöjd över det, som jag tyckte, onödiga bestyret och fräste lagom irriterat till kassabiträdet.
Mohamed Omar
Det som flera befarat sker nu. Asylsökare tar sig med båt över Öresund från Danmark. I vissa svenska medier kallas de ”flyktingar”. Vad de flyr från är oklart. Det är fred i Danmark. Jag gissar att journalisterna helt enkelt inte tänker efter, de har vant sig vad att kalla alla som söker asyl i Sverige ”flyktingar”.
Enligt Kustbevakningen kan det komma fler båtar. Varför kommer de? För att vi erbjuder möjligheten att söka asyl här. Fanns inte den möjligheten skulle ingen komma. Som det är nu tar man chansen vare sig man har asylskäl eller inte.
Patrik Engellau
Nu för tiden sjunger alla tillitens lov. Och med rätta, ty tillit människor emellan, såframt den är befogad, är vägen till utveckling och framsteg för samhällena. Flera nobelpristagare i ekonomi har fått sin upphöjelse för att de påpekat detta. Sverige är, eller har i varje fall varit, ett högtillitssamhälle, en viktig förklaring till våra framgångar.
Själv upptäckte jag den befogade tillitens betydelse när jag jobbade i Afrika för ett antal decennier sedan. För att brutalt sammanfatta mina erfarenheter så genomgick jag, liksom de flesta andra svenskar som stannade i den nya kulturen tillräckligt länge, tre faser:
Under hela min skoltid, från folkskola till studentexamen hade man i Sverige samma betygssystem med 7 nivåer från A till C. Dessutom användes inte sällan teckenmarkeringar som Ba+ eller AB-. Detta betygssystem hade funnits under flera generationer inom den svenska skolan och hade tjänat ett gott syfte. Skolan, i mitt fall före 1955, var en institution som hade den allra största prestige liksom dess lärare och rektorer. Ingen förälder ifrågasatte någonsin ett skolbetyg utan ansåg att ett dåligt betyg undantagslöst var elevens fel.
Mohamed Omar
Den senaste tiden har Miljöpartiet skakats av skandaler. Efter bostadsministern Mehmet Kaplans fall har islamisterna i partiet har avslöjats en efter en. En som inte gett upp i första taget är Mohamed Temsamani, som företräder partiet i Solna. Efter att ha pekats ut som islamist uppmanade Miljöpartiet i Stockholmsregionen honom att lämna sina politiska uppdrag. Men han är envis.
Under 2012 gjorde Temsamani praktik för Frihets- och Rättvisepartiet i Egypten, en frontorganisation för den islamistiska rörelsen Muslimska brödraskapet. Det framkom även att han gjort det så kallade rabiatecknet flera gånger, ett tecken som signalerar stöd för Brödraskapet. Han har dessutom i flera tweets uttryckt stöd för Turkiets islamistiske president Erdogan.
Patrik Engellau
Jag tycker att jag borde bli talskrivare åt statsminister Stefan Löfven så jag skrev det här linjetalet och erbjuder honom härmed att fritt bruka det.
En ny sjuka drar genom Europa. Den sjukan är ett begynnande politikerhat. Knappt har vi vant oss vid begreppet politikerförakt, som är betydligt mildare, förrän politikerhatet dyker upp.
Ilan Sadé
Turbulensen i Miljöpartiet är säregen, eftersom den inte har orsakats av några nya händelser eller avslöjanden om partiets toppolitiker, utan snarare av att omvärlden plötsligt har ändrat sitt synsätt och börjat ifrågasätta sådant som har varit känt i åratal. Har ingen journalist tidigare vetat om att Mehmet Kaplan sympatiserar med moderat islamism och är hatisk mot Israel? Kom det som en överraskning att troende muslimer ofta vill undvika handskakning över könsgränserna? Naturligtvis inte. Vad som i stället har hänt är att hela det mediala maskineriet plötsligt har vänt sig mot sin lille gunstling med kritiska frågor, vilket har kastat ut partiet i djup kris.
