Jag hamnade på ett spännande seminarium om att det svenska försvaret. Budskapet var ungefär att försvaret behöver mer pengar men att många, såväl bland politikerna som medborgarna i allmänhet, inte fattar hur viktigt det är med mer pengar till försvaret. Därför gäller det för försvaret och myndigheterna och för alla dem som begripit att det behövs mer pengar till försvaret att bekämpa den grasserande aningslösheten.

Jag brukar vara den förste att klaga på de politiskt korrekta villfarelser som normalt hemsöker Dagens Nyheters ledar- och kulturredaktioner och som alternativ anbefalla en läsning av Aristoteles, som erbjuder den skötsamme medelklassaren som samhällelig förebild snarare än ett lätt handikappat och okunnigt barn som uttalar sig om miljön på jordklotet, Greta Thunberg alltså.

Det märkvärdiga var att Dagens Nyheter den 28 april, bipolärt nog enligt min uppfattning, hyllade båda dessa motsatta förebilder på sina ledarsidor. Chefredaktör Peter Wolodarski hyllade Greta och någon annan okänd ledarskribent hyllade den skötsamme medelklassaren.

Levande organismer har alltid någon strävan. Träd, ödlor, bönder, företag för, var och en på sitt sätt, en kamp för överlevnad och tillväxt. Även den svenska staten, representerad av vår tids härskande politikervälde, utkämpar en strid som i sista hand, liksom när det gäller andra levande varelser, har sin egen överlevnad och utveckling som högsta mål.

Politikerväldets ambition, förutom att gynna sig själv, vilket det har gemensamt med alla andra slags välden, är att omvandla verkligheten. Gå åttio år tillbaka. Folk hade det eländigt med utedass, vägglöss och fattigdom.

Rubriken tillskrivs den grekiska tragediförfattaren Euripides. Han lär ha skrivit ett åttiotal dramer varav arton finns bevarade. Jag vet inte om rubrikens observation är något slags gemensam nämnare avseende de tragedier han satt på pränt, men formuleringen är nog så fantasieggande.

Tycker sig Euripides ha noterat att samhällen blir vansinniga just innan de går under?

Om jag har några vänner kvar i den politiskt korrekta värld av begåvade, väluppfostrade, högt utbildade och vänliga människor som jag en gång betraktat som min sociala hemvist så är det väl slut med det efter den här krönikan.

Det handlar om min relation med Amerikas Förenta Stater, USA. Knappt någon kunde ha varit en mer hängiven amerikavän än jag. Vid sexton års ålder gjorde jag mitt första studieår i New Jersey.

Idag påstod skribenten Mattias Svensson på Dagens Nyheters ledarsida att jag skulle ha föreslagit att ”folket” borde kräva […]

Av en händelse hamnade jag på en förnäm tillställning på det ståtligaste ställe, tror jag i alla fall, som Sverige kan erbjuda, nämligen Spegelsalen på Grand Hotel i Stockholm. Allt är ornamenterat och övertäckt med lysande guld, plafondmålningar hänger i taket, guldmålade stuckmedaljonger med vapenliknande emblem fyller mellanrummen. Blomsterfyllda urnor står mellan speglarna som gnistrar i skenet av två väldiga kristallkronor med blåskimrande ljus.