En ny jultradition i vårt land är att någon förnumstig pk-röst påminner oss om att jultomten minsann var turk. Budskapet är att vi svenskar ska inte tro att vi är något – allt som är bra kommer utifrån. Förra året var det varuhuset Åhléns som i en annons lät meddela att ”en riktigt svensk jul har tysk gran, holländskt saffransbröd och turkisk tomte”.

Året innan, julen 2017, var det Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman som visade prov på samma okunnighet i sin iver att ”dekonstruera” svensk kultur.

I krönikan ”Nu tändas tusen juleljus – och tomten är far till de fejkade nyheterna” (23/12 2017) påstod han att jultomten var turk. Budskapet var att hans egen tidning är seriös, men att hans politiska motståndare, sådana där ”högerpopulister”, är oseriösa typer som sprider fejk news.

Men i samma krönika sprider han alltså själv fejk news!

Sankt Nikolaus, som anses vara förebild för den populära tomtefiguren med rödvita kläder, levde i ett område som kallas Lykien i Mindre Asien på 300-talet. Han var ärkebiskop i staden Myra. Detta område var en del av det östra romerska riket och befolkades av greker. Nikolaus var grek. Ja, grek, vit, kristen, romare, europé. Turkarna kom inte till Mindre Asien förrän på 1000-talet!

De är så ivriga att kasta sig över allt som kan förminska den svenska kulturen och förstora andra kulturer (de ska vara utomeuropeiska) att de inte hinner faktakolla. Varför förstöra en bra historia när det är så roligt att visa dumma ”högerpopulister” att de har turkar att tacka för sin älskade svenska kultur?

Samma år kunde man läsa en Mohammed Ryback på sajten Politism: ”Är det inte dags att vi gör oss av med jultomten?”

Jultomten är ju sådan där ”en vit gubbe” som man inte har någon nytta av. (Ja, ungefär som Shakespeare, Newton, Goethe med flera med flera…). Dessa vita gubbar som får de ”rasifierade” att känna sig utanför och ”exkluderade”.

Så först vill Ryback att vi kasserar tomten för att han är vit. Sedan påstår han att svenskarna är så korkade att de inte ens känner till att tomten är turk: ”Jag menar, skyddshelgonet Sankt Nikolaus som jultomten grundar sig på var ju ändå turk.”

Så helst ska man göra sig om med tomten, men ska man ha honom kvar, så är det för att han var turk. Det är åtminstone en god kvalitet han har, att vara icke-vit. Men liksom Wiman har Ryback inte kollat sina fakta. Nikolaus var som sagt inte turk, utan grek.

Efter sin död begravdes Nikolaus först i Myra, men när muslimerna (turkarna!) erövrade området år 1071 fördes relikerna till Bari i Italien. Hade relikerna lämnats kvar hade de riskerat förstörelse, då muslimerna plundrade kyrkorna. Profeten Muhammed hade ju befallt att alla ”avgudabilder” skulle krossas.

Varifrån har Wiman och Ryback fått att Nikolaus skulle ha varit turk? De kan ha läst Mellanösternkännaren Bitte Hammargrens artikel i Svenska Dagbladet från den 23 december 2009: ”Tomten är från Turkiet”. Men i så fall läste de nog bara rubriken, för ingenstans går Hammargren så långt som att påstå att Nikolaus varit turk. Men man anar att hon var sugen…

Tanken tas också upp krönikören Patrik Lundberg i Aftonbladet den 3 december 2015: ”Julen är odödlig – och tomten är turk”. Rubriksättaren kunde inte hålla sig, men artikelförfattaren själv vågar inte påstå att Nikolaus var turk, bara att han kom från Turkiet. Men inte heller det är alltså rätt, för det fanns inget Turkiet då och inga turkar i Anatolien.

Det skulle inte förvåna mig om pk-isterna snart påstår att trojanerna och Hektor var turkar eftersom landet där Troja låg numera kallas Turkiet.

Berättelserna om det grekiska helgonet Nikolaus påminner oss om att Mindre Asien en gång var en del av den europeiska, kristna kulturen, men stegvis föll under islams makt. Slutet för det kristna, grekisk-romerska riket, det som vi brukar kalla Bysans, kom den 29 maj 1453 då Konstantinopel föll i turkarnas händer.

Det bysantinska riket existerade i tusen år och låg alltså mellan islams välde och de västra delarna av Europa. Det fungerade i praktiken som en gränsvakt som hindrade de ivriga jihadhärarna från att rycka fram. Det första försöket att erövra Konstantinopel skedde 674, sedan följde flera försök ändra fram tills 1453.

Varför skriver jag tomtar på våren? Jo, för att de svenska gårdstomtarna – inte Sankt Nikolaus alltså – har vi året runt. Tittar man på Jenny Nyströms gamla påskkort, så finner man att tomtefiguren är där bland gula kycklingar. På etiketten till Jenny Nyströms påskbrygd, en öl från Ängöl, ser man till exempel en glad tomte som spelar dragspel omgiven av gula kycklingar. Vi är vana vid att se tomtar i snölandskap, men de trivs lika bra i vår-, sommar- och höstlandskap. Den rödvite Sankt Nikolaus som hohoar i Coca Cola-reklamen hade inte passat i ett vårlandskap!

Än så länge har ingen påstått att påsktomtarna kommer från Turkiet.

 

Äggjakt är en rolig lek vid påsk. Det är mycket roligare än att bara ge barnen varsitt ägg. I stället säger man: ”Jag tror att jag såg en skymt av påskharen, men han skuttade så fort. Jag tror att han kan ha gömt några ägg här. Ska vi leta?”

(Ja, jag vet att påskharen kommer från Tyskland…)

Men jag tycker inte detta är nog heller. Jag vill ha lite roligare. Så jag satte mig ner med mina yngre barn på påskafton och, innan vi gick för att leta efter äggen, så sjöng vi en visan om haren och tomten. Visan handlar om en tomte som sitter i sin stuga och ser en hare komma skuttande på vägen. Tomten räddar haren från en jägare genom att hjälpa den in i stugans trygghet.

I ett hus vid skogens slut
liten tomte tittar ut.
Haren skuttar fram så fort,
klappar på dess port.
”Hjälp, ack hjälp, ack hjälp du mig,
annars skjuter jägarn mig!”
”Kom, ja kom i stugan in,
räck mig handen din.”

Den visan sjöngs mest vid jul men passar alltså lika bra på påsken eftersom vi ju har påsktomtar också! Visan nämner varken jul eller påsk, varken ägg eller klappar, varken vinter eller sommar, så den går att använda året runt. Påsktomtarna, se där något pk-isterna inte kan ta ifrån oss!