Patrik Engellau
I början av 1970-talet stod det svenska politikerväldet på sin stoltaste och mest självsäkra topp. Dess idéer tycktes ha fungerat, Sverige var ett rikt och allmänt beundrat land. Politiker i alla partier kunde, inte utan fog som det verkade, slå sig för bröstet, morskt se ut över landet och konstatera att de kommit långt både med den ekonomiska utvecklingen och med den eftersträvade jämlikheten.
Ulf Larsson
Nedanstående text är en nytolkad och vidareutvecklad version av en artikel som publicerades i SvD den 4 maj.
EN NY TREND kan skönjas bland de asylsökande som kom till Sverige förra året. Alltfler väljer nämligen att avbryta asylprocessen för att istället återvända till sitt hemland. Trenden är vanligast bland asylsökande från Irak och Afghanistan. Det visar siffror från Migrationsverket.
Patrik Engellau
Jag skrev nyss om min samhällsbild Metafåren (se krönikan Vilken är den rätta bilden av samhället?). Jag påpekade att Platon gör en snarlik analys av sin tids demokrati. Denna likhet får mig att tycka att Platon, eller Sokrates, som gör analyserna i den förres skrifter, var särskilt klarsynta personer. Inte underligt att de blev världsberömda.
Stefan Hedlund
Den amerikanska valkampanjen går nu in i sitt slutskede. Mot varandra ställs två kandidater vars gemensamma nämnare är att båda är så illa sedda att ingen skulle vara valbar – utan den andra. Det är inte bara det mest absurda valet i amerikansk historia. Det är också ett djupt obehagligt symptom på hur illa det är ställt med det amerikanska samhället, med grundläggande samhällssolidaritet och med det grundmurade förtroende för folkvalda politiker som är demokratins verkliga hörnpelare.
Politiska experter har i månader snubblat över varandra i sin iver att förklara varför Donald Trump är omöjlig. Han har utmanat och brutit mot snart sagt varje tänkbar princip för politiskt korrekt uppträdande. Han borde inte klarat sig förbi de första primärvalen. Nu har han säkrat nomineringen som det republikanska partiets kandidat, och har därmed en chans att även bli vald till president. De som hävdar att detta är omöjligt bör först kunna förklara varför allt som hittills sagts om hans utsikter har varit så fel.
Patrik Engellau
Jag skriver då och då om Karl Marx och hans bild av samhällets konstruktion, alltså vad han kallade huvudmotsättningen. Han menade att samhällets viktigaste aktörer var arbetarklassen och kapitalistklassen och att fronten dem emellan var samhällets huvudmotsättning.
Den föreställningen om samhällets konstruktion har varit dominerande sedan dess och är numera knäsatt i begreppspar som borgerlig – socialistisk och höger – vänster.
Jag tycker inte den bilden stämmer längre. Med en offentlig sektor som på gott och ont tar halva BNP och har synpunkter på allt är det som om vi inte låtsades om elefanten i rummet när vi ägnar oss åt betraktelser i Marx anda och efterföljd. Marx hade rätt före demokratins genombrott, men allt mindre efter.
Ursäkta om jag säger rakt ut att nu är det nog med inlägg om hur det inte får gå till. Jag vill påstå att vi som läser och kommenterar på den här sidan är helt på det klara om vilka ödesdigra fel asylpolitiken har åsamkat det svenska samhället. Det behövs faktiskt inte en rad till!
Nu behövs det kloka inlägg om hur vi kan minimera skadorna på ett praktiskt genomförbart sätt. Alltså inga lösa tyckanden om att alla som inte har rätt att vara här skall omedelbart försvinna ty vi vet alla att vi inte har varit kapabla att avvisa 10 000 ”papperslösa” på tio år. Hur skulle vi göra det med 80 000 som kom under 2015?
Mohamed Omar
Förra året tog Sverige emot ett rekordstort antal ensamkommande unga män från Mellanöstern och Nordafrika, framför allt afghaner. De flesta av dessa är så kallade hazarer, afghanska shiamuslimer som talar dari, en persisk dialekt. Men de kommer för det mesta inte direkt från Afghanistan utan från Iran där många är födda och uppvuxna. För Migrationsverket brukar de uppge sin ålder till under 18 år, även om de är äldre, eftersom det ger dem bättre villkor och ökar chansen att få ansökan beviljad. Vi har hittills inte haft någon fungerande åldersbestämning.
I min hemstad Uppsala kan man numera knappast gå på stan utan att se grupper av hazariska unga män. De tycker om att hålla till på Centralstationen, och vissa av dem ”driver omkring och bråkar på stan” enligt Uppsalapolisen som varnar för att fler ensamkommande män riskerar att dras in i kriminalitet.* Men alla som jag träffat har varit trevliga.
Måndag den 25 april tog jag med mig en persisktalande tolk till Centralstationen för att lära känna hazarerna lite bättre. Trots att klockan är elva på förmiddagen ser vi ett dussintal hazariska unga män komma och gå i området under den halvtimme vi är där, alltid i grupper om tre eller fler. Några av dem verkar stökiga, men inte mer än andra tonårskillar. Vi hittar bara en som är villig att tala med oss. De andra blir misstänksamma när vi tar kontakt. Han satt ensam på en bänk och väntade på sina kamrater.
Patrik Engellau
För ett tag sedan frågade jag läsekretsen vad den tyckte om idén att hugade läsare skulle träffas på en lunch och diskutera hur vi kunde samverka för att försöka tala våra valda politiker till rätta. Idén var alltså att pröva demokratin som metod att påverka politiken.
Patrik Engellau
I serien Förskräckliga Men Användbara Förenklingar, även kallade Fördomar, ska jag nu blottlägga de väsensskilda grundföreställningar som vägleder folken norr om respektive söder om Alperna. Läsaren kommer att förstå varför den tyska förbundskanslern fru Merkel aldrig kan komma överens med sin grekiska motsvarighet, vem det än råkar vara.
Norr om Alperna ansluter sig folk till Paavos princip. Den säger att alla vedermödor som drabbar en människa beror på henne själv samt att hon därtill har ansvar för sin granne om grannen råkar i nöd.
Patrik Engellau
Mot min vilja har jag genom enkla sömmerskeresonemang kommit fram till att sådana som Thomas Piketty, som räknat ut att de rika blir allt rikare med tiden, nog har fog för sina förmodanden.
Min frus mormors morfar Johan Wilhelm Smitt – i familjekretsen ömsint kallad ”gubben Smitt” – var Sveriges rikaste man (Lazarus, Svenska millionärer, tionde samlingen, Varias Boktryckeri, Stockholm, 1905). Man får 17 600 träffar på honom på Google, så han är fortfarande något av en kändis.
Ian Wachtmeister
Det var lugnt ombord när M/S Titanic anträdde sin jungfrufärd. Det är till synes lugnt ombord på M/S Sverige. Livbåtarna hänger där täckta av röda presenningar. Ingen utom några måsar gör sig besvär. Befälet berättar gång på gång vilken fin seglats det ska bli. Ändå sprids en olustig känsla bland passagerarna. Vilka har stakat ut kursen och vilka kvalifikationer har de? Är kaptenen vuxen uppdraget? Är besättningen utbildad att ta hand om katastroflägen? Finns det plats för alla i livbåtarna?
Patrik Engellau
Det finns en vanlig föreställning som går ut på att Sverige haft en fantastiskt fin ekonomisk utveckling under ett antal år och att den fina utvecklingen är fortsatt stark. Men hur ser det ut i verkligheten?
Det finns inget enklare mått på ett lands ekonomiska utveckling är bruttonationalprodukt per capita. Ekonomifakta.se ger besked.
Mohamed Omar
I flera artiklar har Gefle Dagblad granskat Gävleimamen Abo Raad vid Al-Rashideen-moskén och det salafistiska nätverket kring honom. Imamen är en av de viktigaste ledarna inom salafismen i Sverige och är både omtyckt och respekterad. Moskén har finansierats av en stiftelse i Qatar som också har gett stöd till Al-Qaida i Irak.
På grund av granskningen har Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg mordhotats av en anhörig till imamen. Abo Raad har hela tiden vägrat att prata med tidningen. Men i ett längre reportage för P1-programmet Människor och tro den 28 april bemöter han kritiken.
Jag brukar börja dagen med att gå igenom vad som har hänt mig under det senaste dygnet och föra in det i journalen. Sedan ögnar jag huvudstadspressen, om den ännu har hamnat i brevlådan, och ett par tre internationella tidningar, på nätet. Därefter ägnar jag mig åt en sajt som jag är en av de ansvariga för: skriver, redigerar, godkänner för utgivning. Jag sköter min korrespondens. Till detta te eller kaffe.
Dessa sysslor tar upp till tre timmar. Klockan är då nio. Därmed är det dags för dagens arbete!
Patrik Engellau
Om någon hävdar att jag är paranoid kan jag väl till dels gå med på det, men jag tycker ändå att Sverige för var dag känns allt skakigare. Det värsta är inte mord, bilbränder och bidragsbedrägerier och sådant, utan den förhärskande mentaliteten, den rådande oviljan hos etablissemanget att öppna ögonen och se verkligheten.
Jag kan ta Liberalerna som exempel, men det kunde ha varit vilket parti som helst. Liberalerna har haft riksmöte och funderar på sådant som att införa tvååriga yrkeslinjer på gymnasiet, att införa system med branschlärlingar, att bygga ut yrkeshögskolan, att ge möjligheter till permanent skyddad identitet för offer för hedersrelaterat våld.
Patrik Engellau
Vi är alla, inte minst jag, syndare och svikare om vi betraktas med Jesu ögon. Han hade en idé om att vi människor, genom att älska alla andra människor som oss själva, skulle kunna göra jordelivet till ett paradis. (Han menade allvar. I Lukas 14:26 säger han ”Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge”, allt för att människan inte ska prioritera sina egna nära och kära. Den verklige Jesus var, till skillnaden från den där socialsekreterarmesige figuren Svenska kyrkan vill göra honom till, en hårding.)
Jag har fem synpunkter på denna djärva plan hos vår religions entreprenör och grundare.
För några dagar sedan, den 26 april, gick Säpo in i stabsläge. Det var efter information från Iraks säkerhetstjänst om att IS planerar ett terroristangrepp i Stockholm. Läget är inte bra.
Krigsreportern och författaren Johanne Hildebrandt har på uppdrag av tidningen Fokus åkt ner till kurderna och IS territorium.
I reportaget berättar Hildebrandt om ett elitkommando på 600 man som tränats av IS för attentat i Europa. 150 IS-män ska ha återvänt till Sverige på order av IS.
Patrik Engellau
Under mina idoga studier i portugisiska språket gör jag ofta intressanta upptäckter. Häromdagen blev jag uppriktigt förvånad. Jag hade stött på en journalist som heter Leandro Narloch – om du kan språket och vill bekanta dig är det bara att söka på YouTube – och har skrivit tre bästsäljare som alla heter ”En politiskt inkorrekt guide om” och sedan Brasiliens, Latinamerikas respektive Världens historia. Det som förvånade mig gällde Brasiliens historia.
Brasiliens ekonomi byggde under de första trehundrafemtio åren på slavarbete. Först år 1888 blev slavarna fria. Slavarna jobbade på sockerplantagerna, i gruvorna, på kaffeplantagerna och i alla andra verksamheter på vilka landets ekonomi vilade. Deras levnadsförhållanden var förstås förskräckliga.
Mohamed Omar
Salman al-Ouda är en megastjärna inom den salafistiska väckelserörelsen, känd i hela världen. Nu är han bjuden till Malmö för att tala. Bakom initiativet står Kamal Al-Rifai, en exilsyrisk aktivist som stödjer det väpnade upproret i hemlandet. Det har jag sett på hans Facebookprofil. Al-Ouda skulle tala på en gala till stöd för ”Syriens barn”. Kamal är ordförande i Syriska föreningen, men han är också miljöpartistisk politiker, eller var kanske man ska säga. Sedan inbjudan avslöjades av Sydsvenska Dagbladet har han tagit ”timeout” från svensk politik. Han fortsätter förmodligen med syrisk politik.
DET GODA SAMHÄLLET 